Ja, vad var det vi såg inne på Dragão egentligen?

0–0 i Porto, mot ett av Europas tekniskt och passningsmässigt skickligaste lag. Ronaldo behövde 73 minuter på sig för att lura bort Adam Johansson (då lurade han i och för sig bort honom så mycket att han behövt GPS och ledhund för att hitta hem).

Jag har skrivit om att Majstorovic och Mellberg gjort en fantastisk match, och det stämmer ju. Men mest av allt fanns det två avgörande faktorer som hjälpte Sverige till ett bra, men inte utmärkt 0–0.

Den första: Organisationen. Även om många spelare gjorde extremt många tekniska fel, och även om offensiven var medioker, så satt press och understöd och zon precis där de skulle.

Den andra: Portugal. Det är hemskt att se ett så talangfullt lag spela en så själlös, trubbig fotboll. Hur många ordentliga chanser hade de? Två? Man måste ju kunna ifrågasätta hur det kommer sig att ett lag som är så tekniskt överlägset kan vara så taktiskt underlägset.

Mittbackarna var fenomenala.

Isaksson tog det han skulle (han pressades inte särskilt mycket).

Mikael Nilsson är underbart gedigen och pålitlig, och var den ende som aldrig gav bort en boll.

Adam Johansson gjorde precis allt man kan begära.

Rasmus Elm var blek före paus, mycket bättre i andra när han vandrade inåt. Bra tempo i bollen, och bra inkast (ska inte underskattas – många scouter kommer att notera det när de får sin dvd från matchen).

Anders Svensson var bra och ambitiös defensivt, men slängde bort okaraktäristiskt många bollar.

Kim Källström spelade positionsspel i 90 minuter. Intressant.

Samuel Holmén slet duktigt, men slarvade. Hade Sveriges näst bästa chans men var för ivrig.

Johan Elmander arbetade hårt, som alltid, och hade Sveriges bästa chans men satte inte sin förstatouch. Ur form.

Henrik Larsson var magisk första kvarten, ägnade resten åt att vara gedigen.

I det stora hela: Två briljanta backar, nio killar som gjorde sitt. Inte mer, inte mindre.

Vill ni ha målsvep från ett Europa där Dzeko, Ribéry och Pazzini alltjämt är Dzeko, Ribéry och Pazzini så får ni tåla er tills söndag fått ett par timmar på nacken.

Vill ni däremot läsa lite prisbelönt kvalitetsjournalistik (guldspaden idag!) som inte har mer med fotboll att göra än att en av de prisbelönta grävarna råkar vara Erik Nivas i alla avseenden briljanta bronstiger till sambo så är det här ni ska klicka er vidare i tillvaron.
Nyckeln i all bra journalistik är tålamod, humanism och människokärlek. Vilket ju också kommer väl till pass om man råkar vara Erik Nivas sambo.

Nä, nu ska jag skalla kudden, och ligga och dra mig tills  klockan slår åtta.

/Simon Bank

PS. Göteborgsedition: Har ni tänkt på en sak? Om Manchester United hade värvat Adam Johansson så hade de kunnat spela med Adam och Evra på kanterna.

…ja, säg den glädje som varar för evigt. Eller, säg den glädje som ens varar i mer än ett par timmar.

Ryssland–Finland 2–0
1–0 självmål, Pasanen.
2–0 självmål, Lampi.

Som om de var tvungna att kompensera för U21:ornas ofinska uppvisning i går. Å andra sidan ska det sägas att Arsjavin förmodligen hade löst det här även utan finsk hjälp.

On fire, that one.

/Simon Bank

Det finns, hur man än vänder och vrider på det, matcher som mindre sannolikt döms av amerikanska domare.

Som den här:

/Simon Bank

Finska klipp, Boumsong-slapstick och Motörhead på radio – shaping up nicely, this.

Plockar upp Jens kastade handske och ger er en liten införrapport inför kvällens kval.

Har ni tänkt på Wales?

Om ni svarar nej så är ni a) friska och b) förlåtna, men det finns en liten pärla som är värd att bära med sig till matchen mot tysken i kväll.

I korthet kan den sammanfattas så här:
Vem fan ska ta deras nästa straff?

Wales har spelat tre matcher i kvalet, mot azerer, ryssar och liechtian… liechtare… mot Liechtenstein.

Det ena unika med de här matcherna är att de tilldömts en straff i var och en av dem. Det andra unika är hur det gått för straffskyttarna. Se här:

Wales–Azerbajdzjan 1–0
Straffskytt: Jason Koumas. Målvakten Kamran Agajev räddar.

Ryssland–Wales 2–1
Straffskytt: Gareth Bale. Målvakten Igor Akinfejev räddar.

Wales–Liechtenstein 2–0
Straffskytt: Craig ”Faldo” Bellamy. Målvakten Peter Jehle räddar.

Vi får se hur det går i kväll. För att sy ihop säcken kan vi väl avsluta med en stunds kontemplation över det Finland som alltså inte finns längre – det där man missade straffar.

Varsågod, här är (med benägen rsssf-hjälp) utvecklingen i den finska cupfinalen 1985 (Haka–HJK), när väl straffläggningen började:

Straff 1, Haka: Nissinen – RÄDDAS.
Straff 2, HJK: Rantanen – UTANFÖR.
Straff 3, Haka: Huoviala – UTANFÖR.
Straff 4, HJK: Nieminen – UTANFÖR.
Straff 5, Haka: Mäkelä – RÄDDAS.
Straff 6, HJK: Palmroos – UTANFÖR.
Straff 7, Haka: Vilen – UTANFÖR.

Sen fick Haka ett ryck och gjorde två mål i rad, medan HJK missade två av sina tre sista. Håll med om att det är HJK:s tre första straffar – som alla gick utanför – som gör matchen till ett konstverk?

/Simon Bank

PS. Å andra sidan är det inte vem som helst som kan slå en perfekt straff.