Allt är möjligt i London. Det bevisade min kompis Fabrizio när han ett halvår efter vår journalistikexamen slog upp portarna för sin egen pastashop – Mamma Anna & Co.

–      Det svåraste med att öppna ett nytt ställe var faktiskt att hitta ett passande läge och vi var nära att ge upp tre gånger, berättar Fabrizio i en paus utanför butiken i West Kensington.

–      Sen var det nästan lika svårt att hitta leverantörer med smakrika produkter.

Mamma Anna flyttade i fjol till London från Milano. Detta gav mig, som inte har någon mamma här, möjligheten att då och då få äta en bättre italiensk middag än de flesta restauranger i London kan erbjuda. Och några månader efter att ”pastalabbet” öppnat och gjort succé med sin handgjorda pasta, så får nu även Londonbor prova på Mamma Annas middagsupplevelse. Under labbet ligger nämligen en hemlig minirestaurang – med ett bord. Rummet är på pricken inrett som Mamma Annas vardagsrum i Milano – jag har faktiskt varit där – med samma möbler och tavlor på väggarna.

–      Vi ville ta alla delar av middagarna vi brukade ha i vardagsrummet i Milano och förhöja upplevelsen på alla sätt, berättar Fabrizio.

–      Och precis som när man äter hemma hos Mamma Anna, är det hon som bestämmer menyn. Själv får man bara komma med önskemål och information om eventuella allergier.

Menyn varierar från gång till gång, och familjerestaurangen – där även Fabrizios storasyster Giulia nu jobbar – ser till att återvändande gäster inte serveras samma sak.

Bordet har åtta platser att boka per kväll och är ingen bra idé om du vill ha privata samtal med ditt sällskap. Under mina två besök där har vad som kunde blivit en vanlig middag båda gånger lett till spännande samtal och nya bekantskaper.

– Feedbacken har varit helt fantastisk. Det droppar in fler folk varje dag. Vi gör inte någon marknadsföring utan ber folk att instagramma eller twittra bilder på sin mat. Genom det har vi sett att uppskattningen inte bara är något vi själva inbillar oss, berättar Fabrizio.

Och maten? En sexrätters middag med spännande italienska rätter, presenterade av en Fabrizio i sitt esse. Som hemma hos Mamma Anna i Milano – fast med servitörer.

Middagsupplevelsen på Mamma Anna & Co kostar £35 (ca 400 kr) per person och är varje fredag och lördag i sommar.

Boka bord här.

Själva ”labbet” (butiken) är öppet 11-21 varje dag på 3 Charleville Road, nära West Kensingtons t-bana.

Helgen bjöd på strålande sol i London. Då passade jag och fyra kompisar på att luncha – i totalt mörker. Blindrestaurangen Dans le Noir (30-31 Clerkenwell Green), har legat på min att-göra-lista ända sedan jag hörde talas om den för några år sedan. Här äter man utan att se ett dyft – för att förbättra sinnen som smak och hörsel.

Vi träffades i baren och fick beställa en trerätters meny av kött, fisk, vegetariskt eller surprise. Det kändes lika bra att löpa hela linan ut och satsa på överraskningen. Den blinde servitören Roberto hämtade sedan upp oss och vi gick med en hand på varandras axlar in till vårt bord. Sedan såg vi inget mer på någon timme.

Det var helt omöjligt att med kniv och gaffel jobba sig igenom förrätten – som visade sig vara en bläckfisksallad. Det fina var att ingen av mina vänner kunde se hur jag slafsade i mig den. Roberto tittade till oss hela tiden, gav tjejerna massage och fick alla att slappna av trots att vi satt där och såg inte en centimeter framför oss.

– I mörkret är vi alla vackra och unga, skrek han.

Huvudrätten bestod av olika sorters kött – bland annat känguru – och jag njöt av att höra mina matnördiga kompisar diskutera vad det var vi egentligen åt. Det där med att smaksinnet skulle få en kick av att synen var utslagen bet inte riktigt på oss. Däremot var skrattmuskulaturen på högvarv. Trots att vi bara druckit vatten hade mörkret på något sätt vaggat in oss i ett rus där alla kring bordet plötsligt blev väldigt frispråkiga, vilket var underbart.

Efter en jättegod dessert och många skratt leddes vi ut i dagsljuset igen. En trerätters lunch för £51 (ca 545 kr) är kanske inget jag kommer att göra varje vecka. Men denna unika upplevelse var helt klart en av veckans ljusglimtar. Och skulle säkert fungera perfekt för en (blind)dejt.

En annan händelse som vände mörker till strålande ljus i veckan var givetvis att kollegorna Niclas Hammarström och Magnus Falkehed släppts fria. Jag spenderade själv en dag med Niclas på ett jobb i somras och har sedan försvinnandet tänkt mycket på honom och hans nära – speciellt under julen. Onsdagens nyhetsflash i mobilen bevisade återigen att nyheter inte alltid är tråkiga. Välkomna tillbaka!

Den gångna helgen var besökshelg i London. Kompisar från Sverige, USA, Australien, Österrike, Tyskland och Skottland som jag pluggat med i Hongkong råkade vara i staden samtidigt och jag väljer att tro att det var på grund av min födelsedag i fredags. Det resulterade i ett fyradagarsfirande som jag inte riktigt återhämtat mig från.

Här är några av de stopp helgens resa tog:

Torsdagen: Indisk middag på bring-your-own-booze-restaurangen Aladin i Brick Lane. Den kan vara jättebillig om man är noga med att de inte lyckas lura en. Sedan en öl på loungeklassikern Café 1001 runt hörnet.

Fredagen: Champagnelunch på fräscha Henry’s Café Bar i Covent Garden, sedan firande på sköna puben The Steam Passage Tavern i Angel.

Lördagen: Mexikansk tapas och en öl som serveras med stark tomatsås, citron och salt på restaurangen/baren La Bodega Negra i Soho. Därefter en drink på loungen Maison Touareg som är ett bra ställe om man vill sitta ner och höra varandra efter 11 en lördag. Det är också The Hippodrome Casino vid Leicester Square där vi stannade till 6 på morgonen tillsammans med en stor del av Les Miserables-musikalens skådisar. Även om man inte spelar är det en kul dygnet-runt-öppen värld att kliva in i ett tag.

Söndagen: Kinesisk mat och cocktails på Cha Cha Moon vid Carnaby Street, därefter en promenad till Hyde Parks tyska Winter Wonderland – ett måste i London innan jul som förtjänar en egen bloggpost.

Dagen efter att Sverige missat VM mådde jag inget vidare. Men det beror kanske snarare på tröstfesten än på själva resultatet.

Vi hade sett matchen med hundratals svenskar på sköna The Pipeline vid Liverpool Street. Av alla ställen som visar Sveriges matcher var den svenskägda puben överlägset bäst. Vi går ofta dit på tisdagskvällar då de har Londons mest prisvärda comedyshow men denna vecka var det lätt att hålla sig för skratt.

För att komma över matchförlusten drog vi vidare till öppningsfesten för den nya heta restaurangen/klubben Steam & Rye vid Bank. Det är Nick House, hjärnan bakom Mayfairklubbarna Mahiki och Whisky Mist, som tillsammans med supermodellen Kelly Brook (som också var på festen) tagit över en gammal banklokal och inrett den i amerikansk 40-talsstil.

Vi fick provsmaka lite av den amerikanska menyn som kommer att serveras där, och gick igenom större delen av deras digra drinklista. Bäst på festen, förutom några grymma dansshower och fri bar, var ovanvåningen som inretts med giraffer, papegojor, cyklar och fågelburar i en spännande blandning som måste ses. Londons hetaste nytillskott på klubbhimlen är perfekt både för dejt eller utekväll.

147 Leadenhall Street

T-bana: Bank

Öl och pubmat i all ära – ibland vill man bara umgås utan onyttigheter. Därför finns det nu en bar med cocktails, mat och dj:s – som inte serverar alkohol. Popup-succén Redemption Bar är sedan augusti permanent i Portobello. Läckra ”mocktails” och en fräsch vegetarisk meny är perfekt dagen efter en tung utekväll. Som idag.

Redemption bar: 13-15 Golborne Road

T-bana: Westbourne Park

Här kommer ett billigare, nyttigare och miljövänligare alternativ till att äta en dyr mikrad Sunday Roast på en pub. I Dalston kan man nämligen för några pund äta en jättebuffé – som tillagats av överblivna grönsaker från lokala marknader och butiker.

Långt bort från de dyra och kommersiella restaurangerna i centrum ligger Passing Clouds. Där erbjuds man på söndagar Londons mest miljövänliga och prisvärda mål mat. Vid 14-tiden samlas volontärerna där. De cyklar runt i östra London och plockar upp överbliven mat från caféer, marknader och butiker. En undersökning av The Institution of Mechanical Engineers i London i våras visade att hälften av all mat som produceras i världen aldrig når oss – och i västvärlden beror det ofta på att frukt och grönt inte ser kosmetiskt ”korrekta” ut. Men för People’s Kitchen, som denna volontärorganisation heter, spelar det ingen roll om en potatis har en liten bula eller om moroten inte är helt rak. Och när de någon timme senare börjar tillaga den vegetariska maten förvandlas dessa ”osäljbara” grönsaker varje vecka till en underbar buffé.

Vid 18-tiden är maten klar, folk från nära och fjärran strömmar in i lokalen och hugger för några punds donation in i sallader, gratänger, bröd och efterrätter. Inte sällan visas det även dokumentärfilmer på ovanvåningen. Det här är ingenting för dig som åkt till London för att kolla in de senaste Michelinstjärnorna. Men vill du träffa lite sköna östlondonbor, äta en helt improviserad buffé gjord på 100% kärlek, spara lite pengar och känna att du gör något gott så välkomnar Passing Clouds dig varje söndag klockan 18. Kanske ses vi där!

Passing Clouds: 1 Richmond Rd, E8 4AA
T-bana: Dalston Kingsland/Dalston Junction
Donation: De rekommenderar £3 (ca 30 kr) men man kan lägga vad man känner för.

Jag har förvisso inte varit på restaurangen Dans Le Noir, där du äter middag i totalt mörker, med hjälp av blinda servitörer. Men London erbjuder helt klart andra möjligheter till intressanta middagsupplevelser.

En grupp kockar, konstnärer, inredare och skådespelare har slagit sina kloka huvuden ihop så hårt att fenomenet Gingerline uppstått. Gingerline är ett smeknamn på östra Londons overground-linje som ju är orangefärgad (och som trots att den är den nyaste tillskottet i t-banespindelnätet har brunmönstriga säten som skriker 80-tal). Gingerline är också ett succékoncept med spännande mat, hemliga lokaler och intressant underhållning. De tar över en tom lokal i några veckor, inreder den och håller middagar där innan de flyttar till nästa.

Inte ens efter att vi bokat vår middag i våras fick vi reda på var den skulle äga rum. Istället ombads vi vänta nära overground-linjen vid sextiden på dagen som vi bokat. Efter en fördrink i Shoreditch fick vi mycket riktigt ett sms klockan 18, som berättade vilken station på Gingerline vi skulle ta oss till. Där skulle vi gå 20 meter och in genom en svart dörr. Efter dörren väntade en hyfsat liten lucka och en tunnel innan vi klev rakt upp i Gingerlines fantasivärld. Skådespelare utklädda till feer sprang runt och skojade och en pratande måne på väggen välkomnade oss.

Månmannen ledde oss igenom tre intressanta rätter som varvades med lekar, toast-tävlingar och cocktails. Alla kring det långa bordet hade haft samma äventyr att ta sig dit och alla delade samma spänning i denna overkliga miljö. Det gjorde stämningen underbar.

Gingerline kostar £50 (ca 500 kr) per person och är inget man gör varje dag. Men för en trerätters middag och en oförglömlig helkväll är det ganska rimligt. Detta utsålda fenomen har precis meddelat att de gör comeback i november och kör i ett hemligt högkvarter fram tills årsskiftet. Biljetterna släpps klockan 9 den 30 september. Är du i London någon av årets sista månader, boka din plats så snart de släpps så har du en färgsprakande kväll att se fram emot.

Läs mer och boka biljetter på Gingerlines hemsida.

Jag har aldrig varit i Japan. Men jag tänker att om det är lite som restaurangen Inamo i Soho, så vill jag åka dit. Maten – en blandning av det japanska, thailändska och kinesiska köket – är ingen besvikelse. Men det bästa med Inamo är vad som händer innan, mellan och efter rätterna. Deras interaktiva bord och tallrikar får nämligen alla gäster att bli som barn igen – och barnen själva att stortrivas.

När du bläddrar i menyn projiceras en bild av den markerade rätten på din tallrik och gör det lite lättare att gå igenom de olika asiatiska namnen. Efter att du beställt går det att spela på den nya sortens bordsspel – spel på bordsskärmen. En gudagåva till barnfamiljer (fråga Victoria Beckham som ätit där med sina barn) och inte heller dumt för en dejt.

Efter maten går det givetvis att använda pekskärmen/bordet till att beställa taxi eller kolla bästa resvägen hem.

Inamo Soho: 134-136 Wardour Street, W1F 8ZP karta

Telefon: 020 7851 7051

T-bana: Tottenham Court Road