Förra veckan skickade Nässjös Jonathan Peleg bollen till Malbas Niklas Sellin. 24-åringen, som trodde att karriären var över för fyra år sedan, pratar om hur han får ihop den hårda utbildningen med basketen, rädslan för att bli en ”broke baller” och avslöjar vem som är smartast i ligan. 

Du fick mycket cred av Jonathan förra veckan – lugn, smart, organiserad.
– Fredrik (Larsson) ville ju också ha med mig till en öde ö. Jag kanske har bra egenskaper om man skulle hamna där. Jag vet inte riktigt vad de har fått för sig. Men de jämför väl med sig själva och då kanske jag kan bidra med något. I och med att jag har pluggat byggteknik.
Vad pluggar du nu?
– Just nu väg och vatten på Lunds Tekniska Högskolan. Jag tog en kandidatexamen i Byggteknik med arkitektur i våras. Sen om jag skulle med Malbas en säsong till ville jag göra något annat också och alternativet var då att plugga vidare. Så nu pluggar jag två år till och tar en master. Det passar bra med basketen. Jag tror att det hade varit jävligt tufft att gå ut och jobba i den branschen och samtidigt spela basket, men det går jättebra att kombinera med skolan.
Var det tveksamt om du skulle fortsätta ett år till?
– Det var lite funderingar fram och tillbaka om jag ville fortsätta satsa för jag insåg att det skulle bli ännu svårare med skolan. Vi tränade nog lika mycket som ett ligalag förra året, men matcherna var ju på helgerna så det innebar att jag inte missade skoldagar. Nu missar man rätt mycket så det blir väldigt mycket tuffare att ta igen. Men till slut kände jag att jag inte ville missa chansen.
Du har ju spelat i ligan tidigare med Luleå, varför valde du att lämna (2012) och kliva ner till division 1?
– Jag tänkte väl ta tag i det riktiga livet. Jag insåg väl att jag inte kommer att bli miljardär på att spela basket, då får man tjäna stora pengar på andra sätt. Jag kände att jag inte ville lägga den tiden som det krävdes för att bli så pass bra att jag skulle leva gott på basket. Du lever ju inte gott på basket om du inte är Alex Wesby och spelar uppe i Luleå. Så jag kände att det var dags att börja plugga igen. Jag hade spelat två år är uppe och i princip inte gjort något annat och det ville jag inte göra. Jag ska inte säga kasta bort ett år till men jag ville komma någonstans i min civila karriär.
Trodde du att du skulle komma tillbaka till ligan, eller var den biten över för dig då?
– Jag var rätt inställd på att skorna var på hyllan. Jag spelade i Helsinborg för att det var skoj. Sen hörde Henke (Svensson, tränare i Malbas) av sig rätt snabbt och ville att jag skulle komma till Malbas, men jag valde att inte göra det. Men sen valde jag att gå dit nästa säsong. Malbas var lite mittemellan ett division 1-lag och ett ligalag och hade fortfarande folk som tjänade pengar. Även om det inte var stora pengar kunde jag slippa att ta studielån och grejer så det var en jättebra lösning för mig då. Och så tyckte jag att det var jävligt roligt jag hittade tillbaka till glädjen.
Varför förlorade du den?
– Jag vet inte. Mina år i LF var ju väldigt upp och ner. Min rookiesäsong gick det jävligt bra i början. Jag hade rätt högt förtroende från Mattias Kenttä, men sen skadade jag mig och det är tufft att skada sig i början. Då kommer du längre och längre ner på bänken och det är svårt att ta sig upp igen. Andra året gick det nästan ännu bättre på försäsongen. Vi var i Kina på någon försäsongsturnering och jag startade några matcher och det kändes jättebra. Men så skadade jag mig igen och det blev sparsamt med speltid. Sen fick jag väl något uppsving efter jul, så det gick upp och ner och var liksom inte stabil speltid.
Men i disvision 1 gjorde du succé.
– Det gick bra. Men division 1 är division 1. Alla ligaspelare kan göra damage där. Även om jag tyckte att division 1 var rätt okej, framför allt förrförra säsongen, när vi spelade mot Eagles och Umeå och de där. Men basketettan Södra, det är inte jättekvalitet på den längre. Man ska inte ta något ifrån lagen där, men det är inga superstjärnor.
Du har ett och ett halvår kvar att plugga, betyder det att ligakarriären är slut efter det?
– Jag vet inte. Vi får väl sätta oss ner efter säsongen. Jag har faktiskt inte bestämt mig alls om jag ska fortsätta eller satsa på studierna, men jag kommer i alla fall att plugga.
Varför är det viktigt?
– Jag vill ta mig någonstans. Jag har alltid varit ambitiös. Jag ville inte hamna i det här ”broke ballin”, att man vaknar när man är 35 och har förstörda knän och ingen utbildning. Man kan lätt hamna där och jag vill åstadkomma mer än det.
Så din basketframtid är rätt osäker?
– Det får man väl säga. Det är lite ovisst såklart. Men så har det nästan alltid varit för mig. Det är mycket man vill göra. Att spela i basketligan är väldigt kul, men man missar så otroligt mycket också. Du låser upp dig från augusti till april, när andra åker ut och reser kan du inte följa med för du måste träna. Det är lite det jag kan sakna, att bara kunna sticka för det kan man inte.
Vad vill du jobba med efter karriären?
– Jag vill ju jobba inom husbyggnation. Om det är som projektledare eller konsult eller på entreprenörssidan inom ”bygga hus-branschen”. Kanske starta eget och sådant. Jag pratade med Mario Blazevic och han funderar på att utbilda sig till elektriker så då sa jag att jag skulle anställa honom sen.
Varför började du spela basket?
– Jag kommer från en basketfamilj. Min syster spelade så det var väl där det började. Min pappa och min farbror har också spelat och coachat landslag så det var rätt naturligt för mig.
När blev du bra?
– Jag tror typ att jag var bäst när jag var 15, då pikade jag. Jag brukar skoja om det, när jag var 15 var jag som bäst och alla som är superstjärnor såg upp till mig, typ Andreas Person och alla de där. Men sen stagnerade jag lite.
Du var den som alla trodde skulle bli en stjärna, typ komma till NBA och så?
– Nu ska vi inte ta i. Men jag var väldigt duktig när jag var yngre. Men utvecklingen har inte gått i samma kurva, tyvärr.
Vad beror det på?
– Jag vet inte. Det är många som har en åsikt om det. Några säger att jag inte skulle ha flyttat till Luleå och gått en annan väg. Men det är ingenting man kan ändra.
Hur är det, att vara den som folk har så stora förväntningar på och sen kanske inte riktigt leva upp till dem?
– Nja, det är inget jag har tänkt på. Det är inte så att du tänker på det när du är 15. Jag var med i landslag från att jag var 15 till 20. Men jag har aldrig varit någon superstar, som Andreas (Person) Alex (Lindkvist) och Chris Cherapowitz.
Säsongen då, hur tycker du att den har varit?
– Det har gått över allas förväntningar, kanske våra egna också. Vi var tittade sist så det känns som att vi har bevisat många wrong. Det har gått jättebra. Klubben är helt överväldigad över hur bra det har gått. Men samtidigt tycker jag inte att vårt spelarmaterial är så dåligt som folk vill tro. Det är ganska många som har spelat i ligan ett tag. Fredrik (Larsson), Gustav (Sundström), (Kristoffer) Gaffor och Calle (Engström) är ju Calle. Han gör ju damage bara genom att stå där inne. Vi är unga som fan och vi saknar rätt mycket rutin och det syns rätt ofta, men jag tycker ändå att vi visat vad vi kan.
Vad hände mot Örebro? (Malbas förlorade mot nästjumbon med 24 poäng i söndags).
– Jag vet faktiskt inte. Men det var ett riktigt bottennapp. Men det är sådana matcher som händer ibland, synd att bara att det var en sådan viktig match för oss. Hade vi tagit den så hade vi varit väldigt nära slutspel så nu får vi se till att vinna någon match.
Kan du berätta något som folk inte vet om dig?
– Jag brukar måla tavlor. Jag är lite konstnärlig av mig. Min mamma är arkitekt så jag har alltid hållit på och målat och gjort lite konstverk och snickrat och sådant. Jag har lite tavlor här i lägenhet.
Vad målar du i för stil?
– Rätt svårt att förklara. Det är färgglatt. Typ ansiktet. Nu har min flickvän sagt ”du får inte säga Carolina Gynning”, men det är väl lite åt det hållet, fast annorlunda. Folk brukar säga ”som Carolina Gynning fast bättre”.
Vad gör du när du inte spelar basket, förutom att plugga då?
– Det blir inte så mycket tid över. Det är nästan så att jag inte hinner prata med dig. Men när jag får tid över tillbringar jag tid med min flickvän så att hon också får lite uppmärksamhet och har jag ännu mer tid över så vill jag måla. Men jag har sällan mer än någon timme. Det är inte så att jag spelar tv-spel som Fredrik (Larsson) och de här grabbarna. Dygnet har inte tillräckligt många timmar.
Det låter rätt kämpigt.
– Ibland är jag on the edge, men det går.
Det går inte ut över basketen?
– Det gör det förmodligen. Henke (Svensson) brukar säga att jag är för smart för mitt eget bästa och att jag borde sluta plugga och bara spela basket. Såklart, det vill ju han. Ibland blir man slut i huvudet, men man kan ändå slappna av på träningen och ha kul och skratta med grabbarna. Plus att idrotten gör att du planerar din tid bättre. Hade jag inte haft det hade jag kanske bara legat och slappat.
Är du smartast i ligan eller?
– Nej, det är jag inte. Gustav Sundström är smartast. Jag kallar honom ”Geniet. Han pluggar också på Lunds Tekniska Högskola så det är han och jag som är skolnördar, men han är smartast tror jag nog.
Vem i ligan är tuffast att möta?
– Rätt svårt. Men jag skulle nog ändå säga Wesby. Han är så versatile och effektiv som fan. Han gör bara små grejer, men han gör det jävligt bra. Det är ingen flashig spelare, men han kan göra allt.
Vem i ligan snackar mest trashtalk?
– Jag har faktiskt funderar på det och jag vet inte om det är för att jag är för snäll, men det är ingen som snackar skit med mig. I allmänhet tror jag inte att det är så mycket. Vi är typ alla kompisar i basketligan. Tyvärr så är det inte så mycket, media hade kanske uppskattat det, men vi är snälla pojkar.
Vad skulle du göra om du var statsminister för en dag?
– Den frågan är lite så här, på en dag hinner du inte uträtta någonting om det kommer till att förändra något. Så på en dag hade jag nog pratat med mycket folk, kända personer och försöka lära känna dem och förstå dem. Det finns många vettiga människor där ute, men vad gäller att förändra något så hinner man ju inte det. Det är lite komiskt, jag har läst vad de innan svarat, typ ”höja min lön”, hur fan ska det gå till?
Om du skulle byta liv med en känd person för en dag, vem skulle det vara?
– Kobe Bryant. Det skulle vara rätt häftigt. Att bara få ta emot stående ovationer hela dagarna. Eller Barack Obama skulle vara coolt, men rätt mycket ansvar. Men han kan ju slappna av lite nu när han inte kan bli omvald.
Vem i ligan skulle du ta med dig till en öde ö?
– Jag skulle ändå säga Gustav Sundström. Vi är rätt lika och hade skapat ett fint samhälle med fin infrastruktur. Vi hade nog klarat oss fint på den där ön.
Vem ska jag intervjua nästa vecka?
– Chrille Ryan. Han är jävigt rolig och har många roliga historier, men jag vet inte om han kommer att dela dem med dig. Han kan vara lite förvirrad och sådär, glömma lite grejer.
Vad ska jag fråga honom?
– Nu vet jag inte om det är han eller hans brorsa som har gjort alla historier. Men fråga hur han blev så jävla bra på snabba höger layups, det är hans specialitet. Och du måste skriva schhhnabba för så säger de i Luleå.