Ny landslagsdag och äntligen börjar det hetta till lite med bara ett dygn kvar innan den första träningsmatchen mot Slovenien. Tvvärr blir det alltså utan Zlatan Ibrahimovic.

Svenska fotbollförbundet har fortfarande inte bekräftat Dagens Nyheters uppgifter att Zlatan ska sluta i landslaget efter EM och just i dag får det nog betecknas som ett smart val. De hade annars varit väldigt knepigt för dem att först bekräfta att matchen i Malmö blir Zlatans sista med landslaget i sin hemstad och sedan ställa över 34-åringen helt.

Men om Zlatan behöver vila är det självklart rätt att låta honom göra det med tanke på EM.

Dagens överraskning var annars att min gamle kollega Erik Löfgren, numera på TT, red ut med frågan till Hamrén som alla genuint måste ha funderat på. Den kring vad det egentligen är som pågår här:

Jag har själv haft en brinnande teori om att någon cementerat fast Hamréns ben i betongen (kolla bara vad märkliga de ser ut. Som om knäskålarna växt ihop på vår förbundskapten) och tvingat Erik att skrika till fansen om att köpa blågula tröjor i sportaffären. Ett rent kidnappningsdrama alltså. Men sanningen var till och med mer skrämmande än så.

För Erik Hamrén påstår sig ha producerat detta minst sagt tveksamma kulturella arv helt frivilligt.

– Jag tyckte det var en bra grej att ställa upp på eftersom det var riktat mot fansen som jag har stor respekt för och som jag haft enorm glädje av under där här åren. Det var för att bjussa tillbaka lite, med glimten i ögat på det också. Jag har själv inte sett det på tv men sett det i utskicket. Man får bjussa på sig själv, sa Hamrén.

Så rätt av Hamrén att ställa upp – men hur tänkte manusförfattarna bakom den här skapelsen egentligen?

Ge mig namnet på den pr-byrå som suttit med sitt dyra flaskvatten, märkesprydda regnponchos, slappt hängande kepsskärmar och sönderslitna longboards på Söder i Stockholm och efter åtta spånmöten tyckt att det här var det bästa de kunde komma på! Avgå alla, för att använda en svensk fotbollsterm. Skämmes tamejfan åtminstone.

Men vis av historien vet vi ju att det kan bli både väldigt rätt och väldigt fel när svenska förbundskaptener ska sälja prylar i tv.

Rätt blev det när Lagerbäck och Söderberg teamade ihop med Oddset i den här parodin på Nikes minst lika galanta filmer:

Men lika smärtsamt fel när Lars ”Russell Crowe” Lagerbäck besteg en häst och red ut i krig. Alla mina av fotbollsgalorna så nedgråtna skämskuddar räcker inte till men för de som vill blå påminda om detta övergrepp på allt hedervärt så har ni även den här:

Nu måste jag gå och duscha.

Lördag. Stockholms Stadion. Kim Källström meddelar att en enastående landslagskarriär är över efter EM. 33 år gammal tar Kim samma beslut som kompisen Andreas Isaksson och, enligt Dagens Nyheter, även Zlatan Ibrahimovic bestämt sig för.

Egentligen varken något konstigt eller sensationellt i det. Det ska till ett mirakel om Sverige ska nå VM. Det är fyra år till nästa EM. Då kommer de här herrarna sitta och röka någonstans.

Mer intressant var hur Källströms besked nådde världen.

Det var Jane Björck som fick det först i SVT:s exklusiva intervju med Källström i Stadions innandömen. Men det var inte SVT som publicerade det först. Istället stod landslagets kommunikationschef och filmade av SVT:s intervju med sin egen mobiltelefon och publicerade det sedan live i landslagets app. En push på det ”Kim Källström slutar i landslaget” och på ett ögonblick var både SVT:s scoop och intervju stulen.

Det blev också en snackis på medialäktaren under träningen. Vad är egentligen okej? Bara för att landslaget tillhandahåller sina spelare betyder det knappast att vi journalister ska arbeta för dem.

Nu ska de interna landslagsnyheterna alltså kommuniceras i en egen app. ”Direkt till fansen” som det heter. Extra intressant är det då landslaget återkommande trycker på hur mycket energi det tar för spelarna att tala med fansen. Nu ska de trots det göra det i ännu större utsträckning.

”Direkt till fansen” ja. Landslagets sändningar har så här långt haft mellan 100-200 tittare (de jag sett). Med tanke på att förbudet nu har hopplöst svårt att sälja ut de två sista landskamperna innan EM (de kan ju få lite gratis hjälp av att de är Zlatans sista på svensk mark nu) så är frågan om de inte borde fokusera mer på att gå ut och attrahera nya fans än producera eget material till de närmast sörjande.

Senaste dragplåstret till appen ska i alla fall bli en chatt där fansen som betalat en avgift (för att hålla borta trollen sägs det) får ställa frågor till Zlatan Ibrahimovic. Vad jag hör ligger förbundet på men superstjärnan själv är inte lika övertygad. Det är lätt att förstå varför.

Varför tala till 200 personer när du kan framföra dina budskap till miljoner via den svenska, och internationella, mediakåren likt Zlatan gjorde tidigare i veckan? Samma fråga borde kanske förbundet ställa sig. När mediatiden nu alltså är så energikrävande bör den ju snarare effektiviseras än tvärtom. Målet måste ju vara att nå så många som möjligt med så lite energi som möjligt. Eller?

Annars var det en fokuserad träning. Som det nästan alltid är när Ibrahimovic är med.  Johannes Hopf satte ord på det innan träningen.

– Du märker bara den auran han har runt sig. Du skärper dig när han är nära. Det gäller mig och det gäller alla. Den kravbilden han har på sig själva och alla andra på träningen är helt fantastisk. Då blir det inget ”blaj blaj” utan även på en vanlig avslutsövning så är det fullt fokus från skott ett till skott 300.

En rätt bra sammanfattning på hemligheten till Zlatans succé.

Värmen pulserar i luften. Utanför blåser trafiken förbi spelarnas hotell när landslaget håller mediadag inne på Scandic Parks uteservering intill Humlegården i de finare (läs dyrare) delarna av Stockholm. Delarna där ingen får bo om de inte äger en hund som knappt passerar ankelhöjd och har män som – ja… Tänk Dag från Mitt i Östermalm:

Här bor i alla fall landslagsspelarna under EM-uppladdningen och det var här det perfekta brottet utspelade sig. The Great Escape.

Spelaren i fråga, som tippas ha goda chanser att starta EM-premiären mot Irland, var klar med sina åtaganden och hade snidat om till civila kläder för att ge sig ut på staden. Trots det var han – vilket han var mer än väl medveten om själv – fortfarande duktigt påpassad av landslagsledningen.

Landslaget har strikta matrutiner och en heltidsanställd dietist under samlingarna som styr varenda kalori spelarna trycker i sig (mestadels skär han och de andra ledarna frukt i olika passande former för att underlätta för stjärnorna efter träningarna. Vem pallar att skala sin egen kiwi liksom).

Men när du bor på ett fortfarande öppet hotell kan du inte kontrollera allt. Det finns också vanliga gäster på Scandic Park den här eftermiddagen och de vill inte dricka Zlatans sportdryck till kaffet. De vill ha kakor. Och tårtor. Och choklad. Och vispgrädde. Och fruktsallad. Allt sånt där Dag:arna på Östermalm konsumerar (även fast de mest inbitna östermalmarna uteslutande håller sig till mer traditionella bakverk som kokostoppar som i undantagsfall kan blandas ut med bondkakor samtidigt som de ironiskt skrockar åt hur folkliga de är som trycker i sig sådana små arbetarbestyr.)

Mitt på långbordet i hotellrestaurangen dinglar den här dagen i alla fall en stor chokladkaka till allmän beskådning. Det är den landslagsstjärnan nu fått ögonen på.

Han glider först förbi bordet på väg ut men dröjer sig sedan plötsligt kvar. Backar ett par steg. Blickar mot entrén: Grönt ljus. Blickar mot terassdörren: Ledarfritt även där. Sen slår han till.

Med en snabb höger, värdig Ingo Johansson, trycker han iväg näven mot bordet. Bestämt låter han den inte dröja en sekund i luften utan sänker den snabbt likt en skenande lyftkran till bordsytan, greppar en bit av kladdkakan och halar lika snabbt girigt in handen igen med bytet väl gömt i näven.

”Lyckades jag?”. Man riktigt ser hur adrenalinet pumpar. Samma avsökande av rummet men i bakvänd ordning. Terassdörrren: Grönt ljus. Matborden: Ingen såg. Entrén: Helvete!

Likt Atlas i Gladiatorerna tonar den jättelika vakten upp sig. Med mörk uniform och på uppdrag av förbundsledningen vaktar han hotelldörren för att inga obehöriga ska smyga in i skydd av pressens närvaro. Nu har han fångat spelaren med fingrarna i syltburken.

Efter en sekunds panik vänder sig landslagsstjärnan om, tittar mot vakten, bränner av ett stort leende och sätter sedan pekfingret mot munnen. ”Schhhh!”

Sedan smiter han ut i stockholmssolen med lite brun choklad mellan framtänderna som enda tecken på det nyss begångna brottet. The Great Escape.

”Cashen ska in” brukar Erik Niva sammanfatta läget som. Det känns ganska träffande gällande Svenska fotbollförbundets presskonferens med Zlatan Ibrahimovic. Så varför inte dundra igång den här EM-bloggen med avslöjandet som kommer skaka Fotbollssverige i grunden, riva murar och få oss alla att se på samtiden på ett helt nytt sätt?

Zlatan har som bekant ett dryckesföretag. Det dryckesföretaget har skrivit ett samarbetsavtal med Svenska fotbollförbundet. Jag gissar att den förhandlingen gick till på ungefär samma sätt som när förbundet skulle ordna en EM-låt.

– Låt mig ringa ett samtal, sa Zlatan.

Sen finns det ju vissa svårigheter med det där. Som att landslaget fortfarande, utom möjligtvis i undantagsfall, inte dricker Zlatans dricka utan en annan sportdryck. Eller att Z-drycken inte finns i pulverform och därmed inte är möjlig att transportera till bortamatcher.

Så hur löser förbundet det här när Zlatan ska ha presskonferens? Drickan måste ju synas när Z själv håller hov men Friends Arenas podie är snarare byggt för att gömma dryckesetiketter än att visa dem.

Lösningen blev några kartonger för att lyfta upp flaskorna mitt i bilden hos de sändande mediebolagen. Där låg de sedan i minst sex live-sändningen i över en timme innan huvudpersonen själv dök upp. Smart marknadsföring ändå!

Men EM-bloggen kan inte bara visa det utan också avslöja hela dryckesbluffen som ramade in Zlatans presskonferens. Titta bara längst ner i högra hörnet här.

Där hittar ni det riktiga vattnet. Skakande bilder ändå!

(Till Guldspaden-juryn: Ni har min mailadress. Vi hörs).

Det är ensamt på toppen brukar de säga. Fråga bara Pontus Jansson…

Nej, bilden ljuger faktiskt mer än den berättar då Pontus avverkade goda 20 minuter med media och var vänlig nog att stanna kvar efteråt för eftersläpande frågor. En stjärna! Första samlingsdagen med landslaget är i alla fall till ända och vi kan konstatera tre saker:

Vissa landslagsspelare är obehagligt väluppfostrade.