I helgen går Frieze Art Fair av stapeln i Regent’s Park. Men det coolaste konsteventet i London sker samtidigt på en bakgata vid Liverpool Street Station. Här ställer den Köpenhamnsbaserade finske fotografen Lukas Renlund ut sina verk. Och det bästa av allt är att det inte handlar om någon fönstershopping – man får faktiskt ta med sig tavlorna hem.

Utställningen Steal My Photograph, som kommer att turnera runt världen, diskuterar övervakningssamhället vi lever i på ett väldigt interaktivt sätt. Det enda man måste betala med är en liten del av sin identitet, men det är det helt klart värt – i London stjäls ju ens identitet av övervakningskameror hela tiden. Den är öppen 12-16 lördag och söndag, men kom tidigt så att inte konsten tar slut. Kolla in trailern:

14 Widegate Street

T-bana: Liverpool Street

Kolla in Lukas hemsida här.

I helgen var jag med om en av de där unika upplevelserna som gör det så värt att bo i London. Glöm dåligt isolerade hus, höga hyror och så vidare – det är saker som National Theatres show ”The Drowned Man” som jag kommer att se tillbaka på om jag någon gång lyckas lämna denna stad.

The Drowned Man är ingen vanlig teatershow. Den utspelar sig i Temple Studios – en enorm gammal filmstudio i Paddington. Och besökarna rör sig själva i denna enorma fyra våningars låtsasvärld – mitt bland skådespelarna.

Jag och min kompis klev in i hissen, fick sätta på oss masker och blev sedan utskickade att själva vandra runt och se på de scener – dramatiskt upphöjda och synkroniserade med dånande filmmusik – vi behagade. Jag gick igenom en gammal västernbar, en skog, en öken, en husvagnscamping, flera hus och andra scenerier som hämtade från 60-talets Los Angeles. Här fanns även Temple Studios – filmstudion där stjärnor blandades med lyckosökande amatörer. Fann jag en skådespelare intressant var det bara att följa denne ett tag tills jag såg något annat.

Jag behöver nog inte ens säga att jag blev av med min vän efter fem minuter. Och det var lika bra det – upplevelsen handlar om att välja sin egen väg och eftersom man inte får yttra ett ljud (om man inte tar en paus i baren) så hade det bara varit krångligt att försöka kommunicera genom maskerna. Så det blev två och en halv timmes planlöst vandrande i denna oändliga magiska värld. Och som journalist var jag noga med att försöka finkamma de fyra våningarna av gångar och rum.

Jag skulle kunna prata länge om detta – det gjorde jag och min vän när vi väl fann varandra utanför efteråt – men det får räcka med att jag rekommenderar alla att uppleva denna bisarra värld själva. Tyvärr var vi inte tillåtna att varken använda mobiltelefoner eller fotografera inne i drömvärlden, annars hade jag gärna försökt visa ett smakprov på hur det såg ut.

Biljetterna kostar från £39.50 (ca 400 kr). Är man student eller under 26 kan man få dem för halva priset. Att få tag på dem är också något av ett äventyr. De släpps nämligen varje måndag klockan 12 – för föreställningar veckan efter.

Läs mer på National Theatres hemsida.
Temple Studios: 31 London Street
T-bana: Paddington

London är ett enda stort konstgalleri. Då och då får man till och med möjligheten att se ett konstverk ta form i realtid. Men idag, 26 september kommer du på Trafalgar Square kunna se den österrikiske konstnären Alex Kiessling måla en tavla – trots att han själv befinner sig i Österrike.

Med hjälp robotar placerade vid Nelsons Pelare på Trafalgar Square och på Breitscheidplatz i Berlin, så kommer Kiessling på Museumsplatz i Wien via satellitsignaler kunna måla tre likadana tavlor samtidigt. Framtiden är här, men jag skulle nog fortfarande paxa tavlan gjord i Österrike om jag fick välja mellan de tre. Här är en video om eventet:

Long Distance Art: 26 september 10:00 – 17:00 på Trafalgar Square.
T-bana: Charing Cross, Embankment eller Leicester Square.

Hinner du inte dit går eventet att följa live här.

Här kommer ett billigare, nyttigare och miljövänligare alternativ till att äta en dyr mikrad Sunday Roast på en pub. I Dalston kan man nämligen för några pund äta en jättebuffé – som tillagats av överblivna grönsaker från lokala marknader och butiker.

Långt bort från de dyra och kommersiella restaurangerna i centrum ligger Passing Clouds. Där erbjuds man på söndagar Londons mest miljövänliga och prisvärda mål mat. Vid 14-tiden samlas volontärerna där. De cyklar runt i östra London och plockar upp överbliven mat från caféer, marknader och butiker. En undersökning av The Institution of Mechanical Engineers i London i våras visade att hälften av all mat som produceras i världen aldrig når oss – och i västvärlden beror det ofta på att frukt och grönt inte ser kosmetiskt ”korrekta” ut. Men för People’s Kitchen, som denna volontärorganisation heter, spelar det ingen roll om en potatis har en liten bula eller om moroten inte är helt rak. Och när de någon timme senare börjar tillaga den vegetariska maten förvandlas dessa ”osäljbara” grönsaker varje vecka till en underbar buffé.

Vid 18-tiden är maten klar, folk från nära och fjärran strömmar in i lokalen och hugger för några punds donation in i sallader, gratänger, bröd och efterrätter. Inte sällan visas det även dokumentärfilmer på ovanvåningen. Det här är ingenting för dig som åkt till London för att kolla in de senaste Michelinstjärnorna. Men vill du träffa lite sköna östlondonbor, äta en helt improviserad buffé gjord på 100% kärlek, spara lite pengar och känna att du gör något gott så välkomnar Passing Clouds dig varje söndag klockan 18. Kanske ses vi där!

Passing Clouds: 1 Richmond Rd, E8 4AA
T-bana: Dalston Kingsland/Dalston Junction
Donation: De rekommenderar £3 (ca 30 kr) men man kan lägga vad man känner för.

Jag har förvisso inte varit på restaurangen Dans Le Noir, där du äter middag i totalt mörker, med hjälp av blinda servitörer. Men London erbjuder helt klart andra möjligheter till intressanta middagsupplevelser.

En grupp kockar, konstnärer, inredare och skådespelare har slagit sina kloka huvuden ihop så hårt att fenomenet Gingerline uppstått. Gingerline är ett smeknamn på östra Londons overground-linje som ju är orangefärgad (och som trots att den är den nyaste tillskottet i t-banespindelnätet har brunmönstriga säten som skriker 80-tal). Gingerline är också ett succékoncept med spännande mat, hemliga lokaler och intressant underhållning. De tar över en tom lokal i några veckor, inreder den och håller middagar där innan de flyttar till nästa.

Inte ens efter att vi bokat vår middag i våras fick vi reda på var den skulle äga rum. Istället ombads vi vänta nära overground-linjen vid sextiden på dagen som vi bokat. Efter en fördrink i Shoreditch fick vi mycket riktigt ett sms klockan 18, som berättade vilken station på Gingerline vi skulle ta oss till. Där skulle vi gå 20 meter och in genom en svart dörr. Efter dörren väntade en hyfsat liten lucka och en tunnel innan vi klev rakt upp i Gingerlines fantasivärld. Skådespelare utklädda till feer sprang runt och skojade och en pratande måne på väggen välkomnade oss.

Månmannen ledde oss igenom tre intressanta rätter som varvades med lekar, toast-tävlingar och cocktails. Alla kring det långa bordet hade haft samma äventyr att ta sig dit och alla delade samma spänning i denna overkliga miljö. Det gjorde stämningen underbar.

Gingerline kostar £50 (ca 500 kr) per person och är inget man gör varje dag. Men för en trerätters middag och en oförglömlig helkväll är det ganska rimligt. Detta utsålda fenomen har precis meddelat att de gör comeback i november och kör i ett hemligt högkvarter fram tills årsskiftet. Biljetterna släpps klockan 9 den 30 september. Är du i London någon av årets sista månader, boka din plats så snart de släpps så har du en färgsprakande kväll att se fram emot.

Läs mer och boka biljetter på Gingerlines hemsida.

Den 14 september skulle Amy Winehouse ha fyllt 30. Därför hyllas Camdenikonen, som dog 2011, i helgen. Det räcker med att åka till Camden och gå in på hennes stampub The Hawley Arms (2 Castlehaven Road, NW18QU) för att känna sångerskans ande. Men här är fem Londonaktiviteter som också hedrar hennes minne i helgen:

Utställningen For You I Was a Flame i det gamla stallet Proud Camden visar foton på Amy Winehouse mellan 12 september och 6 oktober. Inträde är gratis.
Proud Gallery Camden: Camden Market, Chalk Farm Road.
T-bana: Camden Town.

På baren Gilgamesh blir det Amy-allsång när en sångare och ett liveband går igenom alla Amy Winehouses låtar. ”You Know I’m No Good” är ingen ursäkt – alla är välkomna i den så kallade mass-karaoken på fredagen 13 september.Gilgamesh: Camden Market, Chalk Farm Road, Nw18AH.
T-bana: Camden Town.

På lördagen 14 september hålls en speciell guidad tur i Camden i Winehouses tecken. Turen börjar utanför Electric Ballroom klockan 14.00.
Electric Ballroom: 184 Camden High Street, NW18QP.
T-bana: Camden Town.

På det Judiska Museet visas tills på söndag 15 september en utställning om Amy Winehouses judiska bakgrund och familjeliv. Här kan du bland annat se hur hennes färgstarka släktingar influerade sångerskans egen stil.
Judiska Museet: Raymond Burton House, 129 Albert Street, NW17NB.T-bana: Camden Town.

Sugen på Winehouse-looken? Det Judiska Museet har på söndag 15 september även en second hand-marknad där man kan köpa 50-talsrockabillyklänningar i Amys anda.

Vinhus: Letar du efter ett mysigt krypin denna gråa helg rekommenderar jag Gordon’s Wine Bar i Embankment. I Londons äldsta vinbar kliver du rakt ner i en härlig lokal med mörka tegelgrottor och tända ljus. Den till synes ganska enkla menyn – vin och ost – finns i många olika variationer.
Gordon’s: 47 Villiers Street, WC2N 6NE.
T-bana: Embankment eller Charing Cross.

Missa inte helgens gatufest i Shoreditch, Whitecross Street Party. Det blir gratis konst, musik, teater och mycket annat – inklusive fortsatt stekhett väder. Barn eller vuxna leksugna får själva prova på att skapa eller göra ansiktsmålningar.

Östra London är överfullt av konst och konstiga konstnärer, så festivaltemat ”the rise of the non-conformists” passar rätt bra. Festivalen är 12-18 på lördagen och söndagen 20-21 juli och har även en matmarknad. Har du tur så får du se denna målning:

Whitecross Street Party: Längs med Whitecross Street och Fortune Street Park, London EC1, se karta.

T-bana: Old Street

Pris: Inte en penny.

Idag hade vi 26 grader i London och då slipper man gärna den bastu som t-banan förvandlas till om somrarna. Bästa sättet att uppleva London på är helt klart bakom styret. Barclays-cyklarna är superenkla och billiga att hyra – så länge var tur är kortare än en halvtimme betalar du bara en basavgift på £2/dag.

Men vill du ta en längre cykeltur och slippa att själv läsa kartan, hoppa på en av de många guidade cykelturer genom London. London Bicycle Tour Company är ett av många företag som kör rundor med olika teman och längd. De har en nattur, en tur i centrala London och en OS-tur, men jag hoppade på en runda i östra London och fick lära mig en massa av vår superkunniga guide. Det tog ungefär tre timmar och vi jag fick förutom god motion många spännande lärdomar om Londons historia. Men framförallt får man även ett gäng nya kompisar att svettas – och ta en öl på det obligatoriska pubstoppet – med. Det finns bara fördelar med att ta en cykeltur i London, så hoppa av den där dubbeldäckaren. Men håll dig till vänster!

The London Bicycle Tour Company – som haft guidade cykelturer sedan 1991 – håller till i den mysiga marknaden vid 1 Gabriel’s Wharf, 56 Upper Ground, London, SE1 9PP.

T-bana: Waterloo/Southwark.

Solen skiner, så glöm att spendera dagarna i mörkret inne på Tate Modern eller National History Museum. Släck istället din konsttörst med en graffiti-tour på Londons gator.

Jag hakar på en runda i östra London och får en hel del ny kunskap att briljera med under framtida besök i området. Gruppen består av allt från unga backpackers till barnfamiljer och pensionärer.

– Våra tourer attraherar folk som inte nödvändigtvis gillar konst. Traditionell konst finns i muséer medan gatukonst är mycket friare, ärligare och mer rebellisk, säger Richard ”Griff” Howard-Griffin, som driver graffitiorganisationen Street Art London.

Vår guide, Karim, är extremt kunnig och har målat en hel del själv. Han stannar först vid en vägg som är helt tom. Det visar sig att rundans första konstverk är gjort av konstnären Ben Wilson – som målar på tuggummin på gatan

– Det är den slags gatukonst som blir kvar längst eftersom folk oftast inte märker att den finns där, säger Karim.

Vi vandrar vidare mellan enorma svampar på taket, näbbdjur på väggar och andra dolda budskap som jag gått förbi hundratals gånger utan att ha vetat om. Under OS tvättades mycket av konsten bort, men nu har tegelväggarna börjat få färg igen. Ett verk av graffitiikonen Banksy kan höja värdet på en fastighet, och skyddas ofta med plexiglas. Karim berättar några anekdoter om Banksy och hans ärkefiende Robbo innan vi fortsätter.

Norskan Janicke Allers, 45, är fascinerad. Hon säger:

– Gatukonstvärlden är så mycket större än jag någonsin kunnat föreställa mig. Det finns säkert jättemycket mer i Norge som jag bara inte tänkt på tidigare.

Efter tre timmar är vi tillbaka på Old Street och välförtjänta av en kall öl i en av de många barerna i området. Jag märker hur jag ofrivilligt börjar spana efter potentiella konstverk överallt. I en stad där till och med tuggummin på gatan förvandlas till konst är det svårt att låta bli.

T-bana: Old Street

Biljetter: £12 – £15 bokar du här.