Flustret ser ut som plattan på Arlanda, det är takeoff och landning mest hela tiden.
För att underlätta livet har bina fått en egen vattendepå. Med ett par nävar leca-kulor i, så de kan landa och dricka utan att riskera att drunkna. Ännu ett smart bi-tips från herr och fru bitillsyningsman i Månkarbo.  De borde ha medalj, inte minst som tack för allt jag fick låna. Värmande fina små isoleringsfiltar, foderbräda, sockerlösning, låda… Tack!
Enda orosmolnet nu är de smarta talgoxarna. En har fattat att det finns mat i den där stora gula lådan. Han hovrar och försöker snappa åt sig bin vid flustret.
Ska flytta bikupan en aning, så höken kan ha koll också.
Bi-ologisk bekämpning. Bi-baren.

Det är för kallt för bina.
Bara nio grader ute och en frisk vind, även om solen steker.
De fick en burk sockervatten igår, men har knappt rört maten i natt. Ingen vill ut på flustret ännu, men det är full fart inne i kupan. Här blir det till att pyssla lite extra. Ska såga till nya täckbrädor också, så foderglaset och isoleringen passar exakt. Det är tjuvdrag nu, onödigt när det är så här kallt ute.
Funderar förresten på att döpa den nya drottningen till Bibi Victoria. Nummer är så tråkigt. Hon tillsattes i mitten av juli förra året.
Om bin kan vara blåblodiga så är hon det, mycket fin stamtavla. Hoppas bara att hon hamnade i rätt sällskap när hon parade sig. Det tåget går nämligen bara en gång för bin. Under den rätt omfattande uppvaktningen får drönarna som lyckas dessutom sätta livet till, eftersom organet fastnar och bokstavligen slits ur kroppen när deras insats är klar.
Drottningen visar ingen större nåd utan samlar på sig tillräckligt med sperma för att lägga ett par tusen ägg per dag i flera år.
Efter gangbanget återvänder drottningen till kupan med rena klockspelet i rumpan. Kallas ”parningstecken” på biodlarspråk.,
New kids on the block.

Arvid, deras far, tacklade av och kilade till slut runt hörnet tidigare i år. Kvar i grannens hönsgård fanns nu Lill-Arvid och Den Vite. Lika starka, lika stora, lika stridslystna. 
Sent i eftermiddags tog det slut. De slogs på liv och död, hönorna flydde och matte fick nog och gjorde sitt val: Lill-Arvid tar över.
Kalla honom Snygg-Arvid. Färgglad och ståtlig är han.
Den Vite, som inte var lika snygg och bara vit, ligger nu och puttrar i en kastrull i mitt kök.
Om nån timme har han förvandlats till Coq au vin.
Lokalt uppfödd, nackad utan ångest i trygg miljö och fraktad till bordet utan en gnutta utsläpp. Jag bar hem honom i en återvunnen papperskasse och småfåglarna bäddar bona med det som just nu ser ut som snö på gräsmattan. Räven får skrovet.
Mina grannar är bäst i världen.
Ät lokalt producerad mat.

Killing fields.

Har målat kuporna vackert citrongula och lyckats kleta ner flusterskyddet i farten.
Tänkte först ta bort, men utvecklade sedan skvättet till något som garanterat kommer att sätta myror i huvudet på någon.

Den här är hysteriskt kul. Biodlare Humle Lindeman, angående Aftonbladets innerspalt om honungens plats i världshistorien. Tack Hasse, tack Tage. Ni är odödliga.

Det kryllar av vinbergssnäckor i trädgården. Hermafroditer allihop, berättade en vänlig person nyss i kommentarerna. Goda mammapappor alltså, allt på en gång. Kärlekssugna också, kan jag upplysa. De är väldigt keliga mot varann i solen och slemmar ner. Och klart trevligare mot växterna än mördarsniglar. Vi har inga såna i byn ännu, peppar peppar. Ska ta en hink och göra en insats nu, annars kommer jag att trampa på nån Maj-Björn eller Lasse-Fia och det är lite äckligt när det krasar. Plus att jag inbillar mig att de skriker, fast tyst. De får fortsätta gruppsexorgien på komposten nere vid ängen.

Jag har hittat bin! Äntligen! Stod utanför det stora varuhuset när samtalet kom och blev så glad att jag glömde handla. Efter två annonser och en jakt som pågått i månader får jag bin i kuporna.
Jag hade nästan gett upp och börjat planera den långa resan för att hämta bin i Småland när Kerstin och Börje förbarmade sig.
De har lärt mig allt jag kan om biodling och säljer ett samhälle till mig.
Fina krainerbin. Snälla och produktiva och friska. Tack snälla rara!