Bibi Victoria lägger ägg i rasande fart fortfarande och tycks må bra.

Annars är nog överhettning det enda elände som inte drabbat bina hittills.

Det är lagom varmt, soligt, gott om pollen, gott om honung och ont om bin, kan man sammanfatta läget.

Funderar på att sticka på kurs i hur man vingklipper drottningar, för att distrahera mig. För den som undrar: Vingklipper gör man för att slippa jaga bisvärmar. Drottningen sticker nämligen (sticka som i flyga iväg) och tar halva gänget med sig om kupan känns trång.

Är hon då vingklippt (lite på ena vingen, det känns inte) så störtar hon rätt snart. Svärmen stannar där hon är och sen är det bara att sleva upp hela gänget och hälla tillbaks i en kupa. Mycket praktiskt.

Bibi Victoria är förresten inte vingklippt. Risken för svärm i det här lilla samhället känns som noll. De har inte ens försökt göra svärmceller.

Sist drillade den dygnet runt i nästan två veckor.
Det var flera år sedan.
I kväll kom näktergalen tillbaka till byn. Galningen – den sjunger som besatt hela nätterna.
Sen blir det tyst i 50 veckor.
Man gissar att han behöver vila upp sig.

Idag slår de ut. Malus domestica, vanliga äppelträd med ovanligt vackra blommor.
En äppelblomma har fem pistiller som var och en kan ge upphov till två kärnor. Om bara ett fåtal fröämnen blir befruktade så blir frukten skev och smakar sämre.
Minst fyra bisamhällen per hektar äppelträd är rekommendationen.
I solen på dagens bi-buffé dukas det upp Transparent Blanche, Säfstaholm, Gyllenkroksastrakan, Signe Tillisch, Åkerö och en gammal okänd äppeldam. Plus Juan Päron, ett ungt gråpäron som fått en Esperens Herre som pollineringskompis.
Go bee!

Flustret ser ut som plattan på Arlanda, det är takeoff och landning mest hela tiden.
För att underlätta livet har bina fått en egen vattendepå. Med ett par nävar leca-kulor i, så de kan landa och dricka utan att riskera att drunkna. Ännu ett smart bi-tips från herr och fru bitillsyningsman i Månkarbo.  De borde ha medalj, inte minst som tack för allt jag fick låna. Värmande fina små isoleringsfiltar, foderbräda, sockerlösning, låda… Tack!
Enda orosmolnet nu är de smarta talgoxarna. En har fattat att det finns mat i den där stora gula lådan. Han hovrar och försöker snappa åt sig bin vid flustret.
Ska flytta bikupan en aning, så höken kan ha koll också.
Bi-ologisk bekämpning. Bi-baren.

Denna lördagsmorgon:
Ett ständigt surrande ljud, en ständig doft av honung, stickningar över hela kroppen och sexkantiga vaxproppar i öronen.

Det är för kallt för bina.
Bara nio grader ute och en frisk vind, även om solen steker.
De fick en burk sockervatten igår, men har knappt rört maten i natt. Ingen vill ut på flustret ännu, men det är full fart inne i kupan. Här blir det till att pyssla lite extra. Ska såga till nya täckbrädor också, så foderglaset och isoleringen passar exakt. Det är tjuvdrag nu, onödigt när det är så här kallt ute.
Funderar förresten på att döpa den nya drottningen till Bibi Victoria. Nummer är så tråkigt. Hon tillsattes i mitten av juli förra året.
Om bin kan vara blåblodiga så är hon det, mycket fin stamtavla. Hoppas bara att hon hamnade i rätt sällskap när hon parade sig. Det tåget går nämligen bara en gång för bin. Under den rätt omfattande uppvaktningen får drönarna som lyckas dessutom sätta livet till, eftersom organet fastnar och bokstavligen slits ur kroppen när deras insats är klar.
Drottningen visar ingen större nåd utan samlar på sig tillräckligt med sperma för att lägga ett par tusen ägg per dag i flera år.
Efter gangbanget återvänder drottningen till kupan med rena klockspelet i rumpan. Kallas ”parningstecken” på biodlarspråk.,
New kids on the block.

Det låter som en göteborgshistoria: Om man misstänker att man drabbats av lite mer konkreta kärleksbaciller ska man ta en bild med mobilkameran och mms-a till doktorn. Mobben i hugget alltså, på blodigt allvar.
Sedan kommer diagnosen inom en timme. Och det är mycket riktigt doktorn i Göteborg som tagit steget.
Frågan är inte bara hur kul dom har i andra änden.  Typ ”Kolla på den här, det är det jävligaste jag sett! Den lägger vi ut på Youtube!”.
Det gäller att knappa rätt också, så bilderna av det misstänkta inte hamnar i fel händer. Domkapitlet kanske har en snarlik mms-adress.
Eller moster.
Fråga förresten min underbara kollega Anna, debatt och kulturredaktör, vad folk brukade göra för länge, länge sedan, när kameror hade något som kallades film och det bara fanns någon enstaka ruta kvar.
De riktade kameran nedåt och förevigade sin lille kompis för att göra slut på filmen.
Hon jobbade i fotobutik och såg resultatet oväntat ofta.
Det framgick tydligt att samtliga fotografer var män.
Snablar, som flickan sa.

De nya bina har anlänt lyckligt, mitt under ryska schlageryran. Fina krainer, snälla och kakfasta. De var hur lugna som helst trots en bilfärd på flera mil. Förmodligen på grund av att det är så kallt – om bin kan huttra så huttrade de här.
Nu står de inbäddade i nya kupan, nymatade och förhoppningsvis redo för svinkylan som väntas i natt. En fin och pigg rödmärkt drottning blev det, förra årets alltså, och mycket yngel på gång i yngelrummet.
I morgon blir det bi-safari med grannarna.
Och full fart i blommorna på krusbärsbuskarna.

Bina gillar inte läget.
Det är tolv grader ute och regnstänk i luften dag efter dag. De surar och vill inte ut och dra.
Enda trösten är att seglarna har kommit. Apus apus. Fantastisk fågel som tillbringar vintern i Afrika söder om ekvatorn. Något dussin checkar in på Hotell Tornseglare här i byn, tillbringar sommaren i Norduppland och kläcker fram nästa generation under takpannorna.
Hur de hittar tillbaka till byn år efter år kan man ju fråga sig –  min annars klart begåvade bror kör med GPS när han ska hit.
Och seglarnas hjärna är mindre än en hasselnöt.
Framåt sommaren kör hela gänget Formel 1 bland äppelträden – de störtdyker i 200 km/tim under vilda skrik.
Utan GPS och G-dräkt.
En hyvens pippi som för övrigt inte äter bin utan luftkvalster.

Det är slut med de pianospelande hönorna i Tierp.
Bodil Granberg, mest känd för Bodils Minicirkus, har hittats död på sin gård utanför Tierp i lördags.
Enligt systern Anna lämnar hon runt 150 hundar, papegojor, ankor, gäss, minigrisar, katter och påfåglar efter sig.
Det står inget om bin. Men vi kommer att sakna henne allihop.
P1 hyllar minnet här.