Kuporna tornar upp sig – och biodlaren is back.

Det tredje samhället kommer från en biodlare som hittade en pigg ny äggläggande drottning ovanför spärrgallret.

En dam för mycket alltså.

När och hur hon kom dit är oklart, det vet bara bina. Men hon är krainer, hon är årets och hon lägger ägg i rasande fart och lämnar inte en tom cell.

Ser det lika bra ut nästa år och svärmtendenserna uteblir får hon regera. Lite få dragbin bara just nu, det var lite knepigt att få med. De ville stanna hemma. Men gott om husbin, gott om mat och ett halvdussin ramar fulla med täckt yngel, så det löser sig snart.

En riktig sprinter dessutom, så hon får heta mrs Bolt. Höll på att halshugga ett ambi när jag skulle fånga och märka henne.  Men allt gick väl, nu har Blixten en tippexfläck på ryggen. Borde vara grön, men jag hade ingen grön penna och vågar nog inte jaga henne mer i år.

Bibi Victoria lägger ägg i rasande fart fortfarande och tycks må bra.

Annars är nog överhettning det enda elände som inte drabbat bina hittills.

Det är lagom varmt, soligt, gott om pollen, gott om honung och ont om bin, kan man sammanfatta läget.

Funderar på att sticka på kurs i hur man vingklipper drottningar, för att distrahera mig. För den som undrar: Vingklipper gör man för att slippa jaga bisvärmar. Drottningen sticker nämligen (sticka som i flyga iväg) och tar halva gänget med sig om kupan känns trång.

Är hon då vingklippt (lite på ena vingen, det känns inte) så störtar hon rätt snart. Svärmen stannar där hon är och sen är det bara att sleva upp hela gänget och hälla tillbaks i en kupa. Mycket praktiskt.

Bibi Victoria är förresten inte vingklippt. Risken för svärm i det här lilla samhället känns som noll. De har inte ens försökt göra svärmceller.

Idag slår de ut. Malus domestica, vanliga äppelträd med ovanligt vackra blommor.
En äppelblomma har fem pistiller som var och en kan ge upphov till två kärnor. Om bara ett fåtal fröämnen blir befruktade så blir frukten skev och smakar sämre.
Minst fyra bisamhällen per hektar äppelträd är rekommendationen.
I solen på dagens bi-buffé dukas det upp Transparent Blanche, Säfstaholm, Gyllenkroksastrakan, Signe Tillisch, Åkerö och en gammal okänd äppeldam. Plus Juan Päron, ett ungt gråpäron som fått en Esperens Herre som pollineringskompis.
Go bee!

Kalla honom Orvar.
En härdad blandmissbrukare som trots allt blev äldre än olycksbröderna i stan.
Han satt bakpå kompisens trimmade moppe och tittade fram vid precis fel tillfälle. Kompisen vinglade nämligen till och kom vådligt nära en lyktstolpe precis när Orvar vred ut skallen.
Hjälm hade naturligtvis ingen av dem.
Orvar fick lyktstolpen rakt i huvudet, låg i koma ett par månader och avled sedan stilla.
I bostaden återfanns stöldgods från hela häradet.
Ingen i trakten sörjer.

Arvid, deras far, tacklade av och kilade till slut runt hörnet tidigare i år. Kvar i grannens hönsgård fanns nu Lill-Arvid och Den Vite. Lika starka, lika stora, lika stridslystna. 
Sent i eftermiddags tog det slut. De slogs på liv och död, hönorna flydde och matte fick nog och gjorde sitt val: Lill-Arvid tar över.
Kalla honom Snygg-Arvid. Färgglad och ståtlig är han.
Den Vite, som inte var lika snygg och bara vit, ligger nu och puttrar i en kastrull i mitt kök.
Om nån timme har han förvandlats till Coq au vin.
Lokalt uppfödd, nackad utan ångest i trygg miljö och fraktad till bordet utan en gnutta utsläpp. Jag bar hem honom i en återvunnen papperskasse och småfåglarna bäddar bona med det som just nu ser ut som snö på gräsmattan. Räven får skrovet.
Mina grannar är bäst i världen.
Ät lokalt producerad mat.

Killing fields.

Har målat kuporna vackert citrongula och lyckats kleta ner flusterskyddet i farten.
Tänkte först ta bort, men utvecklade sedan skvättet till något som garanterat kommer att sätta myror i huvudet på någon.

Den andra husguden på B i byn – inte bina utan Berglins – slog till hårt i morse, med strap-ons och allt möjligt. I god tid före högmässan alltså:

Allt det skojsiga hittas på nätet här i dagens Svenska Dagbladet.
PS Kalamataoliven finns i rutan intill. I doktorns tång, på akuten. Västeråsgurkan står på tur.
PPS Tack till anden i servern. Känn dig internationellt certifierad 🙂

Från avdelningen ”du är inte död, det bara känns så”: Såg i lokala UNT att ett enligt egen uppgift internationellt certifierat medium fått sparken från Fonus i Uppsala.
Jag blir nog mest förvånad över hur man blir certifierad i andevärlden. Tar andarna med sig kontrollstämpeln till andra sidan och klämmer dit ett ”OK!” när vi vanliga dödliga inte ser? Och finns ett andevärldens HSAN, en ansvarsnämnd där man kan anmäla skojare som sedan nesligt blir av med licensen? Frågor, frågor… (Och bloggverktyget vill inte samarbeta angående länkning, tyvärr. Ska ta upp det med anden i servern.)

Snart dags att styra kosan mot Syltkrukan i downtown Månkarbo. Det är årsmöte på G och dags att se vad likasinnade haft för sig och få lite bi-koll. Det finns ungefär 12 000 biodlare i landet, lika många till i övriga Norden. Vi sköter tillsammans drygt 300 000 bisamhällen, står det i nyutkomna ”Boken om biodling”. Ungefär 15 procent av biodlarna i Sverige är kvinnor och vi blir fler – 2007 var 40 procent av nystartade odlare kvinnor. Tyvärr har nån med genushicka på SBR, biodlarns riksförbund, fastnat i 1800-talet, så vi ska kallas SBR Quinnor. Suck.

Det har varit främmande bin i trädgården idag. Betydligt mörkare än mina, som är mer gråbruna. Det kan betyda att svärmen med ”bygdens blandning”, som stack till skogs ett par kilometer härifrån förra sommaren, har överlevt.
Kan vara bra. Kan vara mindre bra också, om det bor en smitthärd i skogen.
Kolla Bee Movie här