Kung Bore har gjort en sista attack. Igår kväll var det risk för istappar i näsan. Bina verkar i alla fall inte ta någon skada. De har mat och kramar om varann och verkar ha det bra.

Biodlaren ska ge sig ut och hitta lite sälg. Jag tänkte nypsa ett gäng kvistar med fina hängen, ta in och få fram pollen tidigt. Skakas ner på papper, blandas med skumhonungen och pudersocker och kavlas till foder-kakor. Funkade toppen förra året, kan inte bli sämre nu.

Som den amerikanska storodlaren sa: Feed your bees. Fat bees are happy bees.

Det finns fortfarande biodlare som på fullt allvar hävdar att man kan få bort varroa, det importerade bikvalstret, med hjälp av pudersocker. Tossarna kräver också att den så kallade sockermetoden ska betraktas som den enda framkomliga vägen för att belämpa helveteskvalstret, samt att stora biodlarorganisationer kräver detsamma.

Enklast vore ju annars att megafonen tar sitt pudersocker och sina kvalsterfyllda bikupor och emigrerade till södra Gotland. Där jobbar bin sedan ett tiotal år hårt för att överleva, i en experimentodling så knökfull av varroa att mer än 90 procent av bina snabbt dör. Resten är så svaga och sjuka att de inte producerar någon honung.

Blir det ensamt så kan sockertomtarna alltid bli sambo med en annan tosse som kräver att en stor burk honung inte ska få kosta mer än en dryg 50-lapp. Det vill säga svenska biodlare ska jobba gratis, leva på luft och inte ha råd med varken pension, sjukpeng eller bostad, eftersom produktionen kostar mycket mer än den ger.

Undrar om tossen fattar att hans krav innebär att man måste producera, slunga, burka och sälja mer än 350  700-gramsburkar för att ha råd att köpa en vanlig beg trampcykel.

Skulle tossen dessutom vilja ha en inkomst motsvarande socialbidrag eller absolut lägsta a-kassa och dessutom köpa ett årskort till lokaltrafiken så blir det till att producera 7,5 ton till varje år. Förhoppningsvis får han mer, eftersom de första 7,5 tonnen inte räcker till varken el, hyra eller mat för själva biodleriet.

Hej å hå…

– Hej, jag heter Kirk och har 2000 bikupor i USA.

Familjen bor i Florida, äger Sleeping bear farms och gör bland annat Tupelohonung. Starka samhällen övervintrar i norra Michigan, svaga körs till Florida och för bara en månad sedan lastade man och körde hundratals kupor från Michigan till pollineringsjobb bland mandelträden i Kalifornien.

Jag ska aldrig mer gnälla om att det är långt till bigården.

Och Skype är fantastiskt. Stort tack till snillet i Omberg som kopplade upp länken.

Fråga: Hur vet man att det finns 100 biodlare på en insnöad golfbana?

Svar: Det står dussintals pallar med bikupor, slungor och annat intressant på parkeringen. Helst i vackert motljus tidigt en strålande kall vintermorgon, med vindsnurror i bakgrunden.

Ett par decimeter blötsnö är på väg ner i rask fart och det råder blixthalka hela vägen till årsmötet i Omberg.

Hoppas det är någorlunda plogat och sandat i morgon bitti. Annars blir det nog en och annan biodlare i diket. Bina är smartare, de håller sig inne.

Kom igen då, solen.

Lys och värm. Lys och värm. Lys och värm.

Det retar mig att man får sälja färgad fruktos/glukos för drygt 63 kronor kilot och ge sken av att det är honung.

Har precis sett en vacker liten rund glasburk med gult kletigt innehåll. Hur mycket honung den innehåller framgår inte, men ordet fanns sist i innehållsdeklarationen. Efter fruktos, glykos (aka glukos) och vaxkaka.

Man kan alltså peta ner några honungskletiga vaxbitar i en burk, hälla på monosackarider av oklart ursprung, lite färg och sedan – simsalabim. Eller rättare sagt – Sasoon.

Murmeldjuret Phil i Punxsutawney tror på en en tidig vår. Samtidigt som det är snöstorm i halva USA. Så här såg det ut i år, på 125-årsdagen av väderjippot.

Hoppas den lille gnagaren har rätt. Det vore underbart och statistiken säger 40 procents chans.  Pennsylvania är nästan samma breddgrad som Norduppland, så jag håller tummarna.

Kuporna står i varsin stor snögrop. Den har smält av värmen från bina, jag har inte skottat något alls. Och det är säkert en månad kvar innan saker ger sig. Men allt verkar som det ska på insidan och kloten är stora och fina.

Bianca i ettan 5 februari. ☞

I sexan har några varit ute och rensflugit. Förmodligen med livet som insats, det är små talgoxfötter i snön just där. Där verkar det vara mest drag på insidan också. Surrnivån är i alla fall klart högst.

Jag kikade som hastigast under locken på tre samhällen – genomskinliga innertak är toppen.

Om det inte var så kallt skulle jag ha gläntat och klappat på dom också.

Fina bina.

Bigittas kupa. ☟ Bina har skött skottningen själva – pysvärmen från klotet har smält bort all snö som var i vägen.

En kreativ entreprenör säljer en manick som sägs göra kranvatten tvåpoligt. För knappt två tusen kronor får man en snurrmojäng som skruvas på vattenledningen.

Mojängen påstås bland annat göra att att vattnet ”förbättrar energibalansen mellan hjärnhalvorna”. Dessutom påstås vattnet kunna göra ett rum ”tvåpoligt” och avstört från diverse jordstrålning. Allt som behövs är flaskor med sagda mirakelvatten i hörnen.

Jag säger bara – går man på den bluffen så hjälper inget vatten i världen.

Dessutom ska Ranelid juck-chocka i tv.

Hjälp! Det är dags att fly.

Mot bina i Sherwoodskogen.