Danska kollegor har besökt Kroatien. Som för övrigt är det fina lilla krainerbiets hemtrakter.

En lokal drottningodlare hade en klart spännande anläggning – ett bihus där soligaste väggen bestod av 48 små kupor.

Själva biodlarpysslet skedde bekvämt inifrån, under tak. Klart intressant konstruktion (och inte så ovanlig förr i Sverige. Innan varroakvalsterhelvetet hittade hit.).

De fyrbenta gräsklipparna har anlänt. Elva ystra tackor, nyklippta och otroligt spralliga efter  många långa månader inomhus.

Och för första gången har en blyg men klart vuxen liten bagge följt med ut i hagen. Kanske som tröst – inte ett enda lamm är med ut i försommarhagen. De små är redan på väg till sälla jaktmarkerna, i form av lokalt uppfött eko-kött.

Och eftersom baggen kan men inte får göra fler får – i alla fall inte just nu – har ägarna försett honom med ett oöverstigligt hinder inför årets utesäsong.

Han tvingas bära förkläde.

Något han tar med stor värdighet och anstränger sig för att ignorera fullständigt.

Dragshow i fårhagen.

Har flyttat bikupan en flusterbredd, för att nå mer sol. Flytta längre än så per gång är inte bra, säger min bi-mentor. Då hittar bina inte hem igen, nämligen, om omgivningen i övrigt är sig lik.

Ska man flytta kupan ska man flytta den minst en halvmil, så dom kan nollställa kompassen helt.

Flytten syntes i början – dragbina landade ett par decimeter fel, på högra sidan kupan, precis där flustret befann sig igår. Märkligt det där. Bina har mycket exakt navigering helt klart. Det var mycket surrande efter landning. Efter ett par vändor var allt normalt.

Nu har bina dragit sig tillbaka. Dagens äppelblomsfest är över, mörka moln hägrar och nån miljon mygg väntar på ängen. De sjunger i fiss och vässar sugrören.

Kolla Bee movie 2.

Sist drillade den dygnet runt i nästan två veckor.
Det var flera år sedan.
I kväll kom näktergalen tillbaka till byn. Galningen – den sjunger som besatt hela nätterna.
Sen blir det tyst i 50 veckor.
Man gissar att han behöver vila upp sig.

Idag slår de ut. Malus domestica, vanliga äppelträd med ovanligt vackra blommor.
En äppelblomma har fem pistiller som var och en kan ge upphov till två kärnor. Om bara ett fåtal fröämnen blir befruktade så blir frukten skev och smakar sämre.
Minst fyra bisamhällen per hektar äppelträd är rekommendationen.
I solen på dagens bi-buffé dukas det upp Transparent Blanche, Säfstaholm, Gyllenkroksastrakan, Signe Tillisch, Åkerö och en gammal okänd äppeldam. Plus Juan Päron, ett ungt gråpäron som fått en Esperens Herre som pollineringskompis.
Go bee!

Flustret ser ut som plattan på Arlanda, det är takeoff och landning mest hela tiden.
För att underlätta livet har bina fått en egen vattendepå. Med ett par nävar leca-kulor i, så de kan landa och dricka utan att riskera att drunkna. Ännu ett smart bi-tips från herr och fru bitillsyningsman i Månkarbo.  De borde ha medalj, inte minst som tack för allt jag fick låna. Värmande fina små isoleringsfiltar, foderbräda, sockerlösning, låda… Tack!
Enda orosmolnet nu är de smarta talgoxarna. En har fattat att det finns mat i den där stora gula lådan. Han hovrar och försöker snappa åt sig bin vid flustret.
Ska flytta bikupan en aning, så höken kan ha koll också.
Bi-ologisk bekämpning. Bi-baren.

Denna lördagsmorgon:
Ett ständigt surrande ljud, en ständig doft av honung, stickningar över hela kroppen och sexkantiga vaxproppar i öronen.

Inför årets rivstartade grillsäsong har mamma Scan uppfunnit en ny kroppsdel på grisarna.
Den kallas ädelfilé.
Att den ädla filén sitter i rompan på grisen vet hittills nästan bara Scan.
Avdelningen för produktutveckling har nämligen ritat om styckningsschemat, pillrat ut en bit av skinkan och hittat på ett fräsigt nytt namn. Den ädla bakdelen säljs badande i glaze (grillolja på svenska) för närmare 150 kronor kilot.
Snälla rara mamma Scan – räcker det inte med att det avlats fram självlysande gröna grisar? Visserligen inte av er, men ändå.
Om denna skink-nära filé tycker jag precis som gårdsägare Wolter Stackelberg i Edsbruk.
I lantbrukstidningen ATL kallar han det ömsom fusk, bondfångeri och svek mot konsumenten.
Ät närproducerad mat (och honung).

Det är för kallt för bina.
Bara nio grader ute och en frisk vind, även om solen steker.
De fick en burk sockervatten igår, men har knappt rört maten i natt. Ingen vill ut på flustret ännu, men det är full fart inne i kupan. Här blir det till att pyssla lite extra. Ska såga till nya täckbrädor också, så foderglaset och isoleringen passar exakt. Det är tjuvdrag nu, onödigt när det är så här kallt ute.
Funderar förresten på att döpa den nya drottningen till Bibi Victoria. Nummer är så tråkigt. Hon tillsattes i mitten av juli förra året.
Om bin kan vara blåblodiga så är hon det, mycket fin stamtavla. Hoppas bara att hon hamnade i rätt sällskap när hon parade sig. Det tåget går nämligen bara en gång för bin. Under den rätt omfattande uppvaktningen får drönarna som lyckas dessutom sätta livet till, eftersom organet fastnar och bokstavligen slits ur kroppen när deras insats är klar.
Drottningen visar ingen större nåd utan samlar på sig tillräckligt med sperma för att lägga ett par tusen ägg per dag i flera år.
Efter gangbanget återvänder drottningen till kupan med rena klockspelet i rumpan. Kallas ”parningstecken” på biodlarspråk.,
New kids on the block.

Det låter som en göteborgshistoria: Om man misstänker att man drabbats av lite mer konkreta kärleksbaciller ska man ta en bild med mobilkameran och mms-a till doktorn. Mobben i hugget alltså, på blodigt allvar.
Sedan kommer diagnosen inom en timme. Och det är mycket riktigt doktorn i Göteborg som tagit steget.
Frågan är inte bara hur kul dom har i andra änden.  Typ ”Kolla på den här, det är det jävligaste jag sett! Den lägger vi ut på Youtube!”.
Det gäller att knappa rätt också, så bilderna av det misstänkta inte hamnar i fel händer. Domkapitlet kanske har en snarlik mms-adress.
Eller moster.
Fråga förresten min underbara kollega Anna, debatt och kulturredaktör, vad folk brukade göra för länge, länge sedan, när kameror hade något som kallades film och det bara fanns någon enstaka ruta kvar.
De riktade kameran nedåt och förevigade sin lille kompis för att göra slut på filmen.
Hon jobbade i fotobutik och såg resultatet oväntat ofta.
Det framgick tydligt att samtliga fotografer var män.
Snablar, som flickan sa.