I går blev Hanna Folkesson uttagen till kommande landslagsläger. I dag var det Julia Spetsmarks tur att komma med. Pia Sundhages test av talanger tycks inte vilja ta slut.

När Umeås Hanna Folkesson blev inkallad till landslagets läger blev frågan om vem som lämnat återbud aktuell. Förbundet jobbar ju klassiskt nog efter principen: ”en ut, en in”.

I dag kom beskedet att det är Stina Segerström (problem med en baksida) och Madde Edlund som av okänd anledning står över landslagssamlingen. Och med inte ett utan två återbud till hands passade Sundhage & Co på att också kalla in Julia Spetsmark som ersättare nummer två.

Jag kan på ett sätt förstå – och gilla – Sundhages vilja att se så många talanger och tänkbara landslagsspelare som möjligt. Hon har varit borta från svensk fotboll i många år och vill skaffa sig ett bättre grepp om läget här hemma. Samtidigt kan jag tänka mig att hon vill skaka om lite och sätta press på spelare som i många år varit närmast självskrivna i Thomas Dennerbys landslag.

Men på samma gång som jag hajar anledningarna och köper Sundhages syften, så tycker jag nog att det börjar gå lite inflation i uttagningar av talanger och spelare som gjort bra ifrån sig i serien närmast under Damallsvenskan.

Det börjar snart bli lika lätt att komma med i damlandslaget (i alla fall på landslagsläger) som att få matcher i Tre Kronor på meritlistan – och så ska det inte vara.

Spelare ska göra sig förtjänta av sina landslagsplatser, vilket sker genom att prestera bra på hög nivå under lång tid. Att som Julia Spetsmark komma med efter att ha levererat och blivit lite av en ”snackis” i Söderettan kvalificerar inte för en plats på ett blågult läger. Inte i min bok i alla fall.

Då tycker jag att uttagningen av Hanna Folkesson känns mycket mer adekvat och riktig. Folkesson har varit bra under flera säsonger och har fortfarande potential att ta nya, betydande kliv som spelare.

Det är inte så att jag i sak missunnar talangfulla spelare att få vara med på läger med damlandslaget. Tvärtom så tror jag både att det kan vara otroligt lärorikt och ge en duktig energiboost för framtiden. Men med ett drygt halvår kvar till EM på hemmaplan tycker jag att det är mycket viktigare att börja svetsa samman de spelare som faktiskt ska vara med och inte minst skapa en så högkvalitativ träningsmiljö som möjligt.

Tiden börjar bli knapp och med en handfull ”blivande”, men ännu inte färdiga, damlandslagsspelare med på lägret så riskerar kvaliteten på träningarna att bli lidande. En kvalitetsförlust som jag inte tror att blågult har råd med om sommarens EM ska bli en hit.

***

Varför ersattes inte Stina Segerström av en försvarsspelare? Sara Larsson till exempel.

***

Hade inte Sofie Andersson (Vittsjö) eller Jenny Hjohlman (Umeå) varit bättre ersättare för Madde Edlund än Julia Spetsmark?

***

Är det inte dags för Svenska Fotbollförbundet att börja släppa sina nyheter innan de dyker upp i alla andra mediala kanaler?

***

Sist, men inte minst så såg jag att Umeå har stärkt upp sin trupp med isländska mittbacken Katrin Jónsdóttir. En värvning som ger det unga UIK än mer välbehövlig rutin.