Två till synes billiga mål tog Rosengård till seger mot Umeå (2–1), men Malmölaget hade två ribbträffar, en boll i stolpen och kunde vunnit med betydligt större siffror.

Det blev match på T3 Arena i Umeå, trots allt. Rosengård höll ett rejält tag i taktpinnen, dikterade villkoren och skapade fem, sex lägen att måla före paus. Chanserna till trots stannade ledningen vid två mål, båda resultat av misstag och missförstånd i hemmalaget.

Ledningsmålet kom till efter att målvakten Malin Reuterwall och lagkaptenen Emma Berglund inte kommunicerat på bästa sätt, det andra efter svag markering på en hörna (följt av alldeles för passiva hemmaspelare). Efter paus tajtade Umeå till det på mittfältet, vann fler dueller och skapade allt fler omställningar – dock utan att vaska fram särskilt många målchanser.

Hon har varit kritiserad och blev petad inför matchen, men när Lina Hurtig väl fick chansen gav hon svar på tal och reducerade Rosengårds ledning. Närmare än så kom dock aldrig Umeå mot ett totalt Rosengård som var en klass bättre, vilket man visade genom att utnyttja misstag och vinna trots att man inte spelade på topp.

****

Marta gjorde comeback i Damallsvenskan och debut i Rosengård – mot sin forna klubb. Visst såg hon lite ringrostig ut och visst saknades den rätta skärpan, men brasilianskan kommer att bli ett rejält tillskott i Malmölaget.

****

Jag trodde att Umeå skulle kunna vara med och fajtas om en topp fyra-placering den här säsongen. Efter att ha sett fyra matcher (kvällens kamp inräknad) är jag inte lika säker. Jag tycker att laget är lite för snällt, lite för uddlöst och faktiskt saknar en tillräckligt jämn och högklassig keeper för att kunna utmana topplagen på riktigt allvar.

****

Hanna Sandström och Lisa Lantz var två av Umeås bästa spelare för kvällen. Den förstnämnda slet som ett djur och belönades med en assistpoäng.

****

Ramona Bachmann var bra i vanlig ordning (men ändå inte lika bra som hon brukar vara), Katrin Schmidt var stark och klok, medan  Therese Sjögran gjorde en riktigt blek figur. Veteranen var närmast osynlig i 90 minuter.