Det har varit fullt krig i huvudstaden, rapporterar en kollega (som förresten har en fin blogg).
Angelica videofilmade hela anfallet, som började med att två militärfärgade buskar sköt med k-pist mitt bland solbadarna vid Karlberg.
Sedan följde attack mot talibanläger, stridsvagnsuppvisning och helikopter som flaxade iväg med solbadarnas picknickfilt.
Tur att jag inte har bikuporna där. Bina hade blivit lite griniga.
Det börjar lukta honung om kupan och en geting hovrade och nosade runt i minst en kvart i morse. Den försökte aldrig ta sig in men landade till slut rakt under, i jakt på sötsaker som ramlat ner.
Vaktbina är på helspänn, går fram och tillbaka vid flusteröppningen och har örnkoll.
Två små ben. En halv mumifierad bakkropp. Sockersmulor, en droppe honung, pollenbitar, lite bi-bajs, vaxbitar, skräp och propolis-partiklar.
Men ingen varroa.
De är små, mycket små. Men jag har sökt med lupp i en halvtimme utan att hitta en enda lus.
Sanningens minut kommer om en dryg vecka. Då skär jag täckta drönarceller för första gången. Finns det kvalster så har de krupit in till drönarlarverna.
Vidriga kryp.
Vi hade vid närmare eftertanke inte råd att köpa alla flaggor. Därför bestämde vi oss för att strunta i Island.
Så motiverar utvecklingsgruppen i Öregrund att man blåser krislandet i väster, som inte får vara med i den nytillskapade nordiska flaggparaden i hamnen.
Utvecklingsgruppens generade ordförande löper gatlopp i lokala medier, islänningar rasar och det är riktigt spännande.
Att pluttifikationstabellen inte ingår i kravspec för kommungubbe står klart. Men den som sålt de stora betongfundamenten har i alla fall fått sin skärv av skattebetalarnas pengar.
Små djur kan sinka stora bostadsområden. Ekot rapporterar att den utrotningshotade stinkpaddan fortsätter att sätta käppar i hjulet för Sölvesborgs kommun i Blekinge.
Kommunen har byggt små tunnlar vid ett nytt stort bostadsområde mitt i paddornas habitat, för att ge de kärlekskranka små kväkarna fri passage till lekplatserna i Sölvesborgsviken.
Nu rasar kommunalrådet eftersom regeringen ifrågasätter om kärlekstunnlarna ger tillräckligt skydd.
Stinkpaddor gör det i strandkanten.
I Norduppland räknas förresten en annan sällsynt kväkare just nu. Svenska gölgrodan hittas bara i norra Roslagen och räkning pågår just nu runt Gårdskär, Hållnäshalvön och Gräsö.
Igår for de som väldigt små vantar i mycket hård vind.
Idag regnar det. Enda fördelen är att myrorna också håller sig inne.
Bina gillar inte läget, men har i alla fall fått en helt ny låda att bygga ut. Bibi Victoria mår fint, det finns gott om pollen runt yngelrummet nu och samhället blir snabbt större. Satte i drönarramen också.
Beware lover boys, snart kommer jag med kupkniven.
Fick reda på igår att det har utfärdats omedelbart stopp tills vidare för flytt av bin från Halland och även delar av Skåne. Skälet är att en biodlare importerat drottningar från Argentina och hunnit sälja vidare.
Odlaren har haft tillstånd för import och följt reglerna, men Jordbruksverket vill ändå med mikroskop undersöka allt som har med de nya bina att göra, inklusive burarna och följebina. Man letar efter sjukdomar och oönskade fripassagerare.
En odlare i Skåne ville nyligen sälja bin till mig, så man undrar ju hur detta ska gå. Många biodlare bryr sig ju inte ens om regeln att vart 3:e år skicka in pappren till Länsstyrelsen om att man har bin och var de är placerade. Att skicka dem kors och tvärs utan närmare koll är tydligen inte heller någon samvetsfråga.
Det borde räcka med att vi importerat varroahelveteskvalstren, kan man tycka.
Please allow me to introduce myself.
Insekternas svar på Djingis Khan är på marsch. Hästmyror, insektsorcher beväpnade med enorma skarpslipade huggmejslar, tuggar i sig allt och raidar en bikupa på ett par dar. Vitala delar av ett gammalt trähus tar en säsong. Svartmyror, pissmyror – alla andra myror är ok. Men inte hästmyror. De får bo i skogen men inte i bigården.
Bina har inte en chans om de går på kupan. Eller rättare sagt – när. Det är en tidsfråga nu. Gråspetten och spillkråkan lyser med sin frånvaro fortfarande så jag har minerat myrstigen med myrdosor. En trojansk häst för myror. Bara att hålla tummarna, det tar ett par veckor innan bekämpningen märks.
Det surrar av rykten efter insikten att en blond strippa från huvudstaden blivit ägare till ett beryktat hus i trakten. Stiligt, nyrenoverat, massor av pengar har gått åt. Och kvinnan har fått huset i gåva. Uppenbarligen av en annan kvinna, som inte betalade ett rävöre heller när hon blev med hus.
Delar av den beryktade Uppsala-maffian har kopplats till huset, inklusive den ökände Tjock-Steffe Eriksson. Känd för torpedverksamhet i hemorten samt en 8-miljoners Ferrari-krasch i USA.
Tjock-Steffe sitter just nu på häktet i Uppsala och ingen har klippt gräset runt kåken i år.
Ännu.
Grannarna väntar spänt på vem som ska äntra åkgräsklipparen denna sommar.
Funderar på om jag ska slå på en låda till på kupan eller vänta några dagar till. Bina är flitiga, men det ska vara knökfullt i yngelrummet innan man bygger ut, säger experten. Efter flera dagars åska och regn är bina i alla fall flygsugna, nu drar de hem mer pollen också. Fint.
På radion säger en kvinna att hon tycker att man skulle ta hand om och omplacera möss och råttor som fångas inomhus. Istället för att raskt klappa ihjäl dem, alltså.
En intressant tanke. Bara logistiken svindlar – det bor fler råttor enbart i Stockholm än folk i hela landet.
Här i byn har vi husmöss, skogsmöss, näbbmöss och sork. Gift har jag slutat med, det är hederlig gammal slagfälla som gäller för gnagarna som tar sig förbi katterna, höken, vråken och räven.