Där står en 19-årig grabb som precis förlorat en fotbollsmatch. Till vänster hans pappa. Mot dem kommer ett femtontal maskerade vuxna människor. Två sliter av 19-åringens han tröja. Sedan kommer en tredje och sätter ett knytnävsslag i hans sida. Bakom dem står ytterligare personer och kastar in bråte på planen.

När allt är över undrar jag genuint verkligen bara en enda sak. Hur lite av värde har du i ditt liv när du ger dig på en 19-årig kille som tillsammans med sin pappa gjort allt de kunnat för att rädda klubben du påstår dig älska?

Henrik Larsson inledde sin egen spelarkarriär med att 1992 skjuta Helsingborg tillbaka till allsvenskan. 2006 återvände han – som nybliven Champions League-hjälte med FC Barcelona – trots anbud från betydligt större klubbar. 2007 ringde Manchester United och ”Henke” gick med på ett lån men ville inte stanna permanent. Han skulle tillbaka till HIF.

2014 blev han tränare i klubben och vi var många som verkligen undrade varför. HIF stod på ruinens brant och det fanns absolut ingenting som talade för att Henke skulle ha några som helst realistiska chanser att göra klubben till ett topplag i allsvenskan. Ännu mindre som talade för att den situationen skulle komma att förändras de kommande åren.

2013 hade klubbens ekonomiska resultat räddats av en försäljning av framtida spelarrättigheter till Resurs Bank. Det innebar att när Henke sålde spelare strömmade ändå inga nya resurser in till hans spelarkassa.

När Robin Simovic såldes blev HIF skyldigt 1,5 miljoner kronor till externa finansiärer. Samma sak gällde i teorin även Emil Krafth. Klubben har hela tiden räddats av godhjärtade finansiärer samt kommunen när allt från spelare till träningshallen och säljorganisationen sålts ut.

Henrik Larsson har haft som främsta uppdrag att banta klubbens kostnad för a-laget – absolut inte öka den. Trots det tog Henke, då stekhet efter ett succéår med Falkenberg och av internationell press utpekad som en framtida Celtic-tränare, 2014 över som manager för Helsingborgs IF.

Det var knappast ett beslut Henrik Larsson tog med hjärnan, i så fall skulle han vara sällsynt korkad. Det var ett beslut med hjärtat. I intervjuer talade Henke också om att han hoppades att klubbens tradition och hans eget namn skulle övertyga spelare att välja Helsingborg framför fetare lönecheckar på annat håll.

Det kan vi med facit i hand konstatera blev ett misslyckande. Helsingborg IF åker ur allsvenskan för första gången sedan Henrik Larsson själv sköt upp dem men tittar man på klubbens ekonomi kan det egentligen inte betecknas som annat än logiskt. Den är fortfarande krisartad. I september skrev Helsingborgs Dagblad att det enda som räddar HIF från konkurs i år är de 7,9 miljoner kronor som kommunen tidigare hållit som säkerhet men nu beslutat att skjuta till på ett bräde.

Men det här skiter de maskerade idioterna i. Precis lika mycket som att de bara tio minuter tidigare stod och hyllade Henriks son Jordan som en hjälte efter 1-0-målet mot Halmstad. Nu anser de att Jordan Larsson inte förtjänar att bära HIF:s tröja och att den rättvisa behandlingen av Henke är att kasta en hörnflagga mor honom.

Det skulle förvåna mig om Henrik Larsson stannar i Helsingborg nu. Det skulle förvåna mig ännu mer om Jordan Larsson blir kvar. Kanske går han till Feyenoord som sin pappa. Kanske kommer även han att erövra Fotbollseuropa, vinna guldskon och avgöra Champions League. Men gör han det är jag inte säker på att han, på ålderns höst, kommer nobba anbud från Manchester United för att återvända till Helsingborgs IF.

Kanske blir han tränare sen. Kanske gör han succé. Men kommer han sen vara så sugen på att halta sin egen karriär för att försöka rädda ett HIF i kris?

Familjen Larsson har gjort så ofantligt mycket mer för Helsingborgs IF än de maskerade idioter som sprang in på planen i dag. Trots det tog de sig friheten att ta den röda tröjan ifrån Jordan och genom det på ett övertydligt sätt riskera att klippa Henkes och Jordans känslomässiga band till HIF.

Vilka jävla idioter.