..är den egyptiska frihetskämpen och feministen Nawal El Saadawi, som jag gjorde en kort intervju med i dag.

Hon besöker Sverige och pratar bland annat om sin senaste bok ”Den stulna romanen”. Hon var så energisk och brann så för rättvisa och sitt skrivande att det blev jag som kände mig som snart 80. Hon har suttit i fängelse för sin åsikter om demokrati och jämställdhet, men är ständigt hoppfull. Herregud vilken skön tant.

Brittiske Tom Rachman var osäker på om boken han skrev på – ”De imperfekta” var något att ha.

Här kommer en kortintervju med honom:

• Din debutroman ”De imperfekta” har sålts till 25 länder – varför blev den en succé?

– Jag har haft tur! Nej, men boken kombinerar allvarliga mänskliga livshistorier med humor. Den sortens komik som bygger på det sorgliga i livet.

– Den handlar ju om människor som jobbar på en tidning, och jag tror att många är intresserade av en redaktion. Det är den som binder huvudpersonerna samman, även om berättelserna handlar om vad de gör när de kommer hem från jobbet.

• Bygger personerna på verkliga människor?

– Nej, jag har uppfunnit dem, men jag har tänkt så mycket på dem att de blivit som familjemedlemmar. Jag är en iakttagare, och väldigt intresserad av människor. Om jag är på en fest så står jag snarare vid sidan av än i centrum och pratar själv. Jag älskar att diskutera och analysera hur andra har det.

• Har du prestationångest inför nästa roman?

– Nej, den är lättare att skriva eftersom jag fått bättre självförtroende. När jag höll på med ”De imperfekta” undrade jag ofta om jag slösade bort mitt liv och mina pengar – tänk om det jag skrev var förfärligt? Nu har jag lärt mig att det finns dåliga veckor. De är inget misslyckande, utan det vänder.

Namn: Tom Rachman. Ålder: 36 år. Yrke: Författare, före detta journalist. Familj: Flickvän i Rom.Bostad: Lägenhet i London.Aktuell: Med romanen ”De imperfekta” 

Topplistan för vilka böcker som sålde mest förra månaden har kommit. Jag måsta säga att jag blev grymt förvånad över att Jean M Auels sjätte del om grottbjörnens folk ligger etta bland de inbundna. Minns hur jag kastade mig över första delen på 80-talet, men jag känner inte precis den lusten nu…

1. (1) De målade grottornas land – Jean M Auel
2. (NY) Denna dödens kropp – Elizabeth George
3. (5) Det här var ju tråkigt: ännu en bok av David Batra – David Batra
4.  (NY) 1Q84: första boken April-juni – Haruki Murakami
5. (NY) Silvrets rike – Conn Iggulden
6. (8) En dag – David Nicholls
7. (6) Och jag läste att det var omöjligt att leva lycklig förutan dig – Mark Levengood
8.  (NY) Änglavakter – Kristina Ohlsson
9.  (NY) Dikter och prosa 1954-2004 – Tomas Tranströmer
10.  (NY) I natt är du död – Viveca Sten

Källa: Svensk Bokhandel

Tom Rachmans debutroman ”De imperfekta” är en succé – och väldigt bra. Om folket på en tidningsredaktion. Fast när de är hemma.

Nu är han i Sverige för att prata på ”Internationell författarscen” på Kulturhuset. Så jag intervjuade honom i dag. En trevlig prick, som faktiskt varit orolig för att boken skulle bli en flopp.

Kortintervju kommer snart.

…är serietecknaren Nina Hemmingssons roliga, bitska och stöddiga seriefigur . Hon uppför sig verkligen inte som man ska, och det är så himla kul och befriande. I dag intervjuade jag Nina H och åt pepparkakor i hennes ateljé.

Ja, det tycker poeten Bob Hansson och hans författarkollegor Martin Svensson och Leif Eriksson. Deras nya roman ”Dingo Dingo” handlar om män som bildar en hemlig kramklubb. Roligt!

Jag blev riktigt kramsugen när jag träffade dem. Här är intervjun.

Här kommer en radda pocketrecensioner inför helgen, i betygsordning. Glad påsk!

Biografi/tankebok +++++ Vad jag pratar om när jag pratar om löpning  av Haruki Murakami

Originell bok, där denne japanske succéförfattare väver samman sin dagliga löpning med sitt liv i helhet. Kan lugnt läsas även av soffpotatisen, för även om Murakami skriver nästan besatt om att springa, så innehåller denna så mycket mer: tankar om livet, humor och finfin formuleringsförmåga.

Spänningsroman +++++ Lilla stjärna  av John Ajvide Lindqvist

Ajvide Lindqvist är inte bara suverän på att skrämma läsaren. Han är en mästare på att beskriva människor och grå vardag också. Denna handlar om två tjejer – en helt vanlig och en mycket ovanlig – som finner varandra. Deras vänskap slutar med en spektakulär katastrof.

Deckare ++++ Mästaren  av Harlan Coben

Jag är först kluven till den här deckaren, som delvis utspelar sig i tennisvärlden. Ibland är Coben nämligen olidligt grabbig. Men det kompenseras av skön humor, exakt språk och spännande intrig. Så läs gärna om hur sportagenten Myron Bolitar snyggt löser detta fall.

Roman +++ Juliet, naked av Nick Hornby

Typisk Hornbystory om en man som är besatt av en gammal försvunnen rockstjärna. De bästa delarna handlar faktiskt om hans sambo och deras utnötta, trista relation. Överraskande vändningar, men författaren är lite väl förtjust i sina egna formuleringar.

Spänningsroman +++ Blodläge av Johan Theorin

Den tredje av Theorins berättelser som utspelar sig på Öland. Läsvärd, men utan att nå upp till nivån på de två tidigare. En rad människoöden vävs samman, i centrum står bland annat Per som har en gammal porrkung till pappa, och Vendela, som tror på älvor. Välskrivet, men halvspännande.

Roman +++ Hetta av Ian McEwan

En humoristisk roman om den globala uppvärmningen (ja, det låter märkligt). Behållningen här är huvudpersonen, den svinige, egotrippade och allmänt jobbige Michael Beard. Tyvärr är berättelsen ojämn: ibland väldigt kul, ibland rent tråkig. Det drar ner betyget.

Deckare +++ Falska bevis av Donna Leon

Jag älskar Donna Leons miljöer, den italienska atmosfären, kriminalkommissarie Brunettis snack med familjen och vinet till maten. Allt det finns här också, men faktiskt ingen spänning. Det börjar med att en elak gammal tant mördas, och sedan lunkar det bara på.

Roman ++ Konsten att vara otrogen på Facebook  av Gunilla Bergensten

Extremt lättläst underhållningsroman som tar avstamp här och nu. Tove börjar flirta med en ungdomskärlek på Facebook trots att hon är gift. Flyhänt beskriven nutidskänsla blandas tyvärr med banaliteter. Som en påse ostbågar man inte kan låta bli, men blir för mätt på efteråt.

Vissa slår till och skriver en debutroman som är lysande. Nu finns Tom Rachmans ”De imperfekta” på svenska. Här är mer om den:

Boken består av en rad människoskildringar, där författaren sanslöst välformulerat berättar om ett gäng som jobbar på en tidning i Rom. Arbetsplatsen har de gemensamt, men det handlar mest om deras privatliv. Här finns den karriärlystna chefen Kathleen, den folkilskna redigeraren Ruby och nyhetschefen Craig med sin oväntade flickvän. Och många fler. Ämnena är inte originella – otrohet, missnöje med jobbet, ensamhet – men det beskrivs ändå speciellt.

Här finns knivskarpa ögonblicksbilder, humor och överraskningar. Och inte minst en sympatisk känsla inför människors vardagliga kämpande, vare sig det gäller kärlek, sex, arbete eller livsmål.Det förvånar mig inte ett dugg att ”De imperfekta” har översatts till över tjugo språk.

Detta är Tom Rachmans debutbok. Han är född i London 1974, och har pluggat både i Toronto och New York.Inte helt oväntat har han jobbat som journalist själv, bland annat som korrespondent i Egypten, Japan och Turkiet.

Så känner sig i alla fall huvudpersonen Peter i Erik Helmersons nya roman ”Den onödige mannen”. En både rolig och sorglig nutidshistoria. Jag gjorde en kortintervju med honom:

• Varför tycker Peter att han är onödig?

– Det ställs många krav på den moderna människan. Män förväntas vara framgångsrika, vältränade och snygga. Dessutom förväntas män fortfarande, om allt ställs på spel, kunna försvara sin familj fysiskt. 

– Peter är inte ung, inte framgångsrik och han är helt oanvändbar i alla sorters slagsmål. Han tycker dessutom att han är misslyckad både som äkta man och pappa. Och då har han ingen plats kvar, ingen funktion att fylla.

• Är det synd om den moderne mannen?

– Nej. Som kollektiv är det alldeles för stort och spretigt för att det ska vara synd om det. Men ett av syftena med boken var just att undersöka en person som tillhör ett privilegierat kollektiv – vita medelålders medelklassmän – men som inte känner sig ett dugg privilegierad. Han är tvärtom ganska trasig och ömkansvärd. Det är en intressant kontrast.

• Har du själv haft någon medelålderskris? 

– Ja, till skillnad från puberteten kom jag in i den tidigt. Jag var trettio och blev totalt hypokondrisk, trodde jag hade hjärntumör och hjärtinfarkt samtidigt och hela tiden. Sedan bara måste jag ha en röd Vespa. Så gick det över.

Många förlag satsar just nu på nyutgåvor av gamla eller moderna klassiker. Kul! En riktig pärla som kommit är Paul Austers ”New York-trlogin”. Här kommer mitt tips från Söndagsbilagan:

Få böcker blir en fantastisk uppenbarelse.Men ”New York-trilogin” var kärlek vid första ögonkastet. Boken kom 1987 och blev Austers stora genombrott, förståeligt nog. Den är unik, och omöjlig att lägga ifrån sig. Texten är en labyrint, en lek med identiteter och olika nivåer av verkligheten. Ja, det låter snurrigt, men är totalt fascinerande.

Genren är en blandning av deckare och modern roman.Som grädde på moset har Jonas Hassen Khemiri har skrivit ett underhållande förord.

Handling:Trilogin består förstås av tre berättelser. I den första, ”Stad av glas”, blir en deckarförfattare uppringd av någon som letar efter en detektiv som heter – Paul Auster. I nästa, ”Vålnader” leker herrarna ”White”, ”Blue” och ”Black” en katt-och-råttalek.I den sista delen ”Det låsta rummet” är författaren Fanshawe spårlöst försvunnen. En barndomsvän tar över allt han lämnat och försöker spåra honom.

Författaren:Paul Auster är 64 år och bor i Brooklyn med hustrun, författaren Siri Hustvedt. Förutom romaner har han skrivit poesi och filmmanus, bland annat till ”Smoke” med Harvey Kietel i huvudrollen.Han har också en pseudonym: Paul Benjamin.

Lästips/Tre andra av Auster:• ”Den osynlige”. Hans senaste roman på svenska. En ung student lär känna den mystiske Born och hans älskarinna. Han dras in i en rad mystiska händelser.

• ”Orakelnatten”. Författaren Sidney Orr köper en ny, blå, anteckningsbok. Knappast anar han vilken dramatik den kommer att föra med sig.

• ”Den röda anteckningsboken”. Paul Auster i mindre doser: En samling kortberättelser, delvis självbiografiska. Mycket handlar om märkliga sammanträffanden i hans typiska stil.