Oj, vilka bra romaner jag läst inför intervjuer de två senaste veckorna!!! Jag kan rekommendera allihop, fast de är olika sinsemellan:

• ”Skära för sten” av Abraham Verghese, USA. En episk roman i läkarmiljö om tvillingpojkar som växer upp i Etiopien. Om kärlek, vänskap, medicin. Jag hade en ”Tre frågor” med honom i tidningen i söndags, ska snart lägga ut den här.

• ”När förnuftet sover” av Inger Alfvén. Jag läste åtta-nio romaner av henne när jag var lite yngre, hon är suverän på att skildra relationer ur olika människors perspektiv. Så också här. Ska göra en stor intervju med henne i morgon.

• ”Primtalens ensamhet” av italienaren Paolo Giordano. Högts originell och psykologiskt inträngande historia om två udda tonåringar som finner varandra för livet. Extremt välskriven. Ska träffa honom på bokmässan.

• ”Gå inte ensam ut i natten” av finlandssvenske Kjell Westö. En bred berättande roman om flera generationer och samhällsutvecklingen, med fokus på 60- och 70-tal. Allt sett genom några mycket trovärdiga karaktärers ögon. Jag gjorde en kortintervju med honom i går.

• ”Summan av dagarna” av Isabel Allende. En memoarbok där idén att hålla samman familjen – klanen, som hon säger – går som en röd tråd. En fantastisk historia som ibland överträffar dikten. Intervju på bokmässan.

Snyft, det var några rörande sista meningar om kärlek! Jag har precis avslutat memoarboken ”Summan av dagarna” av Isabel Allende (som fick sitt stora internationella genombrott med ”Andarnas hus”). Hon kommer till bokmässan och jag ska intervjua henne där.

Boken beskriver väldigt personliga saker som hänt i hennes egen familj, eller klan som hon kallar den: drogproblem, skilsmässor, gräl, barnlöshet. Alla – utom en styvson – gav till sist sitt medgivande till det som står om dem. Hon strök det som handlade om styvsonen. Tänk vad författare i alla tider använt sig av egna erfarenheter, och därmed också av vänner och familj.

Alla gör inte som Allende, utan skrivet glatt om exmakar, vänner, barn och föräldrar – om än något maskerade ibland.

Måste man fråga om lov tycker ni, eller är det författarens frihet att bruka sin omgivning?