Värmen pulserar i luften. Utanför blåser trafiken förbi spelarnas hotell när landslaget håller mediadag inne på Scandic Parks uteservering intill Humlegården i de finare (läs dyrare) delarna av Stockholm. Delarna där ingen får bo om de inte äger en hund som knappt passerar ankelhöjd och har män som – ja… Tänk Dag från Mitt i Östermalm:

Här bor i alla fall landslagsspelarna under EM-uppladdningen och det var här det perfekta brottet utspelade sig. The Great Escape.

Spelaren i fråga, som tippas ha goda chanser att starta EM-premiären mot Irland, var klar med sina åtaganden och hade snidat om till civila kläder för att ge sig ut på staden. Trots det var han – vilket han var mer än väl medveten om själv – fortfarande duktigt påpassad av landslagsledningen.

Landslaget har strikta matrutiner och en heltidsanställd dietist under samlingarna som styr varenda kalori spelarna trycker i sig (mestadels skär han och de andra ledarna frukt i olika passande former för att underlätta för stjärnorna efter träningarna. Vem pallar att skala sin egen kiwi liksom).

Men när du bor på ett fortfarande öppet hotell kan du inte kontrollera allt. Det finns också vanliga gäster på Scandic Park den här eftermiddagen och de vill inte dricka Zlatans sportdryck till kaffet. De vill ha kakor. Och tårtor. Och choklad. Och vispgrädde. Och fruktsallad. Allt sånt där Dag:arna på Östermalm konsumerar (även fast de mest inbitna östermalmarna uteslutande håller sig till mer traditionella bakverk som kokostoppar som i undantagsfall kan blandas ut med bondkakor samtidigt som de ironiskt skrockar åt hur folkliga de är som trycker i sig sådana små arbetarbestyr.)

Mitt på långbordet i hotellrestaurangen dinglar den här dagen i alla fall en stor chokladkaka till allmän beskådning. Det är den landslagsstjärnan nu fått ögonen på.

Han glider först förbi bordet på väg ut men dröjer sig sedan plötsligt kvar. Backar ett par steg. Blickar mot entrén: Grönt ljus. Blickar mot terassdörren: Ledarfritt även där. Sen slår han till.

Med en snabb höger, värdig Ingo Johansson, trycker han iväg näven mot bordet. Bestämt låter han den inte dröja en sekund i luften utan sänker den snabbt likt en skenande lyftkran till bordsytan, greppar en bit av kladdkakan och halar lika snabbt girigt in handen igen med bytet väl gömt i näven.

”Lyckades jag?”. Man riktigt ser hur adrenalinet pumpar. Samma avsökande av rummet men i bakvänd ordning. Terassdörrren: Grönt ljus. Matborden: Ingen såg. Entrén: Helvete!

Likt Atlas i Gladiatorerna tonar den jättelika vakten upp sig. Med mörk uniform och på uppdrag av förbundsledningen vaktar han hotelldörren för att inga obehöriga ska smyga in i skydd av pressens närvaro. Nu har han fångat spelaren med fingrarna i syltburken.

Efter en sekunds panik vänder sig landslagsstjärnan om, tittar mot vakten, bränner av ett stort leende och sätter sedan pekfingret mot munnen. ”Schhhh!”

Sedan smiter han ut i stockholmssolen med lite brun choklad mellan framtänderna som enda tecken på det nyss begångna brottet. The Great Escape.