Idag slår de ut. Malus domestica, vanliga äppelträd med ovanligt vackra blommor.
En äppelblomma har fem pistiller som var och en kan ge upphov till två kärnor. Om bara ett fåtal fröämnen blir befruktade så blir frukten skev och smakar sämre.
Minst fyra bisamhällen per hektar äppelträd är rekommendationen.
I solen på dagens bi-buffé dukas det upp Transparent Blanche, Säfstaholm, Gyllenkroksastrakan, Signe Tillisch, Åkerö och en gammal okänd äppeldam. Plus Juan Päron, ett ungt gråpäron som fått en Esperens Herre som pollineringskompis.
Go bee!

Flustret ser ut som plattan på Arlanda, det är takeoff och landning mest hela tiden.
För att underlätta livet har bina fått en egen vattendepå. Med ett par nävar leca-kulor i, så de kan landa och dricka utan att riskera att drunkna. Ännu ett smart bi-tips från herr och fru bitillsyningsman i Månkarbo.  De borde ha medalj, inte minst som tack för allt jag fick låna. Värmande fina små isoleringsfiltar, foderbräda, sockerlösning, låda… Tack!
Enda orosmolnet nu är de smarta talgoxarna. En har fattat att det finns mat i den där stora gula lådan. Han hovrar och försöker snappa åt sig bin vid flustret.
Ska flytta bikupan en aning, så höken kan ha koll också.
Bi-ologisk bekämpning. Bi-baren.

Denna lördagsmorgon:
Ett ständigt surrande ljud, en ständig doft av honung, stickningar över hela kroppen och sexkantiga vaxproppar i öronen.

De nya bina har anlänt lyckligt, mitt under ryska schlageryran. Fina krainer, snälla och kakfasta. De var hur lugna som helst trots en bilfärd på flera mil. Förmodligen på grund av att det är så kallt – om bin kan huttra så huttrade de här.
Nu står de inbäddade i nya kupan, nymatade och förhoppningsvis redo för svinkylan som väntas i natt. En fin och pigg rödmärkt drottning blev det, förra årets alltså, och mycket yngel på gång i yngelrummet.
I morgon blir det bi-safari med grannarna.
Och full fart i blommorna på krusbärsbuskarna.

Bina gillar inte läget.
Det är tolv grader ute och regnstänk i luften dag efter dag. De surar och vill inte ut och dra.
Enda trösten är att seglarna har kommit. Apus apus. Fantastisk fågel som tillbringar vintern i Afrika söder om ekvatorn. Något dussin checkar in på Hotell Tornseglare här i byn, tillbringar sommaren i Norduppland och kläcker fram nästa generation under takpannorna.
Hur de hittar tillbaka till byn år efter år kan man ju fråga sig –  min annars klart begåvade bror kör med GPS när han ska hit.
Och seglarnas hjärna är mindre än en hasselnöt.
Framåt sommaren kör hela gänget Formel 1 bland äppelträden – de störtdyker i 200 km/tim under vilda skrik.
Utan GPS och G-dräkt.
En hyvens pippi som för övrigt inte äter bin utan luftkvalster.

Biodlarna har fått nog. 
Kolleger i skogslänen oroar sig för att nallar med smak för honung nu också ska lära sina ungar göra som Nalle Puh – in med ramarna bara och sleva ut godiset.
Biodlarna förlorar nämligen rätt många tusenlappar varje gång sötsuget slår till. Plus att det är lite läskigt att springa på en björn, skyddsdräkten räcker inte långt där.
Riksförbundet vill nu ha skyddsjakt på de cirka tre procent av landets björnbestånd som specialiserat sig på honungsjakt.
Ett alternativ kunde vara att vi drar in i städerna med våra kupor.
Fyller parker, balkonger och grönområden med hundratusentals ekovänliga pollinerande flygfän. Det ryms säkert 100 kupor bara runt riksdagshuset.
Kanske kungen kan tänka sig att låta oss använda Djurgården i Stockholm också, denna underbara gröna stadslunga späckad med kändisbostäder och helgfyllerister. Här kan man knöka in tusentals kupor under ekarna. För att inte tala om Drottningholm…
Läs mer på aftonbladet.se.