Det kryllar av vinbergssnäckor i trädgården. Hermafroditer allihop, berättade en vänlig person nyss i kommentarerna. Goda mammapappor alltså, allt på en gång. Kärlekssugna också, kan jag upplysa. De är väldigt keliga mot varann i solen och slemmar ner. Och klart trevligare mot växterna än mördarsniglar. Vi har inga såna i byn ännu, peppar peppar. Ska ta en hink och göra en insats nu, annars kommer jag att trampa på nån Maj-Björn eller Lasse-Fia och det är lite äckligt när det krasar. Plus att jag inbillar mig att de skriker, fast tyst. De får fortsätta gruppsexorgien på komposten nere vid ängen.

I världen produceras över 1,2 miljarder kilo honung, står det i min biodlarbok. Lägg till det att bina alltså pollinerar på köpet och måste besöka cirka 70 000 blommor för att få ihop bara ett enda kilo honung.
Miljoners triljoners blommor, som barnen säger.
Svenska biodlare producerar varje år drygt 3 000 ton, enligt Jordbruksverket. Och vi sätter i oss 6 000 ton i landet. Svensk honung är alltså bristvara. Och här sitter man och slafsar i sig i solen, till frukosmackan. Äktsvensk ängshonung, garanterat obesprutad, närodlad och fri från konstiga kemikalier. Välj svensk honung! Den är värd några extra kronor.

This mygga is no more.
Det kom några millimeter igår, och vips så är terroristerna här. Stora aggressiva kamikazemygg, modell värsta översvämningsmyggan från Dalälvens nedre delta. Flugsnapparen, som för övrigt är bigamist, med en dam holken i stora björken och en annan i lönnen 40 meter bort (där han först kastade ut en liten blåmes och sedan installerade fru snappare nr 2), jobbar för högtryck med att jaga mygg. Enda fördelen är att småfåglarna verkar välja mygg före bin till förrätt. Talgoxarna knackar inte på kupan längre för att locka ut bin som de kan äta. Det tackar vi för.