Arkiv för kategori Intervjuserien

- Sida 1 av 1

Intervjuserien – Bonjour Vintage

av Julia Nicander

Madeleine är en härlig tjej som är art director, formgivare, stylist, projektledare, frilansare och inte minst: mamma! Hon har en underbart fräsch blogg med vackra bilder, och verkar ha ett hem man bara kan drömma om… Vi på Chasing Vintage tycker att hon är en riktig guldklimp.

Hej Madeleine, tack så hemskt mycket för en riktigt härlig blogg!
– Åh, tack!

Hur ser ditt liv ut för tillfället, vad pysslar du med?
– Jag är Art Director för en webshop, som säljer inredning med skandinavisk design. På fritiden är jag med min lilla familj, vi lagar mat, bakar och går på loppisar. Jag frilansar även som grafisk formgivare och som inredningsstylist.

Hur kommer det sig att du blev intresserad av Vintage?
– Det är en bra fråga, för när jag började bli intresserad så hade jag ingen som tog mig till loppisar eller till second hand. Jag hittade dit själv. Det var ju på Erikshjälpen som man hittade alla roliga kläder. Och på Kupan hittade jag fina halsband och armband, så fort jag fick tid över så gick jag dit. Sedan var det en äldre dam som öppnade en antikaffär på Esplanaden med de mest fantastiska tyllklänningarna och sakerna. Hon hade en vän i Frankrike och en vän i Amerika som skickade prylar till henne. Och jag ville ha allt för allt var så fint. När jag upptäckte hennes butik så visste jag att detta var det bästa jag visste. Det var som att man kom till en annan värld och det fanns ingen affär som kunde uppnå hennes! Här köpte jag ett sminkbord, min balklänning, en rosbrosch, handväskor, en Betty Boop-väckarklocka med originalkartong och så mycket mer.

När började du blogga, och varför valde du just bloggen som ett uttryckssätt?
– Att blogga är så himla bra, man kan ju nå ut till alla, när som helst! Internet är en fantastisk sak. Bloggen startade jag när jag var föräldraledig, för att jag behövde utrycka mig visuellt på något sätt. Sedan har den följt mig hela tiden och det är en plats där jag kan vara kreativ och visa upp min foton.

Vad är det gamla saker lockar fram för känsla, hos dig?
– Ett hem med äldre möbler skapar ett slags lugn, det blir så mysigt när inte allt är svart och vitt och stilrent. Man känner att sakerna har en historia, en personlighet. Sedan blir jag glad när jag ser alla finurliga lösningar det brukar vara på äldre saker. Designerna har tänkt till ett extra varv.

Om du var ett vintageplagg, vad hade du varit för något, och vad hade du haft för historia?
– Jag hade varit en 50-talsklänning i tyll med många lager. Mintgrön och pastellrosa. Klänningen hade haft några rödvinsfläckar på det övre lagret, från en rolig cocktailfest då jag trodde att det var en bra idé att dansa med ett glas i handen. Den hade varit med om roliga fester på lokal men även fått utstå vardagssysslor eftersom jag är bäst på att inte ta av mig finkläderna när jag kommer hem.

Beskriv en av dina bästa köpupplevelser?
– Det måste vara när jag köpte sminkbordet i den lilla antikaffären på Esplanaden. När jag såg bordet i skyltfönstret så blev jag överlycklig! Egentligen var det redan bortlovat men jag lyckades få köpa det på något sätt. När jag berättade om bordet till mina föräldrar så tyckte de inte att jag skulle köpa det, men jag gjorde det ändå. Och sedan när jag kom hem med det så var de ju tvungna att medge att det var en av de finaste möblerna de hade sett. Jag har slutat lyssna på vad andra tycker och tänker om mina fynd. Jag tror på dem och de betyder något för mig.

Har du någon stilikon, och i så fall vem kan det vara?
– Klädmässigt: Brigitte Bardot. Inredningsmässigt: Pippi Långstrump.

Vilket är ditt absolut bästa årtionde, kläd och prylmässigt?
– 50-talet! Åh vad jag älskar det årtiondet. Min kille har även fått mig att gilla 70-talet med dåtidens fantastiska tyger och Bumling-lampor.

Finns det någonting du ångrar att du inte köpte?
– Ja. En golvlampa med tre skärmar, en sån där Kurt Olsson-lampa. Jag hittade den på en stor loppis. Man var tvungen att byta sladden så det tog emot att köpa den. Men i efterhand så ångrade jag mig bittert eftersom den bara kostade 40 kr, och egentligen är det rätt lätt att byta sladdar på lampor.

Har du någonsin blivit lurad i ett köpsammanhang och betalat alldeles för mycket?
– Säkert, men det har jag i så fall redan glömt. Det tar för mycket tid och energi att tänka på sådana saker. Plus att jag tyckte säkert att det var värt det annars hade jag aldrig köpt det!

Har du någonsin betalat alldeles för lite för något som du visste var värt mycket mer?
– Jag har fyndat diverse vintageklänningar på second hand som är värda så mycket mer.

Och till sist, vilken är ditt favoritställe, för att hitta riktigt fina gamla saker?
– Retrå var min favoritaffär innan de la ner. Loppisen i Folkets Park i Kalmar, Loppisskolan och alla loppisställen i Emmaboda!

53_5063eed99606ee4198f825b7 img_1746_5063f54eddf2b313b3000bde 61_5063efc0e087c3103e81a912 210_5063efc0ddf2b313b3000b96 82_5063eff79606ee4166d5af3e 202_5063f003e087c31051867370

 

 

 

Kategorier Intervjuserien

Intervju med Emily Dahl

av Julia Nicander

Då var det tid för ännu en intervju!
Den här gången har vi frågat Emily Dahl, med den fina bloggen See Emily Play,
om allt mellan himmel och vintage.
 
 
 
Emily Dahl: Egenföretagare, frilansare, bloggare, skribent, inspiratör, taxägare, rödtott och Stockholmsbo. Emily kan placeras inom en mängd kategorier, men maken till originalitet har sällan skådats! Besök hennes blogg eller hemsida för att njuta av välskrivna texter, inspirerande bilder, eller helt enkelt bara för att Artie är så himla bedårande.
 
 
Man kan läsa på din blogg att du driver ditt eget företag på heltid, kan du berätta mer om det?
– Det stämmer bra det. Jag jobbar som frilansfotograf inom magasinspress, och plåtar mest mode och stilleben. Just nu håller jag på att försöka få igång lite samarbeten för att börja plåta mat också, för jag tycker det är så himla roligt. Att gifta mode med mat vore en dröm, helst vintagemode och mat då såklart. Mat har ju, liksom mode, ett historiskt arv och en hantverkstradition som gör dem till naturliga kompisar tycker jag.Hur kommer det sig att du hamnade där du är idag, hur såg resan ut?
– Oj, den där resan pågår ju fortfarande, så det är svårt att titta på den utifrån just nu. Men jag kan väl säga att alltihop egentligen handlade om att bestämma sig för att fokusera på en enda sak, våga ta steget och sedan jobba så hårt man bara orkar och kan.

När började du blogga, och minns du ditt första inlägg?
– Jag började blogga våren 2006. Åh, så jag önskar att jag hade kvar den där första bloggen, det hade varit hemskt roligt! Om jag inte missminner mig handlade mitt första inlägg om något ganska fånigt, typ vilka färger som var ”inne” eller något den våren. Hujedamej alltså. 2006 var bloggar så nytt, och ingen visste väl riktigt vad de var eller kunde innebära. Idag är bloggen en del av min vardag, och mitt jobb, och jag kan tänka mig en värld utan den lika lite som jag kan tänka mig en värld utan mat, ungefär.

Vilka andra kreativa uttryckssätt använder du dig av, och vilket ligger dig närmast om hjärtat?
– Fotografi kommer ju alltid främst, och det finns inget som kan slå den känslan rent kreativt. Men jag älskar att uttrycka mig genom mina kläder, mitt hår och mitt smink, att skriva, att sjunga, att dansa och att måla. Jag är helt enkelt en sån person som måste ha utrymme för min kreativitet på något vis, och bara jag får det så mår jag bra.Vad är din relation till vintage?
– För mig handlar vintage om kvalitet och hållbarhet, men också om drömmar. Jag älskar 1920-60-talsmodet, och ingen nyproduktion i världen slår äkta vara när det kommer till material eller utseende. Jag är en historienörd och modepurist, och med det menar jag att jag oftast vet hur saker och ting ”ska” se ut eftersom jag studerat modehistoria. Det innebär också att en nyproduktion som har ”uppdaterats” nästan alltid bara ser fel ut i mina ögon, som att designern inte visste vad hen höll på med riktigt. Varför uppdatera perfektion, liksom? Sedan handlar konsumtionen av vintageplagg om att få svepa sig själv i historiens vingslag, komma nära den person som tidigare ägt plagget, och samtidigt skapa nya berättelser genom att ta med det ut på äventyr.

Vad är det gamla saker lockar fram för känsla, hos dig?
– När jag var liten spelade jag teater och var väldigt involverad i just kostymerna och dekoren. Gamla saker lockar fram den där andäktiga känslan av kostymfilm och genuinitet i mig, och en flyktig känsla av att livet kan få vara en teater ibland.

Om du var ett vintageplagg, vad hade du varit för något, och vad hade du haft för historia?
– Jag hade varit en silverglittrande klänning som burits av någon depraverad nattklubbssångerska i Hollywood under 1940-talet. Kvinnan som bar mig skulle vara en nästan-skönhet med skådespelarambitioner (ful i mun skulle hon förmodligen också vara), och hon skulle bära mig på branschgalor som hon lyckats mygla sig in på tillsammans med sin hårdkokta dubbelagent till pojkvän. På långt håll skulle jag glittra och gnistra mest av alla på festen, men på närmare håll skulle man se att jag var både sliten, nött och fläckad av billig champagne.Beskriv en av dina bästa vintageupplevelser?
– Min vintage Diorväska med tillhörande clutch, som jag fått ärva av min mormor. Den är så himla tidlös och vacker, och att mormors namn och adress står skriven med tuschpenna på insidan höjer bara dess värde i mina ögon. När jag fick den var det som att få en liten bit familjehistoria för mig.

Har du någon stilikon, och i så fall vem kan det vara?
– Oh, men det där varierar ju från dag till dag, beroende på vad man känner för just för dagen. Vissa dagar vill jag vara en gamineflicka som Audrey Hepburn, andra dagar vill jag vara Catherine Deneuve. Gemensamt för mina inspirationskällor är nog dock att de alla kommer från 40-, 50- och 60-talet. Men jag älskar 1990-talet också. Åh, man kan ju inte välja för det finns och har funnit så många tjusiga människor!


Vilket är ditt absolut bästa årtionde, kläd och prylmässigt?

– 1950-talet, hands down. Jag brukar säga att om vi bara kunde kasta ut den tidens kassa ideal så hade jag velat ha 50-talet tillbaka vilken dag som helst.Finns det någonting du alltid ångrat att du inte köpte?
– Nej, faktiskt inte. Jag är en sådan person som tänker över varje köp minst ett par dagar. Jag tittar och känner alltid först, ibland flera gånger. Känns det rätt så köper jag, gör det inte det så struntar jag i det. Det blir bättre så, på något vis.
Har du någonsin blivit lurad i ett köpsammanhang och betalat alldeles för mycket?
– Säkert, men inte som jag vet om. Och var det någonting som kändes viktigt så var det värt det ändå.

Har du någonsin betalat alldeles för lite för något som du visste var värt mycket mer?
– Ja! Jag hittade till exempel en alldeles ljuvlig klänning från 1953 i en liten second hand-affär i Växjö för 100 kronor. Den var handsydd, alldeles otroligt välgjord och i fint skick. Självklart visade det sig att den var lite lite för liten, och jag var för fåfäng, så den sålde jag senare i Stockholm för 800 kronor.

Och till sist, vilken är ditt favoritställe, för att finna riktigt fina gamla saker?
– Knäppa hål-i-väggen-loppisar som inte är så renodlade, helst i något annat land än Sverige. Jag älskar Judits och alla andra välsorterade vintagebutiker i Stockholm, men de är så strömlinjeformade ibland att jag tappar lusten. Att gräva fram ett riktigt fynd i en skev liten loppisbutik någonstans på vischan är tusen gånger roligare än att köpa Diorklänningen som hänger i fönstret.

Med det så säger vi adjö till fröken Dahl, och hoppas att hon har en särdeles fin tisdag!

 
 
Kategorier Intervjuserien

Intervju med Karoline Pettersson från Karolines Vintage

av Julia Nicander

Jag tänkte att eftersom vi är så många nya här inne, så kör vi min eminenta intervjuserie en extra gång. Alla måste ju få ta del av mina bästa bloggares hemligheter. Först ut är Karoline, som driver den helt genomhärliga bloggen Karolines Vintage.

 

Karoline Pettersson är den lindyhopälskande, beautyshopsjungande damen från Övik. En strålande person med en lika strålande blogg. Rödtott med en faiblesse för 50-talet och ett utmärkt miljötänk

Hej Karoline, tänkte först säga tack för en riktigt fin och innehållsrik blogg!
–  Tack snälla!

Vem är du, hur ser ditt liv ut just nu?
–  Jag är en mångsysslare med passion för svunna tider! Just nu går jag sista terminen på musikhögskolan i Piteå och har praktik på Rytmus i Stockholm. Samtidigt jobbar jag med min egen musik, bloggen och lite andra ”vintageprojekt”!

Hur kommer det sig att du blev intresserad av Vintage?
–  Jag har alltid varit nyfiken på historia och hur det var och såg ut förr i tiden! Jag är uppväxt på landet och min morfars föräldrahem står kvar där fyllt med historia. Just kläder är ett intresse som jag också haft länge. Jag har inte alltid klätt mig i 40- och 50-tal, tror faktiskt det började med någon slags hippiestil från 70-talet… Fast jag har vart allt från pop-prinsessa till emo-gothare, haha!





När började du blogga, och varför valde du just bloggen som ett uttryckssätt?

– Jag började i december 2007 och skrev ett inlägg som hette ”Jävla välfärd”. Jag ville sprida något slags budskap om att inte konsumera och att tänka på miljön! Detta utvecklades till att vilja visa alternativa sätt till att förnya sin garderob så som att handla secondhand och sy om sådant som man redan har.

Jag har sett att du sysslar med sång, berätta lite om det?
– Jag har gått två år på folkhögskola som sångerska och är nu inne på mitt femte år på musikhögskolan där jag studerar till sångpedagog och gymnasielärare i musik. Jag älskar att sjunga och även här gammalt. Jag har ett band som heter The Birdettes och vi sjunger swing från 40-talet.





Vad är det gamla saker lockar fram för känsla, hos dig?
– Framförallt någon slags mystik tror jag… Jag älskar att få höra historier om gamla saker, var de befunnit sig och vem som ägt dem.Om du var ett vintageplagg, vad hade du varit för något, och vad hade du haft för historia?
– Jag hade varit en klänning med massa vidd i kjolen som dansat på alla folkparker i hela Sverige!Beskriv en av dina bästa köpupplevelser?
– Väldigt svårt att välja en.. Men det var himla fint när jag köpte min Pan Am-väska på en vintagemarknad i New York i vintras. Mannen hade ett alldeles för högt pris och jag prutade för hjärtats lust. Till slut fick jag den för halva priset eftersom jag såg ut som Marilyn Monroes lillasyster. Jag vann både väska och smicker där!Har du någon stilikon, och i så fall vem kan det vara?
– Nej, jag inspireras av allt och alla beroende på årstid och humör!





Vilket är ditt absolut bästa årtionde, kläd och prylmässigt?
– 50-talet, så himla snyggt både inredningsmässigt, frisyrmässigt och klädmässigt plus att det finaste från 40-talet levde kvar och det nytänkande från 60-talet! Det bästa av två världar!





Finns det någonting du ångrar att du inte köpte?
– Massor! Jag är riktigt snål och låter ofta saker stanna kvar i butiker!Har du någonsin blivit lurad i ett köpsammanhang och betalat alldeles för mycket?
– Inte vad jag kan komma på.. Men som sagt, jag är en hejare på att pruta och samtidigt snål.

Har du någonsin betalat alldeles för lite för något som du visste var värt mycket mer?
– Många gånger! Kolla in mitt köksskåp 😉

Och till sist, vilken är ditt favoritställe, för att hitta riktigt fina gamla saker?
– Reprisen i Öjebyn utanför Piteå samt loppisen i Gottne utanför Övik.


 
Kategorier Intervjuserien
Sida 1 av 1
  • Tjänstgörande redaktör: Hans Österman
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB