För den som inte bara vill vara ute i den så kallade våren kommer här tre snabba tips på aktuella pocketböcker:

• ”Lilla stjärna” av John Ajvide Lindqvist. Skräck blandas med vardagsrealism i denna originella historia om två unga tjejer som finner varandra. Deras vänskap tar en ände med förskräckelse. 

• ”Vad jag pratar om när jag pratar om löpning” av Haruki Murakami. Den japanske författaren blandar livsfilosofi och anekdoter i denna ytterst välskrivna bok som utgår från hans springrundor. Obs funkar även för lata.

•  ”Falska bevis” av Donna Leon. Deckare finns det massor av, men den italienska miljön och stämningen här är verkligen inte fel. Allt börjar med ett nord som verkar vara löst från början. Men det är det förstås inte…

Och så klart: Patti Smiths självbiografi ”Just kids” som jag skrivit om tidigare. Suverän, helt enkelt.

Ha en fin läshelg!

I dag har jag och fotografen Lotte varit utanför tullarna, närmare bestämt i Västerås. Den eviga singeln och barhängaren ”Rockys” pappa Martin Kellerman har nämligen stadgat sig och flyttat dit med sin tjej.

Han var förvånande lik seriehunden även till utseendet, märkligt. Det  var roligt att prata med honom om den senaste tidens förändringar i hans liv, som så klart också finns med i det kommande seriealbumet. Typ terapeuten Ulla. Voff.

Nu finns den originella och suveräna ”Vad jag pratar om när jag pratar om löpning” av japanske Haruki Murakami på pocket.

Det kan verka märkligt att tipsa om en bok om att springa. Men den här är så mycket mer. Även en slöfock kan hitta guldkorn i den. Den är en personlig tankebok utifrån löpande, välskriven in till minsta lilla bokstav. Den är rolig, och väcker känslor och insikter. Haruki Murakami har sprungit nära 30 maratonlopp, men man behöver egentligen inte vara intresserad av idrott för att njuta av den här lilla boken. Det är klart, den som tar en liten springrunda ibland (som jag) får säkert ut ännu mer.

• Handling:

Författaren är nästan besatt av sina löparrundor, oavsett hur jobbiga de är. Just medveten hård ansträngning är det som ger resultat, menar han – både vad det gäller fysisk hälsa och författande. Med avstamp i träningen berättar han om sin livsfilosofi, sitt skrivande och viktiga händelser. Bland annat drev han under många år en jazzbar, innan han satsade på att skriva.

• Författaren: 

Haruki Murakami är en av Japans mest populära författare. Han är 62 år, men hans sätt att skriva känns ungdomligt. På svenska finns bland annat ”Sputnikälskning”, som kom 2008. Ofta skriver han med surrealistiska inslag.

Alltså egentligen avskyr jag textreklam. Men jag måste säga att Månpocket och Bonnierpocket verka göra en bra sak nu när de börjar med klimatsmarta pocketböcker. Produktionen ska helt enkelt bli mer miljövänllig. Bland annat ska transporterna bli kortare, utsläppen minskas och de ska ge stöd till Världsnaturfondens klimatarbete.

Första boken, som kommer i april, är Mian Lodalens ”Tiger” (ett lästips, för övrigt).

Det var livat att intervjua Björn Ranelid. Talcitat fick jag massor. Och gott kaffe med bullar.

Dessutom en liten tangouppvisning. Här är Ranelid i sin ståtliga lägenhet:

Hej (om nu någon upptäckt att den här bloggen sprattlat till för att överleva)!

I dag ska jag intervjua Björn Ranelid, eftersom flera av hans romaner nu kommer i nyutgåva. Han är ju onekligen en intressant person. Jag har redan massor av frågor, men är osäker på om de är för självklara.

Någon som har en fråga som jag borde ställa?

Hej läsare. Har varit på semester och lämnat den stackars bloggen åt sitt öde. Nu ska det blir andra bullar. Är tanken.

Här kommer raskt de senaste pocketrecensionerna i betygsordning. Ovanligt många som är okej, ganska bra, varken mer eller mindre:

Den röda grevinnan av Yvonne Hirdman Biografi +++++

Författaren kartlägger sin mamma Charlottes ovanliga liv med hjälp av brev, dagböcker och polisakter. Hon hann vara grevinna, kommunist och bo i bland annat Moskva och Berlin. En fascinerande berättelse – också om Mellankrigstidens Europa.

Själens osaliga längtan av Audrey Niffenegger Roman +++++

Mystisk och fantasieggande historia med en hel del övernaturliga inslag. Ett par unga tvillingsystrar som får ärva sin döda mosters lägenhet i London. Här avhandlas stora frågor som kärlek, självständighet och död. Extra plus för det överraskande och kluriga slutet.

Frukta inte av Anne Holt Spänningsroman +++

Holts fjärde deckare om kriminologen Inger Johanne Vik hittas flera döda personer, som visar sig ha ett samband. Jag gillar henne patos när hon skriver om förakt för de som är ”annorlunda”. Personerna är faktiskt mer intressanta än själva krimintrigen. 

På andra sidan solen av Maria Ernestam Roman +++

Boken består av två delar: En utmärkt skildring av ett äktenskap i sönderfall, där hustrun funderar på om hon verkligen känner sin man. Den andra delen är berättelser från ett missionärsliv i Kina. Tyvärr blir resultatet lite hoppigt, man vill tillbaka till Violas relation.

Kungens födelsedag av Hans Koppel Roman +++

Snabbläst underhållning om några livsöden i nutid. Här finns kungen själv, några miljöaktivister som ställer till med en aktion, en livvakt och några till. Helt okej för stunden. Men läs mycket hellre Koppels suveränt roliga och träffsäkra ”Vi i villa”, en satir över medelklassen.

Eskil – riddaren av syrénbersån av Gunilla Linn Persson Roman +++

Författaren är en av personerna bakom tv-serien ”Skärgårdsdoktorn”. Här är det 50-tal,och ett par får en son med Downs syndrom. De bestämmer sig till omgivningens häpnad för att ha honom hemma. Angeläget ämne, men det är något med språket som gör att den inte riktigt griper tag.

Vecka 36 av Sofie Sarenbrant Spänningsroman +++

Typisk modern deckare som mixar relationer med spänningsintrig. Två par är på semester på Österlen, när plötsligt en av kvinnorna försvinner. Det här är läskigheter att mysa ner sig i soffan med för stunden, men som inte sticker ut. Bör inte läsas av höggravida…

Juliet, naked av Nick Hornby Roman +++

Karatäristisk Hornbystory om en man som är besatt av en gammal försvunnen rockstjärna. De bästa delarna handlar faktiskt om hans sambo och deras utnötta, trista relation. Överraskande vändningar, men författaren är lite väl förtjust i sina egna formuleringar.

Egentligen är jag redan trött på allt snack om Alla Hjärtans Dag, detta kommersiella elände. Men när jag skrev ett boktips till Söndagsbilagan hade jag inte hunnit tröttna, så här kommer det. Lite lättsam underhållning  (ny roman) – för en gångs skull:

Titel: Ensamma hjärtan och hemlösa hundar Författare: Lucy Dillon

Jag är ingen varm anhängare av lättsamma underhållningsromaner.Men den här har både skön humor och ett visst mörker som lyfter storyn.
Det här är en riktig ”slänga-sig-i-soffan-äta-godis-och-stänga-av-hjärnan-bok.” Precis vad som kan behövas i mitten av februari, med andra ord. Trots att den är mysig, lättläst och handlar om något så icke-originellt som kärlek, vänskap och hundar så har den något visst. Allt är inte som det verkar på ytan, och personerna inte så enkla som man först kan tro. Dessutom finns här en cynisk humor och oväntade vändningar som piggar upp.

Handling: Londonbon Rachel är 39 år och i kris: Hennes älskare har dumpat henne, hon har fått sparken och hon tvingas ta hand om sin döda mosters hundhem på landet. Hon möter Zoe, ensamstående mamma, och Natalie, som tvärtom gör allt för att bli med barn.Givetvis finns det några män här också, allt från ett par riktiga svin till en och annan trevlig prick.Kontentan är att även om inget blir som man tror så kanske det blir bra ändå. Och varför inte?

Boktips/Tre andra, mycket olika, romaner om kärlek:

• ”Svindlande höjder” av Emily Brontë. Utsedd till världens bästa kärleksroman av The Guardian förra året. En mörk, fängslande historia om sociala konventioner och hur olika man såg på män och kvinnor under 1800-talets England.•

”Maken” av Gun-Britt Sundström. En modern klassiker. Studenterna Martina och Gustav vrider och vänder på sitt förhållande: Är det okej att vara otrogen? Måste man vara gift? Vad är egentligen kärlek?

• ”Nattvakten” av Sarah Waters. Otroligt fin atmosfär från 40-talets London. Om kärlek mellan kvinnor och att leva i krigets skugga. Skarp psykologisk blick och intressanta karaktärer.

I vissa kretsar på 70-talet alltså. I dag intervjuade jag nämlligen Åsa Moberg, en gång ung kaxig kolumnist på Aftonbladet, numera debattör och författare. Hon skrev en roman i mitten av 70-talet som snart kommer ut. Den har legat till sig i byrålådan.

Den handlar om hennes egna relationer och tidsandan då. Bland annat skriver hon att hon fick skämmas för att hon var trogen sin sambo, författaren Tor-Ivan Odulf, under många år. Det var helt ute i de kretsar hon umgicks i.

Spännande att prata om allt som förändrats. Blev upplivad! Kunde pratat med henne i timmar.

Intervju kommer framöver på boksidorna förstås.

Författaren Bodil Malmsten sitter helst på kammaren och skriver. Ändå ger hon sig nu på en soloföreställning, med premiär på Södra teatern i Stockholm. Jag gjorde en kortintervju med henne:

• Snart har din soloföreställning premiär – hur fick du idén?

– När jag framträdde i diverse paneler och inte bredde ut mig och tog plats. Det var inte de andra som var dumma, det var jag själv som var feg och blev blyg. Så jag tänkte att nu tar jag all platsen själv. Så började snöbollen rulla och lavinen ”Enligt Bodil Malmsten” var igång.

– Det blir texter jag har skrivit, framförda av mig på olika sätt (men lika nervöst) i två väldigt olika akter med paus emellan. Ett par videoklipp, lite musik för stämningens skull.

• Vad känns roligast respektive jobbigast inför föreställningen?

– Allting med text är jobbigast, att välja vilka texter som är bäst – det går ju inte. Det roligaste är att jobba med Stuffe Malmsten, min från hip-hopgruppen Fattaru berömda systerson, att göra små videoklipp med Susanna Särne, att Martin Ku från Beckmans designskola gör scenografin. Det är roligt att framtiden är säkrad för att det finns unga personer som vet skillnad på skit och kvalitet.

• Vad saknar du från åren i Frankrike?

– Litteraturen, Le Mondes bokbilaga och Le Figaros – fast de går ju att köpa här. En massa bra debattprogram på tv. Jag saknar att man får ha en olik åsikt utan att betraktas som otäck och aggressiv, att vården fungerar och är fantastisk, att tågen kommer i tid.
Namn: Bodil Malmsten.Ålder: 66 år.Yrke: Författare, dramatiker.Bor: I Stockholm.Bakgrund: Skrivit flera diktsamlingar, romandebuterade 1994. Har bott i Frankrike många år och skrivit om ”Finistère”.Aktuell: Med soloföreställningen ”Enligt Bodil Mlamsten” På Södra teatern i Stockholm 27 februari.