Märklig fotbollsdag idag. Eller, i alla fall den lilla bit av den jag hunnit med att se på egen hand.

Bredare målsvep lär dyka upp när någon i familjen orkar ta sig tiden. Det här är en kommentar på språng.

Wolfsburg vinner nog Bundesliga, trots allt. De var inte bra idag, de spelade Werder-fotboll, med öppna spjäll, och hade en hel del tur.

Och den sortens tur kan vi kalla Meister-glück.

Leverkusen prickade ribbor, fick en fullkomligt skandalös straff mot sig, men var ändå med länge och väl. Bayerns sparkapital Toni Kroos höll på att lura vargarna på två poäng, och då hade de skade- och självförtroendekrisande pojkarna på Säbener Straße fått lite vittring.

Istället joggade monstertunge Grafite in 2–1, hans 22 mål – på Misimovics artonde målpassning. Sehr schön.

Har ni läst Erik Nivas Vfl-dokument idag så förstår ni varför Wolfsburg orkar så mycket, så länge. Om någon detalj förtjänar att läggas till så är det förstås att Magath bland mycket, mycket annat använt sig av en hypermodern försäsongsträningsmetod (Saison-Vorbereitungsausbildungsmethode). Jag skämtar inte.

Efter Tyskland vände jag, och varenda en av er antar jag, blickarna mot Wemberlee.

Två anmärkningsvärda saker efter 2-1 till Chelsea:
1. Arsenal är alltså på väg mot sin femte raka säsong utan en titel.
2. Arsène Wenger måste ha gjort en av sina sämsta matcher i karriären.

Arsenal var ju ett horribelt fotbollslag långa perioder i höstas. Deras enorma lyft i vår har berott på tre saker. De har fått tillbaka sin lille underbare general (Cesc), de har fått in en Andrej Arsjavin som efter en halvdan start stått i en klass för sig, och de har rätt ofta kunnat använda Adebayor som tung spets.

Igår var Adebayor blek (det är han alldeles för ofta, eftersom han är mer intresserad av sig själv än av laget), Cesc en katastrof (det är han aldrig) och Arsjavin på bänken.

Och vad i hela världen gjorde han där? Chelsea är ett tufft, elakt lag som hittat tillbaka till sina vinnarhjärtan – Arsenals enda chans var att spela ut dem, hitta klapp-klapp-trianglar och hoppas på att kunna spela fram van Persie eller Ade till ett mål.

Wenger skickade ut dem utan Arsjavin. Självmål. Imorgon är det Rooney mot Everton.

Den här dagen avslutade jag med att se ett rätt trött men slutsekundsdramatiskt italienskt derby. Var redan Serie A-besviken efter Genoas tapp mot Lazios gangsters Musslan/Zarate Kid, och derbyt var mer tjurigt än stiligt. Balotelli, däremot, var fin. Och hans mål var kontringsfotboll som allra, allra bäst.

Mer har jag inte sett än. Ja, utöver det faktum att Crvena Zvezda ju sjönk ännu djupare ner i helvetesmörkret idag, när Dragan Mrdja bombsköt in matchens enda mål för Vojvodina i Belgrad och skickade ner Stjärnan på tredje plats i ligan.

Vilken klubb som fostrat Mrdja?
Gissa en gång.

/Simon Bank

Ni minns Arsène Wengers utbrott efter Stoke, vars spelare bara var ute efter att skada Arsenals?

Ni minns vad han sa på presskonferensen?

– The one who is tackling is not the brave one, for me the brave one  is the one trying to play football.

– It happened at the weekend. Do you really feel that Delap tried to play the ball when he tackled Walcott or that Shawcross tried to play the ball when he tackled Adebayor off the pitch? All the players have been injured deliberately.

Om le Professor var gnällig eller hade rätt får var och en avgöra. Jag lutar åt att han hade rätt, och att det finns ett problem vad gäller domarnivån i England, som tillåter karriärshotande tacklingar och kallar dem ”tuffa”.

Men, till poängen – det fina med den här sortens uttalanden är att de öppnar en milsbred aveny för ironi och sarkasmer.

Den här gången hann lokalblaskan The Sentinel först, med sina spelarbetyg till matchen Wigan–Stoke:

Wigan–Stoke 0–0

SORENSEN: Fine aerial work first half and important saves in the second to deserve clean sheet. Never tried to injure anyone 8

GRIFFIN: Maintained rich vein of form and led by example. Never tried to injure anyone 8

HIGGINBOTHAM: Some decent deliveries first half, but reduced to excellent defensive display in the second. Never tried to injure anyone 8

SHAWCROSS: A couple of iffy challenges left you wondering, but came through with strong mental and physical display under extreme pressure at times. Never tried to injure anyone 8

AB FAYE: Outstanding with the ball at his feet as he looked the coolest player on the field at times. Never tried to injury anyone 8

OLOFINJANA: Little chance to shine on a day when he simply had to dig in with the rest. Never tried to injury anyone 6

DIAO: Stuck to his task superbly as he almost became a third centre-half in the end by putting feet and head in where it might have hurt. Never tried to injure anyone 7

AMDY FAYE: Showed nice creative touches before that gave way to more mundane defensive duties with sensible tackling and great team ethic. Never tried to injury anyone 7

DELAP: Only three really long throws, but contributed so much more with another reminder of why he’s a full-back’s dream partner. Never tried to injury anyone 7

SIDIBE: Always struggling to muck in after a couple of bangs eventually left him departing prematurely. Never tried to injury anyone 6

FULLER: Not much of a goal threat, but wonderful work in isolated areas to play his part in excellent team ethic. Never tried to injure anyone 7

SUBSTITUTES
KITSON (for Sidibe, 48): Passing not its usual standard, but got his tackles in during what was always destined to be unglamorous offering. Never tried to injury anyone 6

CRESSWELL (for Am Faye, 84): Soon got booked, but he’s always useful in backs-to-the-wall operation. Never tried to injure anyone 6

WHELAN (for Olofinjana, 86): Not his type of game and few chances to pick his pass. Never tried to injure anyone 6

/Simon Bank (Never tried to injure anyone)

Underbart är kort och en av de diskussioner som klipptes bort i Laul Calling på grund av tidsbrist var den inför Arsenal-Manchester United. Vi fokuserade, förstås, på Arsenals problem och diskuterade hit och dit om vacker fotboll kontra deras problem med att spela fysiskt och cyniskt när det krävs.

Man kan tycka en massa om detta och när Arsenal gnäller över att motståndarna spelar fult, både bildligt och bokstavligt, blir det bara löjligt. Jag kan också se vad folk retar sig på hos Wenger, den arrogante, intellektuell fransosen.

Men ingen kan samtidigt ta ifrån honom vad han uträttat med Arsenal, hur sklicklig han varit på att fånga och sälja spelare i rätt tid, rentav rätt ögonblick, och att det är oerhört viktigt och roligt med lag som vill spela vacker fotboll.

Så många goda stunder Arsenal bjöd på mig under åren i London, då fortfarande på kära gamla luggslitna Highbury.
Men, även på senare år, har det varit ljuvligt ibland:
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/kronikorer/wegerup/article1080692.ab

Vem som vinner i helgen? Well, då det mesta talar för Manchester United så blir det väl just därför Arsenal. Ska bli härligt att bänka sig framför, hur som helst.
Och så Inter-Udinese på söndag, inte fel den heller. Valde den framför HBK-Kalmar, känns lite kallt i och med att det, i princip, mer eller mindre är avgjort.
Samtidigt är det aldrig fel, i och för sig, att komma hem till Örjans Vall. Min barndoms allsvenska arena och kanske allsvenskans vackraste.
Men liksom Highbury lär den också snart vara fotbollshistoria.

/Jennifer

PS: Och ni behöver inte mejla eller kommentera något om formuleringen kring Vintergatan  i krönikan som jag länkar till ovan. Den ger inte stora A i astronomi. Men man lär sig hela tiden. Och tänka sig att som barn var astronaut drömyrket för mig…