Efter ett par splittrade dagar är bloggen tillbaka på banan.

Eller, egentligen ligger det väl närmare sanningen att säga att bloggen mest legat hemma och grottat ner sig i the Guardians superläsning om de sju dödssynderna.

Och på tal om synder så har äntligen dominobrickorna börjat röra sig där ute.

Pedja Mijatovic får kicken av Real Madrid, exakt elva år efter att han gjorde målet som gav klubben dess sjunde Europacuptitel. AS utropar Michael Laudrup till ny tränarfavorit i Real Madrid. Leo Messi säger nej (eller kanske inte, det beror på vem man frågar om det är en anka eller inte) till ett bud på 1,5 miljarder från Manchester City. Och i Frankrike är det tränarroulette (Ricardo lämnar Monaco, Le Guen lämnar PSG, Gerets lämnar OM, Antonetti lämnar Nice, Lacombe lämnar Rennes).

Om den franska karusellen på sätt och vis är obegriplig – i stort sett alla tränare som lämnar har gjort bra jobb, och mordet på Le Guen i PSG är skandalöst – så är händelserna i Italien lättare att förstå sig på.

Inte för att jag gillar dem, men ändå.

Inter går, på klassiskt storklubbsmanér, in och köper färdigt och kvalitetsstämplat från Genoa – Motta och Milito skriver på, och det är så förbannat sorgligt. I år spelade Grifoni Serie A:s modernaste, snyggaste, charmigaste, snabbaste fotboll. I höst blir Milito och Motta spelare i mängden i en svartblå vinstmaskin. Jag är inte ens säker på att Inter tjänar på det, och serien gör det definitivt inte.

Och så Juventus, då.

Att Ranieri får lämna är inte ett dugg överraskande, the Tinkerman har blivit en perfekt transition manager, en kvalitativ tränare du ringer in när allt är kaos, som ordnar och lugnar ner och når fina resultat. Som han gjorde i Parma, som han gjort med Juve. Nu vill Juve ta nästa steg, och då behövs en annan tränarprofil.

Det chockartade är ju bara formen för farvälet, som är väldigt olikt gamla den gamla Juve-stilen. Det säger Grandmaster Moggi också.

Lo stile Juve innebär inte att man sparkar tränare med ett par veckor kvar av säsongen. Och egentligen inte att man, med italienska mått mätt, sparkar tränare särskilt ofta alls. Som en fin liten avslutning på resonemanget kan vi njuta lite av en lista jag hittade på en kroatisk nyhetssida för ett par månader sen, i samband med att de skärskådade ledningarna i Dinamo och Hajduk.
I all enkelhet – så här många tränare har storklubbarna omsatt genom åren. Lite säger det om hur välskötta de är, inte sant?

 1.  Celtic (sedan 1897) och Bayern (sedan 1965 års Bundesliga), totalt 16 tränare.
 2. Liverpool (1892) och Rangers (1873), 17 tränare.
 3. Manchester United (1878), 20 tränare.
 4. Arsenal (1886), 23 tränare.
 5. Lyon (proffsklubb sen 1950), 24 tränare.
 6. Chelsea (1905), 29 tränare.
 7. Real Madrid (1902), 42 tränare.
 8. Ajax (1900), 44 tränare.
 9. Juventus (1923), 47 tränare.
 10. Barcelona (1899), 59 tränare.
 11. Milan (1900), 65 tränare.
 12. Inter (1909), 70 tränare.

Och för att inte söla bort den kroatiska poängen:
Zdravko Mamic, Dinamos vicepresident (ni hittar honom i Guardian-knäcket, under rubriken ”girighet”) sparkade femton tränare på nio år. Hans motsvarighet i Hajduk, Branko Grgic, skickade iväg lika många på sju säsonger.

/Simon Bank

PS. Och innan ni frågar: Jesus Gil omsatte sexton tränare på sexton år. I en klubb som tidigare haft tolv tränare på 65 år. Och i Auxerre var Guy Roux huvudtränare i lite drygt tvåhundra år.

Zlatan är hetare än på mycket länge i Milano, efter målen i går. Pratade nyss med Luigi nere på Gazzettan. Han hade lite frågor om Z och sen pratade vi lite allmänt och han påminde mig om veckans Blob. Förutom den utmärkta domargenomgången efter varje omgång kör Gazzettan nämligen också en pratbubble-genomgång, med de roligaste och vassaste citaten.
Här får ni ett axplock översatt, håll till godo. Vi börjar med citatet från Regginas försvarare Cirillo. Alla vi som trott att det var att förverkliga en pojkdröm, att få spela i serie A, vi har tydligen haft fel…
Här får ni lite Bruno, dock påklädd. Kanske är hela trenden med spelare som drar ner brallorna till höger och vänster på sistone egentligen ett uttryck för en förtryckt längtan?
http://www.youtube.com/watch?v=NdtOo7sbZtM

”Jag har alltid drömt om att bli porrskådis. Ända sen jag var liten . Vem vet om jag en dag kommer att lyckas att förverkliga min dröm”.
Bruno Cirillo  till Victory

”Adriano till salu, Moratti säger: ’Heineken har redan kommit med ett bud’.”
Komikern Gene Gnocchi i Gnok Calcio Show

”Om laget går dåligt och du byter tränare så kan du sen känna lugn och visshet för framtiden: laget kommer att gå sämre.”
Fabio Cannavaro, en vecka innan Schuster fick sparken.

”Med  den nye tränaren har vi tiden för oss för säsongen är lång”.
Samme Cannavaro två dagar efter  Ramos ankomst.

”Om Lippi skulle ringa en dag, då ska jag fundera på det”.
Francesco Totti till Corriere dello Sport, om gli Azzurri.

”En jul så kom det ett foto till mig på posten. På det stod ”God Jul pappa”. Det är i sådana ögonblick du spärrar upp ögonen”.
Sebastien Frey i Gazzettans veckomagasin Sportweek, om oväntat faderskap

/Jennifer

Sinisa Mihajlovic ny tränare i Bologna. Arrigoni får bära hundhuvudet och Zlatans förre andre-tränare tar över på den blåröda bänken.
Så många minnen man har från Milhajlovic, matcher i Rom, träningsläger i Sverige, dundrande frisparkar. Som sagt, många minnen.

Vackert: http://www.youtube.com/watch?v=DE2U31EB7-s

Roligt: http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/italien/article281424.ab

Mindre tjusigt var ju när han anklagades för att hylla krigsförbrytaren Arkan.
Mihajlovic fick i dag då han presenterades som ny tränare för klubben, där bland annat Klas Ingesson och Kennet Andersson som bekant spelat, en fråga på presskonferensen om  just sina politiska åsikter.
Mihajlovic blev inte så förtjust men svarade:
”Jag gjorde bara en nekrolog över en avliden person, men politik intressar mig inte och jag vill inte etiketteras politiskt. Faktiskt skulle jag vilja säga att jag hade det bätte i Jugoslavien under Titos kommuniststyre än efteråt. Men jäfmör mig inte med politiska personligheter inom sporten som Di Canio och Lucarelli”.

Och, när vi nu pratar Bologna, måste jag ju också nämna den här klassiske liraren och härlige lille store divan. Som ju även han, precis som Mihajlovic, spelat i såväl Lazio som Sampdoria.
http://www.youtube.com/watch?v=sN2jVIWOrF4&feature=related

/Jennifer

Med anledning av att gud behagat kliva ner till människorna och ta över argentinska landslaget kan det vara på sin plats med en liten fråga.

Hänger genialitet på planen ihop med genialitet utanför?

Eller, mer konkret: Hur har det gått för världens bästa spelare som tränare?

Både Platini och Beckenbauer har ju gjort ”en Maradona” och gått mer eller mindre direkt till förbundskaptensjobbet, men låt oss kolla några till.

Vi utgår från den topplista som de tidigare guldbollsvinnarna röstade fram 1999 och ser på hur topp-tio klarat sina tränarkarriärer:

1. Johan Cruyff (rankad 3:a som spelare)
Tog över sitt gamla modershus Ajax (hon städade där) och ledde ett ungt lag till cupvinnarcupvinst 1987. Byggde sen ett av historiens bästa lag i Barcelona, och vann åtta titlar – däribland Europacupen – på fem år.

2. Franz Beckenbauer (6)
Ledde Västtyskland till två VM-finaler, förlorade 1986 (mot Maradona) och vann 1990 (mot Maradona). Har dessutom lett Marseille (1991) och Bayern München (1994) till en ligatitlar.

3. Alfredo di Stéfano (4)
Stora framgångar både i Argentina och Spanien. Vann ligan med River och Boca, ledde Valencia till ett knippe cupfinaler och till ligatiteln 1971. Kom sen tillbaka och vann cupvinnarcupen 1980 (mot Arsenal. På straffar). Tränade även Real Madrid (en supercup) och Sporting.

4. Zico (9)
Tog över Japan efter hemma-VM 2002 och vann asiatiska mästerskapen två år senare. Tog över Fenerbahçe 2006 och ledde dem bland annat till kvartsfinal i Champions League. Nu tränar han ett uzbekistkt lag för att ”utveckla uzbekisk fotboll och tjäna en sjuhelvetes massa cash” (eller, han sa bara det första).

5. Michel Platini (5)
Ledde franska landslaget i fyra år, från 1988 till -92. Hade fenomenala resultat i kvalet och i träningsmatcher, men misslyckades totalt i Sverige-EM.

6. Marco van Basten (8)
Tog steget direkt från Ajax b-lag till holländska landslaget efter EM 2004. Holland har varit grymma i kvalen, och i gruppspelen, men åkt ut direkt i slutspelet både i VM -06 och EM -08. Nu tränar han Ajax.

7. Ferenc Puskás (7)
For världen runt och tränade lag som Colo-Colo, ungerska landslaget och Panathinaikos. Enda betydande framgången kom när han ledde Pana till Europacupfinalen 1971.

10. Pelé (1)
Ingen tränarkarriär. Har mest ägnat sig åt att felaktigt förutspå varje ny trend i den moderna fotbollen.

10. Diego Maradona (2)
Tränade Mandiyú de Corrientes (en vinst, sex oavgjorda, fem förluster) i två månader och Racing (två vinster, sex oavgjorda, tre förluster) i fyra månader i mitten av 90-talet.

10. Gerd Müller (10)
Tränar u-lag i Bayern. Varken mer eller mindre.

10. Lev Jasjin (10)
Jobbade i Dynamo Moskva hela livet, men aldrig som tränare.

/Simon Bank

PS. Jo, en grej till. Apropå Santa Maradona – som mycket väl kan vara en av världens tre bästa fotbollslåtar – så är det inte helt osannolikt att Diego Maradona debuterar som förbundskapten på Stade Vélodrome i Marseille den 11 februari. Samma arena som just Manu Chao brukar hänga på. Världen är bra fin ibland.

Började dagen med ett skönt skratt när jag läste Eriks senaste inlägg.
Apropå tränare som får frispel så minns ni väl nedanstående.
Italienaren Alberto Malesani på presskonferens då han tränade Panathinaikos, 2005.
Vet att detta legat ute länge hos en konkurrent men den som inte sett det får sig nu en fin upplevelse.

Jag har översatt också, för de som är intresserade. Cazzo betyder kuk, men används som fan, jävlar mm, ungefär som engelskans ”fuck” och ”fucking”. Man kan tex säga ”non vedo un cazzo” (jag ser inte ett skit). ”Non capisce un cazzo” (han fattar ingenting). Men det är ju inte det vackraste, mest väluppfostrade ordet att välja…

http://www.youtube.com/watch?v=902C3BGQnmM

Det här sa Malesani:
(Bäst av allt är tjejen intill som översätter och fortsätter att anteckna med outgrundlig min).

”Varför måste det alltid vara någon ansvarig…som betalar för alla, cazzo. Tolv år, tjugofyra tränare. Cazzo, det kan väl inte alltid vara tränaren som ska betala (som får skulden). Alltid tränaren, och fansen, de kunde ha gett en hjälpande hand till laget i dag, istället för att gå emot det för de är unga (spelarna) och vi har gjort ett lag av dem. Ge dem en hand! Kan de ha stake nog att ge laget lite hjälp!
Jag är där 24 timmar om dygnet. 24 timmar om dygnet är jag där!
Alla dagar, cazzo! Det kan inte vara möjligt att det ska vara så här. Skäms på er! Cazzo.
Och jag är arg, inte för att vi fick oavgjort, utan för att det är vidrigt det här. Och jag har aldrig sett något liknande! Vart är vi på väg? Vad har det blivit av fotbollen? En djungel, cazzo.
Nej nej, lugn. Och de skrattar, skrattar! Och vad skrattar ni åt? Vad roar ni med att skriva sen? Vad skrattar ni åt? Vad skrattar ni åt, cazzo. Vad skrattar ni åt? Vad skrattar ni åt?
Visa respekt för folk. Till er måste man säga lögner och spela falskspel, som med fansen. Men jag är inte sån! Ok?!
Jag ser alla i ansiktet! Alla, från den förste till den siste! För att jag är seriös, cazzo! Jag går och jobbar med seriositet.
Nej, nej, nu är det jag som pratar. Det slutar här. Cazzo. Ord. Ord om vad, cazzo?! Efter fyra månader fotboll ord. Ord. Men snälla gör mig en tjänst, kom igen, cazzo! Gör mig en tjänst, det är dags att sluta nu, var lugna. Alla, cazzo. Var lugna.
Jag har aldrig sett något liknande. Alla ironiska, alla som skrattar, eh, här är han, här kommer knäppskallen. Men  här gör man saker seriöst, cazzo.
(En journalist försöker säga något), men Malesani avbryter: Nej, det är bättre… Det är skit det samma.
På engelska: don’t worry, some peple understand what I have said. Don’t worry.
Bravo! Om du förstått så översätt du. Översätt du, kom igen!
Nej nej, jag har inget otalt med dig. Jag sa bara, ”översätt du”. Nej nej, det är inget mot dig.
Åh, kan jag gå ut? Ursäkta mig. Kan jag gå? Det rör mig inte om de har ihjäl mig! Därför att jag har rent samvete. Cazzo! Jag arbetar 24 timmar om dygnet.
Sluta nu. Cazzo! Sluta! Och dessa pickens frågor, alltid. Och publiken, och hit och dit.
Och vi arbetar. Lämna i fred mister Varidoia..? Tacka honom istället, mister Varidoianis. Tacka honom, han är en bra person, mister Varidoianis, cazzo. Och hjälp mister Varidoianis, cazzo. Publiken ska inte protestera mot honom. Vad protesterar dem mot, publiken? Vad ville de bua mot? Cazzo. Vad? Varidoianis. Och sen, om han drar, då ska vi se sen vad som händer. Cazzo. Kom igen. Kom igen. Nu räcker det”

/Jennifer