Ja, det tycker poeten Bob Hansson och hans författarkollegor Martin Svensson och Leif Eriksson. Deras nya roman ”Dingo Dingo” handlar om män som bildar en hemlig kramklubb. Roligt!

Jag blev riktigt kramsugen när jag träffade dem. Här är intervjun.

Här kommer en radda pocketrecensioner inför helgen, i betygsordning. Glad påsk!

Biografi/tankebok +++++ Vad jag pratar om när jag pratar om löpning  av Haruki Murakami

Originell bok, där denne japanske succéförfattare väver samman sin dagliga löpning med sitt liv i helhet. Kan lugnt läsas även av soffpotatisen, för även om Murakami skriver nästan besatt om att springa, så innehåller denna så mycket mer: tankar om livet, humor och finfin formuleringsförmåga.

Spänningsroman +++++ Lilla stjärna  av John Ajvide Lindqvist

Ajvide Lindqvist är inte bara suverän på att skrämma läsaren. Han är en mästare på att beskriva människor och grå vardag också. Denna handlar om två tjejer – en helt vanlig och en mycket ovanlig – som finner varandra. Deras vänskap slutar med en spektakulär katastrof.

Deckare ++++ Mästaren  av Harlan Coben

Jag är först kluven till den här deckaren, som delvis utspelar sig i tennisvärlden. Ibland är Coben nämligen olidligt grabbig. Men det kompenseras av skön humor, exakt språk och spännande intrig. Så läs gärna om hur sportagenten Myron Bolitar snyggt löser detta fall.

Roman +++ Juliet, naked av Nick Hornby

Typisk Hornbystory om en man som är besatt av en gammal försvunnen rockstjärna. De bästa delarna handlar faktiskt om hans sambo och deras utnötta, trista relation. Överraskande vändningar, men författaren är lite väl förtjust i sina egna formuleringar.

Spänningsroman +++ Blodläge av Johan Theorin

Den tredje av Theorins berättelser som utspelar sig på Öland. Läsvärd, men utan att nå upp till nivån på de två tidigare. En rad människoöden vävs samman, i centrum står bland annat Per som har en gammal porrkung till pappa, och Vendela, som tror på älvor. Välskrivet, men halvspännande.

Roman +++ Hetta av Ian McEwan

En humoristisk roman om den globala uppvärmningen (ja, det låter märkligt). Behållningen här är huvudpersonen, den svinige, egotrippade och allmänt jobbige Michael Beard. Tyvärr är berättelsen ojämn: ibland väldigt kul, ibland rent tråkig. Det drar ner betyget.

Deckare +++ Falska bevis av Donna Leon

Jag älskar Donna Leons miljöer, den italienska atmosfären, kriminalkommissarie Brunettis snack med familjen och vinet till maten. Allt det finns här också, men faktiskt ingen spänning. Det börjar med att en elak gammal tant mördas, och sedan lunkar det bara på.

Roman ++ Konsten att vara otrogen på Facebook  av Gunilla Bergensten

Extremt lättläst underhållningsroman som tar avstamp här och nu. Tove börjar flirta med en ungdomskärlek på Facebook trots att hon är gift. Flyhänt beskriven nutidskänsla blandas tyvärr med banaliteter. Som en påse ostbågar man inte kan låta bli, men blir för mätt på efteråt.

Vissa slår till och skriver en debutroman som är lysande. Nu finns Tom Rachmans ”De imperfekta” på svenska. Här är mer om den:

Boken består av en rad människoskildringar, där författaren sanslöst välformulerat berättar om ett gäng som jobbar på en tidning i Rom. Arbetsplatsen har de gemensamt, men det handlar mest om deras privatliv. Här finns den karriärlystna chefen Kathleen, den folkilskna redigeraren Ruby och nyhetschefen Craig med sin oväntade flickvän. Och många fler. Ämnena är inte originella – otrohet, missnöje med jobbet, ensamhet – men det beskrivs ändå speciellt.

Här finns knivskarpa ögonblicksbilder, humor och överraskningar. Och inte minst en sympatisk känsla inför människors vardagliga kämpande, vare sig det gäller kärlek, sex, arbete eller livsmål.Det förvånar mig inte ett dugg att ”De imperfekta” har översatts till över tjugo språk.

Detta är Tom Rachmans debutbok. Han är född i London 1974, och har pluggat både i Toronto och New York.Inte helt oväntat har han jobbat som journalist själv, bland annat som korrespondent i Egypten, Japan och Turkiet.

Så känner sig i alla fall huvudpersonen Peter i Erik Helmersons nya roman ”Den onödige mannen”. En både rolig och sorglig nutidshistoria. Jag gjorde en kortintervju med honom:

• Varför tycker Peter att han är onödig?

– Det ställs många krav på den moderna människan. Män förväntas vara framgångsrika, vältränade och snygga. Dessutom förväntas män fortfarande, om allt ställs på spel, kunna försvara sin familj fysiskt. 

– Peter är inte ung, inte framgångsrik och han är helt oanvändbar i alla sorters slagsmål. Han tycker dessutom att han är misslyckad både som äkta man och pappa. Och då har han ingen plats kvar, ingen funktion att fylla.

• Är det synd om den moderne mannen?

– Nej. Som kollektiv är det alldeles för stort och spretigt för att det ska vara synd om det. Men ett av syftena med boken var just att undersöka en person som tillhör ett privilegierat kollektiv – vita medelålders medelklassmän – men som inte känner sig ett dugg privilegierad. Han är tvärtom ganska trasig och ömkansvärd. Det är en intressant kontrast.

• Har du själv haft någon medelålderskris? 

– Ja, till skillnad från puberteten kom jag in i den tidigt. Jag var trettio och blev totalt hypokondrisk, trodde jag hade hjärntumör och hjärtinfarkt samtidigt och hela tiden. Sedan bara måste jag ha en röd Vespa. Så gick det över.

Många förlag satsar just nu på nyutgåvor av gamla eller moderna klassiker. Kul! En riktig pärla som kommit är Paul Austers ”New York-trlogin”. Här kommer mitt tips från Söndagsbilagan:

Få böcker blir en fantastisk uppenbarelse.Men ”New York-trilogin” var kärlek vid första ögonkastet. Boken kom 1987 och blev Austers stora genombrott, förståeligt nog. Den är unik, och omöjlig att lägga ifrån sig. Texten är en labyrint, en lek med identiteter och olika nivåer av verkligheten. Ja, det låter snurrigt, men är totalt fascinerande.

Genren är en blandning av deckare och modern roman.Som grädde på moset har Jonas Hassen Khemiri har skrivit ett underhållande förord.

Handling:Trilogin består förstås av tre berättelser. I den första, ”Stad av glas”, blir en deckarförfattare uppringd av någon som letar efter en detektiv som heter – Paul Auster. I nästa, ”Vålnader” leker herrarna ”White”, ”Blue” och ”Black” en katt-och-råttalek.I den sista delen ”Det låsta rummet” är författaren Fanshawe spårlöst försvunnen. En barndomsvän tar över allt han lämnat och försöker spåra honom.

Författaren:Paul Auster är 64 år och bor i Brooklyn med hustrun, författaren Siri Hustvedt. Förutom romaner har han skrivit poesi och filmmanus, bland annat till ”Smoke” med Harvey Kietel i huvudrollen.Han har också en pseudonym: Paul Benjamin.

Lästips/Tre andra av Auster:• ”Den osynlige”. Hans senaste roman på svenska. En ung student lär känna den mystiske Born och hans älskarinna. Han dras in i en rad mystiska händelser.

• ”Orakelnatten”. Författaren Sidney Orr köper en ny, blå, anteckningsbok. Knappast anar han vilken dramatik den kommer att föra med sig.

• ”Den röda anteckningsboken”. Paul Auster i mindre doser: En samling kortberättelser, delvis självbiografiska. Mycket handlar om märkliga sammanträffanden i hans typiska stil.

Det blev inget pris för Beate Grimsruds ”En dåre fri” som var nominerad för både Norge och Sverige.

I stället gick Nordiska Rådets Litteraturpris till isländske Gyrðir Elíasson för hans novellsamling ”Bland träden”. Som jag inte alls läst. Men det kanske blir i sommar, bland träden.

Läs mer på Nordiska rådets sajt.

Nu måste jag puffa lite för Gianrico Carofiglios böcker. Hans första, ”På sannolika skäl”, nominerades till Deckarakademins pris som bästa utländska kriminalroman. Nu har den andra, ”Med slutna ögon” kommit på svenska.

De handlar om en lite udda advokat, en rätt skön typ. Författaren har själv jobbat mot maffian som jurist, men sadlat om. Jag gjorde en kortintervju med honom är han var i Sverige:

• Varför blir en antimaffiaåklagare plötsligt författare?

– Tja, varför blir en som alltid drömt om att bli författare åklagare..? Jag tyckte att det var intressant, men att skriva är mer jag. Jag har stor nytta av min tid som åklagare, av alla människor jag mött och alla historier och konflikter jag varit inblandad i.

• Beskriv din lite speciella hjälte, advokaten Guido Guerrieri.

– Han är en ironisk skeptiker som funderar mycket över moraliska frågor. Många frågar om han är mitt alter ego, och i början sa jag alltid nej. Men ju mer jag skriver om honom inser jag att det är oundvikligt att han får delar av mig. Som att han gärna överväger vad som är etiskt riktigt, och hamnar i svårigheter för att han vill göra det rätta. Och så hoppas jag att vi har samma känsla för humor.

• Den nya boken handlar om övergrepp och våld mot kvinnor – varför?

– I efterhand insåg jag att jag inspirerats av ett fall jag hade. En misshandlad kvinna tog ut skilsmässa, och dödades av mannen. Jag försvarade honom och försökte övertyga juryn om att han var galen så att han skulle få ett mildare straff. Efteråt kom mitt samvete ikapp.

Jonas Jonassons bok om Hundraåringen slår väl alla rekord när det gäller att ligga etta – nu har den toppat pocketlistan sedan augusti – helt sanslöst. Annars är det många spänningsromaner, som vanligt. Har du inte läst ”Tre sekunder” (på åttonde plats) så gör det!

1 (1) Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann – Jonas Jonasson                          

2 (4) Igelkottens elegans – Muriel Barbery

3 (8) Pansarhjärta – Jo Nesbø 

4 (NY) I grunden utan skuld – Viveca Ste

5 (6) Utrensning – Sofi Oksanen  

6 (7) Lyckan, kärleken & meningen med livet – Elizabeth Gilbert

7 (NY) Frukta inte – Anne Holt

8 (3) Tre sekunder – Roslund & Hellström

9 (-) Vyssan lull – Carin Gerhardsen                

10 (NY) Matthandlare Olssons död – Karin Wahlberg

Källa: Svensk Bokhandel

Ibland – ganska ofta – läser jag två böcker på en gång. Och just i dag, med en småsjuk sexåring i ena soffhörnet, har jag lyxen att läsa två bra! Fast helt olika.

• ”Det fördolda” av Hjort & Rosenfeldt. Visst är jag mätt på krimromaner, men ändå: Den här bådar gott. Drivet språk, spännande historia. Snart i pocket.

• ”De imperfekta” av Tom Rachman. Internationell dundersuccé som snart finns på svenska. Korthistorier om människor på en tidningsredaktion. Alltså, om deras liv utanför jobbet, mestadels. Makalöst bra hittills.

Så nu: till soffans läshörn igen.

God morgon. Ni som läser mina boktips har kanske inte missat att jag tycker mycket om John Ajvide Lindqvists böcker. Hans ”Lilla stjärna” fick blandad kritik, men jag tycker att den är absolut läsvärd. Och nu finns den i pocket.

I går tipsade jag om den i Söndagsbilagan:

John Ajvide Lindqvist blandar vardagsrealism med skräck i en alldeles egen stil. Han vågar ge sig på berättelser som verkar helt osannolika att få till en bra bok av.Författaren själv beskrev  ”Lilla stjärna” som en ”samtida extremtragedi” och ”festlig på ett svart vis”.Här finns både radhusverklighet och läskigheter, samhällskritik och vild fantasi.
Handling:Två unga tjejer är huvudpersoner. En är en väldigt mystisk varelse som hittas i skogen som spädbarn, den andra en olycklig flicka från en vanlig familj.De finner varandra på nätet, planerar en sångkarriär i tv-programmet ”Idol”, och riktigt vidriga saker börjar hända… Allt får ett brutalt slut under ”Allsång på Skansen”.
Författaren: John Ajvide Lindqvist är 42 år och var bland annat trollkarl och stå-uppkomiker innan han blev författare på heltid. Han slog igenom med ”Låt den rätte komma in” 2004. Den har också filmatiserats både i Sverige och USA. Han är känd som skräckförfattare, men beskriver också gärna barns utsatthet. Som liten blev han själv mobbad.

Lästips/John Ajvide Lindqvist:

• ”Människohamn”. Min älskling av hans böcker. En fantasyartad historia som griper tag ända från starten, när ett barn försvinner.

• ”Låt den rätte komma in”. Vampyrboken som blev hans genombrott. Inte bara skräck, utan om grymhet, vänskap och att vara annorlunda.

• ”Låt de gamla drömmarna dö”. En mix av samlade berättelser, både komiska och hemska. Här finns en sorts fortsättning på ”Låt den rätte”.