..är klara.

Måste säga att två nomineringar var extra kul:

Rekviem för John Cummings av Bengt Ohlsson. Inte trodde man att Johnny Ramone skulle dyka upp i ett sådant här sammanhang!

Och så

Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. För att det är en bra och spännande berättelse, och för att Mats skriver för Aftonbladet (i Söndagsbilagan) förstås:-)

…är det nya seriealbumet ”Ja till Liv!” av Liv Strömquist.

Den är en ABC-bok om allt från olika tröttsamma typer till varför den oformlige Barbapappa får vara ihop med den snygga Barbamamma.

Jag ser fram mot varje gång Liv Strömquist kommer med en ny seriebok. Hon är något av ett geni sin genre. Humorn lyckas vara politisk, drastisk, galen och klok på en gång. Vem skulle annars hitta på en rubrik som lyder ”Tjejkväll i tredje riket”?

Skrattet underlättas av om du är en person som inte tycker att kvinnor ska stå vid spisen och le gulligt.

”Ja till Liv!” tar upp olika fenomen i alfabetisk ordning. ”B” handlar till exempel om konservativa barn, och ”K” om kulturtanter. Alla serier genomsyras av komik mixat med ilska över orättvisor och dumheter i samhället. 

Liv Strömquist är 33 år och bor i Malmö. Hon slog igenom med debuten ”Hundra procent fett” 2006. Hon medverkar även radio. Hennes serier är ofta folkbildande, feministiska och klassmedvetna.

Efter att självaste president Obama berömt Jonathan Franzens senaste roman ”Frihet” blev han – ja, otroligt nog -ännu mer hajpad. Jag kände mig utvald som fick ha honom för mig själv i en timme på bokmässan i Göteborg, särskilt efter att ha stått i en enorm ringlande kö till hans seminarium dagen före.

Han skriver om usla familjerelationer, livsval och överhettad konsumtionshets. Och visade sig vara en människa med skön humor (svart förstås) och lätt att prata med.

Läs gärna min intervju med honom på boksidorna i Aftonbladet på söndag. Där berättar han bland annat varför hans depressoner varit nyttiga och hur han har sina rötter i Östergötland.

Så här kul hade vi:

De två senaste åren har jag märkt att allt fler författare skriver lååånga böcker. Det spelar ingen roll om det är en lättsam underhållningsroman eller en i mängden av alla deckare – författaren verkar tycka att det behöver minst 500 sidor för att få något sagt.

Sanningen är att en story måste vara riktigt, riktigt bra för att förtjäna mer än 400 sidor. 

Tänk vilka små pärlor det finns, där en grymt bra historia ryms på ett färre antal sidor. Jag tänker raskt på ”Mordets praktik” av Kerstin Ekman och ”Den allvarsamma leken” av Hjalmar Söderberg. Mer sånt tack!

Här syns ett par av den senaste tidens tjocka feta korr.

I ”De ensamma” finns de perfekta ingredienserna för några lästimmar i höstrusk: Spänning, relationer och lite filosoferande om livet. Nu finns den i pocket.
Håkan Nesser är enormt produktiv. Bäst är han när det är mer romanberättande än polisarbete – som här. Greppet med växling dåtid/nutid tillför en extra dimension, och det var kul att läsa om de olika typerna i kompisgänget från studietiden.

Handling: Några unga människor – tre kärlekspar – lär känna varandra på 60-talet, när de pluggar i Uppsala. En sommar gör de en busstripp i Östeuropa, en resa som visar sig bli ödesdiger.25 år senare är två av dem döda, på exakt samma ställe. Är det olyckshändelser eller mord? Kommissarie Barbarotti tar sig an fallet och börjar nysta i det förflutna.

Jag är mycket positivt överraskad av att Tomas Tranströmer tilldelades Nobelpriset i litteratur eftersom han är älskad av så många. Det är riktigt roligt med en svensk, senast det hände var faktiskt så längesedan som 1974, då priset delades mellan Harry Martinson och Eyvind Johnson. Det har ju pratats om Tranströmer i många år, och han har tydligen varit nominerad varje år sedan 1993.
Personligen läser jag helst romaner eller noveller, men jag gratulerar alla poesiälskare lite extra. Säkerligen får svensk poesi i allmänhet – och Tranströmer i synnerhet  – ett uppsving efter det här, hans dikter är ju både existentiella och lättillgängliga.

Vad roligt, det trodde jag inte. En svensk! Hurra för oss.

…på att Peter Englund ska säga sitt.

Intresset för litteraturpriset visar verkigen hur många som är i ntresserad av böcker, jag blir helt upplivad!

Nu spekuleras det vilt om vem som kan få Nobelpriset i litteratur. Jag håller med Jonathan Franzen – när jag intervjuade honom på bokmässan och han skulle säga sin favoritförfattare nämnde han direkt kanadensiskan Alice Munro. ”Hon är ett geni, och borde få Nobelpriset” tyckte han.

Kan bara hålla med. Hennes noveller är helt suveräna, och det vore inte fel med en Nobelpristagare som verkligen når ut till många vanliga, bokintresserade människor.

I morgon får vi se.

Skådespelaren Jonas Karlsson skriver som bekant böcker också, nu är han aktuell med sin tredje novellsamling, ”Spelreglerna”. Väldigt bra – både Kafka-artad och full av svart humor.

Egentligen spelar han Hamlet i Danmark just nu, men han hann med att åka till Stockholm och svara på frågor om den nya boken. Han var väldigt glad och lättpratad, kul. Intervjun kommer på boksidorna på söndag.

Här nedan plåtas han av fotografen Gustav Mårtensson: