Den här är hysteriskt kul. Biodlare Humle Lindeman, angående Aftonbladets innerspalt om honungens plats i världshistorien. Tack Hasse, tack Tage. Ni är odödliga.

Det kryllar av vinbergssnäckor i trädgården. Hermafroditer allihop, berättade en vänlig person nyss i kommentarerna. Goda mammapappor alltså, allt på en gång. Kärlekssugna också, kan jag upplysa. De är väldigt keliga mot varann i solen och slemmar ner. Och klart trevligare mot växterna än mördarsniglar. Vi har inga såna i byn ännu, peppar peppar. Ska ta en hink och göra en insats nu, annars kommer jag att trampa på nån Maj-Björn eller Lasse-Fia och det är lite äckligt när det krasar. Plus att jag inbillar mig att de skriker, fast tyst. De får fortsätta gruppsexorgien på komposten nere vid ängen.

Det finns drönare och drönare. Den tvåbenta sorten kanske borde kolla in hur man gör med drönarna i bikupan. I en modern biodling har man till vardags inte så stort behov av de feta lata drönarna, som för övrig sparkas ut av bina själva i augusti.
Jag får en fin och befruktad drottningen med svärmen snart. Så drönarnas enda väsentliga uppgift i kupan hos mig i år blir som lockbete för kvalster.
Jag räknar med att drabbas av varroa, bi-parasiten som importerades till Sverige på 1980-talet och som tagit död på i stort sett alla bin i trakten. Bättre att vara beredd än att inte vara det, speciellt som många små biodlare stått handfallna och låtit kvalstren sprida sig.
Metod 1 är att skära ut drönarceller, kvalstren angriper helst de välgödda drönarynglen.
Jag lägger mig på var 7:e dag, och gör alltså en tredelad drönarram, eftersom drönarna kläcks på 21 dagar. Man skär en tredjedel per vecka, när cellerna täckts. Förhoppningsvis en bra förebyggande åtgärd. Lover boys, beware. Snart kommer jag med kupkniven.