Glad Valborg på er mina små fina vänner! Idag jobbar jag extra fort och extra duktigt, med nymålade naglar, den blåaste av alla blå klänningar, och ett brett leende. Klockan 15.00 prick, skall jag möta mina bästa personer i stan, och ägna mig åt vindrickande, matätande och pratande, i minst massor av timmar.

Det är ändå ganska fint att vara vuxen, men ibland måste jag säga att jag saknar tiden när man inte kom in på krogen, utan istället snällt satt på en fuktig filt i slottsskogen, drack klibbig cider, sprang två och två i buskarna för att kissa, och sprang över gräset barfota, med berusat vingliga ben. Det luktade ju så himla gott och äckligt i Azaleadalen, och det fanns alltid minst tre eller fyra gäng med folk som man absolut ville gå förbi extra många gånger för att se ifall Den Där Personen såg en. Och för att inte tala om hur spännande det blir när det blir mörkt, och man är full och knappt ser handen framför sig. Åh, det livet alltså. Tar väl knäcken på en om man skulle försöka göra om ’et!