Hennes tolv minuter i gårdagens match mot Kif Örebro på bortaplan kan ha varit hennes sista i Tyresö. Jennifer Egelryd ser ut att bli nästa spelare som får lämna de regerande mästarna.

Som jag skrev i går verkar Jennifer Egelryd vara på väg att lämna Tyresö. Klubben har i alla fall erbjudit andra klubbar, både i Damallsvenskan och Elitettan, att ta över hennes kontrakt.

Enligt UNT ska Tyresötalangen redan vara klar för Sirius, vilket i så fall lär visa sig inom kort.

Om det är som UNT skriver så bli Egelryd den femte spelaren(Jessica Höglander, Emilia Appelqvist, Elaine, Annica Svensson) som får gå från Stockholmsklubben den här sommaren.

LdB FC Malmö var kvällens stora vinnare i Damallsvenskan – utan att ens spela. Topplaget Tyresö tappade nämligen två tunga poäng i mötet med Kif Örebro och har nu lika många poäng upp till guldkonkurrenten från Skåne.

Sara Michaels femte mål för säsongen var utan tvekan hennes läckraste. Nigerianskan fick Tyresös nya målvaktsamerikan Ashlyn Harris att se ganska tam ut när hon bombade in 1–0 till Örebro en kvart före slutsignalen.

Ett delvis nytt Tyresölag forcerade visserligen in 1–1 (genom Lisa Dahlkvist) sju minuter före slutet, men såg alls inte ut som den Champions League-utmanare man har för avsikt att vara senare i höst.

Faktum var att Örebro imponerade klart mer än guldfavoriten – i synnerhet med tanke på att klubben jobbar med enormt små resurser.

Med en väl fungerande organisation och ett starkt försvarsspel visade närkingarna att man kan åstadkomma mycket mot på pappret klart bättre lag.

Och även om Sarah Michaels klassmål bara räckte till en poäng så är jag övertygad om att Örebro jublade högt efter matchen, precis som Malmö som  ryckte i tabelltoppen utan att spela.

……………………………….

Tyresös talangslakt tycks fortsätta. Enligt UNT kommer Jennifer Egelryd i veckan att lämna svenska mästarna för spel med Elitettanklubben Sirius.

Om så blir fallet har fem talangfulla spelare fått lämna Stockholmsklubben under året; Lisa Klinga, Pauline Hammarlund, Jessica Höglander, Emilia Appelqvist och Egelryd.

Det innebär att bara Malin Diaz finns kvar av de talanger som startade säsongen hos mästarklubben …

Jag såg fram emot en spännande toppmatch mellan Damallsvenskans tvåa och trea. Istället fick jag se Malmö köra över Göteborg (vinst med 5–0) utan att behöva förta sig.

Det jag trodde skulle bli ett tätt, tufft och rejält tajt toppmöte blev en långtråkig tillställning där klasskillnaden var väldigt påtaglig.

Malmö behövde inte ta fram sitt bästa spel, inte ens sitt näst bästa, för att spela ut bryggerilaget fullständigt och jogga fram till en fyramålsledning innan paus.

Jag är övertygad om att Göteborg kan bättre, för det har jag sett tidigare under säsongen, men kan tränaren Torbjörn Nilsson det?

Frågan känns adekvat efter att ha sett ett långt, brett och utspritt Göteborg bli förnedrat i 45 minuter och hört Nilssons uttalande i tv inför andra halvlek:

”Vi har inte pratat så mycket organisation”.

Just organisationen i laget kändes för mig som det mest självklara att ta upp i paussnacket.

Jag har varit frågande till den forne superspelaren Torbjörn Nilssons taktiska skicklighet som tränare och känner mig inte mer övertygad om hans storhet efter kvällens match, även om matchen på Valhalla IP kanske var resultatet av en kollektiv kollaps från hemmalagets sida.

Däremot är jag helt klar över att västkustlaget kan glömma allt vad toppstrid heter den här säsongen. Laget räcker inte till för att utmana Tyresö och Malmö – varken spel- eller tempomässigt.

…………………………………

Efter två raka nederlag knep Linköping höstsäsongens första vinst när man besegrade Piteå med 3–1.

Därmed fick Nilla Fischer avsluta sin tid i Linköping med en seger. I morgon lämnar hon landet för spel med tyska Champions League-mästarna Wolfsburg.

…………………………………

Jag trodde att Vittsjö skulle ta tre poäng mot nästjumbon Mallbacken. Jag hade fel. Nykomlingen krigade till sig en värdefull poäng (1–1) och såg därmed till att bara mål (åtta till antalet) skiljer upp till tabelltian Piteå.

…………………………………

I morgon måndag spelar det svenska F19-landslaget sin första match (mot Finland) i EM-slutspelet i Wales.

Förbundskapten Calle Barrlings landslag har målsättningen att ta sig till semifinal och kvalificera sig till U20-VM i Kanada nästa år – mål som jag tror laget har kapacitet att nå.

Förra året slutade F19-EM med ett glänsande guld. Hur går det i år?

Söndagen går i fotbollens tecken – som vanligt. Men det är en söndag med en extra intressant match på agendan: Kopparberg/Göteborg–Malmö.

Det är nu tåget kan gå – både för bryggerilaget och för vicemästarna från Skåne.

Göteborg måste vinna för att haka på i toppstriden, Malmö för att inte tappa mark, och kanske även guldchansen, till Tyresö.

Så räkna med en match med lite extra nerv och krydda på Valhalla.

Göteborgs norska nyförvärv Andrine Stolsmo Hegerberg är spelklar sedan ett par dagar tillbaka och kommer säkert att få matchtid mot tabelltvåan Malmö.

Norskan känns som ett lika fint som intressant tillskott till Göteborgs ganska tunna trupp och ska bli spännande att följa framöver.

Ny energi i Linköping
Linköping som förlorat sina två matcher sedan uppehållet har en riktigt bra chans till tre poäng i hemmamötet med Piteå, tillika Nilla Fischers sista match i ”cluben”.

Östgötalaget saknar visserligen Sofia Lundgren och Linda Sällström (borta på grund av skador) samt Pauline Hammarlund som är i Wales för att spela U19-EM.

Men båda nyförvärven, målvakten Brianna Davey (Australien) och offensivt spetsiga Eunice Beckmann (Tyskland) är klara för spel, vilket ger tränaren Martin Sjögren fler alternativ än han haft efter EM.

För Piteå drabbades som bekant av två tuffa smällar direkt efter EM-uppehållet. Först först förlorade man i höstpremiären mot Göteborg och sedan valde Sara Eliasson att lämna laget.

Inför mötet med Linköping är läget lite ljusare. 2–0-segern mot jumbon Sunnanå senast stärkte sannolikt norrbottningarna som jagar tre viktiga poäng. Poäng som skulle kunna ge ett fyra poäng stort glapp ner till Mallbacken närmast under nedflyttningsstrecket.

Mallbacken måste vinna
Intressant nog så spelar också Mallbacken på söndagseftermiddagen. Nästjumbon möter Vittsjö på bortaplan i en match där jag håller Skånelaget som knappa, men ändå klara favoriter.

Så, precis som jag skrev, väntar en söndag i fotbollens och spänningens tecken. En söndag där tågen kan gå, avstånd kan skapas och säsongen kan ta slut – eller helt tvärtom.

Tyresös resa mot en Champions League-framgång kan få ett abrupt slut.

Så ser verkligheten ut när de 32 återstående lagen seedats efter det inledande kvalspelet.

Svenska mästarna rankas nämligen som 17:e bästa lag i turneringen, vilket innebär att de kan ställas mot kanoner som Lyon eller Wolfsburg direkt – i ett dubbelmöte som jag inte tror att Tyresö överlever.

Här är listan över alla 32 lag i seedningsordning:

1. Lyon
2. Turbine Potsdam
3. Arsenal
4. Rossiyanka
5. Torres Calcio
6. Wolfsburg
7. Bröndby
8. FCR Malmö
9. Sparta Prag
10.Fortuna Hjörring
11.Paris Saint-Germain
12. Neulengbach (Österrike)
13. Zorkij
14. Glasgow City
15. Birmingham City
16. Unia Raciborz (Polen)
——-
17) Tyresö
18) FC Zürich
19) Standard Liege
20) Tavagnacco
21) Apollon (Cypern)
22) SSHVSM-Kairat (Kazakstan)
23) MTK Hungaria (Ungern)
24) Barcelona
25) LSK Kvinner
26) PK-35 Vantaa (Finland)
27) Thor/KA (Island)
28) Spratzern (Österrike)
29) Spartak Subotica (Serbien)
30) Twente
31) Pärnu (Estland)
32) Konak Belediyesi (Turkiet)

Naturligtvis borde Tyresö vara bland de 16 seedade lagen i turneringen. Laget är sannolikt bättre än två tredjedelar av de seedade klubbarna.

Personligen så tycker jag att UEFA ska se över sitt seedningssystem, som inte känns up to date, och kanske också öppna upp för fler lag från kontinentens bästa ligor.

Annars kan det bli som nu där Sveriges bästa lag kan ställas mot franska eller tyska mästarna direkt. Ett möte som naturligtvis borde komma långt mycket längre fram i turneringen.

Medan Tyresö får leva med vetskapen att Champions League-äventyret kan bli lika kort som tufft ser Malmös (åttonde lag enligt seedningen) chanser att nå riktigt långt i turneringen bättre ut – åtminstone på förhand.

Skånelaget riskerar i alla fall inte att stöta på Lyon, Potsdam eller Wolfsburg direkt, vilket Tyresö gör.

I väntan på lottningen den 5 september kan man fundera över hur Stockholmsklubben tacklar situationen om det skulle bli respass ur turneringen direkt.

Vad är är klubbens monstruösa satsning värd då?

Tyresö och Malmös satsningar saknar motstycke i svensk damfotboll. Aldrig tidigare har två svenska lagt så mycket pengar på sina spelartrupper som Damallsvenskans toppduo gjort.

Att landets två bästa lag också är de som har flest utländska spelare i sina trupper är inte särskilt märkvärdigt. Antalet högkvalitativa spelare är begränsat – särskilt i vårt lilla land.

I jakten på framgång, och i synnerhet internationell sådan, riktar klubbarna blickarna utanför rikets gränser där antalet toppspelare är fler.

Jag kan inte låta bli att imponeras av Tyresö och Malmös lagbyggen. Båda föreningarna ståtar med spelartrupper som skulle göra många förbundskaptener gröna av avund och Stockholmsklubben har sannolikt det bästa lag som Sverige någonsin skådat.

Och kanske är det också den vägen, med stora värvningar, som svenska klubbar måste gå för att på allvar kunna konkurrera i Champions League. Åtminstone som verkligheten ser ut just nu.

Men det går knappast att bortse från att de två toppklubbarnas kapprustning känns hållbar på kort sikt, men sannolikt inte på lång dito. Och hur påverkar den utvecklingen av svensk fotboll på sikt?

Å ena sidan betyder ett ökat antal högklassiga spelare att Damallsvenskan blir en bättre liga.  Å andra sidan gör den allt större importen av toppspelare att det blir svårare för talangfulla svenska spelare att ta plats – i synnerhet i Tyresö och Malmö.

Det toppklubbarna gör är häftigt, men hämmar sannolikt utvecklingen av och för inhemska spelare på ett eller annat sätt.

Det räcker med att titta på vad som hänt under våren och sommaren. I Malmö har Therese Sjögran varit fastvuxen på bänken halva året medan talanger som Elin Rubensson och Amanda Ilestedt åkt in och ut ur startelvan likt jojoar.

I Tyresö har snart alla unga talanger (som Lisa Klinga, Pauline Hammarlund, Jessica Höglander och Emilia Appelqvist) fasats ut.

I båda klubbarnas fall till förmån för utländska importspelare.

Lagen kanske har agerat rätt om man ser till var de ligger placerade i den damallsvenska serietabellen, men till vilket pris? Vilken blir kostnaden i längden? Och vilka signaler sänder man egentligen ut till sina talanger?

På samma sätt som jag imponeras över de spelartrupper som toppduon faktiskt har, ser jag ett stort problem i att både Tyresö och Malmö tycks ha väldigt kort tålamod när det gäller att utbilda och utveckla sina egna talanger.

Och det är väl ändå i den änden som klubbarna behöver bli bättre om svensk fotboll ska kunna ta nya kliv framåt.

För hur man än vrider och vänder steken så blir det alltid billigare att fostra egna spelare än att köpa in kompetens utifrån. Det gynnar dessutom den svenska fotbollen som helhet i en klart större utsträckning.

För tio dagar sedan blev Linnea Liljegärd klar för Kristianstad. I går debuterade hon för sin nya klubb. Men frågan är om hennes övergång till Damallsvenskan är giltig.

Vi backar bandet några månader.

I september förra året lämnade skyttedrottningen Kopparbergs/Göteborg för spel med Rossijanka. Men sejouren i Ryssland blev kortvarig och redan i januari i år bröt hon kontraktet med storklubben.

Liljegärd blev emellertid inte arbetslös särskilt länge. Redan i mars skrev hon på för norska Avaldsnes, som hon nu alltså lämnat för att fortsätta karriären i Kristianstad.

Allt gott så långt.

Men övergångsreglerna har fått mig att fundera lite. Får den förra landslagsforwarden spela för Kristianstad?

Så här står det i övergångsbestämmelserna:

”Den 1 januari 2008 införde FIFA nya regler om antalet föreningar en spelare får representera under en och samma säsong. Den nya regeln innebär att ett säsongsbegrepp införs och ersätter den tidigare tidsbestämda perioden 1 juli-30 juni för övergångar.

En professionell spelare får således vara registrerad för maximalt tre föreningar och spela bindande matcher för maximalt 2 föreningar per säsong med utgångspunkt från berört nationsförbunds säsong.

Det innebär t.ex. att en spelare som under hösten spelat för 2 föreningar som spelar höst/vår därefter kan komma att spela för 2 föreningar under en säsong som löper vår/höst”.

Linnea Liljegärd har representerat tre föreningar sedan september förra året (Kopparbergs/Göteborg, Rossijanka och Avaldsnes). Bryggerilaget spelar ju vår/höst, Rossijanka spelar höst/vår och Avaldsnes vår/höst.

Den förra landslagsforwarden har ju de facto redan spelat bindande matcher för Rossijanka och Avaldsnes,  Får hon då också spela för en tredje klubb, Kristianstad?

Jag ringde Svenska Fotbollförbundet för att reda ut mina funderingar, men de kunde faktiskt inte ge ett klart besked. De visste helt enkelt inte själva.

Så min slutsats är att Linnea Liljegärds övergång från Avaldsnes till Kristianstad är okej och den förra skyttedrottningen får spela för sin nya klubb – åtminstone så länge disciplinnämnden inte granskar övergången och gör en rejäl tolkning av de bestämmelser som gäller.

Tyresö kunde avgöra guldstriden. Malmö tog chansen. Så skulle man kunna sammanfatta seriefinalen mellan landets två bästa lag.

Man skulle också kunna säga att Tyresö borde ha varit mer effektiva i första halvlek när man dominerade händelserna på planen fullständigt, eller att laget skulle ha stängt matchen med Line Röddik Hansens 2–1-mål.

Men fotbollen följer ingen sådan logik.

Malmö tog chansen, eller chanserna, när de uppstod. Det resulterade i att två underlägen hämtades upp och att laget lämnade huvudstaden tre poäng rikare.

I och med segern knaprade Malmö in det tre poäng stora försprång som Tyresö hade i tabellen.

Guldstriden lever och lär leva hela hösten.

……………………………..

Tyresös rustning inför Champions League fortsatte med ännu värvningen av ännu en amerikanska, Ali Krieger.

Stockholmsklubben har därmed sajnat målvakten Ashlyn Harris, mittbacken Whitney Engen och ytterforwarden Caroline Graham Hansen under sommaren.

Malmös förhoppning om att stärka upp truppen med amerikanskan Kelly O´Hara slutade med ett ”nope”.

Medan Tyresö fortsätter säsongen med fyra nya spelare ser Malmö ut att få kämpa vidare om guldet utan förstärkningar.

Du missade väl inte att Damallsvenskan sparkade igång i går kväll och att flera av lagen från högsta ligan spelade matcher i Svenska cupen?

Det var lättare att gå miste om kvällens matcher än att känna till att de faktiskt spelades.

Bara en halv vecka efter den EM-final som sågs av 41 301 åskådare var en hel hög EM-spelare tillbaka i vardagen igen. 732 personer såg Jenny Hjohlman skjuta Umeå till tre poäng mot Mallbacken på Strandvallen.

Mycket tydligare än så blir inte skillnaden mellan den fotbollsfest som varit och den fotbollsverklighet som råder.

I rekordturneringens kölvatten kan man tycka att intresset för damfotbollen skulle vara stort, men så ser det inte ut att vara. 732 åskådare, som sagt.

……………………………………..

Sex damallsvenska lag klev in i Svenska cupens andra omgång i går kväll också. Fyra av dem spelade högst odramatiska matcher i skuggan av storpublik och massiv mediabevakning.

Tyresö lockade 950 personer att se mötet med Västerås BK 30 på Ringvallen, vilket var glädjande. Men frågan är vad matchen, som slutade med en hyfsat klar 19–0-seger för Stockholmslaget, egentligen gav spelarna och publiken? 

Och vad säger det om cupens nuvarande utformning och upplägg när Linköping spöar Landsbro med 13–0 eller när Vittsjö krossar stackars Värnamo med 17–0?

Ganska säkert är i alla fall att den här typen av matcher och klasskillnad inte leder till ett ökat intresse, varken för Svenska cupen eller för damfotbollen i stort.

Och även om överlägsenheten på sina håll var alldeles för stor så borde matcherna ändå kunnat locka en större publik än vad de faktiskt gjorde. Det var det trots allt väldigt många EM-lirare som visade upp sina färdigheter runt om i riket.

………………………………………..

Jenny Hjohlman är nu uppe i sex mål den här säsongen. Ett bättre än hon mäktade med i fjol.

………………………………………..

Elaine Moura blev i går klar för spel med Älta för resten av säsongen, men rykten gör gällande att hon från början var på väg att byta Tyresö mot AIK.

Tyresö har sett om sitt hus inför hösten och Champions League. Målvakten Ashlyn Harris har värvats och kontrakten med Caroline Seger och Sara Thunebro har förlängts. Men det lär komma att hända mer.

Det blev ett rekordkort semesteruppehåll för bloggen den här gången. Anledningen stavas Tyresö.

Svenska mästarna går en spännande höst till mötes såväl i Damallsvenskan som i Champions League.

Som bekant har mästarna stärkt upp truppen med fjolårets bästa målvakt i USA och sett till att behålla både mittfältsmotorn Caroline Seger och ytterbacken Sara Thunebro.

Men det kommer att hända mer, var så säker.

Enligt uppgifter är Elaine Moura på väg bort från klubben, (rykten placerar henne i en annan Stockholmsklubb), samtidigt som nya namn kan vara på väg in.

Sedan tidigare har det ryktats om att att norskan Caroline Graham Hansen, som provspelade med Tyresö i vintras, kan vara aktuell för en övergång.

”Det kan bli spel i Sverige, men jag kan också bli kvar i Toppserien”, sa Graham Hansen när jag pratade med henne efter EM-finalen mot Tyskland.

Så vi får helt enkelt vänta och se vad som händer med den tekniskt skickliga norskan med det härliga drivet. Mer klart lär det då vara att Elaines dagar i Tyresö är räknade.