Jag köper ofta snittblommor, och allra helst köper jag dem på Kiezblume i Friedrichshain.

Det går knappt att vara i butiken, den grönhåriga kvinnan som har den röker så att hela lokalen ligger i tjock dimma – efter bara någon minut är jag så tårögd att jag knappt ser vilka blommor jag väljer och jag får akta mig noga för att inte trampa på hennes två vinthundar som sprider ut sig över golvet. Mitt bland rosor och ranunklar. Den ena hunden har förresten ett blått och ett brunt öga.

Men bortsett från röken är inredningen romantiskt drömmig, och blommorna och arrangemangen så vackra att jag helst skulle vilja ta med mig allt hem.

Den där kontrasten mellan det punkiga och prydligt perfekta får mig att bli alldeles lycklig, den påminner mig om varför jag tycker så mycket om Berlin. Det oförväntade. Det fria. Det huller om bullriga.

Berlin hjärta Johanna lika med sant.

– Du cyklar på trottoaren trots att det är strängt förbjudet (men alltså, alternativet är att din cykel skakar sönder av de ojämna kullerstenarna).

– Du tycker att det är helt normalt att ta en öl före klockan elva på morgonen. På tunnelbanan.

– Du börjar skälla ut främmande människor när de gör något du tycker är fel.

– Du stannar för röd gubbe. (Jag begriper förresten inte varför alla är så laglydiga på just den här punkten, men det ligger säkert någon djup, kulturell förklaring bakom.)

– Du håller dig till ”din sida” av staden, alltså antingen den östra eller den västra. En riktigt berlinare flänger inte över den gamla gränsen. Så är det bara.

– Du tar en macka med rå fläskfärs till lunch (okej okej, kanske snarare typiskt tyskt än just berlinskt, mettwurst äts ju på fler ställen än här i Berlin. Men ändå!).

– Du dricker Club-mate istället för kaffe för att hålla dig pigg.

– Du inte har några problem med att basta naken med främlingar. Av båda könen.

– Du inser att du minst en gång om dagen ser något du aldrig sett förut. En cykel upphängd i en lyktstolpe, ett märkligt konstverk, en konsert som hålls på en balkong du råkar gå förbi…

– Du börjar fundera på att åka härifrån under vintern – för att du vet hur jäkla fantastisk den här staden är under våren, sommaren och hösten och inte står ut med kontrasten.

– Du tycker att det är helt naturligt att äta middag vid elvatiden inför en utenatt – ett måste om man ska orka festa till tiotiden morgonen därpå.

– Du tycker att det är helt naturligt att bete sig enligt ovanstående trots att du passerat trettio. Eller fyrtio. Eller femtio.

– Du har ett barn som uttalar det tyska ordet för gevär (gewehr) med j, men är inte  säker på om han pratar sveutsch, en blandning av svenska och tyska, eller har lagt sig till med en grov Berlinaccent (berlinare byter alltså ofta ut g:et till ett j. Gut=jut etc.).

Okej, det sista var kanske lite väl specifikt för mig och min son. Men nej, jag vet inte om mitt barn pratar sveutsch eller berlinisch längre. Oh je!

Jag har varit med om så mycket i den här staden som jag inte tror att jag skulle kunna ha upplevt någon annanstans. Berlin är så fantastiskt rik på bisarra, ekivoka, roliga, knasiga, ibland dekadenta, ibland smaklösa men alldeles underbara saker. Att bli överraskad tillhör vardagen, det är det som gör den här staden så förbaskat spännande att leva i. Här är några av mina tappa-hakan-upplevelser i Berlin.

1. Kanske lite väl givet, men jag kan inte låta bli att ha med Berghain på listan. Europas, kanske världens, bästa, ballaste och mest bisarra klubb. Bara huset, ett gammalt kraftverk, är en upplevelse i sig. Kön är lång och det finns alltid en risk att inte komma in – ett knep brukar vara se oberörd ut och inte prata något annat språk än tyska. Är du inte haj på deutsch, var bara tyst.

2. Utomhuskareoken i Mauerpark på sommarsöndagar. Flera tusen åhörare och vem som helst får sjunga. Lika underhållande varje gång och stämningen är fantastisk.

3. Spreepark. Det övergivna tivolit i Treptower park. Men ni hör ju. Ett övergivet tivoli! Det kittlar i magen bara jag tänker på det. Har skrivit om det tidigare här, och här.

4. Att berlinarna pudrar curry på sin varmkorv med ketchup. Och nej, det är inte gott. Men ganska fascinerande. Här har ni ett helt museum om den märkliga kombinationen.

5. Alla som promenerar runt med en öl i handen. Klockan tio på morgonen. En tysk bekant förklarade fenomenet med de här orden: ”Öl i det här landet är ingen partydryck, det är mat”.

Har du upplevt något i Berlin som fick dig att tappa hakan?

Det är väldigt naket här i Berlin. Överallt näckas det! Nåväl, det där var en överdrift, men det är i alla fall bra mycket mer nude style här än vad jag någonsin varit med om i Sverige (vilket jag ständigt får förklara för förvirrade tyskar som verkar tro att vi svenskar knappt gör något annat än att helt ohämmat klä av och slänga oss i småländska skogstjärnar, alternativt vältra oss i snön om vintrarna). Berlinare är sannerligen inte blyga av sig.

Några exempel:
I bastun. Alltså sambastun, vilken är den vanligaste varianten här. Glöm handdukar över känsliga delar av kroppen och skylande sittställningar. Oh no, här spretas det! Det är bröst som guppar och snoppar som hänger ner för bastubänkens kant. Jajemen.

Sedan har vi alla nudisthörn i parker och på badplatser. Bli inte förvånade om ni plötsligt stöter på några nakna solbadare under söndagspromenaden i Volkspark Friedrichshain. FKK (freikörperkultur, ”frikroppskultur”) är stort här. Här har ni förresten en lista på alla nudistområden i och omkring stan.

Nakenevenemangen ska vi förstås inte glömma. Nakencykling, världsmästerskapet i nakensnowboardåkning (förvisso inte i Berlin, men ändå, i Tyskland) och så alla spontana nakendanser på klubbar där det är helt okej att, bokstavligen, dansa hud mot hud.

Ett fint spa, där det näckas hej vilt utan att det är ett nudistställe, är Liquidrom. Där finns massor av bastuar och, bäst av allt, en megastor floatingpool. (Obs! Det är bara i bastuarna och duscharna det näckas, i floatingpoolen är det badkläder som gäller.)

Hur känner du? Skulle du vara okej med att, som på Liquidrom, bada bastu och duscha ihop med främlingar av det motsatta könet?

Vid två tillfällen om året, på midsommar och under första adventshelgen, har i princip varenda svensk i den här staden samma plan: Att hänga vid Svenska kyrkan i Wilmersdorf.

Här stångar vi oss fram till den svindyra Västerbottenosten, pepparkakorna, julmusten och pyttipannan. Köper handgjorda julgransprydnader som de såg ut förr. När vi var små. I vår barndom. Nostalgin flödar och längtade vi inte till knarrande snö och röda stugor förr, så gör vi det nu. Berlin må vara den bästa staden på jorden, men här finns varken Kalle Ankas julafton eller julskinka som smakar som den ska.

Och så minglar vi. Frågar alla femtio, sjuttio, hundra Berlinsvenskar vi träffar och är bekanta med om de ska åka hem eller vara kvar över julen. Eller göra något helt annat.

Sedan, i skymningen, kommer luciatåget och vi suckar lyckligt till Gläns över sjö och strand, äter en våffla med hjortronsylt till och funderar på om tre julmustflaskor verkligen kommer att räcka? Konstaterar att det blir till att ransonera.

Ach! Livet som utlandssvensk.

Jag gick längs med Revaler Strasse häromdagen.

Kolla! Viken skräpig bakgård där bakom gallret. Eller, vänta nu. Är det skräp?

Någon verkar ha ätit middag där. Gjort det mysigt med blomma och tända ljus.

Och titta, en skyltdocka. Iklädd ett förkläde. Okej.

Och en till. Underkläder.

Är det ett konstverk? Eller bara en knasboll som ställt ställt ut några överblivna grejer på gården?

Ingen aning. Vet du?

The Barbie Dreamhouse Experience är i stan. Det är ett Barbiehus i naturlig storlek där besökarna fram till slutet av augusti kan baka virtuella muffins i det rosa plastköket, prova Barbies himmelsäng, sminka sig i dockstil och ta en vända catwalken – kort sagt befinna sig i Barbies rosa drömliv en stund.

Man kan väl säga såhär: Utställningen har inte tagits emot med applåder direkt.

Vid öppnandet protesterade en grupp feminister genom att korsfästa en Barbie precis utanför huset, det har demonstrerats, startats motståndsgrupper på Facebook och över hela staden har affischer som ska göra reklam för huset taggats med ord som ”sexistische kackscheisse”, sexistisk bajsskit,  och stora svarta kryss.

Ganska uppfriskande, om någon frågar mig.

Jag var ute och cyklade häromdagen. Med tv-tornet i sikte längs med Karl-Marx-Allée, via Alexanderplatz och bort mot det gamla ingenmanslandet som numera är Potsdamer Platz. Jag susade fram vid sidan av den söndervittrande delen av muren på Zimmerstrasse, förbi de fotograferande turisterna vid Checkpoint Charlie och så hem igen via Friedrichstrasse med alla sina tjusiga butiker och varuhus.

Det var en härlig tur, i alla fall om man bortser från alla avspärrningar, omledningar och gropar i gatan jag stötte på längs vägen. Herregud, vad det byggs just nu! Lyftkranar precis överallt, uppgrävda gatustycken, nya hus som växer upp på nolltid och renoveringar, renoveringar, renoveringar. Berlin är en stad i ständig förändring brukar det ju heta och ja, det stämmer. Onekligen.

Så, är du på väg hit – var beredd på att hamna på en och annan byggarbetsplats. Men låt er inte avskräckas från cyklarna nu, att ta sig fram på två hjul är garanterat det bästa sättet att se Berlin, som är ett väldigt platt stad, nu under sommaren.