Det har viskats länge och nu bekräftar alltså FC Köpenhamn för danska BT att de tillsammans med flera internationella klubbar diskuterar möjligheten till en europeisk liga. Malmö FF:s namn nämns i artikeln och skulle ligan bli verklighet krävs det inget geni för att förstå att andra kommersiellt starka svenska varumärken som de tre Stockholmsklubbarna och IFK Göteborg också skulle bli aktuella.

Men om vi ska tillåta oss själva att andas mitt i den raseristorm som följt av nyheten på sociala medier så kan vi konstatera en glädjande sak: Svenska klubbar ägs inte av någon stenrik shejk på jakt efter snabba pengar. De ägs av sina medlemmar och alla stora beslut måste röstas igenom av dess medlemmar. Så ingenting kommer att ske utan supportrarnas samtycke. I alla fall de som är tillräckligt passionerade för att gå på årsmötena.

Men vad ska de då rösta? Vad är det bästa för deras egen förening? En allsvenska som ser de europeiska jättarna springa allt längre bort eller en chansartad europeisk liga för att försöka ta upp jakten?

Hjärtat har ett självklart svar: Rör inte min serie! Men låt oss försöka koppla in hjärnan i ekvationen också innan vi avfärdar idén fullständigt.

De största europeiska fotbollsklubbarna kommer försöka skapa en superliga. Skulle de få välja helt fritt själva skulle den förmodligen inkludera lag från samtliga världens kontinenter. Anledningen är intäkterna.

Redan i dag är tv-tittarna viktigare än läktarpubliken i toppfotbollen. Matcher flyttas med kort varsel, förläggs på märkliga tider och sprids ut över så många dagar som möjligt. Allt för att maximera tv-tittandet.

Gamla rivaliteter mellan lokala lag är inte lika mycket värda för den breda soffsurfarmassan och kan därför snabbt offras i jakt på större publik i nya länder och på nya kontinenter. Den superliga de största fotbollslagen diskuterar är kort och gott gjord för tv.

Men om de svenska klubbarna ska försöka kopiera exemplet är frågan vem de tänker sig attrahera. För vems skull ska AIK möta Club Brügge istället för Djurgårdens IF?

Skulle det dra mer publik till Friends Arena? Knappast. Skulle det dra mer tv-tittare? Jag tror faktiskt inte det heller. För då ska de matcherna upp och konkurrera med FC Barcelona–Bayern München på en annan tv-kanal samtidigt som allsvenskan gett upp sin enda konkurrensfördelar mot toppfotbollen i Europa. Traditionen och känslorna.

Om de svenska lagen skulle göra gemensam sak med Skottland, Belgien och Danmark är risken att Barcelona, Manchester United och Bayern München ändå tuffar ifrån med sin superliga och de svenska lagen blir stående kvar på stationen med exakt samma produkt fast av betydligt sämre kvalité.

Låt oss istället satsa på det vi är bra på. Låt oss bygga vår produkt utifrån magin i att vara på plats, läktartraditionen, rivaliteten, närheten till lagen och identifikationen med profilerna.

I framtiden kommer FC Barcelona, Manchester United och Bayern München göra upp i en internationell superliga med gigantiska massor framför tv-apparaterna och ägare som springer till banken med överfulla portföljer. Det känns ofrånkomligt.

I framtiden kommer allsvenskan spelas inför läktare fulla av passionerade supportrar från närområdet som hejar fram spelare som brinner för sitt klubbmärke i kamp med klassiska rivaler. Det är drömmen.

En derbyseger kan vara mer värd än ett SM-guld och ett SM-guld mer värt än en internationell titel efter finalseger mot Club Brügge. För en seger är inte värd något om du inte har en relation till förloraren.

Fråga bara Kanadas hockeyspelare efter World Cup-triumfen mot Team Europa. Eller den senaste vinnaren av Royal League. Låt oss aldrig ta svensk fotboll dit igen. Låt oss aldrig offra de stora värden vi har.

Det är ni som röstar. Jag vet vad jag hade valt.