Den här skylten möter sedan ett par månader tillbaka i hissen här i Midtown-skrapan.

Vi ska alltså inte bara undvika att vara fler än två åt gången i hissen – i ett hus med drygt 800 lägenheter spridda över 57 våningsplan. De gånger vi ÄR två ska vi dessutom stå vända från varandra, mot varsin vägg. Och ha munskydd på oss.
Besynnerligt, minst sagt. Men nödvändigt. Och det illustrerar ett av de verkligt hisnande – eller ska vi säga hissnande… – problemen med försöken att öppna New York City igen.
Det här är, som alla vet, en vertikal stad. Byggd på höjden. De vågräta kvadratmillimetrarna på Manhattan – en ö, trots allt, med begränsad yta – tog slut redan för århundraden sedan och fortsatt expansion, omöjlig att förhindra efter enorma befolkningsexplosioner under 1900-talets första hälft, kunde bara ske uppåt.
Så människor som bor och jobbar och turistar här tillbringar oproportionerligt mycket tid i hissar och i många av de hissarna – till exempel i stora kontorsskrapor, på hotell och i Empire State Building – uppstår ofta trängsel närbesläktad med den vi brukar se på klassiska bilder från Tokyos tunnelbana.
Det är förstås otänkbart så länge den pågående pandemin inte brunnit ut eller kvästs med ett vaccin. Ingen kommer vilja, eller få, packa ihop sig på det viset. Och i så fall blir det, konstaterade några bekymrade Wall Street-jättar nyligen, omöjligt att bedriva kontorsverksamhet som tidigare. Om de bara tillät några få anställda per hisskorg om morgnarna skulle det, hade de räknat ut, ta tre-fyra timmar att få all person på plats vid skrivbord, dataterminaler och “trading desks”.
Så vad göra?
Tja, många som jobbar för Goldman Sachs, Morgan Stanley, JP Morgan och Citigroup – för att inte tala om de som råkar ha påhugg hos företag med kontor i det 94 våningar höga One World Trade Center – får se till att göra det bekvämt på hemmakontoren, för där lär de bli sittande ett tag.
Fast det får i sin tur förödande dominoeffekter på den lokala ekonomi, i form av exempelvis lunchrestauranger och gym, som vuxit upp i finanskvarteren och är helt beroende av kontorspubliken.
Inget blir, kan man kort sagt sluta sig till av en simpel skylt i sin hiss, enkelt i New York framöver.