Startsida / Inlägg

Fredagsintervjuspecial – med Jerebko

av maliwah
Skärmavbild 2015-06-28 kl. 10.16.48
Landslaget åkte ur EM alldeles för tidigt och det är fortfarande några månader kvar till basketligan drar igång. Tur då att NBA finns. Tidigare i veckan draftades Marcus Eriksson, lika överraskande som roligt, och i morgon öppnar Free Agency. Då blir Jonas Jerebko klubblös, men knappast för speciellt länge. Jag träffade Jerebko när han var i Stockholm i torsdags och pratade om allt möjligt. Det blev en lång intervju i dagens tidning och här, men här hela snacket om allt från tunga tiden i Detroit, drömmen om en ring, LeBron, omtalade smeknamnet och en eventuellt comeback i basketligan.
Hur ser den närmsta framtiden ut för dig? – Jag skulle ha flugit hem igår, men min flickvän ville stanna några extra så då fick hon det. Jag går och väntar, idag är det draft så jag ska följa den lite grann. Sen öppnar Free Agency. Det är en del som har valt att gå ur sina kontrakt nu, så vem vet, man kanske får vänta och se tills de har skrivit på vart de ska och sen får man skriva på. Vi får se, det är öppet.
Det snackas en del om andra klubbar, Jazz och Wizards bland annat, hur mycket koll har du? 
– Jag vet att det finns lag som är intresserade. Det känns bara spännande att vänta och se vad de säger efter 1 juli.
Hur känner du för Boston? 
– Jag trives jättebra. Coach var bra, mina lagkamrater var bra och det gick bra. Vi gick till slutspel. Det känns som att vi höll på att bygga på någonting. Men jag är helt fri så man vill inte låsa upp sig på något heller så vi får se vad de säger.
Vad tänkte du när det blev tradad från Detorit?
– Det var nästan sex år i Detorit så först var det lite så ”happ, nu ska jag till Boston”. Man visste inte vad man skulle förvänta sig för Boston var inte ett lag som jag trodde skulle göra något, men när det väl hände började man kolla lite och det gick bra. Vi gick till slutspel och jag tror att vi var 24-12 efter traden så det var riktigt kul. Det var kul att spela basket igen. Det har gått upp och ner under alla år i Detroit och ingen coach som har stannat så det skulle vara skönt att ha samma coach i mer än ett år. Boston var en upplevelse. Det var kul att spela lagbasketen och att få vinna också. Det är klart att det står ganska högt på listan så vi får se vad som händer.
Hur var det att spela första slutspelet? 
– Det var kul, annorlunda. Allt börjar om på noll och det är vinna eller försvinna. Det var riktigt kul. Vi fick spela mot dem som var favoriter också. Vi hade kunnat komma åtta och spela mot ett lag som Atlanta som var lite skadedrabbat och som vi spelat bra mot, men jag tror vi avslutade säsongen med att vinna sex raka matcher. Cleveland fick hjälp av Kevin Love och Kyrie (Irving) väldigt bra när de mötte oss, och LeBron självklart. Men så skadade de sig efter vår serie typ och Cleveland gick ändå till final. Jag tycker att vi gjorde det bra.
Att det gått så pass bra, hur mycket har det gjort för din situation nu? 
– Hade jag varit kvar i Detroit och inte fått spela något hade jag varit i en väldigt annorlunda situation. Då hade jag inte varit här, då kanske jag hade varit och provspelat för lag så det var ”blessing in disguise”, att man fick åka någon annanstans och avsluta säsongen. Det var väldigt bra.
Du blev väldigt populär bland fansen i Boston.
– Det var kul så fort jag kom in i Boston. Laget var bra och varje match var slutsåld när vi började spela bättre. Det var bara ett helt annorlunda läge i laget. Det gick bättre, det var roligare att spela och man fick spela varje match. Det började lite tungt i LA när vi kom dit. Jag fick matförgiftning och hade feber och grejer så jag mådde inte så bra. Men sen när vi kom hem till Boston och jag började komma i laget gick det mycket, mycket bättre.
Vad var det som gjorde att du fick det lyftet?
– Man fick spela och visste att man skulle spela. Jag tycker att vi spelade ett bättre spel än i Detroit. Det var mycket enmansshow i Detroit. Klart att det var en del enmansshow här också, det är ändå NBA, men här var det mer lagspel än i Detroit och vi spelade tillsammans.
Vad är drömmen? 
– Drömmen är att få en ring och få spela för den. Men samtidigt får man kolla vad man får för erbjudanden. Jag vet att det inte bara kommer att vara ett lag, det kommer att vara mer så det ska bli kul och spännande att se vad som kommer hända.
Du har ingen drömklubb?
– Nej, jag vill inte säga något lag sådär. Självklart hade det varit skönt att spela på något varmare ställe. Men NBA är NBA och alla lag är intressanta.
Vad vill du få ut av nästa säsong?
– Slutspel igen, så får vi se om det blir samma lag eller nytt lag. Men det känns ändå som en nytädning för jag var bara i Boston i två månader. Jag är väldigt sugen på att spela igen, såhär sugen har jag nog aldrig varit. Jag har inte varit ledig så här länge någonsin. Det har antingen varit landslag eller har jag varit med Pistons har jag varit där och tränat. Nu har jag inte gjort någonting på två månader så nu börjar man bli sugen igen.
Inte ens rört en boll?
– Inte ens rört en boll. Jag drog till gymmet med min flickvän och gjorde squats och fick kramp i mitt högra lår. Då kändes jag att jag inte gör något mer. Jag ska börja nu när jag kommer hem, men krampen visade att jag får vänta lite till.
Spelar slutspelsmålet in i valet av klubb?
– Det är klart det gör. Självklart spelar pengar och sådana grejer in, men man vill gå till slutspel och man vill vara i ett bra lag. Får man chansen att göra det över att tjäna lite mer pengar ser jag inga problem med det. Den som vill ha en mest och coach spelar in också. Jag gillar coachen och mina lagkamrater i Boston så vi får se, om några dagar vet jag mer.
Vad gör du med pengarna?
– Jag gör inte så mycket. Jag köpte ett hus i Detorit. Sen har jag inte gjort så mycket mer, jag är ganska lätt av mig. Det är inte så att jag går och köper klockor och bilar. Jag har en bil så det är inte så mycket.
Smeknamnet som du fick, ”The swedish Larry Bird”, hur känner du för det?
– Jag har hört folk säga det, det är bara lite roligt. Det är kul att de uppskattar en i Boston och att det gick bra. ”Swedish Larry Bird” är kanske att ta i lite, men det är kul och hedrande.
När det gick lite upp och ner i Detroit, hur var det?
– Det har jag verkligen lärt mig att hantera nu efter alla de åren i Detroit. Jag kunde spela hur bra som helst en match och sen inte få spela på fem matcher. Man hade nästan varit med om allt när man var i Detroit så man var ganska van. Mentalt härdad var jag efter alla år och alla coacher och hur det har gått upp och ner.
Hur har du dealat med det?
– Jag har inte haft någon psykolog eller något sådant. Det är mig själv jag har haft. Det har varit tufft när man inte har fått spela och fått något svar varför. Det tar extra energi att dra till hallen bara för att skjuta och göra någonting, så det har jag gjort många kvällar, när man inte förstått varför och man har frågat och inte fått några svar. Det är så det är, har man fått lära sig.
När var det som tuffast?
– Tuffast var precis efter skadan och man kände att man ville visa att man var tillbaka och inte fick någon chans. Och när man väl spelade spelade man hur bra som helst för att sen inte få spela.
Det måste ha varit skönt med Boston då.
– Det var jäkligt skönt med helt nytt och nytändning. Jag tror att det var det som behövdes.
Känner du att du är på toppen av din karriär?
– Nej, det tycker jag inte. Jag känner att jag blir bättre och bättre hela tiden och jag känner inte att jag är på väg ner. Jag är väl ganska gammal, men inte så gammal. Jag känner definitivt att jag spelar min bästa basket just nu och att jag bara blir bättre. Kroppen känns hur bra som helst så det gäller bara att fortsätta och bli bättre. Jag känner absolut att min bästa basket är framför mig.
Hur många år har du kvar i NBA tror du?
– Jag hoppas på 2-3 kontrakt till, sen får vi se hur långa de blir och hur det går. Men så länge kroppen håller och så länge jag vill spela vill jag spela i NBA.
Nu är det inget landslag i sommar, men det är ett kval nästa sommar, hur tänker du kring landslaget?
– Just nu är det free agency och NBA som gäller, det är ingenting som jag tänker på just nu.
Pratar du något med Vedran (Bosnic)?
– Jag har haft kontakt och han skriver lite meddelanden då och då och jag svarar så vi har haft kontakt. Men just nu är det inte i landslaget jag tänker på.
Hur mycket följer du svensk basket?
– Inte lika mycket som jag borde. Men jag har kompisar som spelar och jag följer ju. Jag hade gärna sett Borås vinna i och med att jag spela där och sånna grejer. Jag följer lite grann, men inte jättemycket.
Får vi se någon fler svensk i NBA snart?
– Jag hoppas det. Men det är svårare än vad folk tror. Det finns många basketspelare i världen och många som vill ha den platsen. Men om jag och Jeff (Taylor) klarar av det klarar garanterat någon annan svensk av det också. Det gäller bara att få chansen och ha talangen och viljan.
Vem tror du är näst på tur?
– Det vet jag faktiskt inte. Det är svårt att gissa. Jag vet att det finns många unga svenska spelare, men att ta sig från talang och duktig till NBA är en lång väg. Man ska ha lite tur på vägen och göra rätt beslut och vara skadefri. Det är mycket som ska klaffa för att man ska komma dit vi är, men omöjligt har vi visat att det inte är.
Jag läste en artikel i veckans där du nämndes som ”the future King-stopper” efter ditt defense på LeBron.
– Sedan säsongen slutade har min telefon varit av. Jag har varit på semester och varit hemma och uppe i Norrland och då hade jag inte ens med mig den så jag har faktiskt inte läst så jättemycket, men den har jag hört. Det är kul. Det är något som jag alltid har gjort och så fick man göra det på den största scenen som finns och folk såg att jag kunde. Det hjälper mig bara. Det går inte riktigt att stoppa LeBron, men jag tycker att jag gjorde ett bra jobb på honom och jag vill gärna göra det igen.
Hur är det att möta honom?
– Bästa spelaren i världen, bästa atleten i världen. Jag tror inte att det finns någon som är så stor och snabb och kan spela basket som honom också så det är en utmaning varje gång man spelar mot honom. Men det är det man vill, man vill spela mot de absolut bästa och han är den absolut bästa så det är bara kul.
Vad har du för tricks för att stoppa honom?
– Jag är lite längre än honom så jag försöker bara hålla mig i lagom distans där jag alltid har chans att ställa mig mellan honom och korgen. Sätter han ett svårt skott så sätter han ett svårt skott, det är inte så mycket mer att göra än så. Det är bara att försöka stoppa honom från lätta poäng. Jag försöker bara hålla avstånd och använda min längd.
Vem är den tuffaste spelare du mött, är det LeBron eller?
– Det är LeBron, han är bästa spelaren i världen. Den finns ingen som kan säga något annat efter slutspelet i år. Det är han, om du säger något annat efter slutspelet i år vet du inte vad du pratar om.
Vem är största trashtalkern i NBA?
– Det är Kevin Garnett utan tvekan. Han snackar trash hela tiden.
Är det myket trashtalk?
– Vissa mer än andra, vissa är hur tysta som helst och vissa inte alls. Men Nate Robinson och Kevin Garnett är nog värst.
Hur är du, är du bra på det?
– Jag kan vara bra på det om jag behöver. Men som domarna är nu med regler för vad du får säga och böter för minsta lilla så försöker jag vara ganska tyst.
Det var inte mycket mellan dig och LeBron?
– Nej, man har så mycket respekt för LeBron och han visar så mycket respekt för andra spelare som spelar hårt också så det är mer bara att försöka stoppa honom. Det är inte så mycket trashtalk.
Vem i ligan skulle du ta med dig till en öde ö?
– Min bästa kompis spelade i ligan ett tag, men han spelar inte längre. Jag hade nog tagit med mig Brice Massamba för han är rolig. Man kan alltid göra något när man har Brice med sig. Han är rolig, trevlig och ödmjuk.
Vem i NBA hade du tagit med dig?
– I NBA hade jag tagit med mig Rodney Stuckey. Vi har spelat tillsammans i fem år och har ganska roligt tillsammans också.
Har han några skills som ni hade haft användning för på ön?
– Det är en annan femma. Vi hade nog snackat mycket skit. Jag vet inte om vi hade överlevt så länge, men vi hade haft kul i alla fall.
Kan du berätta något som folk inte vet om dig?
– Något som folk inte vet… Jag gillar att vara ute och fiska och golfa och ta det lugnt. Folk får ju sin bild av mig med att jag inte gör så mycket intervjuer och någon gång har man sagt nej till landslaget och sånna grejer, så folk får ju en bild av mig som inte är riktig ibland. Men jag gillar mest att vara ute med mina hundar, spela golf och ta det lugnt. Jag är väl som andra svenskar, det är inget speciellt.
Vad tror du att folk har för bild?
– Jag vet inte riktigt. De visas inte så mycket basket och det görs inte så mycket intervjuer så av NBA får de bara en bild när det händer något dåligt. Det är inte så att man får matchuppdateringar eller att jag får snacka efter matchen hur det gick. Det är mer ”Jonas gjorde tre poäng, spelade fem minuter och de förlorade”. De får ingen uppdatering av basket direkt. Det är ibland när det skrivs något dåligt som NBA kommer upp. Det är lite tråkigt, men det är så det är i Sverige.
Varför har du valt att göra så få intervjuer?
– Jag tycker att de kan komma över och göra intervjuer för jag är väldigt öppen. Det är innan match, efter match, innan träning, efter träning. Media har chans att prata med mig hela tiden och då känner jag att om de vill prata med mig så får de prata med mig då. Det är bara att komma och göra intervjuer varje dag. Men jag känner inte att jag ska behöva ta upp en telefon och ringa någon efter en match.
Känner du att du får för lite cred?
– Varje gång jag gör en intervju när jag är hemma så står det att ”han inte tycker att han får tillräckligt med cred”, men jag bryr mig inte om det. Det är mer för folk som kollar på NBA som tycker att det är tråkigt att det inte skrivs. För mig spelar det ingen roll. Jag gör vad jag älskar att göra och om ingen vill skriva om det så…
Vad gör du när du inte spelar basket?
– Golf, fiskar och kollar filmer och lite serier. Jag har börjat läsa lite bok. Det har jag inte gjort innan. Jag är med hundarna, flickvän och familj mycket.
Hur mycket hänger du med folk i laget?
– Inte under säsongen, man träffar dem mer än man träffar sin familj. Under off-season är det inte så mycket. Jag ska på Stuckeys bröllop den 13:e, det är det enda.
Hur är det att leva drömmen?
– Nu är det vardag, det var en dröm när man var lite. Men det är klart att man måste nypa sig i armen ibland och sakta ner lite. Jag har det ganska bra. Mina kompisar och min familj är friska så man måste nästan nypa sig i armen lite då och då. Det är världens bästa jobb i alla fall, den saken är klar.
Hur amerikaniserad har du blivit?
– Jag vet inte, kanske lite. Sex år… Men så amerikaniserad har jag nog inte blivit.
Du kommer inte att bli kvar där efter karriären?
– Någonting kanske man har kvar, men Sverige är alltid hemma. Någonting måste man ha i Sverige. Vi kollar lite i Göteborg, Stockholm och Norrland, jag vet inte vad det blir.
Kommer du hem och spelar i basketligan?
– Det vet jag inte, kanske. Det är la Borås eller Luleå i så fall. Jag har ju ett SM-guld, jag vet inte om man ska gå för två eller om man ska vara nöjd med ett.
  • Tjänstgörande sportredaktör: Fredrik Pettersson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB