Otroligt att detta är en debut.  Jag fastnade helt för Caroline Nylanders första roman ”Du satt på Karlavagnen”.
Den handlar om en liten flicka som växer upp med en ständigt berusad och frånvarande pappa, och en mamma som har det mesta av sitt fokus på honom och hans drickande. Inte på flickan.
Välskrivet och rörande – och ibland befriande ilsket.

I dag var jag och intervjuade författaren, som berättar att boken bygger på hennes egen uppväxt. Skillnaden var att hon har sex syskon, och att de kunde prata med och peppa varandra.

Intervjun kommer i tidningen efter årsskiftet. Här är Caroline (som för övrigt var väldigt lätt att prata med):

28 skönlitterära debutanter och en rad andra böcker som jag är nyfiken på. Har nu kastat mig över Svensk Bokhandels katalog och satt lappar för diverse böcker…

Börjar med att intervjua tre romandebutanter – det var svårt att välja, många var bra.

”Mandomsprovet” av Jonas Cramby
Att skriva roligt är något av det svåraste som finns. Tja, ibland är ju riktigt dåliga böcker ofrivilligt kul, men ni vet vad jag menar.  

Jonas Cramby har i alla fall lyckats utmärkt med sin självbiografiska ”Mandomsprovet”. Boken är inte bara full av skön humor – i botten finns en seriös berättelse om en man som leker tonåring fast han är 36. Tills en dag, då flickvännen tar upp frågan om barn på allvar.
Så börjar huvudpersonens vingliga väg mot vuxenheten: som att känna sig nöjd med att närma sig fyrtio och bli familjefar.
Den vite mannens medelålderkris har avhandlats förr, men Crambys lysande formuleringsförmåga och vansinniga projekt gör ”Mandomsprovet” till något utöver det vanliga.
Han springer bland annat ett maraton (på usel tid) och gör en ishavsexpedition med en kompis.
Jag skrattade högt flera gånger, samtidigt som jag verkligen kände sympati med sökandet efter något väsentligt i livet. Och kanske förstår jag mig nu på män aningen bättre.

Jonas Cramby är frilansskribent. Han skriver krönikor i tidningen ”Café” och är matskribent för Metro. Förutom ”Mandomsprovet” har han i höst släppt kokboken ”Texmex från grunden”.
Han har två barn, sambo och hund och bor i Stockholm. 2009 blev Jonas Cramby vald till Årets krönikör av Sveriges Tidskrifter.

På lördagens boksidor blir det en stor intervju bakom seriehunden ”Rocky”, Martin Kellerman. Han berättar för min kollega Ingalill Mosander om tecknandet och fördelarna med att vara singel igen.

Här är han vid ritbordet, plåtad av Lotte Fernvall:

Fantastiskt skrivet eller elakt gjort? Barnexpertens Anna Wahlgrens dotter skrev en bok – om hur hennes mamma misslyckats totalt… Det blev ett himla liv, minst sagt.

Den är nu en av de nya i den senaste pocketskörden (i betygsordning):

+++++
Huliganerna kommer på besök
Jennifer Egan
Norstedts
ROMAN En egensinnig och underhållande bok, belönad med Pulitzerpriset. Kapitlen har olika berättarröster, det mest udda är utformat som en powerpointpresentation (!).
Handlingen rör sig löst kring musikindustrin, där skivbolagschefen Bennie är en spindel i nätet, och där hans assistent Sasha har en olaglig mani…
Jag brukar reta mig på spretiga böcker, men Egan lyckas få ihop trådarna till en glimrande helhet.

++++
Felicia försvann
Felicia Feldt   
SJÄLVBIOGRAFISK ROMAN Det blev ett våldsamt rabalder när den här boken   kom. Bakom pseudonymen döljer sig nämligen dottern till barnexperten Anna Wahlgren, och boken är en uppgörelse med just henne.
I fragmentariska stycken beskrivs en barndom full av rotlöshet, psykisk terror och vuxnas sexuella gränslöshet. Mamman styr sin stora barnaskara med järnhand.
Avskalat, tragiskt och grymt.

++++

Min mors tystnad
Lizzie Doron

SJÄLVBIOGRAFISK ROMAN En sorglig och tänkvärd berättelse.
Dorons mamma överlevde Förintelsen, och hemlighöll mycket för att skydda sin dotter.
Boken handlar om sökandet efter en pappa, och hur ett stort trauma kan förgifta kommande generationer.
Berättarjaget försöker desperat nysta i hemligheter om sin bakgrund. Både som barn och vuxen förföljs hon av frågor och grubblerier.

++++
I tystnaden begravd
Tove Alsterdal
Först förstod jag inte varför detta inte bara kunde vara en roman utan spänning – den är utmärkt som sådan också. Men mot slutet tätnar mystiken, minst sagt!
Miljön är mörkaste Norrland med förgreningar till Ryssland och det förflutna. Journalisten Katrin återvänder för att få veta mer om sin släkt, men hamnar i ett komplicerat drama. En berättelse som ger mer är de flesta i genren.

+++
Vildsnår
Natasha Illum Berg
ROMAN Författaren är själv storviltsjägare, och det märks att hon behärskar sitt område väl. Det här är både ett äktenskapsdrama och en skildring av vad som händer när människan upptäcker att hon är utlämnad till naturens krafter.
Thomas och Beatrice reser till Tanzania för att begrava en jägare som de anlitat. Allt kompliceras av Betarices relation till honom.
De konfronteras både med varandra och en miljö som är omöjlig att tämja.

++
Trogen hustru sökes
Robert Goolrick
ROMAN Året är 1907. En medelålders, välbärgad affärsman annonserar efter en trogen hustru. Han får svar från en kvinna med mörk bakgrund och helt andra planer…
Grundintrigen är fascinerande, och rymmer flera överraskningar. Tyvärr är språket ibland både pretentiöst och allt för pratigt. Synd på så rara ärter.
Det hindrar inte boken från att vara såld till 27 länder.

Liza Marklunds nionde spänningsroman om journalisten Annika Bengtzon klättrade raskt upp i topp på försäljningslistan för pocketböcker. Tyvärr är det en ganska medioker story, hon har skrivit betydligt bättre böcker.
Min favorit på listan är Ekmans ”Grand final i skojarbranschen”.

1. (NY) Du gamla, du fria – Liza Marklund
2. (1) Eldvittnet – Lars Kepler
3. (NY) Hundar, hus och hjärtats längtan – Lucy Dillon
4. (6) Gustavs grabb – Leif GW Persson
5. (5) Delhis vackraste händer – Mikael Bergstrand
6. (NY) Svikaren – Katarina Wennstam
7. (NY) Prövningen – Michael Connelly
8. (2) Änglamakerskan – Camilla Läckberg
9. (3) Grand final i skojarbranschen – Kerstin Ekman
10. (7) Denna dödens kropp – Elizabeth George

Källa: Svensk Bokhandel

Boktips: ”Det är svårt att vara Elvis i Uppsala” av Nina Hemmingsson

Även du som egentligen inte gillar serier – ge Nina Hemmingsson en chans.
Hon slog igenom 2008 med ”Jag är din flickvän nu”, och har blivit en av stjärnorna på den svenska seriehimlen.
Hennes svartögda huvudperson är otrevlig, sexuellt framfusig och är ofta förbannad. Och är rolig.  

Nina Hemmingsson har en förmåga att driva med det riktigt hemska, och även rikta en kaxig spark mot samhället när det behövs.
I den nya boken samlas ett urval teckningar från 2004 fram tills nu. Det handlar om allt från skönhetsideal och kärlek till att leka Elvis Presley. Inte illa!
När jag intervjuade Nina Hemmingsson berättade hon att hennes seriefigur gör det hon själv inte vågar.

Spänningsromanerna brukar trängas på försäljningslistorna. Men under november månad var det en hel del annat som sålde bra. Bland annat fortsätter folk att vara som galna i E L James erotiska succé. Lite obegripligt tycker jag.

Här kommer tio-i-topp:

1. (4*) Sandmannen – Lars Kepler   
2. (1) Femtio nyanser av honom – E L James
3. (5*) Femtio nyanser av mörker – E L James
4. (3) Torka aldrig tårar utan handskar: Del 1, Kärleken – Jonas Gardell
5. (10) Fjällgraven – Michael Hjorth & Hans Rosenfeldt
6. (2) Dandy – Jan Guillou
7. (NY) Femtio nyanser av frihet [Förhandsorder] – E L James
8. (NY) En lögn att lita på – Elizabeth George
9. (NY) Ximen Nao och hans sju liv – Mo Yan
10. (8) En man som heter Ove – Fredrik Backman

* = inklusive förhandsorder. Källa: Svensk Bokhandel

Godmorgon. Här kommer min intervju med norska Merethe Lindström, som var införd på boksidorna i lördags:

Hon har skrivit i nästan trettio år. Och så plötsligt slog hon igenom med buller och bång.
Norska Merethe Lindström fick Nordiska rådets litteraturpris, och invigningstalade på bokmässan i Göteborg.   
– Allt känns spännande och nytt, säger hon.

Merethe Lindström har skrivit femton böcker och fått många lysande recensioner, men är inte van vid folklig succé. Förrän nu. Romanen ”Dagar i tystnadens historia” har fått kritikerna att göra vågen, och läsarna att tåga till bokhandeln. Den fick också det norska Kritikerpriset, i konkurrens med Karl Ove Knausgårds sista roman i serien ”Min kamp”.
Hon har levt knapert på stipendier, men nu lär det bli lättare.
– Det passar bra att det här hände just nu – jag hade precis börjat undra om det är värt att lägga så mycket tid på skrivandet. Jag har ju haft en övningstid på 29 år, säger hon skämtsamt.
Ja, hon skrattar till kort ibland. Men framför allt ger Merethe Lindström intryck av att vara en seriös person, som tänker innan hon pratar. Genombrottsromanen är också allvarlig, med tät stämning.
Varför tror du att din roman blivit så populär?
– Det är underligt egentligen, säger hon själv. Kanske känner många igen sig i ämnet: Relationer, språk och hemligheter.
Boken handlar om ett äldre par, Eva och Simon. De har levt länge ihop, men förtiger en hel del för att det känns för jobbigt – eller för sent – att ta upp. Det som väckt mest känslor hos läsarna är att Eva adopterade bort en liten pojke när hon var ung.
– Jag hade aldrig anat att vissa teman kring modersrollen är så tabubelagda. Jag har fått så många reaktioner! Inte just för att Eva adopterat bort ett barn, utan för att hon aldrig ångrat sig.
I berättelsen blir Evas man Simon väldigt upprörd över att hon inte berättade om adoptionen direkt när de blev kära. Han, å sin sida, hemlighåller sin judiska bakgrund för deras döttrar.
Måste man tala om allt?
Merethe Lindström funderar lite.
– Nej. Det är viktigt att prata, men pratet kan bli till klichéer också, bara en massa snack som täcker över det viktiga. Så jag tror att man måste få ha hemligheter i en relation, att de är en del av den man är.
Tystnad, svek, ensamhet. Merethe Lindström utforskar helst tunga ämnen.
– Lycka, den bara – är. Det är ganska ointressant. Det är mycket mer spännande att visa de sidor hos människor som är svåra och komplicerade, det mörker som finns inom oss.
Vad gör dig lycklig?
– Att skriva, att få uttrycka mig. Det pratas för mycket om lycka i dag. Klichébilden av lycka är att den hänger ihop med vissa saker, som ett stort bröllop eller en semesterresa till en paradisö. Folk tror att alla andra har det så bra. Det är trist. Att möta det som är mänskligt och misslyckat är ju också livet.
Hon har varit mån om att Eva och Simon inte framstår som enormt kloka bara för att de är gamla.
– När jag var riktigt ung, i tonåren, och allt var så komplicerat, så tyckte jag att det verkade skönt att vara gammal. Jag hade en idé om att jag skulle få så många insikter om livet då. Men så tycker jag inte längre, man söker ju alltid vidare.

Namn: Merethe Lindström.
Ålder: 49 år.
Yrke: Författare
Familj: Make, tre barn, 10, 13 och 21 år gamla.
Bakgrund: Debuterade som 20-åring med novellsamlingen ”Sexorcisten og andre fortellinger”. Har sedan dess utkommit med flera romaner, novellsamlingar och en barnbok.
Bostad: Radhus i Oslo.
Aktuell: Med ”Dagar i tystnadens historia” (Weylers) som hon fått Nordiska rådets litteraturpris och Norska Kritikerpriset för.
Favoritförfattare: Sara Stridsberg och Lars Norén.
Läser just nu: ”Even the Dogs” av Jon McGregor.

Kärlek, fantasy, spänning och mycket mer.
I boken ”Oändliga historier” samlas texter från barn och unga mellan åtta och nitton år. Bakom den står Berättarministeriet, som driver skrivarverkstäder på platser med hög arbetslöshet. Det är så otroligt uppfriskande att sådana satsningar finns, för att uppmuntra skrivandet.
Boken ges ut av Albert Bonniers förlag.