Medan en nattportier (en interista) skriker om Beckham och den andra (jag vet inte vilka han håller på) dukar borden för frukost så kan det väl vara på sin plats att summera söndagen, den italienska delen av den.

Sebastian Keta ägnade kommentarsfältet här på bloggen åt att tala om slutresultatet i Inter–Torino ett par timmar före avspark, men för er som hade bättre saker för er: Det blev mycket riktigt 1–1.

Men of the match:
•••Luis Figo.
••Nicolas Burdisso
•David Santon (för att vara snäll)
•••Alessandro Rosina
••Matteo Sereni
•Ignazio Abate

Milano var svinkallt, Inter halvljummet och Toro gjorde årets bästa bortamatch. Det blir mer om det – och om en intressant ny kille som heter David – i tidningen. Här kör vi lite rappa, raka rör om pojkarna och flickorna som inte fick plats på rosa papper:

•Davide Santon.
Tror ni att de älskar honom, eller? Juve må ha sina Ariaudo-De Ceglie-Ekdal-Marchisio-Giovinco och Fiorentina må ha ett helt lag fullt av tonårs-acne – men Inter har inte så mycket till ungt och spännande, så när det dyker upp en italiensk, elegant liten backjunior så gråter de av lycka.
Santon började matchen med en felträff från 25 meter.
Publiken applåderade som om de sett en Marslandning.

•Ekdal…
…förresten, spelade derby med primaveralaget i går. De slog Torino med 3–0. Albin var bra, sägs det, men inte tillräckligt bra för att Ranieri skulle lägga till honom på Uefas B-lista.
Det blir alltså inget CL för Abbe lelle i vår heller.

•Quaresma.
För tvåhundra år sen, när det var frid och fröjd och långt före Freud, hade vi bara dragit fram fjädrarna och tjäran.
Man får ju inte vara så här obscent usel.

Men nu… nu har ni Dr Phil och Mia Thörnkvist bladh holm, hon den där självkänslejesusen – så nu vet ni att man faktiskt kan vara trasig inuti.

Quaresma, den gamle yttersidesvirtuosen, är det. Trasig. Han skulle just nu hellre gå in i Big Brother-huset än att gå in som högerytter på San Siro. Allt han gör blir fel, varje gång bollen närmar sig blir han livrädd, och det hjälper inte att Mourinho tar på sig skulden. Efteråt gick han förbi i mixed zone med ett slags hiphop-slöja över huvudet. Stackarn.

•Rosina.
Gamle Rosinaldo var tillbaka. Överlägsen. Rörlig, ambitiös, lojal, intelligent. Han har bråkat lite med Toros fans i veckan. Tror att det är över nu.

•Urbano Cairo.
Undrar ni någonsin vad det är som får en man att investera tid, pengar, själ och hjärta i något så otacksamt som att vara president i ett fotbollslag?

Jo, det ska jag tala om.

Dom gör det för att få stå så här, i en evighet, och prata med oss journalister efter att deras klubb tagit poäng på San Siro.

•Ilary.
Kan man säga att Francesco Totti och Ilary Blasi är Italiens svar på paret Beckham?
Det kan man säkert.
Men inte när Ilary är i närhten.
I fredagens Le iene fnös hon åt liknelsen.
– Jag skrattar åt den jämförelsen. Dom, liksom vi, är ett familj med barn, det är den enda som förenar oss. Allt annat är olikt, till exempel levnadsnivån.
Det här var, som ni förstår, bara början.
– Francesco följer inte modet ett dugg. Jag gör det lite, i jobbet, men hemma har jag bara jeans och gympaskor, annars får jag ont i ryggen och fötterna. För övrigt sjunger Victoria, medan jag är ostämd som en klocka.

Ni som tycker att den här sortens information är livsnödvändig är välkomna på mitt bröllop. Ni andra kan dra åt helvete Skene.

•Och så lite stövelporr* (*vad gör man inte för lite extra google-klick?).

Beckhams högerfot talas det om idag. Så här och så här såg det ut när den talade själv.

Svennis gamle superfelsatsning, Ronaldo Bianchi, visade att han kan göra mer med sitt ansikte än att se ut som en fotomodell. Han kan rycka ifrån Cordoba också.

Roma åkte till Reggina med b-laget. Ibland (som när Pizarro sköt) märktes det inte.
Ibland, som när Simone Loria försökte rensa i eget straffområde, märktes det verkligen. För rättvisans och Lorias skulle ska vi komma ihåg att han inte alltid sett sådär klumpig ut.

Dagens Van Basten-kontrolloerade avslut hittade vi annars hos talangen som Pantaleo släppte: Pazzini fick en bra start hos Samp.

Och någon start fick de alltså inte alls i Bologna, vilket var stor förbannad skam.

Fast, å andra sidan, all snö hade nog gjort det svårt att se både de gamla vännerna Mihajlovic-Mutu och exakt hur Prandellis jacka såg ut.

•••

Detta om detta. Innan jag (och ni, jag inser att det blev långt det här) somnar ska jag bara dra upp två livsnödvändiga trådar till.

1. Häromveckan kallade jag Lyons genistriker Frédéric Piquionne för ”praktnöt” här på bloggen.
Efter att ha ägnat det senaste året år att grisa sig mot sin ex-klubb St Etienne så mycket det var mänskligt möjligt skulle han upp till bevis igår.
OL–ASSE. Hatderby på hemmaplan. Piquionne från start.

Hur det gick?
15 sekunder in på det här klippet ser ni honom avsluta ett drömläge med att slå ihjäl sig. Efter att ha återuppstått fortsatte han med att klumptackla Dabo och bli utvisad.

Lyon fick 1–1, trots allt och tack vare att lille ”Juni” tröttnat på allt snack om att Del Piero är världens bäste frisparksskytt.

2. Fina, sansade mexikanska fotbollsbladet Record har hittat en lösning på problemet med att Svennis och hans rövarband har en rätt tuff ödesmatch att spela mot USA.

Tord Grip på dragspel? Nix.
Carlos Vela som målvakt? Nope.
Fri utdelning av voodoo-dockor föreställande USA? You bet!

Nu ska det ha blivit lite liv runt det där, dessutom såg dockorna rätt trista ut. Men det väcker en intressant fråga som ni kan ägna kommentarsfältet åt att reda ut:

Vilken spelare i världen skulle ni helst vilja äga i form av voodoo-docka?

/Simon Bank