Förra veckan, eller om det var för tre veckor sedan, valde Fredrik Larsson Eco Örebros Max Johansson. Vi pratar om hur det är att vara rookie, hans dolda talang och skillnaderna mellan basketligan och basketettan, bland annat. 

Hur har första säsongen i ligan varit hittills?
– Den har varit spännande. Vi har haft ett väldigt tufft år hittills, men ändå kul att vara på den här nivån, man utmanas varje dag på träningarna och har lärt sig mycket från äldre rutinerade spelare. Allt är mer professionellt, det är mycket struktur och allt. Mycket är nytt, men man fångar upp rätt så lätt, sen hoppas man att man får mer minuter.
Vad är största skillnaden?
– Fysiken, tempot och erfarenheten. Det är mycket knep och så som man kan avvända sig av.
Vad är det för knep?
– Lite hur man kan slå sin försvarare och stoppa spelare med lite fula knep som man kan komma undan med. Sånt som inte tilläts i basketettan. Det är mycket tuffare och knuffas lite extra här.
Vad har du lärt dig?
– Förra året var jag den som skulle göra mest poäng och ledde laget, men nu har man fått en annan roll. Man får hjälpa laget med det som krävs, man har mognat i sitt spel skulle jag säga och spelar mer för laget. Sen har man ju ökat mycket i tuffhet.
Hur har det varit att gå från att vara den som ska göra poäng till mycket tid på bänken?
– Det har varit tufft, men det var en omställning jag var beredd på. Det brukar ju vara så när man tar sig upp första året. Men självklart är det tufft, men jag får stöttning från lagkamrater som säger att det går bra och att min tid kommer.
Och att det inte gått så bra för laget?
– Det har självklart varit tufft, det går inte jättebra för oss. Men vi satsar fortfarande på slutspel och har chansen. Även fast det har gått dåligt är sammanhållningen bra, vi skyller inte på varandra, det är vi mot resten och vi vill bara bevisa oss. Det gör oss bara tajtare. Varför har ni inte fått till det?
– Vu har haft lite problem med att få vårt spel att gå igång, även vårt försvarsspel som gör att vi inte riktigt är där. Taktisk sett och sånt, det är där vi ligger efter för spelartruppen har vi. Vi måste ha viljan och steppa upp lite mer.
Var det ett större steg än du trodde att gå upp i ligan?
– Det har det faktiskt inte varit. Jag har ju spelat med många som spelat i ligan innan och då har man haft koll på det. Min bror (Jacob Johansson) spelade i Örebro förra året och även andra kompisar, som Brandon Barton. Sen har jag tränat med andra ligalag och så innan så jag visste att det skulle bli tufft, sen hade man hoppats på mer speltid, men det lär komma mer och mer.
Vad har du fått får råd från din bror och Brandon?
– De säger mest att man ska hitta sin roll och kämpa så mycket man kan och hålla självförtroendet uppe. Jag har även pratat mycket med Brandons pappa, Charles Barton, som hjälper till lite då och då och ger tips för hur man ska få mer chanser.
Vad behöver du förbättra?
– Det är mest i försvarsspelet som det ligger.
Varför började du spela basket?
– Min pappa satte en boll i min hand när jag föddes. Han spelade själv basket och var med i juniorlandslag och så så han har alltid varit en stor faktor.
När märkte du att du var bra?
– Jag märkte att jag var bra tidigt. Jag var väldigt bra med boll, kunde skjuta och dribbla mycket tidigare än andra. När jag var 11-12 blev jag och några andra, Kristoffer Gaffor och Brandons lillebror Challe uppflyttade så då visste man att man var lite före.
Ni måste ha haft ett bra lag.
– Vi hade ett jättebra lag. William Gutenius kom senare och även Fredrik Larsson så vi var rätt så vassa. Det är inte så vanligt att fem från samma lag får en chans att gå upp i ligan. Vad har du för mål med basketen?
– Målet är att försöka nå så högt som möjligt. Jag vill bli en etablerad ligaspelare och försörja mig på det och göra det man älskar. Skulle man få chansen att prova på att spela utomlands några år hade det ju varit hur kul som helst.
Vad gör du när du inte spelar basket?
– Jag jobbar som personlig tränare, sen umgås jag självklart mycket med flickvän familj och vänner. Det blir mycket bio och spelkvällar. Jag gillar att spela mycket brädspel och att resa mycket.
Kan du berätta något som folk inte vet om dig?
– Jag är ganska öppen och brukar berätta all möjlig skit egentligen.
Har du ingen dold talang?
– Jag kan prata skit om allt möjligt. Jag är mångintresserad och skulle kunna ha ett samtal med vem som helst. Jag gillar att göra knäppa grejer, lägga ut videos och få folk att skratta.
Vad är det för videos?
– Jag hade lite grejer för mig. Jag la upp en video på Facebook där jag dansar som en tomte. Bara satte på Jingle bell rock och improviserade och jag har någon video där jag hoppar hopprep runt stan och någon animerad film där jag strippar på en strippstång. Lite sådana idiotgrejer. Nu kom jag faktiskt på en bra dold talang, jag är väldigt bra på att mima och dansa till låtar.
Är du lite av lagets clown?
– Kanske inte på planen och så, men utanför planen garanterat. Det har jag varit sedan jag var liten, alltid klassens clown.
Hur är det att vara rookie, mycket bära vattenflaskor och sådant?
– Det är faktiskt inte så farligt i Örebro är alla väldigt snälla. Det är mer än en rookie och det delas ut på alla, även de äldre hjälper till. Det är mest att ta upp och ta ner korgarna efter träning, inte så mycket fylla vattenflaskor och sånt faktiskt. Det är inte så farligt i Örebro.
Tror du att det är värre på andra ställen?
– Det tror jag, det är värre. Jag hade en polare som spelade i Norrköping för några år sedan, han hade det inte så lätt. De rakade skallen på honom och sådana grejer, men jag tror att det var andra tider. Det var nog mer förut faktiskt.
Vem i ligan skulle du ta  med dig till en öde ö?
– Jag tror faktiskt att jag skulle säga Fredrik Larsson. Han är den jag har bäst förflutet med. Jag vet att vi skulle kunna överleva tillsammans utan att ta kol på varandra, bygga grejer och göra roliga grejer.
Vem i ligan är tuffast att möta?
– Väldigt svårt. Det beror lite på position och sånt. Men alltså, Christopher Cherapowitz är svårtstoppad för han är en väldig scorerer. Men också en stor spelare som Joakim Kjellbom är också väldigt svårstoppad. Och även guards som Challe (Barton), han är kvick, bra med boll, explosiv. Corin Henry i Jämtland är nästan ostoppbar också.
Vad hade du gjort om du var statsminister för en dag?
– Jag hade ändrat lagarna så att jag hade kunnat göra lite vad jag ville, bara för mig då. Jag hade fixat mig ett kort till statens pengar så jag hade haft obegränsat med cash, det hade varit drömmen.
Vem ska jag intervjua nästa vecka?
– Jonathan Peleg i Nässjö. Han är en bra polare som jag spelat med några år i Högsbo och han förtjänar mer uppmärksamhet.
Vad ska jag fråga honom?
– Fråga om hans tid i Maccabi och hur det var att bli coachad av David Blatt. Det skulle vara intressant att veta.