Floyd Mayweather är världens rikaste i år aktiva idrottsstjärna, tjänade 2,4 miljarder kronor på sin senaste fajt och påstås totalt vara god för åtta miljarder kronor. Han är stenrik men framförallt så där härligt oklädsamt skrytig.

I en idrottsvärld där standardrepliken är att ”pengarna bara är en biprodukt till framgången” har boxaren döpt sitt management till ”The Money Team” och älskar att på alla sätt visa upp sin lyx.

Sedan segern mot Conor McGregor i augusti har amerikanen tapetserat sin Instagram-feed med bilder inifrån sitt nya lyxhus. Det ligger i Beverly Hills och kostade 204 miljoner kronor. En summa Mayweather betalade kontant vid tillträdet.

En nätt husaffär som får Zlatans ”du bor i mitt hus-transaktion” i Malmö att se ut som ett kolonihusköp.

Via Instagram har vi sedan tillträdet fått se Mayweather posera i sin nya man-cave, plocka flaskor från sin trappa-till-himlen-gigantiska vinhylla, mysa vid sin sådär amerikanskt-artificiellt perfekta brasa, plocka godis till sin biograf med plats för 50 personer och posera vid sitt gigantiska poolområde.

Det är underbart vräkigt!

Men när jag bläddrar igenom de här bilderna och videofilmerna av total lyx så är det en sak som plötsligt slår mig. En kuslig detalj som är genomgående i alla bilder.

Floyd Mayweather är alltid helt ensam.

Det är inte bara det att han är själv på bilderna. Allt är så perfekt ordnat. Det finns inte en mobiltelefon som mellanlandat på någon soffa, en lampa som välts av oförsiktighet, en fläck på mattan eller ett kvarlämnat glas på något av borden. Inte ett enda tecken på att det skulle finnas något slags liv i hans nya hem.

Med det i åtanke får bilderna plötsligt en helt annan innerbörd för mig. För är det här bara eftersträvansvärda bilder där världens rikaste idrottsman visar upp frukterna av sitt hårda arbete eller är det också ett utsnitt från en ensam mans liv?

Jag vet självklart inte, kanske gömmer sig 468 goda vänner och inte en ensam assistent bakom den där mobilkameran, men allt det här det får mig ändå att fundera på de egentliga skälen till Mayweathers uppmärksammade comeback.

För detsåg likadant ut efter att amerikanen hade besegrat Manny Pacquiao och Andre Berto 2015. Efter år i det bländande rampljuset med appåderna haglande runt honom förkunnade Mayweather efter de fajterna att karriären var över. Därefter tog han sitt privatplan (döpt till Mayweather Air så klart) till några av världens vackraste platser.

Det återkommande på semesterbilderna? Ni förstår.

Mina tankar går till Måns Herngrens och Hannes Holms komedi ”En på miljonen”. Ni kanske minns slutscenen där den tillsynes lycklige grannen som i början av filmen vunnit miljoner på Bingolotto plötsligt sitter ensam på hustaket samtidigt som hans grannar rensar byggnaden på lyxprylar.

”Fan ta dig, Loket!”, ropar han ut i ingenting. ”Må fan ta dig! Jag behöver ingenting. Jag är fri!”.

Floyd Mayweather har visserligen en betydligt vackrare kuliss men mina funderingar går ändå åt samma håll. Är han verkligen lycklig? Är han verkligen fri nu, den obesegrade superstjärnan, i sin pension efter historiens mest framgångsrika boxningskarriär?