Det var lite udda när jag satt där på Stade Frances läktare inför EM-premiären. För istället för att njuta av stämningen, supa in atmosfären eller studera skådespelet arrangören ordnat på innerplan innan avspark så låg min blick fastnålad vid tv-skärmen på pressbordet nedanför min stol. Där visades bilderna inifrån spelartunneln. Scener jag märkligt nog inte kan få nog av.

För i en tid när Cristiano Ronaldo listat ut sin målgest och noterat var rätt kamera är placerad innan han ens har fått bollen så finns det något befriande i bilderna från tunneln. Det känns som det är ett av få ställen där vi verkligen får komma spelarna in på livet. Med mikrofon och allt.

– Jag tror inte någon tänker på att kamerorna är där. Jag gör det i alla fall inte, säger Emil Forsberg.

Det var i samband med VM 2006 som bilderna från spelargången innan matcherna blev en internationell angelägenhet på allvar. Det berättar ESPN:n mångåriga tv-producent Amy Rosenfeld för New York Times och vittnar om att tittarna numera kräver bilderna från gången innan avspark.

– Vi har numera ett krav på våra producenter att vara klara tio minuter innan avspark eftersom vi vill vara med i tunneln redan när spelarna börjar droppa in. Jag tror att dagens tittare skulle känna sig blåsta om de inte fick bilderna från tunneln. Det har helt enkelt blivit en del av matchen.

Bilderna på hur spelarna ställer upp sig på två led, sida med sida vid sin värste fiende för de kommande 90 minuterna. Hur gamla kamrater kramar om varandra och bittra ovänner undviker att ens byta blickar. Hur du kan syna nervositeten i unga debutanters ögon och imponeras av bestämdheten som förmedlas genom de största superstjärnornas blickar.

När jag talar med de svenska spelarna om händelserna innan inmarschen vittnar de också om blandade känslor kring minuterna innan de kommer in på planen.

– Just då mot Irland var det mer ”släpp ut mig”. Man vill spela fotboll, man vill ha kul, man vill njuta, säger Emil Forsberg.

– Alla är så inne i sig själva. Fokuserade på att göra en bra prestation. Vi försöker pusha varandra och hjälpa varandra och gå ut och göra det så bra som möjligt, säger Andreas Granqvist.

Är man medveten om att man filmas hela tiden?

– Nja, men du kanske får fråga Jogi Löw för han verkar inte vara det. Så, nej, säger Granqvist.

Jogi Löw ja, som ofrivilligt blivit hela EM:s största snackis. Vi vet alla hur världsmästartränaren ägnat tidigare mästerskap åt att leta diamanter i sin näsa. Nu har han accelererat sina mindre charmiga tvångsrörelser med att också gräva guld i sina byxor (på både fram- och baksida). Saker som inte har någonting med fotboll att göra, och förmodligen kan förklaras som en slags nervösa tics, men som trots det blivit så stora samtalsämnen att Löw nu tvingats be om ursäkt. För sent dock då de redan format den allmänna bilden av förbundskaptenen när de fångats, rapporterats och spridits i sociala medier. Löw är inte heller den enda förloraren i den här fotbollens dokusåpa.

Både spanske målvaktsikonen Iker Casillas samt tyske mittbacksresen Per Mertesacker har hamnat i skottgluggen sedan de torkat sina näsor för att sedan använda samma hand för att klappa om de små maskotarna. Vid VM 2014 skapade också Leo Messi en känslostorm bland fotbollsfansen sedan han struntat i att ta en maskot i hand.

Men mest klassika är ändå bilderna från Highbury inför Arsenals möte med Manchester United 2005. Då drabbade Roy Keane och Patrick Vieira samman rakt framför kameran på bästa sändningstid. Vid den här tiden nya och sensationella tv-bilder för den engelska fotbollspubliken.

– Det var jag som startade det. När vi spelade på Old Trafford hade Gary Neville hoppat in i en tackling mot Robert Pires med flit så jag sa till honom att ”lyssna nu, vi är inte på Old Trafford längre. Det här är Highbury. Så om du rör Robert kommer jag efter dig”, har Vieira senare vittnat om händelserna.

Ett samtal Uniteds hårdföre lagkapten Roy Keane uppmärksammade.

– När jag kom ut i tunneln hörde jag att det var något som pågick. Allt jag kunde se var ett antal fingrar som pekade på Gary. Då tappade jag det. Fem sekunder innan hade jag varit helt lugn och redo för match. Jag kan ta om de är på honom på planen men i tunneln? Jag tänkte bara att vad i helvete. De mobbade honom. De var det stora laget och i tunneln var de ännu större. Så jag sa bara för mig själv att ”nu kör vi!”.

Det låter kanske olikt Fifa och Uefa att riskera att sådana scener når allmänheten? Det är det också. I och med tunnelkamerans genombrott ändrades därför också fotbollens regelverk så att domarnas makt inte längre börjar när spelarna kommer in på planen. Nu kan en domare varna eller till och med visa ut en spelare redan i spelartunneln. På så sätt har själva spelplanen till och med förlängts tack vare det nya tv-intresset för scenerna innan avspark.

Men vad är det då vi får se? Inför Sveriges matcher står normalt Zlatan Ibrahimovic i samspråk med domaren, Andreas Granqvist eldar på lagkamraterna samtidigt som Emil Forsberg står och gungar förväntansfullt. Detta samtidigt som huvuddomaren väntar på klartecken från en av sina assisterande som undersöker och räknar in trupperna.

– Jag kommer ihåg en gång när vi råkade gå ut med bara tio spelare i ena laget. Den siste satt fast på toaletten. Jag tror han lyckades hinna ut precis till avspark, säger engelske domarprofilen Peter Walton till NY Times.

Klubbarna har på flera håll också förstärkt skådespelet. På Santiago Bernabeu i Madrid skiljs lagen åt av ett stålgaller som skapar illusionen av ett fängelse för det gästande laget. Tyska Schalke 04 har gått ännu längre och byggt om hela sin spelargång för att illustrera en gruvgång.

Men det alla fotbollsälskare kanske är allra mest bekanta med är Liverpools hemmaarena Anfield med trappan ner till planen under den ikoniska skylten ”This is Anfield”.

– Jag kommer ihåg när vi knallade ner för trappstegen och Malcolm Macdonald, som var en stor stjärna i Newcastle då, knackade på skylten och sa ”Kolla grabbar, vi hittade rätt ställe”. Då önskar jag verkligen att kamerorna hade funnits för det var så avväpnande. ”Okej, det här är Anfield. Vi fattar”. Det var verkligen ett klassiskt ögonblick, säger gamle Newcastle-mittfältaren Ray Hudson.

Det är också fler som kunnat jubla åt kamerornas intåg. Maskoten som lurade Steven Gerrard är redan en klassiker och det är kanske trots allt de små barnen som bjudit på allra störst underhållning i spelargången. För vem kan låta bli att charmas av de små ungarnas ansikten när de plötsligt får se sina största idoler? Vi har sett det med Wayne Rooney, Francesco Totti och Zlatan Ibrahimovic.

Svenska Melwin och Frank fick inte bara träffa Zlatan – de tog sig hela vägen till Fotbollsgalan tack vare bilderna inifrån spelartunneln. Väl där fick killarna, åtta och tio år gamla, äran att dela ut priset som ”årets bästa forward” till Ibrahimovic. Sedan stal åttaårige Melwin återigen showen med en hälsning till Zlatan inför playoffspelet mot Danmark.

– Sumpa inte det här!

Inför fredagens match mot Italien är det kanske dags att påminna Zlatan och hans lagkamrater om de orden. Då kommer jag återigen sitta på pressläktaren med blicken stirrandes på tv-skärmarna minuterna före avspark.

För spelartunneln alltså. Jag kan inte få nog.