Rosengårds jakt efter en fullgod ersättare till Therese Sjögran är över. VM-mittfältaren – och Sjögran-kopian – Lieke Martens har skrivit på för Malmöklubben.

Jag hintade om Rosengårds intresse för ett par av Kopparbergs/Göteborgs holländskor redan när löven satt kvar på träden och solen värmde.

I dag bekräftade sportchefen Therese Sjögran att Lieke Martens skrivit på ett kontrakt som sträcker sig över kommande säsong.

Därmed har Malmöklubben inte bara värvat damallsvenskans bästa offensiva yttermittfältare, man har knutit till sig ren blåkopia av Sjögran själv.

***

Återbuden har duggat tätt inför landslagslägret som inleds på Bosön i dag. Sist att lämna återbud till den 32-spelare stora samlingen var Hedvig Lindahl – som ersätts av Umeås reservmålvakt Malin Reuterwall.

Jag har varit positiv till Pia Sundhages val att ta ut 32 spelare till lägret på Bosön, för att ge sig själv chansen att titta närmare på spelare som inte brukar vara aktuella när det snackas landslagsspel.

Men att plocka in en målvakt som tappade förstaplatsen i klubblaget och bara spelade sju matcher under säsongen måste ifrågasättas.

Reuterwall har inte utvecklats under de två senaste säsongerna, kanske till följd av den ryggskada som har hämmat henne, och borde med sina sju starter under året inte vara aktuell över huvud taget.

Nog borde Sundhage och Lilie Persson kunnat plocka in en målvakt med bättre framtidsutsikter än Umeås tvåa.

Inget lag har spelat oavgjort så många oavgjorda matcher i damallsvenskan som Hammarby. När laget i kväll hade chansen att skapa avstånd till Umeå och lagen under nedflyttningsstrecket kryssade man igen – inför ögonen på förbundskapten Pia Sundhage.

2–2 på Zinkendamms IP var ett resultat som varken Hammarby eller gästande Kristianstad var riktigt nöjda med.  Bajen, som var det bättre laget över 90 minuter, skapade tillräckligt med chanser för att vinna matchen – men bjöd även på flera farliga omställningslägen till följd av bolltapp på mittplan.

Hade effektiviteten i offensivt straffområde varit lite bättre eller de förlupna passningarna aningen färre hade nykomlingen sannolikt lämnat planen med tre poäng i bagaget. Nu fick man nöja sig med en poäng för femte matchen den här säsongen och försöka glädjas åt att man fortfarande inte förlorat på hemmaplan.

Kristianstad kunde ha knyckt samtliga tre poäng i kväll, men individuella misstag grusade de chanserna.

***

Redan innan matchen mellan Hammarby och Kristianstad slog dagens stora nyhet ner. Rosengårds tränare Markus Tilly har blivit sjukskriven och ersätts tills vidare av Therese Sjögran.

Vad Tillys frånfälle kommer att innebära för mästarlaget är omöjligt att sia om, men att hans skor ska kunna fyllas helt och fullt av den nyblivna fotbollspensionären Sjögran är väl knappast rimligt att tro.

***

Eskilstuna ser allt mer ut att på allvar utmana Rosengård och Linköping i toppen av tabellen. I går besegrade man Kopparbergs/Göteborg med 3–1 och tog klivet upp på andra plats bakom Malmölaget.

***

Umeå kunde, kanske till och med borde ha tagit en poäng mot Kif Örebro på hemmaplan i går, men gjorde det inte. Två mindre lyckosamma insatser av målvakten Malin Reuterwall och vänsterbacken Elin Landström blev rejält kostsamma.

Örebro tackade genom att näta två gånger om och ta med sig tre väldigt viktiga poäng tillbaka till Närke.

Två till synes billiga mål tog Rosengård till seger mot Umeå (2–1), men Malmölaget hade två ribbträffar, en boll i stolpen och kunde vunnit med betydligt större siffror.

Det blev match på T3 Arena i Umeå, trots allt. Rosengård höll ett rejält tag i taktpinnen, dikterade villkoren och skapade fem, sex lägen att måla före paus. Chanserna till trots stannade ledningen vid två mål, båda resultat av misstag och missförstånd i hemmalaget.

Ledningsmålet kom till efter att målvakten Malin Reuterwall och lagkaptenen Emma Berglund inte kommunicerat på bästa sätt, det andra efter svag markering på en hörna (följt av alldeles för passiva hemmaspelare). Efter paus tajtade Umeå till det på mittfältet, vann fler dueller och skapade allt fler omställningar – dock utan att vaska fram särskilt många målchanser.

Hon har varit kritiserad och blev petad inför matchen, men när Lina Hurtig väl fick chansen gav hon svar på tal och reducerade Rosengårds ledning. Närmare än så kom dock aldrig Umeå mot ett totalt Rosengård som var en klass bättre, vilket man visade genom att utnyttja misstag och vinna trots att man inte spelade på topp.

****

Marta gjorde comeback i Damallsvenskan och debut i Rosengård – mot sin forna klubb. Visst såg hon lite ringrostig ut och visst saknades den rätta skärpan, men brasilianskan kommer att bli ett rejält tillskott i Malmölaget.

****

Jag trodde att Umeå skulle kunna vara med och fajtas om en topp fyra-placering den här säsongen. Efter att ha sett fyra matcher (kvällens kamp inräknad) är jag inte lika säker. Jag tycker att laget är lite för snällt, lite för uddlöst och faktiskt saknar en tillräckligt jämn och högklassig keeper för att kunna utmana topplagen på riktigt allvar.

****

Hanna Sandström och Lisa Lantz var två av Umeås bästa spelare för kvällen. Den förstnämnda slet som ett djur och belönades med en assistpoäng.

****

Ramona Bachmann var bra i vanlig ordning (men ändå inte lika bra som hon brukar vara), Katrin Schmidt var stark och klok, medan  Therese Sjögran gjorde en riktigt blek figur. Veteranen var närmast osynlig i 90 minuter.

För två veckor sedan skrev jag att Tony Gustafsson skulle ta över USA:s landslag efter Champions League-finalen mot Wolfsburg.
I dag blev han utnämnd till assisterande förbundskapten.

Att Tony Gustavsson var en het kandidat till posten som ny amerikansk förbundskapten var tydligt. Tyresötränaren fanns med på den lista över tänkbara personer för jobbet.

Men när Jill Ellis utnämndes till ny förbundskapten för världens kanske bästa landslag trodde många att Gustavsson gått miste om chansen.
Jag hade en annan känsla och tanke, vilken jag också lanserade här i bloggen:

”Kort efter Champions League-finalen 22 maj tror jag att det amerikanska förbundet presenterar Gustavsson som ny förbundskapten för USA – kanske tillsammans med Ellis”.

I kväll gick det amerikanska förbundet ut med uppgifterna om att Gustavsson blir assisterande förbundskapten för USA:s landslag och tillträder sin nya tjänst redan i juni.

Sannolikt var det möjligheten att kunna behålla basen hemma i Sverige som gjorde att Gustavsson fick rollen som assisterande coach.

Oavsett vilket så blir VM nästa sommar om möjligt än mer intressant, med svenska ögon sett.
Tänk en avgörande match mellan USA och Sverige där Pia Sundhage och Tony Gustavsson, som kamperade ihop under OS i London, ställs öga mot öga med varandra.

Det skulle vara en riktig höjdare.

…

På tal om Pia Sundhage så offentliggjorde hon truppen till VM-kvalmatcherna mot Skottland och Färöarna.
Och för ovanlighetens skull innehöll den blågula 23-mannatruppen ett par oväntade uttagningar.

Den största överraskningen i gruppen var utan tvekan Magdalena Ericsson.
Linköpingsbacken, med en landskamp i bagaget, har nyligen kommit tillbaka från en skada som hållit henne borta från planen under säsongsinledningen.

Men med lagkompisen Jessica Samuelsson på skadelistan fick nu Ericsson chansen. Riktigt intressant.

En annan spelare som kom med trots att hon missat större delen av vårsäsongen var Umeås Jenny Hjohlman.
Speedkulan gjorde en blek figur i sin första match från start (den mot AIK på Skytteholm), men svarade enligt uppgifter för en riktigt stark insats i segermatchen mot Vittsjö där hon också gjorde två mål.

Med i truppen kom också Umeås målvakt Malin Reuterwall som varit borta från landslagssnacket sedan förra hösten.

Däremot petades Antonia Göransson eftersom landslagsledningen anser att hon har fått för lite speltid i klubblaget Potsdam.
En motivering som haltar – i synnerhet eftersom Olivia Schough, som bara spelat några få minuter i Bayern München, kom med.

Med i truppen kom också Emma Berglund och Malin Diaz, som båda fick hoppa in i segermatchen mot Nordirland senast.

Damallsvenskan är rekordjämn.
Fem futtiga poäng skiljer mellan serieledande Rosengård och tabellnian Kristianstad.
När ska något eller några lag ta chansen?

Under de senaste tio åren har jag följt och bevakat svensk damfotboll på riktigt nära håll, men jag kan inte dra mig till minnes att jag någonsin upplevt en så jämn vårsäsong som jag gör nu.
Efter sju spelade omgångar (för alla lag utom Umeå och Tyresö som spelat sex matcher vardera) är det sardinburkstrångt i tabellen.

Regerande mästarlaget Rosengård är med sina 15 poäng bara tre pinnar före trion Linköping, Eskilstuna och Örebro.
Umeå och Piteå, med elva poäng vardera, parkerar just bakom tätkvartetten och följs i sin tur av tre lag på tio poäng; Göteborg, Tyresö och Kristianstad.

Frågan är när något lag ska ta chansen att på allvar haka på Rosengård eller kanske till och med gå ifrån?
Både Linköping och Eskilstuna hade möjligheten att gå upp på 14 poäng i går, men tog den inte. Matchen lagen emellan slutade 1–1.

Även Piteå och Umeå kunde göra sig själva till topplag i går, men för Piteå slutade bortamatchen mot AIK med en 2–1-förlust och för Umeå blev resan till Kristianstad poänglös (förlust med 1–0)

Tidigare i veckan räknade jag bort Kopparbergs/Göteborg från tabelltoppen när laget förlorade mot Örebro med 2–0. Det uttalandet kan jag få ta tillbaka eftersom Stefan Rehns gäng trots allt bara är fem poäng från förstaplatsen.

På tal om tabelltoppen så hade ju Rosengård ett riktigt fint läge att rycka ifrån, men Skånelaget föll mot Tyresö (2–1) och därmed är Damallsvenskan fortsatt rekordjämn.

…

Noterbart är att Umeå valde att ställa Tove Enblom i mål istället för ordinarie målvakten Malin Reuterwall i matchen mot Kristianstad.
Enblom fick tuffaste tänkbara starten på sin debut när hon tvingades släppa Linnea Liljegärds avslut förbi sig.

…

Att Charlotte Rohlin blev besviken när hon drog upp sin lårskada i comebacken mot Kristianstad har kanske undgått någon, men gör det sannolikt inte lika mycket längre.

Landslagsbacken bröt nämligen ett ben i lillfingret när hon i frustration gav avbytarbåset en smäll i samband med att hon tvingades kliva av

Fyra debutanter fick plats i Pia Sundhages trupp till matchen mot Frankrike.
Landslagsåret inleds med ett tufft möte och en oundviklig generationsväxling.

Det blev en senare start på det blågula året än vad landslagsledningen hade hoppats på. Men den 8 februari är det dags, när Sverige ställs mot Frankrike i Amiens.

I dag presenterade assisterande förbundskapten Lilie Persson en 21 spelare stark svensk trupp där fyra debutanter fanns med: Stéphanie Öhrström, Magdalena Ericsson, Lina Hurtig och Emma Lundh.

Saknas gör därmed bland andra; Sofia Jakobsson, Lina Nilsson, Jessica Samuelsson, Jenny Hjohlman och Malin Reuterwall.

Nilsson och Hjohlman är skadade medan Samuelsson spelar i Australien i vinter. Varför de övriga två inte kom med vet jag inte, men jag har mina aningar …

Saknas i truppen gör också Emma Berglund (Umeå) och Linda Sembrant (Tyresö).

I Berglunds fall tror jag att hennes långa tid borta från planen (efter korsbandsskadan förra året) har varit avförande. Nu är UIK-backen tillbaka i full träning och snart lär hon nog vara tillbaka i blågult igen.

Varför Sembrant inte är uttagen vet jag inte. Kanske får hon chansen senare i år eller så är hon bara inte den mittbackstyp som Sundhage vill se tillsammans med Nilla Fischer.

Av det lilla som jag såg Sembrant i höstas så tyckte jag att hon hade problem med tempot när det gick undan, vilket skulle kunna vara en anledning till att hon inte finns med.

Tillbaka till de som faktiskt är uttagna.

Något gammalt, något nytt
Merparten av spelarna är de gamla vanliga, stommen i den elva som Pia Sundhage brukar ställa på planen, sen finns det några nya och några nygamla.

Tyresös Carola Söberg tillhör den senare kategorin. Efter att ha stått utanför ett bra tag och dessutom tackat nej när hon varit uttagen, är Söberg nu tillbaka.
Med tanke på att Kristin Hammarström slutat och att Sofia Lundgren är långtidsskadad är Söberg ett naturligt val – även om hon i mitt har haft svårt att övertyga på allra högsta nivå.

Stéphanie Öhrström är en av debutanterna i truppen. Veronamålvakten var med på lägret på Bosön i slutet av förra året och får nu en ny möjlighet.
Öhrström är välskolad, duktig och har tjänat ihop till den här chansen. Och med den konkurrensminskning som Hammarström och Lundgrens frånfälle medför är Öhrström en spelare som mycket väl kan finnas med i kommande landslagstrupper också.

Nya ytterbackar
Backsidan innehåller en landslagsdebutant och en spelare som inte varit uttagen som försvarsspelare tidigare.
Linköpings Magdalena Ericsson är rookien i sammanhanget. För den som inte känner till henne är hon utrustad med en finfin vänsterdoja och ett bra spelsinne, men hon har också vissa brister.

Jag gillar Ericssons spelstil, men undrar verkligen om hennes positionsspel och fart räcker till på europeisk toppnivå. Svaret kanske kommer just mot Frankrike i Amiens.

Elin Rubensson har ju varit med tidigare, men aldrig som back. Det är hon nu. Rosengårdspelaren imponerade på mig, och sannolikt också på landslagsledningen, när hon lirade högerback i Champions League i höstas.
Här har Sundhage & Co en oslipad diamant i sina händer. Jag tror nämligen att Rubensson kan bli en högklassig ytterback.

Offensiva talanger
De två sista debutanterna är offensiva spelare båda två. Den ena är Umeås Lina Hurtig, som många ville se i landslaget redan förra året, den andra är AIK:s Emma Lundh.

Att Hurtig finns med är inte svårt att förstå. Umeåspelaren gjorde en klart godkänd fjolårssäsong och har kvaliteter som det råder brist på i det svenska landslaget.
Men man ska samtidigt komma ihåg att hon är grön i sammanhanget och behöver få tid på sig för att växa in i rollen som seniorlandslagsspelare.
En roll som hon kommer att ikläda sig i många år framöver.

Sist, men inte minst, den uttagning som överraskade mig mest – Emma Lundh.
Visst har Lundh kvaliteter, men hon har inte tagit det där sista klivet. Steget från stor talang till viktig seniorspelare.
Lilie Persson sa till förbundets sajt att AIK-spelaren hade gjort avtryck på det senaste landslagslägret, så kanske är Lundh på väg att ta det där klivet trots allt – även om jag tvivlar en aning.

En ny tid är här
Ett nytt landslagsår är här och med det ett delvis nytt landslag – och ytterligare en uppgift: att inleda en generationsväxling.

Några spelare borde kanske redan ha slussats in, men jag har förståelse för att landslagsledningen inte ville påbörja den processen innan fjolårets EM-slutspel.
Nu finns det tid, gott om tid, att påbörja det arbetet. Därför känns det helt rätt att fyra debutanter finns med i truppen mot Frankrike, även om jag hade kunnat tänka mig någon eller några förändringar.

Personligen hade jag ju gärna sett Linköpings Stina Blackstenius i den här truppen. LFC-forwarden var ett riktigt utropstecken i Damallsvenskan förra säsongen och kunde helt klart ha belönats med en landslagsplats.

Nu lär Blackstenius chans komma, mer sannolikt förr än senare, för en helt oundviklig och klart nödvändig generationsväxling har inletts.
Sundhage & Co har en intressant och minst sagt delikat uppgift framför sig.

Söndagen tillhörde två skyttedrottningar, Pernille Harder och Sara Michael. Den första gjorde fyra mål, den andra sköt två.

Blivande storspelare Pernille Harder gjorde samtliga fyra mål när Linköping tog tre nya poäng via seger med 4–1-segern mot Sunnanå. Danskan är därmed ny tvåa i den totala skytteligan (sex baljor bakom Tyresös Christen Press).

För Linköping innebar segern att man klättrade upp på tredje plats i en något haltande tabell, för Sunnanå betydde förlusten att man nu har förlorat 13 av sina 16 matcher under säsongen – och fortfarande inte vet hur det känns att vinna.

Noterbart är att Linköping skiftade målvakt till mötet med Sunnanå. Brianna Davey, australiensiskan som dragits med en lättare skada, fick debutera i Damallsvenskan medan Lina Ringshamre förpassades till bänken.

På Behrn Arena var det Sarah Michael som levererade mest i offensiv riktning. Nigerianskan gjorde två av målen när Kif Örebro körde över Umeå, med nyblivna landslagsmålvakten Malin Reuterwall i målet, med klara 4–0.

Med dagens två fullträffar är Michael uppe i tio mål den här säsongen, tre bättre än vad hon lyckats med tidigare, och ett bättre än klubbkompisen Sanna Talonen.

För Örebro innebar fullpoängaren dessutom att man distanserade sig från Umeå och nu har sex poäng ner till västerbottningarna och sjätteplatsen. Ganska bra jobbat för ett lag som av de flesta tippades att slåss för att hänga kvar, får man väl säga.

Personligen är jag inte särskilt överraskad. Jag hade på känn att laget skulle göra en klart bättre säsong i år än i fjol och jag var övertygad om att Sarah Michael skulle göra sin målmässigt bästa säsong någonsin.

Gårdagen präglades av tveksamhet. Två omdiskuterade straffar, som kom att få påverka streckstriden, utdömdes – och en nybliven landslagsspelare gav ett valhänt intryck.

Tre bottenlag spelade i går. Två, Jitex och Mallbacken, får fortsätta kriga för nytt kontrakt efter att ha spelat 1–1. Men Mallbacken kunde ha knipit tre poäng om inte Jitex kvitterat på en omdiskuterad och tveksam (enligt flera av varandra oberoende rapporter) straff.

Fridolina Rolfö nitade dit bollen från elva meter och räddade en viktig poäng för Mölndalslaget. Därmed parkerar Mallbacken fortfarande på fel sida nedflyttningsstrecket, tre poäng bakom Jitex.

Men gårdagens stora vinnare var ändå Piteå som på en sent tilldömd och minst lika tveksam straff vann ”derbyt” i norr mot Umeå med 1–0.

På övertid pekade domaren Linn Andersson på straffpunkten efter en kort diskussion med en av de assisterande domarna. Kort senare placerade Josefin Johansson in segerbollen i nät bakom nyblivna landslagsmålvakten Malin Reuterwall.

Reuterwall såg med handen på hjärtar inte landslagsmässig ut på Johansson relativt välriktade straff – snarare tvehågsen.

Man ska ha klart för sig att Umeåmålvakten har gjort en bra säsong och tagit viktiga kliv i sin utveckling under året, men hon håller för den skull inte internationell nivå.

Att hon kommit med i Pia Sundhages VM-kvaltrupp mot Polen visar bara vilket glapp som finns bakom de tidiga 80-talisterna Sofia Lundgren, Kristin Hammarström, Hedvig Lindahl och Carola Söberg.

Klockan 18.00 släpper Pia Sundhage sin trupp till EM. Redan nu kan du läsa vilka spelare jag skulle ta ut till sommarens stora fotbollsfest.

Innan jag tar fram sågen och släpper bomber så vill jag förklara hur jag tänker.

Stommen i det svenska landslaget börjar närma sig, eller har redan passerat, de 30. För att inte behöva genomföra en generationsväxling av jätteformat under kvalet till VM i Kanada 2015 skulle jag redan nu plocka in några av framtidens svenska stöttespelare.

Jag skulle dessutom välja att rata några spelare som i mitt tycke inte har en framtid på absolut högsta internationella nivå. 

Med det sagt är det dags att presentera min EM-trupp.

Målvakter – två 30-plussare räcker
Kristin Hammarström och Sofia Lundgren är mina två mästerskapsmålvakter.

Eftersom en tredjemålvakt mest är med för att fylla ut lagbilden tycker jag att det finns anledning att ta in en yngre målvakt som har framtiden för sig istället för att satsa på 30-åringar som Hedvig Lindahl eller Carola Söberg.

Varför inte låta Malin Reuterwall, som har en klart godkänd vårsäsong i Umeå bakom sig, vara med – alternativt Sunnanås Susanne Nilsson.

Backar – Malmöbackarna slopas
Att skola om Nilla Fischer till mittback har visat sig vara ett smart drag av Pia Sundhage. Jag vidhåller att Fischer är ännu bättre på mittfältet, men hon är riktigt bra i mittförsvaret och kan flytta fram om det behövs.

Förutom Fischer kommer Charlotte Rohlin, Sara Thunebro, Jessica Samuelsson, Stina Segerström och Annika Svensson med i min trupp.

Den sistnämnda är med sin aktivitet, aggressivitet och tuffhet ett klart bättre alternativ än Malmös Lina Nilsson som varit svag hela vårsäsongen och som snarare reagerar än agerar på planen.

Amanda Ilestedt har inte imponerat på mig och är, som jag ser det, en för dålig passningsspelare för att ta plats i en EM-trupp den här gången.

Jag skulle istället välja att ta med Linköpings Magdalena Ericsson, som visserligen har en hel del kvar att lära och utveckla, men som är begåvad med en vänsterfot som ett framtida svensk landslag skulle må bra av.

Mittfältare och forwards – Sjögran tar ingen plats
Ett ganska stort antal spelare känns givna. Däribland finns Caroline Seger, Marie Hammarström, Antonia Göransson, Kosovare Asllani, Lotta Schelin, Josefine Öqvist, Sofia Jakobsson och även Lisa Dahlkvist – även om hon inte har varit i närheten av den form hon visade upp i VM 2011.

Emmelie Konradsson har varit med hela året och ska också hon med till EM, precis som Elin Magnusson (som debuterade mot Brasilien).

Utöver dessa är det hög tid att släppa fram morgondagens blågula stjärnor. Malmös Elin Rubensson är en av dessa och är med sin mångsidighet en spelare som jag skulle plocka med.

Samma sak gäller för Lina Hurtig. Umeåanfallaren är visserligen inte är färdig för ett seniormästerskap ännu, men hon kommer att vara en väldigt viktig spelare i morgondagens svenska landslag. Låt henne känna på atmosfären, se vad som krävs och skaffa sig erfarenheter som kan vara värdefulla i framtiden.

Olivia Schough är ett alternativ för min trupp, men jag skulle nog ta ut Jenny Hjohlman istället. Umeåspelarens spetsegenskaper är vassare och väger tyngre än Schoughs kvaliteter, så sista platsen i min EM-trupp går till ”Viksjöfors-expressen”.

Klockan 18.00 offentliggör förbundskapten Pia Sundhage sin trupp till EM. Räkna med någon överraskning, men med betydligt färre skrällar än jag skulle ta med i min blågula styrka.