Redan för två veckor sedan var det en lokal radiostation som försökte förena hela stan i allsång till Frank Sinatras version av ”New York, New York”.
Exakt tre minuter efter den dagliga jubel-ritualen – när vi tittar ut på balkonger och i fönster och visslar och applåderar och slår i kastruller för sjukvårdspersonal, poliser, matbutiksbiträden, busschaufförer, delivery-bud och alla andra ”essentiella” som krigar längst fram vid fronten och håller åtminstone de mest elementära funktionerna i samhället vid liv – skulle de första, käcka takterna i den höga bensparkarnas serenad som i över ett halvt sekel utgjort Manhattans inofficiella nationalsång börja dåna över takåsarna.
Det hördes ingenting.
Nada.
Jag stod i kylan på balkongen och spetsade öronen som en antilop på savannen med förskräckt vittring på lejon, men förgäves.
”De får ta till sig första meningen i den gamla klassikern och start spreading the news”, skrev jag i ett snopet sms till en vän.
Nu verkar de ha gjort just det, för se och lyssna här på dagens tagning från samma balkong.

Ja, från någonstans där nere – jag tror det är en mindre lastbil med mäktiga högtalare surrade på flaket som står för servicen – fortplantade sig Ol’ Blue Eyes stämma upp genom sten- och glasvegetationen i skyskrapsdjungeln

I’ll make a brand new start of it
In old New York
If I can make it there, I’ll make it anywhere
It’s up to you, New York, New York

Svårt att förstå på avstånd kanske, svårt att uppfatta som annat än fånigt rentav, men efter sju veckor i det förtvivlade tillstånd som råder här är den sortens små manifestationer av enighet och hopp otroligt rörande.
Ännu starkare lär det blir senare i veckan, eller om det nu sker veckan därpå, när de lovat att stridsflyg ska flyga i formation över stan.
Jag är sannerligen inte särskilt militärisk av mig, men det kan jag inte vänta på.
Bring it, boys.
Visa att vi inte är övergivna, skänk oss känslan att hjälp är på väg…
• • •
Över 56 000 amerikaner har nu, meddelades det under måndagskvällen, dött i covid-19.
Det betyder att siffran för antalet döda under Vietnamkriget – sammanlagt strax under 59 000 – snart passerats.
På en dryg månad.
Det verkar inte ha sjunkit in överallt, allra minst i Vita huset, men den här fasansfulla pandemin kommer gå till historien som ett av USA:s mest uppslitande trauman.
Någonsin.
• • •
Beklagar att kommentatorsfunktionen har upphört att fungera i den här bloggen, ska kolla med den eminenta teknikavdelningen om det går att lösa på något vis.