I kväll blir det klart vem som tilldelas Augustpriset. I den skönlitterära klassen hoppas jag på ”Ingenbarnsland” av Eija Hetekivi Olsson – ja, jag har bloggat en del om denna ilskna uppväxtskildring tidigare. I fackboksklassen vore det kul om boken om Zlatan tar hem priset, för att det vore så oväntat. Den är ju ett samarbete mellan fotbollsstjärnan själv och David Lagercrantz, som lyckats återge hans språk så bra.

I barn- och ungdomsklassen håller jag på ”Jag blundar och önskar mig något” av Moa-Lina Croall, eftersom min 11-åriga dotter höjt både denna och hennes tidigare ”Det är jag som är Lisa” till skyarna.
Spännande!

Precis nyss blev nomineringarna till årets Augustpris klara. Jag blev extra glad för att ”Ingenbarnsland” av Eija Hetekivi Olsson nominerades i klassen svensk skönlitteratur. Jag gillade den direkt, och hon var den debutant som fick ett helt uppslag på Aftonbladets boksidor i januari. 

Romanen bygger på författarens egen uppväxt, och har jämförts med Susanna Alakoskis ”Svinalängorna”. Den handlar om Miira, som växer upp i en brutal och torftig förort, med ont om pengar och där ingen har framtidsdrömmar. Utom Miira, som vill plugga och bli statsminister.
Den kom precis i pocket, så missa inte! (Foto på Eija av Stefan Mattsson)

Dessutom nominerades Aftonbladets Katrine Kielos i fackboksklassen, för sin bok ”Det enda könet”. Roligt! Hon konkurrerar bland annat med storsäljaren ”Jag är Zlatan Ibrahimovic” av David Lagercrantz i samarbete med fotbollsstjärnan själv. Också klart välförtjänt.
Alla nomineringarna kan du läsa om här.

..är klara.

Måste säga att två nomineringar var extra kul:

Rekviem för John Cummings av Bengt Ohlsson. Inte trodde man att Johnny Ramone skulle dyka upp i ett sådant här sammanhang!

Och så

Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. För att det är en bra och spännande berättelse, och för att Mats skriver för Aftonbladet (i Söndagsbilagan) förstås:-)

Inte helt oväntat tog Sigrid Combüchen hem Augustpriset i den skönlitterära klassen. Hon har nominerats till Augustpriset fyra (!) gånger tidigare, men aldrig fått priset.
Och inte helt oväntat har jag tipsat om hennes roman ”Spill” i Aftonbladets Söndagsbilaga…

Här kommer mer om vinnarromanen:

Titel: Spill – en damroman 

Det är en vacker, sorglig och sanslöst välskriven berättelse om den unga Heddas väg till vuxen på 1930-talet. När den tar slut är det riktigt deppigt.
Här har vi en författare som verkligen kan berätta en historia. Allt känns så verkligt att det knappt går in i mitt huvud att romanens hjältinna Hedwig Langmark inte har existerat. Combüchen sveper med läsaren genom tid och rum. Hon speglar ett kvinnoöde i skenet av vad samhället förväntade sig: Inte mycket, förutom att uppföra sig moraliskt, ställa upp för sin familj och ”bli” gift. 

Berättelsen börjar skenbart verklighetstroget med att författaren Sigrid Combüchen börjar brevväxla med en kvinna, Hedda, som tror sig ha känt igen sig själv i en av hennes böcker. Klurigt!

Vi får följa Hedda genom en flytt till Stockholm där hon går på tillskärarakademi. Hon blir förälskad, allt mer vuxen, men känner också pressen på att åka till sina föräldrar, där hennes lillebror är svårt sjuk.Den språkliga leken med nutid/dåtid och de olika människoödena är imponerande.

Författaren:Sigrid Combüchen är 68 år, bor i Lund men är född i Tyskland. Förutom författarskapet är hon lärare på Författarskolan vid Lunds universitet och har genom åren skrivit i många tidningar.

…är Sigrid Combüchen, nu senast för den uppslukande ”Spill – en damroman”. Jag gjorde en kortintervju med henne:

Du är nominerad till Augustpriset för femte gången (!) – hur ser du på dina chanser?
– Varken jag eller någon av mina medtävlare har ställt upp i racet. Vi är där och smickrade att en urvalsjury valt oss. Det är alltid härligt att vara vald.
– Och processen fortsätter på samma sätt. Ingen av oss kan komma i mål genom att springa litet fortare. Den som vinner ”vinner” inte utan får. Jag är ärligt nollställd, inte minst därför att jag är en erfaren Augustförlorare.
Hur kom du på idén till ”Spill – en damroman”?
– Jag har länge haft lust att skriva en riktig ”hembygdsroman” om luften och stämningarna i trakten där jag bor. Och jag har länge velat skriva om 30-talet. Och jag har nog länge velat skriva om något utöver känslor och intellekt: nämligen handlag, händighet. Det är en del av bakgrunden.
Hur är din hjältinna Hedda som person?
– Som ung är hon stark men vilsen, och redo att motsvara den brist på förväntningar som ställs på henne. Som gammal verkar hon kritisk, ibland cynisk i sin blick på samtiden. Men hennes sälta är också barmhärtig. Hon ber folk ha mindre förväntan på ”lycka” och förträfflighet.

Namn: Sigrid Combüchen, 68 år. Yrke: Författare, skribent och skrivpedagog. Bor: I Lund och på Koster.

Nu har jag plöjt den Augustprisnominerade ”Spill – en damroman”. Och oj, vad den var bra. Jag levde mig verkligen in i 30-talet och den unga Heddas liv som ny i Stockholm.

Sigrid Combüchen leker med verklighet/fiktion på ett så häftigt och avancerat. Och visst, den handlar om damer, men är läsvärd för herrar också. Jag skriver om den i Söndagsbilagan sista söndagen i oktober.

Bonniers kammade hem det skönlitterära Augustpriset även i år (förra året gick det till PO Enquist) med ”De fattiga i Łódź” av Steve Sem-Sandberg. En berörande roman om ett judiskt ghetto under andra världskriget – jag läste delar av den när den kom, men sedan kom andra jobbrelaterade böcker i vägen.

Läs om alla vinnarna här.

Har ni några favoriter, som är värda Augustpriset? Nästa år kommer bland andra min favvo John Ajvide Lindqvist med en ny läskig roman, och Klas Östergrens senaste, den hyllade ”Cigarett”, kan den möjligen räknas till nästa års nomineringar? Sedan vore Kerstin Ekman en värdig vinnare, men jag är tveksam till att hon hinner komma med något nytt, nu efter ”Mordets praktik”. Susanna Alakoski kommer med en ny roman ganska snart, men hon har ju redan fått priset för den utmärkta ”Svinalängorna”.

Vilka tycker ni ska tilldelas detta prestigefyllda pris?