I söndagens avsnitt av ”Simpsons” i USA ska aptiten inför ”Hobbit: Smaugs ödemark” retas. Detta genom en annorlunda variant av seriens så kallade ”couch gag”, det vill säga scenen i varje avsnitt där familjen Simpson springer till sin tv-soffa och något udda inträffar. Vanligtvis är de skämten bara några sekunder långa, men på söndag får sekvensen uppta betydligt längre tid.

I klippet nedanför ser vi bland andra bartendern Moe som Gollum och en mycket Burns-aktig Smaug. Snyggt och finurligt.

”Hobbit: Smaugs ödemark” har svensk biopremiär den 13 december.

I går var det inte bara ett nytt avsnitt av ”Homeland” på tv. Det dök även upp en parodi på serien i klassiska amerikanska barnprogrammet ”Sesame street”. Upplägget är liknande – fast här är det lamm som anar en ulv i fårakläder…

Vet inte hur många barn som tittar på ”Homeland” och fattar den här parodin. Men den är väääärd en titt.

Häromdagen var det Dolly Parton som rappade om Miley Cyrus. Nu är det Betty White, 91, som parodierar stjärnans ”Wrecking ball”-video. Allt i en ny reklamfilm för ”Off their rockers”, den amerikanska varianten av ”Pensionärsjävlar”, som har fått nytt liv efter sin tidigare nedläggning.

Man kan ju lugnt konstatera att Cyrus senaste stunts har fått ett rätt makalöst genomslag.

White vägrar för övrigt att lägga upp tofflorna på hyllan. Nästa år är hon aktuell med femte säsongen av komediserien ”Hot in Cleveland”, som i Sverige visas på TV3.

Förr i tiden gjorde Stephen Frears filmer som såg ut så här:

Nu gör han filmer som ser ut så här:

Kanske orättvist att jämföra ”Min sköna tvättomat” (1985), som blev Frears genombrottsfilm, med HBO-rullen ”Muhammad Ali’s greatest fight”. De handlar inte alls om samma sak.

Men medan den förstnämnda skildrar ett homosexuellt par i Thatchers Storbritannien och tar upp problem som rasism och arbetslöshet på ett väldigt underhållande och fräckt sätt nöjer sig ”Muhammad Ali’s greatest fight” med att skildra stora samhällsfrågor (i 60-talets USA, med Vietnamdemonstrationer och bråk) från Högsta domstolens bänk, så där lite vid sidan om.

Och tanken slår mig ändå när jag ser den sistnämnda filmen på C More, där den just nu visas (den hade även premiär i USA alldeles nyss), att regissören Stephen Frears känns betydligt tamare numera. Han hittar fortfarande stora skådespelare, men hans filmer känns sällan just kryddiga.

Men att han fortfarande ändå är sevärd råder det inga tvivel om. Häromdagen såg jag ”Philomena” på en förhandsvisning, regissörens andra film det här året. Den går upp på svenska biografer den 6 december och är en verklighetsbaserad historia om en äldre kvinna (Judi Dench) som 50 år tidigare tvingades lämna ifrån sig sin lille son och nu försöker spåra upp honom. Det med hjälp av en cynisk brittisk journalist (Steve Coogan).

Filmen är gripande och rolig, har en lysande insats av Dench, och sätter en strålkastare på skamligt kyrkligt beteende på 50-talet i Irland.

Kanske inte så fräckt. Men det är snyggt, välgjort – och framför allt berör det.

Dolly Parton dök upp häromdagen hos Queen Latifah i hennes talkshow iklädd en blond afro, rappande. Hon utmanade även Latifah vad gäller byststorleken och gav sin guddotter, Miley Cyrus, en ”wrecking ball”-slänga.

Parton spelade för övrigt mot Latifah i en väldigt smörig film förra året, ”Joyful noise”, där de bråkade med varandra om vem som var rätt person att leda en kyrkokör.

Rap-klippet ser du här nedanför. Det är en liten aptitretare inför talkshowen som sänds i sin helhet i USA på måndag.

Från Dollywood till Hollywood. Det verkar vara en liten raptrend bland stjärnorna just nu. När Sandra Bullock var gäst hos Jonathan Ross nyligen visade hon att texten till Sugarhill Gangs ”Rapper’s delight” satt i bakhuvudet. Allt hon behövde var några beats.

Sir Patrick Stewart och Sir Ian McKellen är verkligen jättegoda vänner. Det står klart efter en färsk intervju med Lesley Stahl (känd från ”60 minutes”) där veteranerna pratar om allt möjligt från deras samarbete i ”X-men”-filmerna till pjäsen ”I väntan på Godot” till deras erfarenheter från fantasyvärlden.

Klippet ovan är supermysigt. Först får Stewart akut minnesförlust och glömmer bort vad McKellens rollfigur heter i ”X-men”-filmerna (varpå vännen skjuter in ”Eric” och himlar med ögonen). Sedan kommer de till Harry Potter och ”Sagan med ringen” där Stewart leende säger att ”det är ett bittert ämne”. Varför? För att fansen ofta förväxlar Gandalf och Dumbledore. Och inte bara de. Även Whoopi Goldberg har gjort bort sig i ett avsnitt av ”The view” där hon intervjuade McKellen och ställde frågor om Harry Potter till honom.

Men McKellen tar inte illa upp. I klippet säger han följande:

– Att misstas för att vara Mike Gambon, som spelar trollkarlen i Harry Potter, är helt okej för mig. Det omvända gäller för honom. En gång frågade jag honom ”Tror folk någonsin att du är Gandalf?” ”Åh, hela tiden.” Vad gör du då, frågade jag. ”Jag skriver bara autografen i ditt namn”.

I intervjun (fast inte i klippet) berättar även Stewart att vännerna hade så trevligt ihop under ”I väntan på Godot” 2009 att McKellen grät när de skulle skiljas åt.

– Mitt hjärta brast. Och sedan skulle vi säga hej då till varandra. Du skulle göra andra saker och jag kände att jag kommer aldrig att bli glad igen, säger McKellen.

Vilken tur att det fanns ett liv även efter Godot. McKellen vigde faktiskt Stewart tidigare i år med artisten Sunny Ozell.

Så här mysigt hade polarna under ”I väntan på Godot”-perioden.

Åh, ”Remington Steele”. Som jag älskade den tv-serien. Bara det att privatdetektiven alltid lyckades lösa sina fall genom att plötsligt komma ihåg en gammal film som på något sätt var relevant för fallet. 80-talsdetaljerna. Pierce Brosnan, alltid elegant som den mystiske men rätt inkompetente Steele. Stephanie Zimbalist, omöjlig att inte kära ner sig i som detektivbyråns verkliga hjärna. De hade karisma ihop, trots att skvallret gick om att de i själva verket bråkade mycket med varandra under inspelningarna.

Och så var det signaturmelodin. Henry Mancini. Ljuva tv-minnen.

Serien gick i fem år, men var inte en av 80-talets hetaste. Därför blev det en överraskning när Deadline i går rapporterade att NBC planerar att väcka liv i liket igen. Men det blir inte riktigt en reboot i ordets traditionella bemärkelse, utan snarare en slags uppföljare, i sitcom-format, där vi följer huvudpersonernas dotter, Olivia Holt. Hon drar igång den gamla detektivbyrån igen och hamnar i äventyr. Vem som ska spela henne är inte klart, men det finns manusförfattare och en regissör anlitad.

Jag är fortfarande så pass häpen över det här projektet att jag inte riktigt kan ta till mig det. Men jag hoppas att Zimbalist och Brosnan kan övertalas att göra cameoroller, om nu projektet blir av.

Ett litet tips, som en bloggparentes, är att otäcka BBC-serien ”The Fall” med ”Arkiv X”-Gillian Anderson nu går att se på svenska Netflix.

Jag har tjatat ett tag om den våldsamma serien som fått klartecken för en andra säsong.

Gillian Anderson som kriminalutredaren Stella Gibson kan vara den coolaste tv-kvinna som gått i ett par skor. Jamie Dornan som den sadistiske mördaren (lugn, vi får veta det direkt så det är ingen spoiler) är gammal fotomodell och läskigt sympatisk (när han inte våldtar kvinnor alltså).

Är även tvungen att dela med mig av den här bilden jag hittade på tjuv och polis ur en intervju med tidningen Red – ganska bisarr i sin uppsluppenhet.

I går kväll avslöjade Tom Hanks under sitt besök hos Letterman att han lider av diabetes, skriver Hollywood Reporter. Han fick veta det under ett besök hos doktorn för ett tag sedan. Hanks, 57, har under tjugo års tid haft besvär med högt blodsockervärde och nu har det alltså blivit värre.

I klippet här ovan från CBS morgonprogram i morse spekulerar man i att det kan bero på att Hanks har gått upp i vikt och förlorat kilon i jobbet ett antal gånger. Exempel som nämns är ”Tjejligan” (1992) där han fettade till sig med över 13 kilo för att spela bedagad baseballtränare, samt ”Cast away” (2000) där han gick ner 25 kilo för att övertyga som skeppsbruten.

Stjärnans läkare har sagt åt honom att det är viktigt att han har koll på sina kilon framöver och att det mest idealiska vore om han vägde ungefär lika mycket som han gjorde i high school.

– Då skulle jag inte ha diabetes. Jag sa till min doktor ”Jamen, då kommer jag att fortsätta ha diabetes, för det finns inte en chans att jag kan väga som jag gjorde i high school”, sa Hanks till Letterman i går.

När talkshowvärden frågade vad stjärnan vägde i high school blev svaret ”43 kilo”.

Foto: Fox

”Breaking bad” är slut och visst sörjer vi alla. Men serien lever vidare – i Colombia. Där har man beslutat att göra en egen version av ”Breaking bad” som ska heta ”Metástasis”. I stället för Walter White får vi därmed Walter Blanco. Enligt Hollywood Reporter ska den här varianten vara mer ”mainstream” för att passa sydamerikanska smaker.

Ovanför ser ni första trailern. Och det är så häpnadsväckande uselt att man har svårt att tro på det här som ett verkligt projekt. Hade Leslie Nielsen haft huvudrollen som Walter skulle det se mer logiskt ut…