Igår lagade jag och en svensk kompis skagenröra. Jag hade tagit på mig ansvaret att införskaffa den luriga ingrediensen färsk dill. Till dags datum har jag ännu inte stött på denna kryddväxt i någon spansk maträtt. Jag gjorde som jag brukar och styrde stegen till marknadsstånd nummer 537 inne på den turisttäta saluhallen La Boqueria.

Trots att det bor så många svenskar i Barcelona är ryssarna förmodligen stans största dillkonsumenter fick jag reda på efter lite småsnack med försäljaren, som även säljer gräslök. Garneringen till alla svenska högtider som man kan tänkas vilja fira i Barcelona är med andra ord säkrad.

Liten ordlista

Dill
Spanska: eneldo
Katalanska: anet

Gräslök
Spanska: cebollino (ibland verkar detta ord även gälla för salladslök)
Katalanska: cibulet

Svenske kocken Fredrik Berselius öppnade förra året restaurangen Frej i en lokal precis intill Williamsburgs nya mötespunkt, Wythe Hotel.

Tidigare i år gjordes konceptet om en smula och Aska såg dagens ljus. Den nya versionen blev än mer omtalad än den förra, speciellt för sina avsmakningsmenyer och för några dagar sedan styrde jag kosan dit för att prova.

För $65 är det verkligen mycket värde för pengarna. Alla rätter är minituöst framtagna med smaker som kompletterar varandra. Under kvällen serverades ärtor med rökt lax, dill med ansjovis, bläckfisk med gurka och min favorit – anka med rabarber och granbarr. Den söta rabarbern och de syrliga barren gjorde ankan till en helt ny upplevelse.

En av rätterna presenterades som sweetbread. Jag har sett det på middagsmenyer tidigare och har då från flera olika amerikaner hört att det är hjärna. Det visar sig inte stämma alls.

– Den sweetbread vi serverar är kalvbräss, förklarar Fredrik.

På andra ställen kan det dock vara bukspottskörtel, men en körtel är det alltså – inte hjärna.

Jag har själv aldrig beställt sweetbread, men med de nya kunskaperna och det faktum att det serverades som en av de sju rätterna, så fick jag alltså chansen att prova.

Betyget: Riktigt gott, även om konsistensen kändes lite ovan. Någon amerikan i sällskapet såg dock lite tveksam ut, ungefär samma min som uppvisades när en hors-d’oeurve av krispig blodpudding serverades. Det är intressant hur mycket vana har att göra med vilken mat som känns okej att äta och inte.

Till maten går det att beställa en drinkmeny bestående av olika viner, öl, malt, snaps och sake som passar till varje rätt för $45.

Aska serverar denna avsmakningsmeny tisdag-torsdag. På fredag och lördag har de en 10-rätters för $115. Reservationer är ett måste eftersom det är så populärt.

Igår tog jag emot en svensk familj som skulle hyra vår lägenhet i East Village i en vecka. Det första de frågade om var Smorgasburg.

Matmarknaden som startade i Williamsburg för några år sedan har blivit ett otroligt populärt helgnöje. Först var det bara lördagar nere vid vattnet och North 7th Street i den hipstertäta stadsdelen. Men förra året invigdes söndagar i Dumbo och samtidigt lade man till en ölservering till all god mat som säljs.

När jag besökte Smorgasburg fastnade jag direkt för Noshi, en sammanslagning av orden Nordic och Sushi, vilket innebär att japanska och danska smaker blandats i en perfekt kombo. Men här finns en sådan variation att det passar alla smaker – indiskt, bolivianskt, mexikanskt, koreanskt, nudlar, fisk, korv och så efterrätter som cheesecake och glass, och mycket mycket mer.

Att äta sig genom New York kunde inte vara lättare.