”Jag försvann några träningar”
av
Efter otaliga samtal, sms och Facebookmeddelanden fick jag, efter sju veckor, tag på honom – basketligans mest svåråtkomliga person – Örebros dokusåpastjärna Barndom Barton.
Äntligen! Är det så här det blir när man är dokusåpastjärna?
– Haha ja. Man kan inte ha public nummer och jag var tvungen att cleara mitt schedule.
Ska vi ta den frågan (från Adam Rönnqvist), varför tackade du nej till ett liv som dokusåpakändis?
– Hahaha. Man är väl basketspelare i hjärtat. Det var bara att smaka lite på det, det fick räcka för mig.
Hur hamnade du där (Barton var med i Ex on the Beach)?
– Jag har inte någon koll, någon måste ha rekommenderat mig. Det passade bra, det var en vecka så jag tänkte: ”perfekt, då hinner jag inte göra bort mig”.
Jag har bara sett ett avsnitt, hur gick det för dig?
– Det hände inte så mycket. Jag höll mig mest i bakgrunden och tog lite semester.
Vad sa laget och coachen?
– Vi hade ett litet minibreak så det passade bra, men jag försvann ju några träningar så jag var tvungen att berätta. Lagkamraterna tyckte mest att det var roligt. Coachen var förvånansvärt supportive faktiskt.
Han kanske tänkte att det skulle höja publiksiffrorna.
– Ja, exakt.
Hur funkar det?
– Sådär. Det är någon som dyker upp på träningen ibland. Små skolbarn typ.
Hur har ditt liv förändrats sedan du var med?
– Inte alls. Det var mest kul att se och kolla hur alltid funkar.
Vad säger du om säsongen så här långt? Ni har haft det lite tungt.
– Ja, det har varit lite jobbigt. Vi förlorade Pierre Hampton och det tog rätt mycket på oss i början. Vi har bytt mycket spelare och det har varit tungt.
Hur ser du på resten av säsongen?
– Äh, det är bara att köra. Man får inte tänka så mycket på det, det är bara att ta nästa match. Det är inte som att det har gått så dåligt.
För egen del då?
– Det har gått okej, upp och ner. Jag är hyfsat nöjd. Det kan alltid vara bättre.
Du kommer från en riktigt basketfamilj, hur har det varit att växa upp i den?
– Det har varit kul, jag har fått se väldigt mycket. pappa flyttade runt väldigt mycket och det var jobbigt. När man var ung var det väl inte det roligaste i världen att bara packa ihop grejerna och flytta. Men i efterhand är det roligt. Man har fått se mycket länder och det har inte varit någon press så där heller.
Efter säsongen i LF var du i Slovakien en sväng, hur var det?
– Det var sådär. Jag trivdes inte jättebra. Men det var lärorik och inget man ångrar även om det var lite tufft.
På vilket sätt var det tufft?
– Framför allt spåret. Ingen pratade engelska och alla träningar var på slovakiska. Sen var det en helt annorlunda kultur, det är stor skillnad på Östeuropa. Jag tog slovakiska lektioner för att kunna kommunicera.
Vad är det värsta du gått igenom under karriären?
– Det har väl egentligen gått rätt smidigt, den enda riktiga set-backen var när jag skadade mig nere i Slovakien. Jag kände att jag var på gång och i bättre form än någonsin, sen satt jag och muppade i soffan i någon månad efter att ha skadat knät. Det tog längre tid att jag trott att komma tillbaka och det var jobbigt både mentalt och fysiskt. Jag har aldrig skadat mig och det tog på mig mer än jag trodde.
Vad är det bästa du varit med om?
– SM-guldet i Sundsvall. Det var häftigare än jag trodde. Men tänkte att det skulle vara mäktigt, men det var större. Jävligt skönt var det.
Hur var guldfesten?
– Puh. Jag minns inte. Antagligen jävligt bra.
I din Ex on the beach-presentation stod det att du var ”lite av en nörd som gillar serietidningar, fantasy och science-fiction”, kan du berätta mer om det?
– Den beskrev mig rätt mycket, man kanske kan tänka att jag är basketspelare, men när träningen är slut är det serietidningar och fantasy och tv-spel, men inte de vanliga som Fifa utan mer nördiga.
Du delar det intresset med din bror, han ritar väl serier också?
– Ja, det är en family thing. Men jag ritar tyvärr inte, jag har inte blivit blessed med det, det är streckgubbar. Det är skönt nu när man är hemma och kan ventilera lite med en fellow nerd.
Hur mycket pratar ni under säsongen?
– Nästan varje dag, vi är väldigt nära. Vi pratar ganska lite basket. I så fall bara efter någon match, annars kommer basketen inte upp. Det är mer ”läste du senaste numret av det och det”.
Vad skulle du göra om du var statsminister för en dag?
– Oj… jag är så hemskt dålig på sånt där, men jag hade höjt min lön. Om det är möjligt? Politik är inte min grej, men jag hade fixat en lag som sa att min lön måste höjas.
Vad tjänar du?
Confidential.
Vem i ligan är jobbigast att möta?
– Mannos (Nakos) eller Mike Joseph. De är bara ettriga, jag gillar inte ettriga. Axel Nordström också för han tar offensiva returer så då måste man blockera ut, det är jobbigt.
Vem i ligan skulle du ta med till en öde ö?
– Johan Pierre. Jag har mest att prata med honom om. Vi kan prata om va som helst och vi kan ha roligt med nästan vad som helst.
Vad i ligan skulle du inte vilja möta i en mörk gränd?
– Hlynur Baeringsson. Jag tror att han kan döda vad som helst med sina bare hands. Han är den bästa att spela med. Han är nog mitt förstapick om jag ska välja en att ha i mitt lag, bättre spelare till sitt lag är svårt att hitta.
Vem är ligans största trashtalker?
– Omar Krayem. Han har det i sig, det kommer genuint.
Vem ska jag intervjua nästa vecka?
– Fredrik Larsson i Malbad. Han är el fellow nerd, så jag passar vidare dig till en till nörd. Fråga om en recension på senaste Star Wars.
Har du sett den?
– Ja. Jag var väldigt nöjd. Jag har väntat på den i några år.
Vem är ligans största nörd?
– Vi är ett gäng, men det är bara jag och Fredrik som har tatueringar så jag måste ge oss den.
Vad har du för tatueringar?
– En Zelda, En Star Wars, en Naruto och en Final Fantasy. Jag har inte koll på vad han har, men jag ger priset till oss.