Sex ordinarie spelare saknades i tränare Tony Gustafssons premiärelva.
Resultatet: en svidande förlust och flera frågetecken.

Tyresö är en klubb i kris, det har snart nog alla läst vid det här laget.
Frågan nu är väl hur stora problemen är och vad de faktiskt kommer att innebära i slutänden.

För det var som jag skrev i Sportbladet ett brandskattat Tyresölag som tog ett tidigt söndagståg till Kristianstad i morse – utan vare sig Caroline Seger, Marta, Veronica Boquete eller Meghan Klingenberg.

Med på tåget fanns däremot Christen Press och Whitney Engen, som kom tillbaka till Sverige sent i går efter spel med det amerikanska landslaget.
Amerikanskorna började dock eftermiddagens bortamatch på bänken.

Kristianstad bockade, neg och tackade för det med att ta ledningen redan i den första minuten genom Marija Banusic.
För den som funderat på hur Tyresö kommer att stå sig när stjärnorna lämnar efter Champions League kom ett första svar på den frågan i eftermiddag: så där.

Skånelaget kunde, trots en allt starkare Tyresökontroll, öka på till 2–0 i slutet och därmed stänga matchen.

Borde prestera bättre
Nu går det aldrig att skylla förluster på skador och skavanker.
Man ställer alltid bästa tänkbara lag på planen – under rådande omständigheter.
Det gjorde Tyresö i mötet med Kristianstad och det borde ha resulterat i åtminstone en poäng.

Oavsett om en handfull viktiga och skickliga spelare saknades var det inget skitgäng som Tony Gustavsson mönstrade.
Carola Söberg vaktade målet, Lisa Dahlkvist, Linda Sembrant och danskan Line Röddik Hansen kamperade ihop i backlinjen – och såväl Malin Diaz som rutinerade Madelaine Edlund huserade i offensiva roller.

Därtill fick samtliga tre brasilianskor, som fått arbetstillstånd, spela. Alla tre med erfarenheter och meriter från det brasilianska landslaget.

Så min summering är att det inte var skadorna och förändringarna i elvan som fällde krisklubben.
Snarare var det den kaosartade situationen som sådan som kostade Tyresö poäng på Vilans IP.

Var det här bara en tillfällighet, en dålig dag på jobbet, eller har vi bara sett början på ett fritt fall för 2012 års mästarlag?

…

Kopparbergs/Göteborg imponerade desto mer i sin premiär mot Vittsjö.
Seger med 5–0 och tre mål av nyförvärvet Manon Melis.

Jag kan säga att jag verkligen inte hade räknat med att Stefan Rehns gäng skulle springa över Skånelaget så pass enkelt och stort.

…
Imponerande var väl också till viss del Piteås 1–0-viktoria mot Linköping.
Ett välorganiserat, taktiskt slipat och påpassligt Piteå fick därmed en finfin start på säsongen.

Jag misstänker att segerskytten Pauline Hammarlund tyckte det smakade mumma att sänka sitt förra lag dessutom.

…

Umeå hittade en väg att vinna i blåsten mot Jitex.
Det blåste tydligen riktigt hård sidvind, vilket påverkade spelet och matchen.

Precis som i cupmötet med Piteå för någon vecka sedan kom Hanna Sandström in från bänken och satte segermålet. Snacka om succé-inhoppare.

…

Själv tillbringade jag eftermiddagen i Solna där jag såg AIK mot Rosengård.
Matchen slutade föga överraskande med seger för mästarlaget från Skåne – som i likhet med t ex Tyresö saknade flera viktiga spelare.

Elin Rubensson, Lina Nilsson, Kirsten van De Ven och Lisa Ek lyste alla med sin frånvaro, men Rosengård kunde ändå vinna tämligen enkelt.

Därmed inte sagt att storfavoriten kommer att springa hem Damallsvenskan i år.
Nej, Rosengård kommer att tappa poäng.
Det är jag säker på.

Framför allt så tror jag att man kommer att vara sårbara och utsatta i matcher mot lag som är riktigt snabba och skickliga i sina omställningar.
Det är jag nästan säker på.

AIK då?
Nykomlingen stretade emot så gott det gick, men utan Maja Saari i mittförsvaret och Emma Lundh på topp är laget lite tunnt.
Det kommer sannolikt att bli ett svårt och tufft år för laget.

Det är jag också säker på.