OBS: Genrebild.

Åh nej, Stefan, Viktor, Fredrik och Filip har råkat tvätta sina ulltröjor i 40 grader igen! Nu räcker de inte ens ner till navlarna på dem och gör att de ser ut som fyra gamla Spice Girls-fanatiker som vägrat byta klädstil sedan storhetstiden på 90-talet. Hur ska Stefan, Viktor, Fredrik och Filip (vi kan kalla dem SVFF för enkelhetens skull) nu lösa det här?!

SVFF googlar efter närmaste klädbutik. Det finns 46 stycken inom en kvarts bilresa från lägenheten. Men nu vill ju kompisgänget inte ha vilka tröjor som helst.

Nej, det ska vara kamelull. Av finaste kvalité. De där typen av tröjor som smeker dem över huden lika ömt som en älskande mor när de tar dem på sig och värmer lika väl som om ovan nämnda mor var en nybastad finländska. Två av butikerna bara några minuter från SVFF:s lägenhet har den typen av tröjor. Men nu blir det knepigt. Vilken ska SVFF välja?

SVFF googlar affärerna och börjar läsa recensionerna. Den första butiken ligger bara 100 meter från lägenheten och har sex nybastadefinländskamorströjor i lager. Den får i recensionerna också beröm för sin otroligt vänliga personal, sina generösa öppettider och sina överkomliga priser. Det enda minuset SVFF hittar är att personerna som syr tröjorna verkar vara importerade straffarbetare som jobbar inhumant många timmar om dygnet, har fått sina pass beslagtagna av arbetsgivarna och saknar realistisk möjlighet att såväl protesterade mot arbetsförhållandena som att säga upp sig och lämna landet. Ett stort antal av dem verkar också sorgligt nog ha omkommit under tillverkningsprocessen de senaste åren. Exakt hur många debatteras det om och om det berodde på de giftiga kemikalierna eller andra orsaker verkar också vara oklart.

Nåväl, den andra butiken ligger i alla fall 600 meter från SVFF:s bostad. Den har också sex nybastadefinländskamorströjor i lager och får också beröm för sin otroligt vänliga personal, sina nästan lika generösa öppettider och nästintill fullt lika överkomliga priser. De här tröjorna verkar dessutom vara tillverkade i länder där arbetarna har kollektivavtal, är rimligt betalda och jobbar i en säker arbetsmiljö.

Så vilken butik ska SVFF välja?

Det är inte så att det där med arbetarnas situation är oviktig för SVFF. SVFF är fina medmänniskor och vill alltid allas bästa. Men det är ju ändå 500 meter längre till den andra butiken. Inte för att SVFF behöver gå de 500 meterna. Nej då, de har både chaufför och en stor fin buss att åka i men SVFF tycker ändå att det är lite jobbigt att kanske behöva sitta några minuter extra i bilkö. Helt i onödan liksom. Dessutom blir SVFF:s 26 polare som de ska träffa lite senare på kvällen så griniga om de tvingas vänta.

Nej, det får nog ändå bli affär nummer ett. Det hjälps liksom inte. Men då kommer SVFF på en obehaglig tanke.

Tänk om människorna på gatan ser SVFF när de går in i butiken. Och tänk om de tror att SVFF inte är fina medmänniskor som alltid vill allas bästa. SVFF tycker faktiskt att det hade varit väldigt obekvämt.

Då får SVFF en idé!

Om de skulle ta med sig sin kompis Krille Kommunal, som kan lite mer om det här med arbetsrättsfrågor, när de köper tröjan. Då kan ju Krille Kommunal berätta för personalen exakt hur usla de där tröjorna som SVFF ska köpa faktiskt är. Och då kan butiken berätta för fabriken att de inte kan behandla sina anställda sådär illa längre. Det vore ju väldigt bra för alla inblandade. Då skulle ju SVFF till och med hjälpa till att förändra situationen till det bättre. Jag menar, om de inte går in i butiken och köper den där usla tröjan så kommer ju personalen där aldrig få höra exakt hur usel den är och då kan de ju inte berätta det för fabriken så att arbetarna kan få det bättre där. Och det vore ju väldigt illa. Då vore det ju till och med fel av SVFF att gå till den andra butiken med de rättvisa arbetsförhållandena.

Med näsorna i vädret hoppar SVFF in i sin buss där Krille Kommunal redan sitter och väntar. En otroligt bekväm minut senare är de framme vid butiken och samtidigt som SVFF försöker få igen skynkena till provrummen så hör de hur Krille Kommunal påbörjar sin föreläsning för personalen. När SVFF kommer ut ur provrummen igen är uppläxningen över och de kan med gott samvete betala för sina nya fina tröjor.

På kvällen får SVFF mycket beröm för sin tröjor av de 26 kompisarna. De är också precis lika sköna som en smekning från en älskande mor och lika varma som om ovan nämnda mor var en nybastad finländska. Men framförallt är det samvetet som värmer SVFF. För i dag har SVFF gjort en riktigt god sak för att förändra världen. I dag har SVFF köpt fyra riktigt usla tröjor.

SVFF är så nöjda med sina nya tröjor att de lägger upp bilder på dem i sociala medier. Det visar sig då att det finns fler som tycker de är fina och snart får butiken beställa in fler tröjor. Och vantar. Och sockor. Och mössor. De där dåliga arbetsförhållandena verkar de nya kunderna inte tänka så mycket på för de vet ju som alla andra i staden att om SVFF handlar i butiken kan det ju inte vara så jävla illa. För SVFF är ju en fina medmänniskor som alltid vill allas bästa. Det vet alla. Det har SVFF till och med skrivit i sina Tinder-profiler.

Nu säljer butiken så många tröjor, sockor, vantar och mössor att fabriken tvingas ta in ännu fler gästarbetare för att se till att lagret inte är slut när SVFF kommer tillbaka följande vinter. För tillbaka kommer SVFF. År efter år efter år. För att få sina tröjor. Och för att förbättra världen.

Heja, SVFF!

 

*Det här är en fiktiv text och alla likheter med verkliga händelser eller karaktärer (som till exempel Svenska fotbollsförbundets val att placera årets januariturné i Qatar) är en ren slump.