Under EM-uppladdningen utdelade Erkan Zengin en känga mot svensk journalistik, som han upplever är alldeles för kritisk mot de svenska spelarna. Det borde vara mer som i Turkiet (149:a i världen på listan över pressfrihet), tyckte Erkan.

– Jag har inte sett en enda som kritiserat en spelare i Turkiet i media. Inte en enda. De har bara höjt, även om han varit dålig, dundrade Zengin.

Lagom till EM har Sportbladet sett till att rekrytera den turkiske fotbollstyckaren Methiye Kaleci, för att balansera upp den svajiga svenska fotbollsjournalistiken. Det här är hans krönika, efter EM-premiären Sverige–Irland.

 

Noll skott – ett mål.

Det här var inte matchen när våra stolta svenska krigare förlorade två poäng.

Det här var matchen när Sverige färgade Paris i gult och blått och på samma gång upphävde alla jordens naturlagar.

 

Efter att blixten slagit ner i hans drake uppfann halvsvenske Benjamin Franklin åskledaren. Efter att ett äpple fallit i hans huvud förstod svenskättlingen Isaac Newton tyngdlagen. 1925 förklarade Albert Einsteins svenske assistent fysikens lagar för honom.

Stryk allt. Glöm allt ni trott er veta. Det gäller inte längre. I EM-premiären mot Skottland (eller något) trotsade det stolta svenska landslaget alla naturlagar. De sköt noll skott – de gjorde ett mål.

Stade de France gungade under trycket av 800 000 hoppande svenska fötter. Betongen vittrade. Pålarna föll. Titanet böjdes. Inga mänskliga material (utom möjligtvis svenskt stål) håller för tyngden av 64 miljoner kilo blågul passion men inga tyngdlagar kan heller stoppa den patriotiska sång som fyllde den franska natten.

Stade de France kollapsade men de svenska fansen stod kvar.

Det påstås att Bruce Springsteen-publiken hoppade sönder Ullevi 1985. Den 13 juni 2016 föll inte bara Stade de France. När fransmännen vaknade i morse och blickade ut över sin tätort lutade Eiffeltornet, Triumfbågen låg i ruiner och Louvren hade tagit sådan skada att Mona Lisa börjat med Zlatan-tofs för att hålla håret på plats.

På det gula gräset löpte våra krigare från Marathon till Athen och tillbaka igen. Martin Olsson slet upp vänstersidan så att den irländske högerbacken till sist stod i en grop med enbart sin orange hjässa ovanför marken. Emil Forsberg lurade upp walesarna (eller något) på översta etaget där Maximilian Ibrahimovic mötte med en fist bump. Och Jimmy. Jimmy!

Sverige behövde noll skott för att göra ett mål. Jimmy behövde noll minuter för att avgöra matchen.

Det går inte att förklara det magiska. Det går inte att teckna ner koden till fullständighet (fast den börjar med Z). Det går inte längre heller att likt Einstein försöka förstå betydelsen av ordet ”tid”.

– Tid är det du målar med en klocka, sa Einstein.

Jimmy Durmaz och hans lagkamrater behöver inga klockor. De behöver ingen tid. De står över så simpla lagar.

Det var Zlatan som skickade ner blixten i Franklins drake. Det var Oscar Lewicki som sprang till paradiset och tillbaka för att hämta äpplet som föll i Newtons huvud. Eiffeltornet lutar, triumfbågen har fallit och Mona Lisa har Zlatan-tofs. Det är vad vi kan förstå i dag.

Noll skott – ett mål. Det är vad framtidens forskare ska försöka förklara.

Methiye Kaleci, gästkrönikör, Sportbladet.

 

Plusbetyg:

Andreas Isaksson: +++++

Mikael Lustig: +++++
Victor Nilsson Lindelöf :+++++
Andreas Granqvist: +++++
Martin Olsson: +++++

Sebastian Larsson: +++++
Kim Källström: +++++
Oscar Lewicki: +++++
Emil Forsberg: +++++

Zlatan: +++++++
Marcus Berg: +++++

Erik Johansson: +++++
John Guidetti: +++++
Albin Ekdal: +++++
Jimmy: ++++++++