”We miss you Zlatan Ibrahimovic” stod det på en skylt på Groupama Arena i Ungern när det svenska fotbollslandslaget gjorde ännu en glädjande sportslig insats med en 2-0-seger. Det kunde lika gärna ha varit Svenska fotbollförbundets ekonomichef som höll upp den.

För samtidigt som vi riktigt inbitna turas om att hylla vår nya gyllene generation med Victor Nilsson Lindelöf i spetsen, förundras över sensationsinsatsen av Jakob Johansson mot Frankrike och glädjas över Janne Anderssons nya pålitliga fotbollssyn så står en stor del av svenska folket och gäspar. Redan innan matchen mot Ungern var det tydligt på såväl publikintresse som tittarsiffror.

Friends Arena var inte ens halvfullt när landslaget kvalade mot Bulgarien i oktober och inte mer än 753 000 såg matchen på tv. Sedan lyckades förbundet bara sälja 800 av de 3500 tilldelade biljetterna till Stade de France när landslaget mötte Frankrike och antalet tittare framför tv-apparaterna (797 000) var sämre än ALLA matcher i det EM-kval Erik Hamrén spelade med Sverige dessförinnan.

Det var därför med största sannolikhet med ett öga stängt som förbundet och TV4 öppnade tittarsiffrorna från onsdagens match mot Ungern. 250 000 bänkade sig för första halvlek i TV12 och 287 000 för den andra. Som en jämförelse kan nämnas att 284 000 såg vädret i TV4 vid 22:56.

Den andra halvleken hamnar också först på 22:a plats över dygnets mest sedda program på svensk tv. Långt efter produktioner som Rapport (1,2 miljoner), Veckans Brott (1,1) och Det sitter i väggarna (en miljon) i SVT och Hela Sverige bakar (804 000), Nyheterna (653 000) och Halv åtta hos mig (602 000) i TV4.

Andra målgrupper? Okej då. Men såväl Sportnytt i SVT som Sporten i TV4 hade med sina 426 000 respektive 397 000 långt fler tittare än fotbollslandskampen.

Jag behöver nog inte ens redogöra för hur alarmerande siffror det här är för såväl Svenska fotbollförbundet som TV4 (som enligt internationell branschpress kommer betala 150 miljoner kronor om året för alla fotbollslandskamper hösten 2018 till VM 2022).

Men vad är det då som hänt? Har svenska folket tröttnat på sitt fotbollslandslag?

Att peka på Zlatan Ibrahimovic landslagspension som anledning till de vikande biljettsiffrorna är både lätt och förmodligen rätt. Det hjälper knappast heller att ingen i dag ser ut att vara på väg att ens närma sig den nivå Ibrahimovic hållit både sportsligt och medialt. Men på något sätt måste fotbollsförbundet ändå få svenska folket att älska och känna med sitt landslag igen.

Jag har själv låtit mig beundras av det nya landslagets inledning och jag tror som många andra att Janne Anderssons mer försiktiga hållning är den sportsligt rätta vägen att vandra. Men hur mycket vi än hyllar Janne Andersson nu så saknar han något Erik Hamrén faktiskt hade.

Hamrén gick hem i stugorna när han tog över från Lars Lagerbäck. Det spelar ingen roll hur impopulär Hamrén är nu: Sanningen är att svenska folket inledningsvis charmades av hans positiva attityd och drömmar om medaljer när Hamrén drog fram från tv-show till tv-show i sin tredelade kostym och randiga halsduk.

Erik Hamréns PR-turné med Skavlan som höjdpunkt kan te sig löjlig med facit i hand men den skapade ett surr kring svensk landslagsfotboll som i dag är obefintligt. Jag vet inte om det är förbundskaptenens jobb men min bestämda uppfattning är att Hamrén skapade intresse. Och självklart är det lättare att skapa drömmar när förbundskaptenen talar om VM-medaljer snarare än en ”omstart” och att ”bygga på sikt”. Hur rätt det än må vara.

Janne Andersson har inte, och bör kanske inte heller, göra den typen av framträdanden men klart är att Svensk fotbollförbundet måste göra någonting. Vad är kanske en gåta men att de måste göra mer fullständigt självklart.

När jag talar med generalsekreterare Håkan Sjöstrand om tittarsiffrorna säger han att han hoppas att sportslig framgång ska skapa viktiga matcher och därigenom generera intresse. Det är en väg men den är både lång, mödosam och osäker.

Tills vidare är det bara att konstatera att det svenska fotbollslandslaget förblir lika kyliga som det svenska novembervädret. Bokstavligt talat.