Redan när jag väntade barn här i New York började jag lägga märke till sådant jag aldrig tänkt på förut, till exempel att man sällan ser folk med barnvagn på tunnelbanan, och när man väl gör det är det 90% av gångerna lätta paraplyvagnar.

Anledningen är förstås att New Yorks tunnelbana inte är särskilt handikappanpassad. Ju mer jag började titta efter stationer med hiss, desto mer insåg jag hur många som inte hade någon. En snabb sökning visar att av Manhattans 118 stationer har 34 hiss. I Brooklyn, där jag bor nu är det ännu sämre ställt, bara 21 av stadsdelens 157 stationer är handikappanpassade. Totalt i hela systemet är det i 4 av 5 stationer, trapporna som gäller. (För övrigt är rulltrappor ännu mer sällsynt om det var någon som undrade, och de gånger jag försökt ta barnvagn där har jag blivit stoppad ”eftersom det är för farligt”).

Med tanke på att bara 13 procent av stationerna i min stadsdel gör det lätt att ta med barnvagn var det bara flyt att min nya hemmastation, Utica Ave i området Bed-Stuy, höll på att bygga hiss när vi flyttade in.

Eftersom den inte var klar under mina första 3 månader med bebis vet jag vilken enorm skillnad det gör att nu kunna välja om jag ska ta bärsele eller barnvagn. Sedan är det nästan som att lägga pussel, att klura ut hur jag lättast ska ta mig till olika platser genom att resa mellan de stationer som är anpassade – ibland blir det till att gå av någon station tidigare och gå lite extra, ibland får jag åka några stationer längre för att byta till en annan linje och sedan åka tilbaka igen. Det är knepigt men det mesta går. Men jag inser hur jobbigt det måste vara att faktiskt sitta i rullstol – barnvagn går ju ändå att få hjälp med om man är två som åker.

Vår kärlek till New York beror bland annat på den mängd filmer och tv-serier där staden har varit med som kuliss. Få andra städer har fått en lika framträdande roll som just New York. En av dessa filmer är ”När Harry Träffade Sally”.

I denna romcom-klassiker från 1989 finns många scener som fått oss att lära känna metropolen och dess karaktär. Det är allt från höstpromenader i Central Park, till släpandet av julgranar genom snöiga gator – och förstås den allra mest kända scenen där Meg Ryan fejkar en orgasm på Katz Deli. Besöker man delin nu finns en skylt hängades över bordet där paret satt under inspelningen.

Tisdagen den 24 juni (alltså imorgon när detta skrivs) har Tribeca Film Festival och telefonbolaget AT&T valt att visa filmen – gratis – på utomhusdukar i alla fem ”bouroughs” samtidigt. Exakt klockan 20.30 kommer New Yorkare – och tillfälliga besökare som känner till det – kunna se filmen samtidigt på Manhattan, i Brooklyn, Queens, Bronx och Staten Island.

Missar du denna visning är det ändå att rekommendera att kolla in ”När Harry Träffade Sally” eller någon annan riktigt New York-ig film innan du besöker storstaden nästa gång.

Den nya skrapan ”One World Trade Center” står i princip klar, men allmänheten får vänta i åtminstone ett halvår till innan observationsvåningen är klar att ta emot besökare. Men är du nyfiken finns en riktigt bra virtuell tur att ta del av på deras sajt.

Och självklart går det att bara åka ner till downtown Manhattan och titta på den gigantiska byggnaden från utsidan.

Två gånger varje år uppstår fenomenet som vi kallar Manahattanhenge. Alltså när solen går ner precis linjerat med Manhattans öst-västliga rutnät av gator. Det innebär att man kan stå långt österut på ön men ändå se solen gå ner i väst rakt mellan skyskraporna.

Enligt American Museum of Natural History bjuder 34th och 42nd Street på särskilt vackra vyer på grund av att Empire State Building och Chrysler Building ramar in utsikten här.

Manhattanhenge, vars benämning förstås leker med berömda Stonehenge vars ena port hade perfekta läget för att visa soluppgången vid midsommar och solnedgången vid midvintersolståndet, sker i år idag den 30 maj. Missar du det finns en ny chans när vi igen går mot mörkare tider den 11 juli.

The National September 11 Memorial & Museum började nyligen visa upp föremål från attacken på World Trade Center och man började även sälja prylar i muséets butik. Men det senare har stött på motstånd i USA. Många tycker att det är fel att de försöker tjäna pengar på lidandet, framför allt kritiseras flera av sakerna som ”tacky”, det vill säga smaklösa.

Det är nu bestämt att styrelsen, där flera överlevande sitter med, ska gå igenom objekten och ge sin åsikt om vad som borde säljas. Museumet har redan dragit tillbaka en ostbricka i formen av en amerikansk flagga där platserna för de tre olika attackerna den dagen har märkts ut med små hjärtan. Annat som kritiserats är gosedjurshundar som det står ”search and rescue” på, samt luvtröjor och t-shirts.

Varje vår när körsbärsträden blommar i New York går Cherry Blossom Festival av stapeln i Brooklyn Botanical Gardens. Jag har skämts lite över att ha bott i New York så länge utan att besöka dessa botaniska trädgårdar. Men i år blev det äntligen av.

Hela parken var full av folk, många uppklädda i japansk stil. En stor skara hade valt att ha picknick under något av de vackra träden med utslagna rosa blommor. Annat på temat för festivalen var uppträdanden med samurajsvärd och taiko-trummor. Och passande nog finns även ett litet museum för Bonsai-träd i ett av glashusen – det äldsta av de fantastiska miniatyrträden var hela 277 år gammalt.

New Yorkarna har precis vaknat upp efter den brutala vintern som varit. Staden är över lag ganska känslig för vädrets krafter. Till exempel om det regnar går man inte ut, och måste man är det taxi som gäller. Men även som svensk tycker jag vintern har varit hård med ordentlig kyla och snö som låg kvar långt in i mars.

Men nu är det slut på det och istället har vi senaste veckan bjudits på t-shirt väder med 20 grader och sol. Och det är förstås en perfekt tid att upptäcka nya parkområden för härligt utomhushäng.

Brooklyn Promenade i området Brooklyn Heights har länge lockat. Men nu finns ett nytt promenadstråk nästan precis under den gamla klassikern. Utmed vattnet får nämligen Brooklyn Bridge Park en ordentlig ansiktslyftning med gångstigar, stora gräsmattor, grillplatser och fantastisk vy mot Manhattans skyskrapor.

Det går att ta sig hit genom att promenera över Brooklyn Bridge, ta t-banan till High Street (A,C) eller Clark Street (2,3) eller – allra helst – färjan från 35:e gatan på Manhattan, som också gör stopp i Greenpoint och Williamsburg i Brooklyn.

Gentrifieringen i New York handlar inte bara om hur konstnärer och kreativa flyttar in i mer oattraktiva områden och gör dem populära. På andra sidan handlar det om hur dessa områden går från att vara alternativt coola till att bli alltför kommersiella.

Den största symbolen för detta är när någon av de stora kedjorna öppnar upp. Till exempel var det för några år sedan mycket ståhej när en Seven Eleven tänkte öppna på Avenue A – detta bokstavshörn av East Village har nämligen setts som en fristad för kedjor. Nu senast är det svenskpopulära Williamsburg i Brooklyn som det snackas mest om vad gäller detta, och man hör ständigt att området ”var bättre förr”.

Därför borde jag inte blivit särskilt förvånad när jag under senaste besöket i Brooklynstadsdelen upptäckte att en Dunkin Donuts (som finns på över 3000 platser i USA) hade öppnat i det superstrategiska hörnet av Bedford Avenue och North 7th Street. Men jag måste erkänna att jag ändå hajade till, och tänkte att detta måste vara ändå vara ”dödsstöten” för den kreativa hipster-stämpeln området haft länge. Och mycket riktigt, när man googlar ”Dunkin Donuts Williamsburg” så är den första länken som kommer upp Dunkin Donuts comes to Bedford Ave. Is this the official end of Williamsburg? och klickar man på denna länk kan man läsa hur ett gäng twittrare förfasas över vad som skett.

Kedjan har förstås försökt smälta in lite grann genom att låta bli att använda sin grälla orange-rosa logga och istället hållit sig till färgerna guld och brunt. (Starbucks körde samma knep när de öppnade i alternativa yoga-meckat Ubud på Bali.) Men de lyckas förstås inte lura någon av områdets invånare.

Lokalen har de senaste 15 åren innehavits av familjeägda Northside Pharmacy som nu fått flytta ett kvarter österut till Driggs Avenue. Det är ganska tydligt att hyran måste ha höjts något enormt, vilket ofta är det som händer när kommersialismen tar över i gentrifierade områden. För till slut blir de så populära och dyra att bara banker och andra kedjor har råd, och hur mycket folk än gillar billiga munkar och kaffe i pappmuggar så är det inte såna områden det skrivs om i trendkolumner.

Armory Arts Week är för New York vad Art Basel är för Miami. Det är i alla fall vad många hävdar, angående den stora konstfestival som pågår från 4-9 mars i år, den 16:e omgången av evenemanget i ”The Big Apple”. Många tusentals personer kommer till New York under denna vecka från både andra delar av USA och övriga världen, för att framför allt ta del av konstveckan.

Det som gör Armory Arts Week speciellt är att man fokuserar på olika stadsdelar under olika dagar och besökare får ta del av live-framträdanden, konstturer, ”öppna konststudios”, rabatter till museum och mycket mer i det aktuella området. Torsdagen 6 mars är man till exempel i Bronx och Soho medan lördag 8 mars viks åt Chelsea och Brooklyn.

I New York är gentrifieringen ständigt ett hett samtalsämne. För dem som inte känner till det handlar uttrycket om när ett före detta nergånget och oattraktivt område blir trendigt när folk med mer pengar väljer att flytta dit. Ofta börjar det med att konstnärer och bohemer letar efter lägre hyror. Det leder till att caféer, barer och konstgallerier öppnar och sedan kommer investerare som köper upp fastigheter och omvandlar till lyxiga lägenheter, som ett brev på posten.

Lower East Side och framför allt det östliga hörnet av East Village kallat Alphabet City har genomgått gentrifiering relativt nyligen. Williamsburg som nu är dyrare att bo i än många områden på Manhattan var för bara 10 år sedan en helt annan mycket mer alternativ stadsdel. Men området det pratas mest om år 2013-2014 är utan tvekan Bed-Stuy.

För bara 1-2 år sedan var det väldiga Brooklynområdet ett ställe att hålla sig borta från. Brottsligheten var hög, här fanns många miljonprogramsområden, och avsaknaden av trevliga caféer och restauranger gjorde att få utomstående lockades hit. När området nämndes i tal var det ofta i kombinationen ”Bed-Stuy, Do or Die”.

Nu omskrivs det istället som det nya Williamsburg och huspriserna har dubblerats de senaste åren. Den som tar sig ut hit möts dock fortfarande av ett blandat område. Bed-Stuy har framför allt varit ett område för New Yorks svarta befolkning – en stor del vars förfäder flyttade hit från Harlem när de ville ha större bostäder på 30-talet – och det finns gott om kyrkor mellan de ofta pittoreska radhusen på 3-4 våningar. Men fler och fler bohemer, alternativa och även hipsters syns i krokarna. Det finns fortfarande mängder med slitna fasader och tillbommade fönster, men en efter en rustas husen upp och säljs dyrt. Många kvarter har inget roligare än tvätterier och tveksamma delis i bottenvåningarna men även detta håller på att ändras. Ett av de senaste tillskotten Bed-Stuy Fresh and Local – en matbutik med ekologiska och närodlade produkter – talar sitt tydliga språk.

Men jag blev ändå mäkta förvånad när jag genom en sökning på matställen i området dök på ett café med namnet Kaffe Koppen. Visst är vi svenskar trendkänsliga, men inte trodde jag att vi skulle vara så tidiga pionjärer i ett område som Bed-Stuy. Men mycket riktigt – på 93 Howard Avenue – nära Saratoga Park ligger detta lilla café som serverar mackor, smoothies och svenska pannkakor. Själva stället är litet men fullt av konst från lokala konstnärer och sedan öppnandet i september 2013 har de dessutom arrangerat evenemang som ”Open Mic”. Det svensk-amerikanska ägarparet som tidigare bott 16 år i Sverige, tror verkligen på Bed-Stuy och är nu delaktiga i den positiva förändringen området genomgår. Det är inte utan att man som svensk känner sig lite stolt!