Inlägg av maliwah

Så ska Sverige vinna ödesmatchen

av maliwah

Det är dags för ödesmatch mot hemmanationen Ungern. Vinner inte Sverige idag kan vi med största sannolikhet boka resan hem redan nu. Jag tror dock att laget kommer att studsa tillbaka direkt och vinna relativt enkelt. Här är tre nycklar för att det ska bli seger i kväll:

Ladda om fysiskt – och mentalt
Sverige har bara haft 24 timmar på sig att släppa besvikelsen och förbereda sig för Ungern. Det blir en utmaning både fysiskt och mentalt.
– Först handlar det om mat och vätska, sen sätter vi punkt. Det är viktigt att man gör. Vi gör en snabbanalys, vi behöver inte dra det är långbänk, för vi måste fokusera på Ungern direkt, säger förbundskapten Lars Johansson.
Stoppa stjärnorna 
Mot Slovakien överraskades Sverige av hur bra Zuzana Zirkova faktiskt var. Nu gäller det att inte göra samma misstag med Alexandra Quigley. Den naturliserade amerikanskan har inte varit med i förberedelsematcherna så Sverige har inte kunnat scouta henne. Det gäller även att stoppa Anna Vajda som både är ett hot utifrån och nära korgen.
Diktera tempot 
Ungern har, precis som många lag ett längdövertag på Sverige. Men kan Sverige få press på de ungerska guardsen och styra tempot blir det seger.
– De vill gärna spela sina spel och när tempot trycks upp blir de obekväma, säger Sveriges assisterande coach David Leman som coachade i Ungern den gångna säsongen.

”Vi tappar huvudet”

av maliwah
Precis som för två år sedan blev det en blytung förlust i EM-premiären. Efteråt var det såklart besvikna spelare som, mer eller mindre frivilligt, svarade på den samlade mediakårens frågor.
Här kommer en liten sammanfattning av vad som sades:
Elin Eldebrink: 
– Jag vet inte riktigt. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag är jättebesviken just nu. Vi får analysera och se vad vi gör för misstag och lära oss. Det är ny match imorgon.
– Jag kan inte säga vad som händer, vi missar några skott och tappar aggressiviteten i försvar och låter dem få några returer. Det är svårt att spela när de hela tiden får nya chanser.
Om fortsättningen:
– Vi vet ju vad som gäller, det är bara att köra. Det är tre matcher till och ingenting som är avgjort nu bara för att vi har förlorat den här.
Det snackades mycket om Kristi Oliver inför matchen. Frida Eldebrink plockade bort henne så gott som totalt. I stället var det rutinerade Zuzana Zirkova som sänkte Sverige med 26 poäng.
Louice Halvarsson tyckte att Sverige tappade bort henne.
– Det var ingen som visste om hon skulle spela. Hon vart som en, inte överraskning, men vi kanske skulle ha gått in lite hårdare på henne.
Blev det för mycket fokus på Toliver? 
– Det kändes nästan så. Det var väldigt mycket fokus på henne och jag tycker vi fick stopp för henne ganska bra. Det öppnade upp för sjuan (Zirkova) ganska mycket.
Förbundskapten Lars Johansson håller dock inte med.
– Jag tycker mer att det var individuella prestationer. Hon hängde i några treor, sen har hon det här unika att hon går på offensiv retur nästan redan innan skottet går. Hon är bra.
Frida Eldebrink var mest besviken av alla.
– Det känns inte så bra efter att förlorat matchen.
– Jättetråkigt.
– Vi gör några enkla misstag som de utnyttjar samtidigt som vi missar. Då blir det så, det svänger snabbt i basket.
Vad beror det på? 
– Det är svårt att säga. Vi får kolla på videon och bara lära av våra misstag.
– Vi har egentligen gjort så här i alla alla kval och EM och sen har vi gjort succé efter så det är lite så vi jobbar. Vi förlorar första matchen och vinner resten.
Hur laddar ni om? 
– Det är bara att åka hem och käka och gå och lägga sig och sova, ny dag imorgon.
När kan du släppa besvikelsen? 
– När man går och lägga sig får man försöka tänka på något annat.
Elisabeth Egnell: 
– Man är förbannad och besviken, det är knappt så att man fattar att det har hänt. Det är klart att det är en mardrömsstart, men det lärde vi oss från förra EM att det gör det intressantare.
Vad är det som händer? 
– Vi tappar momentum och taget om matchen. De gör det helt till deras match. Vi kämpar på men vi spelar inte som vi vill och forcerar lite för mycket, okoncentrerat.
Hur mycket nerver? 
– Jag tycker inte att det var så mycket nerver. Jag upplever inte att vi var skakade. Mer att vi slarvar och går ifrån sättet vi vill spela.
Lars Johansson: 
– Jag tycker att vi gör en riktigt bra första, både framåt och bakåt. Framför allt bakåt. I tredje tappar vi, det är små saker som blir stora saker. Det är egentligen inte en spelare som felar, det är en lagkollaps. De äter sig närmare och vi blir lite frustrerade.
Vad är den största anledningen till att ni förlorar? 
– Returtagningen. Det är en jätteenkel analys och för många frustrationsfoul som sätter den på linjen. Men hade vi inte tappat returtagningen, hade frustationsfoulen inte kommit.
Tappar ni lite huvudet lite? 
– Ja, det tycker jag att vi kanske tappar huvudet. Det är så lätt när man blir frustrerad att man tappar fokus. Visst är det så.

”Ungern har lurat Sveriges fans”

av maliwah
Det väntas bli en blågulfest på läktarna i Sopron under Sveriges matcher. 230 biljetter har sålts via förbundet och fler har köpt biljetter på egen hand.
Det finns dock problem. För att kunna se en match i gruppspelet i Sopron måste du köpa biljett till alla tio matcher i gruppspelet.
Det innebär alltså att arenan aldrig kommer att bli slutsåld.
Dessutom har den svenska klacken hamnat högt upp, längst in på den tillbyggda läktaren på ena kortsidan.
Förbundet är långt ifrån nöjda med situationen.
– Ungern har lurat våra svenska fans. Jag är konfunderad över deras strategi, säger general sekreterare Lena Wallin-Kantzy.
Förbundet försökte redan tidigt i höstas få loss biljetter till den svenska klacken, utan framgång. När de väl fick loss dem placerades de på de sämsta platserna, vilket inte kom till förbundets kännedom förrän för en månad sedan.
– Jag är inte nöjd med att de inte har tagit emot våra förfrågningar. Vi har största gruppen fans, men de har inte lyssnat på oss.
Varför tror du att de gjort så här? 
– Fråga dem. Vi får inga svar. Det är mycket märkligt.

Så underviker Sverige hoteldöden

av maliwah

Mindre än ett dygn kvar till premiären och Sportbladet har växlat upp bevakningen inför Slovakienmatchen. Här kan ni läsa om specialdesignade skyddet som ska rädda Elin Eldebrinks premiär.
Om värmen i hallen som oroar Sverige.
Om Slovakiens stjärna Kristi Toliver, som i alla fall påstår att hon inte vet vem Frida Eldebrink är.
Om om hur Stefanie Yderström och Martina Stålvant ser på att spela fler minuter i fall Elin Eldebrink begränsas av skadan.
Om att Sverige fått med sig scouten Victor Bengtsson till EM.
Exklusivt i bloggen kan jag avslöja hur landslaget fördriver sin tid på hotellet under mästerskapet.
– Vi har faktiskt kul. Det är riktigt bra stämning. Vi underhåller oss själva. Det är filmkvällar, nagellackskvällar, lekar och sådär. Det är lite som att vara på kollo,det är riktigt kul gäng, säger Elisabeth Egnell.
Och i dag började det svenska laget med yoga.
– Det såg väl ganska bra ut, säger Louice Halvarsson.
Vem var smidigast? 
– Inte jag i alla fall…

Annars var värmen en stor snackis på dagens pressträff. Efter min intervju konstaterade Egnell att hon gjort sina minuter i solen för dagen.
Har ni bestämt antal minuter? undrade jag.
– Nej, det är sunt förnuft, men vi ligger inte ute och solar. Jag såg några slovakiskor sitta ute i solen på balkongen, det får de gärna göra. Vi får köra brun utan sol i stället, svarade Egnell och skickade sedan med en liten varning.
– Det är inte helt lätt alltså, fråga Martina…
Jag hann tyvärr inte forska vidare i frågan, men anar ett ”brun-utan-sol-haveri”.
Sverige tränade i matcharenan under eftermiddagen och Elin Eldebrink körde för fullt. Hon har fortfarande ont, men kommer att köra i morgon. Mycket ska såklart till för att Sveriges point guard ska kasta in handduken.
Enligt landslagsledningen är det upp till Eldebrink att känna av hur många minuter kroppen tål.
Stefanie Yderström, som lär få mer speltid, stukade foten på dagens träning, men det ska inte vara någon fara för spel.
– Jag är inte orolig, sa Yderström själv direkt efter träningen.

Oron kring Eldebrink

av maliwah
Dag två i Sopron har inte varit lika varm som dag ett. Men ”packa lätt-tipset” står kvar. Det är varmt.
Det svenska laget genomförde ett fyspass imorse och sedan en timme basket nu på eftermiddagen. I går målades och fixades det fortfarande i hallen, men idag fick Sverige testa matcharenan för första gången.
Elin Eldebrinks klev dock av dagens träning när det blev dags för spel. Landslagsledningen, och Eldebrink själv, säger att det går framåt. Men känslan är ändå att skadan inte har läkt som man hoppats och smärtan är fortfarande stor. Det är oroande.
När jag pratade med Frida Eldebrink tidigare under dagen hoppades hon på att tvillingsyrran skulle vara 80-90 procent i premiären. Det räcker för seger mot Slovakien. Men som det ser ut idag får Sverige vara glada om Elin kommer upp i den nivån.
– Just idag är det klart att jag inte är där än eftersom jag klev av träningen. Då hade jag kört hela träningen. Men det är också för att vi ska spara, sa Eldebrink själv.
Som det verkar kommer guarden inte ens att köra för fullt i morgon och jag har svårt att se att hon kommer att kunna spela sina vanliga 30 minuter.
Om vi tar en titt på skadeläget i resten av truppen finns det en hel del skavanker, men inget som ska stoppa någon från spel.
– Det har varit mycket smågrejer, men inget som vi har betraktad som inte hanterbart. Nu börjar alla, de är friskförklarad för EM-spel. Sedan har de ont, men det är priset man får betala för att spela EM, säger förbundskapten Lars Johansson.

Så här ser det ut på skadefronten i dagsläget: 

Elin Eldebrink
Har en kontuision i ländryggen som hindrar henne framför allt i sidledsförflyttningarna och försvarsspelet.

Ashley Key 
Har sedan länge haft problem med sina knän. Det kommer att göra att hon spelar färre minuter i EM. Förbundskapten Lars Johansson vill hellre att Key kör max i 20, än att hon spelar 30 halvdana.
Elisabeth Egnell 
Har haft problem med fötter och hälsenor, men det är ingenting som ska stoppa henne under mästerskapet.
Frida Eldebrink 
Har både problem med en axel och ett hopparknä.
– Det gäller att vila emellan. Vi har ju Lundgren och Houman som är riktigt bra och ger behandling så jag tror inte att det kommer att påverka så mycket. Det har ändå känts okej nu, säger hon själv.
Binta Drammeh 
Problem med en axel.
Stefanie Yderström 
Problem med en axel.

En lång resa mot EM

av maliwah

Sverige är på plats i EM-staden Sopron. Det är även basketbloggen. Ett första tips till alla svenska fans som ska resa ner under veckan: packa lätt.
Sopron välkomnade med riktig supersommarvärme och nu när klockan passerat nio på kvällen visar termometern fortfarande 30 grader.
Värmen fick även det svenska laget känna av. Efter att ha flugit till Budapest väntade en 3,5 timme lång bussresa och då la AC:n ner.
– Det var en lång resa, det var det. Athena (lagets team manager) var väldigt noga med att vi var i tid på flygplatsen så det började tidigt imorgon. Vi var där redan kvart i åtta och åt frukost och planet gick först vi tio. De åkte från Södertälje redan kvart i sex så det var väldigt goda marginaler. Men man märker att det är nya tider nu, det märks. Man har lärt sig något från förra mästerskapet, allt är mycket mer professionellt, säger Elisabeth Egnell.
Sverige är enda laget på plats i Sopron och tränade i EM-arenan Novomatics b-hall under måndagskvällen. Att Sverige är först på plats är ingen slump.
– Det handlar om lite erfarenhet från förra EM. Då åkte vi en dag senare och så var det en jäkligt jobbig resa. Det tar ett dygn att göra sig av med resan. Vi visste att det skulle vara varmt så vi ville ha en dag extra att ställa om, säger förbundskapten Lars Johansson.
– Det är bara positivt. Nu har vi fått ut resan ur kroppen redan idag och kan köra i morgon, säger Egnell.
Laget körde en lättare träning och skadade Elin Eldebrink fanns med hela passet. Hon har fortfarande ont, men allt talar för att hon spelar premiären. Kanske på smärtstillande (mer om det här).
I morgon väntar ett fyspass på förmiddagen och sedan ytterligare ett basketpass på kvällen.
Basketbloggen återkommer då.

”Ingen jävla guldfrilla”

av maliwah
Skärmavbild 2015-04-24 kl. 18.24.11
Något som kom bort efter förra matchen var frågan kring Brice Massambas nya hårfärg.
Efter det första finalen skrev jag att Uppsalaspelaren färgat håret i en guldaktig ton.
Helt fel skulle det visa sig.
Massamba var inte sen att konfrontera mig med snedsteget.
– För det första vill jag säga att det inte är någon guldfrilla. Det här är ingen jävla guldfrilla. Jag skulle aldrig göra någon guldfrilla. Jag förlorade ett vad mot Anton (Gaddefors). Det var det dummaste jag hört, guldfrilla, vem fan gör en guldfrilla!?, sa landslagsmannen.
Vad vadet handlade om ville han inte avslöja, men det är alltså ”ingen jävla guldfrilla”.
My bad.

Ord står mot ord

av maliwah

Efterspelet efter den andra finalen mellan Södertälje och Uppsala var inte speciellt roligt. Jag har skrivit om mina tankar här.
Jag inser att det kommer att bli väldigt svårt att få reda på vem som har sagt vad, men jag tycker i alla fall att det är värt ett försök.
Domarna har inte hört vad som sagts och därför inte tagit med det i matchrapporten, men Uppsala kan fortfarande lämna in en anmälan och då skulle disciplinnämnden granska fallet.
Enda sättet att få reda på sanningen är väl om det finns på band. Jag antar att de som har tillgång till ljudupptagningen jobbar på det.

Angående vad som sas från publiken blir det nog ännu svårare att få reda på sanningen. Nu ger i alla fall supporterföreningen sin version om vad som hände efter matchen.
Jag fick ett mail från en person i Green White Fanatics som skriver såhär:
”Det var jag som hamnade i ”bråk” med Brice efter matchen.
Jag har blivit uppfostrad bra, mycket bra faktiskt, har lärt mig att stå upp för det jag känner och tycker, precis som jag också gjorde med Brice idag.
Under matchens gång efter händelsen med Aaron så kallar jag honom för tjockis, ja. Någon annan i klacken kallade honom för pajas, ja.
Vi sjöng en ramsa om honom att han skulle ha varit blondast i hallen, ja.
Det bekräftade jag till honom efter matchen när han kom upp på våran läktarsektion.
Men att jag eller någon av oss skulle ha varit rasistiska?
Snälla nån..

Rasism hör inte hemma på en basketplan, på en läktare, eller någon annanstans.
Det är fruktansvärt och ska aldrig uppmuntras.

Samma sak gäller lögner, lögner som i detta fall kan skada både supportergruppen och mig personligen.
Vad kommer folk tro? Kommer de lita på lilla mig när landslagsmannen Brice gråter ut i media?

Grupperingen har funnits i fem år drygt, och Aldrig, ja aldrig har rasism hörts på våran sektion.
Och skulle det göra det så hade jag varit den första att slänga ut den personen, för återigen, rasism ska inte kunna få existera.

Att Mannos Nakos skriver på sin twitter och på UNT:s blogg att vi skulle ha sprungit när Brice kom, och att vi skulle ha skrikit rasistiska saker efteråt är bara ren och skär lögn.
Kolla matchvideon och du kommer att få se själv att vi faktiskt stog kvar, och att vi inte gjorde ett skit.
Inte ens en svordom..”

Återigen. Ord står mot ord.
Och fortsättning följer.

 

”Jag har gett upp några gånger”

av maliwah

BB110505NJ023Johan Pierre under tiden i Sundsvall.

 

Fredagsintervjun, idag på en tisdag, med Umeås Johan Pierre är här. Den på dagen 26 år fyllda guarden gick från att vinna SM-guld, bli årets rookie och tas ut i landslaget till att vara borta från basketens i nästan två år. Vi pratar om det, om rap, skador, hår och en del annat.

Du gjorde comeback i december efter att inte ha spelat sedan våren 2013, hur var det?
– Kul. Kul att få spela på hemmaplan. Det var många som stöttade mig på sidan och det var kul att veta att många hoppats på mig förutom mig själv.
Hur var tiden du var borta från basketen?
– Overkligt deprimerande. Min självkänsla är ofta bra, men mitt självförtroende var ingenting. Det har varit skitdrygt, man tänker inte att det kan ta slut så snabbt. Det har varit skitsvårt mentala att hålla det uppe, speciellt när man har mycket förväntningar på sig. Jag har insett att det är en jävligt tunn linje för att lyckas. Jag har lyckats hålla det ganska stadigt men jag har fått några utbrott. Med basketen har jag kanske tagit några steg tillbaka och känt fuck allting.
Har du varit nära att ge upp?
– Jag har gett upp några gånger, men sen har jag känt att jag är less på att inte vara med. Då har jag tagit några veckor off och kommit tillbaka.
Du vann SM-guld med Sundsvall 2009 och blev årets rookie och sen började skadeproblemen.
– Det var inte skadorna som jag tyckte var det värsta. Det jag tyckte var konstigt och jävligt skumt var att jag fick starta och vinna SM-guld och kom med i landslaget och så köper de (Sundsvall) in en kille (Pavel Ermolinskij) på min position. Jag fick inte ta nästa steg. Pavel är skitduktig och jag kommer aldrig säga något illa om Peter (Öqvist) eller klubben. De kanske inte trodde på mig, men det var inte riktigt tydliga. Folk som spelar basketen är inte dumma och man vet ju om man är i tränarens bästa femma eller inte och den backningen kände jag inte att jag fick, även fast jag kände att jag förtjänade den. Det var det jobbigaste, jag kände inte förtroendet fullt ut och det var skumt för mig. Jag är fortfarande förvirrad. De kanske inte tyckte att jag var redo, jag vet inte riktigt.
Hur påverkade det?
– Det påverkade mig inte så mycket, men det var skumt. Det var inte en dålig situation, men den hade nog kunnat vara lite bättre. Men det får inte se ut som att jag är arg på Peter, jag respekterar honom. Jag tycker att han är skitbra och jag har lärt mig mycket av honom vid sidan om planen också.
Hamnade du i Jämtland för att du inte var nöjd med situationen eller på grund av skadorna?
– Lite både och. Men jag vet inte riktigt vad deras plan var för mig heller. Det var bara struligt allting. Vi hade typ tre coacher och det var en skum situation. Jag hann inte vara där så länge.
– Den där höftskadan var inget som hände på en gång. Den kom över tid och påverkade inte mitt spel så mycket, men när jag skulle ligga hemma och kolla på en skön serie så hade jag bara ont. Då kände jag att det inte går längre. När jag kom tillbaka till Umeå och skulle lira lite hade vi inget att spela för så då kollade jag upp den och behövde operera. Nu har jag en höft som alla andra har, det hade jag inte innan.
Varför tog det så lång tid att komma tillbaka?
– Det var dålig tajming. Jag väntade i fyra månader på operation, sedan var jag tvungen att göra en till och vänta fyra månader till. Jag väntade nästan i åtta månader innan jag kunde börja rehab. Hade jag varit i NBA hade jag nog fått göra det direkt och det var det drygaste. Nu var jag borta så pass länge att det andra inte hängde med.
Men du hade hela tiden siktet inställt på att komma tillbaka?
– Det var inget snack om saken. Det finns folk som spelar basket och så finns det basketspelare. Jag kommer alltid att se mig som en basketspelare, även om jag inte spelar. Allt är basket, jag vaknar och kollar NBA, jag kollar hur det gått för de andra spelarna i ligan och är verkligen en basketjunkie, jag älskar bara basket. Så det var inget sånt att jag inte skulle spela mer. Speciellt inte när Umeå satsade. Jag är riktigt kär i Umeå.
Hur var det att gå upp med din moderklubb efter så många år?
– Det var så sjukt. Det var riktigt hårfint så det var nästan så att man grät. Det var bara ”yes, äntligen”. Det är jävligt coolt att de lyckats. Det är bara hatten av till dem som har fått det att funka, de som har varit med från division II-tiden till nu. Det gick snabbare än man trodde. Men det är skitnice alltså, det är ändå historia. Det är bra att det finns med i böckerna.
Hur tycker du din comeback har gått?
– Det var väl okej ändå. Det var mest träningar som jag hann göra och jag spelade bara några matcher. Men att stå på sidan så länge gav mig jättemycket när jag väl spelade. Jag var verkligen inte 100 procent och var inte riktigt redo, men jag kunde vara riktigt nice på träningarna. Allt gick lite bättre eftersom och det var ändå kul att veta att jag har kvar det.
Vad händer nästa säsong?
– Vi får se. Jag snackar med klubben litegrann och sådär. Vi får se vad de tycker om mig och om de tror på mig och vad jag tycker att jag är värd. Om vi ska försöka bygga något. Jag har mycket erfarenhet och kan säkert bidra med något.
Tror du att du kan komma tillbaka till den form du varit i?
– Det har jag ingen aning om, vi får se. Gud kanske testar mig extra mycket. Jag kommer väl att ha en annan form. Då tänkte jag bara att jag skulle vara snabb, snabb, snabb hela tiden. Jag har aldrig varit en dum spelare, men nu kanske balansen blir bättre.
Men det är i Umeå du vill spela?
– Ja, ja, ja.
– Folk borde komma till Umeå för det är en riktigt nice stad. Jag gillar bara folk här. Det känns som att folk utifrån också känner att det är hemma. Jag är stolt över de jag umgås med för det är många som är stolta att vara från Umeå. Jag ser mycket folk som jag växte upp med som fortfarande kvar.
När du var yngre framställdes ni lite som problembarn som räddades av basketen, var det så?
– Vi har alltid varit många fria snubbar, folk som alltid går sina egna vägar. Men det är inte många som har hamnat på fel spår, det är mer det att vi varit stökiga. Jag har varit på en miljon utvecklingssamtal där de sagt ”din son kommer inte att bli ett skit, han är för stökig”, men det är ingen ond person som har gjort massa dumma grejer. Eller, dumma grejer har väl alla gjort, men jag tror inte att folk som har varit rädda för oss. Men jag har haft vänner som hamnat fel så det är inte så långt ifrån. Basketen har gjort mycket för hur jag är som person.
Du är ju lite av en mångsysslare. Du rappar, du har ett produktionsbolag du hjälper ungdomar, du har öppnat en barbershop. Var ska vi börja?
– Rappen är väl bara det att jag gillar rap och håller på med det. Det är inte mitt största fokus. Det är det jag gör, jag lyssnar på rappmusik och rappar texter. Förut var jag inne i studion, men vi har fortfarande kvar bolaget och snackar om att göra en till push. Men just nu är det inte ett jobb som det kanske var då. Sen har vi ju jobbet på skolan också på ”Draggen” i Umeå. Där glider vi (han och Egal Saleman) i korridorerna och snackar. Det ska vara soft och tryggt i skolan och de ska veta att vi finns där om de har tänkt göra något dumt. Sen har jag barbershopen också som jag öppnat med en partner. Jag växte upp i New York mina åtta första år och har varit där mycket eftersom farsan bodde där och jag är ganska mycket New York. Det finns inga afrofrisörer här i stan och det är ingen med krulligt hår som går till en vanlig frisör och klipper sig så. I stället klipper man sig hemma och då är det bara snagg som gäller, inga sköna frillor. Men alla som går på afroshops förstår, det blir som en kultur, folk kommer dit och gaggar och det är nice bara. Det är skön stämning och har börjat gå runt nu också. Förhoppningsvis är det världens nordligaste barbershop i benämningen som klipper afrohår.
Vad är du mest, rappare, barberare eller basketspelare?
– Jag är alltid mest basketspelare. Men nu på fredagar är det alltid packat så jag klipper kanske tio stycken och det är skönt när man går ut och ser 20 nice head cuts. Jag kör ett par gånger i veckan och det blir alltid fler för varje gång. Folk behöver ny fresh frilla varannan/var tredje vecka.
Vem har ligans bästa frisyr?
– Jag vill säga någon som jag har klippt, men jag ska kolla vem som är fresh. Den som ser coolast ut är han den här islänningen från Solna. Han har inget hår på toppen, men han har ett riktigt bra skägg. James Miller har ganska bra frilla faktiskt. Men nej, det måste ju bli han, Morrison, han har officiella dreads. Riktigt bra.
Du var inne på det själv, att du är lite New York. Den bästa bilden av det är kanske när ni vann SM-guld och du kom in på O’learys i Sundsvall med solglajjor och guldkedjor, det var väldigt mycket all in.
– Det är självklart. Det är inte varje år man vinner SM-guld. Det var jävligt nice, men jag har aldrig någonsin skrutit om det. Men jag kanske borde använda det kortet på bussen och så.
Den stilen utstrålar kanske inte ödmjukhet, men du känns som en hyfsat ödmjuk person.
– Jag var mycket inne i rapperioden då. Men det är skumt. Jag känner väl att jag är det, men det kan uppfattas annorlunda för andra. Många skulle säga att jag är det och många skulle säga att jag är kaxig. Det är bra att ha lite attityd när man behöver det, men jag är Spursfan och där är alla fett ödmjuka och det är nästan coolare ibland.
Kan du berätta något som folk inte vet om dig?
– Jag är en overklig Sagan om Ringen-fan. Jag har sett filmerna en miljon gånger. Jag gillar sånt där, fantasy. Jag spelar Magic och det är ett riktigt nördigt spel. Jag gillar bara den världen, den är cool, men trollkarlar och sådär.
Vem är din favoritkaraktär?
– Jag vill kanske ändå säga ”The Wizard”. Arragon är ju MVP, men jag diggar Gandalf faktiskt.
Vem i ligan skulle du ta med dig till en öde ö?
– Självklart är det Egal, men om jag ska välja någon från ett annat lag. Någon som är riktigt kaos. Jag vill ta någon som jag inte känner bra, någon som kan vara hajkig av sig. Kanske Chrille Ryan, han är lite flummig sådär. Jag tror inte att jag skulle ha tråkigt med honom.
Vem i ligan är värst att möta?
– Inte för att jag möter honom så, men jag tycker att Hlynur (Baeringsson) är värst. Han slutar aldrig, han fattar inte vad det betyder. Han kanske inte haft sin bästa säsong, men det var flera gånger i Sundsvall som han bröt näsan och fortsatte att spela. Det är bara drygt, du måste tänka på vart han är hela tiden. Han är hård.
Vad önskar du dig mest av allt just nu?
– Just nu önskar jag mig typ en riktigt nice milkshake, men annars så typ en cool hund, eller att jag är riktigt frisk, att jag kommer tillbaka till min gamla form. Och att min tjej ska bli glad över min present. Jag är lite orolig, hon fyller år dagen efter mig så det är stor press.
Vad är det för hund du vill ha?
– Någon skön bara. Det ska inte vara som att jag är med i en DMX-video, men inte så att jag är Paris Hiltons kompis heller.
Vem ska jag intervju nästa vecka?
– Jag tror nästan att det kanske måste bli Axel (Nordström). Jag vill veta hur man går från att spela satans bra till att spela satans dåligt till att typ bli bäst i världen.
Jag har redan intervjuat honom, tyvärr.
– I Södertälje skulle man ju vilja höra med coachen, bara hur han lyckas med allt. Det är helt sjukt. Jävligt imponerande. Men ta Johan Jeansson, han är min boy. Vi vann SM-guld tillsammans och jag lirade med honom i två år. Han är en annan jag skulle kunna ta till ön för han är riktigt soft.
Vad ska jag fråga honom?
– Jag vet inte riktigt, hur han aldrig kan se ut att bli äldre. Jag såg honom på matchen här om dagen och han ser exakt ut som när jag träffade honom första gången. Jag har alltid tyckt att han varit riktigt, riktigt nice. Jag undrar hur han inte kunde vara given förra året och det här året. Vissa matcher ser jag att han spelar 15 minuter. Jag vill veta varför det är så och om landslaget tycker att han är för gammal, han har ju vara med där men… Johan Jeansson, han är bra, jag respekterar honom.
Sista frågan, vilka vinner SM-guld?
– Det ska bli spännande. Jag vågar inte tippa något, men jag kommer inte gå emot regerande mästarna faktiskt så det lutar nog ditåt.

 

Nordström lägger locket på

av maliwah

Inför kvartsfinalen mot Norrköping Dolphins pratade jag med Axel Nordström. I slutet av samtalet började Uppsalas stjärna drömma sig bort till en SM-final och skickade en liten passning till Vedran Bosnic.
– Jag tror att vi vinner. Vi slipper ju Södertälje hela vägen fram till finalen sen. Då sätter jag en trea där på slutet och springer fram till Vedran (Bosnic) och bara: ”tjena”, sa Nordström med väldigt mycket glimt i ögat.
Nu har 23-åringen tagit Uppsala till första finalen på 36 år och efter att ha varit en gigant i de tre senaste matcherna finns det inget som säger att hans dröm kan bli verklighet.
Men det där ”tjenat” till Bosnic lär nog utebli. Efter den fjärde semin mot Borås påminde jag Nordström om att han bara var två segrar bort från den där finalen mot Bosnics Södertälje, och ämnet var uppenbart känsligt.
– Det känns bra. Jag pratade lite med honom, det är kul.
Vad har ni pratat om?
– Inget speciellt, jag bara stämde av.
Vad stämde du av?
– Nej, inget speciellt…
Efter den där kommentaren?
– Nej, inga kommentarer på den, sa Nordström stressat och skyndade iväg.
Efter att Uppsala i dag blev finalklart försökte jag på nytt reda ut om Nordströms passning skapat en frostig stämning med förbundskapten Bosnic.
– Nej, inga kommentarer om Bosnic. Nu måste jag springa, sa 23-åringen och försvann snabbare än blixten.
Frostigt eller inte, Axel Nordström har växt fram till en av det här slutspelets absolut bästa spelare och hade landslaget spelat några matcher i sommar hade Uppsalas kämpe haft en garanterad plats.

Sida 4 av 15
  • Tjänstgörande sportredaktör: Christoffer Glader
  • Sportchef: Patric Hamsch
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori, Patric Hamsch
  • Redaktionschef: Karin Schmidt, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB