I går slängde jag ut frågan på Twitter, vem ni helst ville läsa om när fredagsintervjun gör comeback. Jag fick superförslag och hoppas hinna med alla under den här säsongen. Valet föll på den jag själv velat intervjua under en längre tid.
Han får inte mest speltid eller rubriker, men Uppsalas Oliver Jonsson är intressant av massa anledningar.
Förhoppningsvis håller ni med efter veckans intervju.

Jag har väldigt höga förväntningar på dig nu.
– Legendariska fredagsintervjun, wow, vilken ära. Det känns inte alls pressat. Jag ska försöka leverera.
Om vi börjar med förra säsongen, det var ganska mycket upp och ner, hur skulle du sammanfatta den?
– Jag tycker att du sammanfattade den ganska bra, det var mycket upp och ner, kanske framför allt mycket upp. Det kanske är lätt att glömma det. Visst, det var lite turbulent och sådär, men i slutet av säsongen gick vi ändå till final första gången på aslänge. Det var en häftigt, en upplevelse, ett minne för livet. Det vill vi såklart göra igen.
Vad kan du säga om missnöjet mot Kelly (Grant), hur mycket av det som skrivits är sant?
– Kelly var ändå vår tränare och vi lyssnade på honom naturligtvis och han var en del av gänget. Det blev jobbigt när det blev som det blev och när det skrevs saker som skrevs. Saker som var främmande för oss. Det var otroligt kämpigt för, även för oss. Men det var såklart värst för Kelly. Men det har skrivits så otroligt mycket som inte var sant.
Du har spelat i ligan i fem säsonger, men har inte fått speciellt mycket speltid. Hur är det att sitta så pass mycket på bänken?
– Både och. Det är roligt naturligtvis att få vara med. Men jag skulle inte spela basket om jag inte ville vara ute på planen. Det har varit tråkigt naturligtvis, men det beror på hur man tar det. Man kan sitta på sidan och vara bitter, men det tänker inte jag göra någonsin. Jag har jobbat arslet av mig och vill visa att jag förtjänar att vara med. Den har säsongen förväntar jag mig att få spela mer. Jag fick starta mot Jämtland och det har jag gått och väntat på. Att få vara där när det händer.
Du förväntar dig att få ditt genombrott i ligan den här säsongen?
– Absolut, det räknar jag med. Jag känner mig mycket starkare, snabbare och smartare och i år kan jag bidra till laget.
Eftersom du inte fått så mycket speltid, har du funderat på att kanske gå till något sämre lag?
– Det hade varit naivt att inte tänka på det, men jag har trivts och min situation har varit så bra. Jag har kombinera med att studera på universitetet och hela den lösningen har varit fantastiskt bra.
Ibland är det nästan roligare att följa dig på bänken än själva matchen, du har ganska mycket energi.
– Absolut, många andra på bänken också. Vi har roligt tillsammans. När vi väl är där varför inte ge laget allt vi kan med energi och sådär. Det blir roligare om man hoppar och gör målgester och grejer.
Psykande för motståndarna också kanske?
– Absolut. Vi har mycket roligt för oss. Har du sett Lukas Friberg-videon när han kör ”Thug Life” mot Adam Darboe? Bollen åker utanför planen, Lukas Friberg får den rakt i famnen. Darboe kommer och vill ha bollen. Lukas spelar iskall, håller kvar bollen lite för länge så att det blir lite för pinsamt. I stället ger han honom tre snabba high-fives. Det blev väldigt stel stämning. Det är därför vi kallar honom Lukas ”Thug Life” Friberg.
Du är den enda ligaspelaren som twittrar om politik, hur insatt är du?
– Ganska. Jag är inte så jättepolitisk egentligen. Jag har bara väldigt svårt för Sverigedemokraterna. Den där Jimmy är inget vidare, det är mest det jag twittrar om.
Du har hamnat i lite bråk med SD också…
– Ja, med hela partitoppen. De har en sådan debatteknik att de blockar folk så fort de diskuterar. Jag är blockad av de tio högsta, Linus Bylund, Erik Almqvist, Kent Ekeroth. Jag har inte mycket till övers för dem och det verkar inte ha det för mig heller. Men det gör inget. Det är många anonyma nättroll också. Mycket konstigt, men också intressant. Man måste ta diskussionen för annars får de stå oemotsagda och det är mycket värre. Jag tycker att det är väldigt viktigt och att fler borde göra det.
Du är inte rädd för att ta debatten?
– Nej, den debatten tar jag gärna. Sverigedemokrater har en förmåga att gömma sig bakom ett anonymt användarnamn så det är inte ofta de kommer fram till mig och tyvärr.
Jag har ofta uppmanat dem jag debatterar mer och skulle gärna ta en fika, kebabtallrik, falafel eller vad som helst, men inget har velat det. Men det är inte bara med dem, vi pratar mycket i politik och så omklädningsrummet också. Det händer nästan varje dag.
Är det bara i Uppsala eller snackas det politik även i Luleå och Södertäljes omklädningsrum tror du?
– Det vet jag inte, kanske inte Södertälje vad det verkar. Vi gör det i alla fall och framför allt i år har vi gjort det väldigt mycket. Våra coacher hade förberett ett frågeformulär om saker som man kanske inte pratar om i vanliga fall. Var man står politiskt, vad man tycker om kvotering och det var en kul icebreaker att diskutera andra frågor. Det öppnades upp en jättelivlig diskussion som har pågått i flera veckor. Det är många i laget som är intresserade.
Vilka hörs mest?
– Alex Lindqvist har mycket bra idéer så det var kul att han kom till oss. Axel (Nordström) har alltid mycket spännande att komma med, Odin (Lindell) likaså.
Är du feminist?
– Ja, det är jag. Precis som Zara Larsson är jag det, hon är tveklöst bäst. Jag tycker att det är självklart att alla ska ha samma möjlighet, oavsett kön, hudfärg, vart man är född. Att någon kan ifrågasätta det över huvud taget är konstigt.
Du blev färdig ekonom i somras, har du börjat jobba?
– Nej, inte än. Jag letar jobb och ska hitta något, men basketen tar såklart mycket tid. Tyvärr kan man inte ha ett vanligt åtta till fem-jobb. Men jag ska inte bara vara basketspelare, jag ska vara lite ekonom också.
Du kan inte leva på bara basketen?
– Absolut inte. Nu när jag har pluggat har jag haft CSN och en liten basketlön. Men just nu lever jag på att panta burkar.
Vad har du för mål med basketen?
– Att alltid fortsätta utvecklas på många olika plan, precis som utanför planen. Som människa, rent fysiskt, psykiskt, intellektuellt. Basketspelandet är det roligaste jag vet och jag vill verkligen bli så bra som jag någonsin kan bli. Basketen är jättebra om man vill ta sig någonstans, berätta var man står och vara en bra förebild.
Så du kommer inte att tagga ner nu när du är utbildad ekonom?
– Absolut inte. Basketen är viktig för mig. Man kan nå ut till människor, sprida sunda värderingar om att ta hand om sig själv, om andra, ha respekt för motståndare, för lagkamrater, publik, domare, för allt sånt. Det kommer många bra värderingar med basketen. Det spelar ingen roll vart du kommer från, vilket kön, sexuellitet, hud- eller hårfärg du har. På basketplanen handlar det bara om att prestera och ha respekt för varandra. Det borde man se på många andra platser utanför också och basketen är bra på att visa det.
Ja, det pratas ju mycket om att basketen är bra på integration och jämställdhet.
– Basketen har inte gjort några riktade insatser för tjejer, killar, invandrare eller de precis som kommit hit. Det är bara självklart att alla är välkomna, är du en bra lagkamrat är du välkommen. Basketen är inget integrationsprojekt, basket är basket. Sen råkar det vara självklart att alla är välkomna.
Kan du tänka dig att bli politiker?
– Ja, varför inte. Men jag vet inte, basketspelare är mycket bättre än vara politiker. Man kan nå ut till fler, är man politiker blir det mer polariserat och känsligt. Man kan inte spela basket hela sitt liv så jag kanske blir det.
För dem som inte har sett dig spela så mycket, hur skulle du beskriva dig själv som spelare?
– Som mitt bench game, ganska mycket energi, bra returtagare, snabb i fast break. Jag har utvecklat skyttet väldigt mycket och kan skjuta rätt bra nu. Det har varit min akilleshäl.
Hur går det för Uppsala i år?
– Vi kommer att bli bra. Vi siktar på topp fyra i år, men med det sagt tror jag absolut att vi kan gå längre. Vi har varit i final och det är dit vi vill igen. Vi har ett jättehärligt gäng med bara unga spelare i laget. Men vi är ändå rutinerade och har spelat i ligan många år. Sen har vi en fantastisk coachduo i Anders Jonsson, Kevin Gaines. De är helt fantastiska. Vi har varit otroligt välcoachade och kunnat byta försvarsspel och testa olika anfallsspel och kunnat överraska motståndarna på olika sätt. Det är väldigt roligt.
Det är inte så många som tror på er den här säsongen, ni kan överraska många alltså?
– Ja. Vi älskar när folk tvivlar på oss, det är det bästa vi vet.
Vem spelar tuffast i ligan?
– Jag får inte säga Odin Lindell i mitt eget lag va? I så fall Dino Cinak i Jämtland, han var rätt tuff. Dino och Srjan Vukovic, de har många kilo muskler. Men det finns många tuffa i ligan, det är svårt att ta ut en.
Vem i ligan skulle du ta med dig till en öde ö?
– Min kompis Sebastian Norman, vi är bästa kompisar. Vi skulle inte vara så effektiva på ön, men vi skulle i alla fall ha roligt.
Kan du berätta något folk inte vet om dig?
– Det finns nog ganska mycket. Att jag pratade sjukt bred norrländska när jag flyttade till Uppsala. Jag skäms när jag åker tillbaka till Luleå, de verkar lite besvikna. Det är som att jag helt förnekar min bakgrund, men det gör jag verkligen inte. Jag är stolt över att vara från Luleå.
På tal om Luleå, du är uppväxt där (Olivier flyttade till Uppsala när han var 16), vill du spela med dem?
– Jag fick faktiskt den frågan från Norrbottenskuriren i våras. Då sa jag att när Sunderbyn går upp i ligan är jag där. Då kommer jag hem, de lovar jag. Många bra basketspelare kommer från Sunderbyn, John Rosendahl, Mattias Kenttä, Dennis Phil. Det finns mycket basketkultur så en dag kommer Sunderbyn att gå upp.
Det lär ta några år.
– Det gör nog det. Det är därför jag säger det också. Jag har inga direkta planer på att flytta till Luleå den närmsta tiden. Det har jag svårt att se.
Vem ska jag intervjua nästa vecka och vad ska jag fråga?
– Daniel Eliasson. Han är också från Norrland. Om du är från Umeå och jag från Luleå och tycker att det är långt norrut, är han från Sockenträsk. Fråga hur det är att växa upp i där och bli basketspelare. Jag har funderat mycket på det, han är från Sockenträsk där det bor 30 pers och då överdriver jag inte ens. Han fick åka hur långt som helst för att åka till träning. Först spelade han i Kuivakangas, sen slogs de ihop med Polcirkeln och sen slogs de ihop med Kalix för att de fanns för få spelare. Han fick åka flera timmar varje kväll för att ta sig till träning och det är helt fantastisk, vilket driv. Frågan honom om det.